Söndagsfyndat
2 maj 2021

Våren är sen i år och det märks även på hästarnas fällning tycker jag. Fördelen med sen vår är att jag fortfarande kan fodra med hösilage. Våra balar räcker i 10 dagar vilket förstås inte fungerar när det blir varmt. Därför köper jag alltid till hö framåt vårkanten men det har jag alltså ännu inte behövt göra.

I helgen har jag pysslat så mycket med hästarna att jag helt glömde bort tiden och blev efterlyst av maken ;) Det är dock inte så tacksamt att borsta dem då de rullar sig de första de gör när de kommer tillbaks ut i hagen. Men både jag och de tycker det är trevligt och bara det är ju kvalitetstid :)

Jag brukar som många andra skumma igenom Hästnet och Blocket för att se om det finns något jag behöver till salu. I ärlighetens namn behöver jag väl inte så mycket och numera handlar jag nästan bara förbrukningssaker som borstar och pälsglans till hästarna. Men i fredags hittade jag en loksele på Blocket, jag har redan två men eftersom de är svåra att få tag i till Shetland ringde jag fort som attan och köpte den. Jag hämtade den idag och är mycket nöjd, den var fin och välskött. Jag vill ha en rockard också men har ännu inte hittat någon inom rimligt avstånd.

Idag fick jag hjälp att fota Halina. Hon är jättefin tycker jag, ser fortfarande ”unghästig” ut men jag är van att vänta ut mina ponnyer så det är inget som bekymrar mig. Jag tror att Halina kommer bli vackrast av alla Heddas döttrar. Dessutom är hon väldigt trevlig och rolig att hålla på med.

~


35-årsjubileum
1 maj 2021

Idag för 35 år sedan flyttade vi till Djupedalen. Jag flyttade ju förstås därifrån för över 30 år sedan men eftersom hästarna hela tiden bott kvar så är jag där två gånger om dagen.  1 maj 1986 vaknade vi upp till massor av snö och det skulle jag förstås inte kommit ihåg om det inte varit för att vi flyttade in den dagen. På den tiden hade vi tre hästar: Gullan född 1969 e. enligt uppgift en New Foresthingst u. ett Islandssto. Gullans dotter Lillan född 1977 e. Mockbeggar Thundercloud RNF 32 samt Nikita född 1980 e. Nasser RNF 61. Taxen Tina född 1979 fanns också i familjen. Under åren tillkom både katter, kaniner, kor, grisar, höns, gäss, andra hundar och fler hästar. Numera finns bara hästar, katter och höns. Hittills har det fötts 16 föl, en mycket småskalig hästuppfödning med andra ord.

Utställningen som jag skulle anmält till om en dryg vecka har blivit inställd p g a det rådande smittoläget i området. Västs utställning i Tvååker första helgen i juni har gjorts om till en drive in. Jag hade tänkt att anmäla även dit men nu får jag väl ta mig en funderare på det. Har lovat att hjälpa till där så på ett vis är det smidigare att åka utan häst. Jag upptäckte också att jag tittat lite slarvigt på Ninettes betäckningsdatum så hon är beräknad tidigare än jag trott vilket innebär mitten av juni på ett ungefär. Det är alltså ca 5 veckor kvar, hon är jättetjock men har inte börjat fylla i något.

Jag har som vanligt fotat en hel del och även om rådjuren som alltid överväger så fick jag äntligen en efterlängtad figur på både film och bild härom morgonen :) Jag såg att hästarna tittade på något så jag gjorde detsamma. Det lufsade runt en räv i den vinterhage där jag ännu inte fått ändan ur vagnen att laga staketet i och således var tom på hästar. Räven såg ung ut och hade en väldigt fin svans så den är nog frisk. Jag gissar att det är en av ungarna som föddes förra året, de var minst två. Lyan ligger utanför hagen men jag har inte kikat närmare eftersom jag vill undvika att störa. Vem vet, rävmor kanske bor där och även i år väntar en kull.


Den efterlängtade räven 

~


Rådjur - denna gång på grannens mark

~

~


Ninette

~


Rosa


Veckan som gick
25 april 2021

I tisdags avlivades mammas tax Stina. Hon blev 11,5 år och fick som så många andra tikar juvertumörer. Det senaste tiden växte den ena väldigt fort och de sista dagarna åt hon väldigt dåligt så nu var det tyvärr dags att ta farväl. Hon avlivades i Skara och kom hem i en jättefin liten papplåda med blomsterdekorationer, det såg nästan ut som en liten träkista. Stina begravdes ihop med taxen Astas urna som mamma haft i ett skåp i 13 år. Asta fick en blodsjukdom och blev bara sex år gammal. Min Rottweiler Bailys ligger i samma grav, hon dog för snart 21 år sedan 13,5 år gammal.

SSS årsmöte har idag genomförts på digitalt vis. Himla smidigt, man slipper åka en massa mil och mycket onödigt tjafs uteblir när folk inte kan prata samtidigt :) Det känns som en bra sammansättning i styrelsen så framtiden känns ljus på den punkten. Två hedersmedlemmar antogs och det var dessa båda herrar verkligen värda efter allt de gjort för svensk Shetlandsponnyavel. Det tyckte dock inte några av mötesdeltagarna som röstade nej till förslaget. Om det beror på missunnsamhet eller oförstånd över dessa hedersmedlemmars gärningar låter jag vara osagt.

Några av motionerna kan man ju fundera lite extra över men det skall jag utveckla en annan gång då jag är lite piggare. Hedda uppmärksammades för att hon som enda ponny förra året erhöll utmärkelsen Super-SUCH. Det visades ett foto på henne och berättades om meriterna, mycket uppskattat för mig :)

Härom kvällen när jag stod och tittade på rådjuren som var nere vid ån hördes ett ljud uppe i ett träd bredvid mig. Där uppe satt ett djur och kuttrade. Först trodde jag det var världens största ekorre men det stämde inte med nosen. Jag filmade den och har visat den för mer djurkunniga människor som säger att det var en mård. Det verkar stämma enligt bilderna på google.


"Kom grabbar, vi drar"

~


Rådjuren trivs vid ån

~


Dräktig get

~


Hon lade sig ner för att vila trots att hon såg och hörde mig

~


Årets kavaljer? 

~


Fyra vilande rådjur på vår vall. Plus två som betade utanför bild.


Kalvdans
18 april 2021

Jag fick inte minsta biverkning av covidvaccinet :) Hoppas det går lika bra nästa gång som är i slutet av maj.

Jag har tillbringat mesta tiden denna helg i Djupedalen. Igår luftade jag både hövallen och alla sommarhagar. Grannen erbjöd att låna ut sin släpharv vilket innebar att det gick mycket snabbare än med vårt hemmabygge som dessutom kräver tre starka människor för att bara orkad dra ut de olika delarna från maskinhallen. Idag har jag mest roat mig då jag har pysslat med fällande hästar. Det var Hedda, Rosa och Ninette som fick lite extra omvårdnad. Magarna växer i olika takt och jag är fortfarande osäker på Hedda. Om hon inte fölar så måste hon betäckas om i år. 

Igår släppte grannen ut sina kor så de nu kan gå ut och in som de vill. I dessa tider är ju höjdpunkterna få så ett litet kosläpp livar ju upp tillvaron tänkte jag och gick dit med kameran. De sju kalvarna var förstås gladast medan den mäktiga tjuren tog det med ro. Det är samma tjur som förra året och hela flocken kommer så småningom att beta en vall hos oss. Vi hade amkor förr och ibland saknar jag det. Mest på sommaren och i kalvningstid, inte så mycket på vintern då det är ett himla slit att mocka åt tolv nöt i en omodern ladugård. Vi brukade ha fyra djur uppbundna, oftast tjurar, med ränna bakom. Utöver det hade vi fyra amkor med kalvar i varsina boxar och där blev det smutsigt kan jag lova. Vi mockade både morgon och kväll åt dem och koskit väger en del när man kör ut det på skottkärra.

Nästa helg är det årsmöte i SSS, digitalt förstås. Jag lyckades byta bort mitt jobbpass så jag kan vara med. Det där med att sluta arbeta helg sprack :) Istället skall alla nu arbeta helger vilket innebär var femte och det är ju inte så ofta. Men eftersom speciellt augustis och septembers helger brukar vara fulltecknade för mig så får jag väl fortsätta att byta och krångla. Jag skall i alla fall ha rejält med semester i sommar, totalt sju veckor dock ej i ett sträck. Men fyra veckor i en följd har jag inte haft på några år så det känns bra. Jag hoppas förstås det skall gå att besöka utställningar i sommar, jag är minst sagt svältfödd på det.

Avslutar med några foton på glada kalvar :) 

~

~

~

~


Vaccin, HP och rådjur
15 april 2021

Halva april har redan gått och på måndag går jag över till sommarschema vilket innebär 43-timmars veckor. Eftersom det varit planteringar denna vecka så har jag arbetat betydligt mer än mina schemalagda timmar i några veckor, teorin stämmer inte riktigt med praktiken när det gäller våra scheman.

Idag har jag fått min första covidspruta. Som anhörig till dialyspatient fick både mamma och jag förtur och hon fick sitt vaccin förra veckan. Det skulle jag också fått men eftersom det var hingstpremiering i lördags vågade jag inte riskera något så jag ändrade tid. Jag fick sitta kvar och vänta i 30 minuter pga min allergi för getingstick men det tycks ha gått bra. Det känns väldigt skönt att ha påbörjat vaccineringen även om det fortfarande gäller att hålla avstånd osv.

I lördags var det som sagt hingstpremiering, denna gång i Huskvarna som ligger drygt 12 mil från mig. Det var ju självklart inte som vanligt och hur det gick till har säkert gått att läsa på andra ställen så det skall jag inte upprepa. Men det var ju väldigt bra att det gick att genomföra denna HP på ett säkert sätt även om de flesta av oss säkert saknar när det var som vanligt. Det hela kunde ses via Equisport, både live och i efterhand, vilket ju är toppen. Själv har jag inte kommit så långt i tittandet än men jag har i alla fall lyssnat på slutkritiken. Om jag skulle få önska något till nästa gång så är det att härstamning och mått skulle läsas upp även vid slutkritiken, vilket alltid görs i vanliga fall. Det vore också intressant om nämnden uttalade sig i de fall de tycker att hingsten är värd att sparas på för att visas igen. Det brukar ju alltid finnas några gränsfall med utvecklingspotential.

Jag tittade inte på en enda visning och har som sagt ännu inte hunnit se sändningen heller så någon favorit är det därför svårt att ha i nuläget. Jag var anlitad som fotograf av SSS och höll mig utomhus nästan hela tiden. Pernilla Hägg var också där och då får man riktigt goda förutsättningar till bra bilder eftersom hon är ett superproffs på att arrangera bakgrunder och hästar. Denna gång var jag faktiskt ganska nöjd med mina bilder även om jag kände mig ganska ringrostig efter vintern.

Jag går och funderar på att anmäla till Shetland Sydosts utställning i maj. Den har gjorts om till en drive-in och anmälningstiden har förlängts eftersom propositionen inte är klar ännu. I år har jag gjort slag i saken och tagit semester en vecka i maj och det är då denna utställning är. Under den veckan har jag tänkt att fixa staketen i sommarhagarna, åka på utställning och vara med på västs avelskurs. Jag skulle även vilja bygga ett litet hus i fölhagen men där har jag inte listat ut hur jag skall göra än. När jag snickrar brukar det bli funktionellt men inte så vackert ;)

Avslutar med några bilder på våra rådjur. De är tagna idag, mamma arbetade i trädgården och de gick i sommarhagen bredvid. När jag kom upp från dalen råkade jag skrämma dem och då knäppte jag dessa foton.

~

~

~

~

~

~

~


Jakten på den åtråvärda urinen
5 april 2021

I måndags var vi återigen i Göteborg för att Stefan skulle röntgas. Förra gången vi var där hade läkaren glömt att kryssa i rutan för magnetröntgen så det blev en vanlig röntgen. Den visade såklart inget så efter ytterligare en månad med smärtor blev det en ny resa, denna gång till mitt i centrala Göteborg så vi tog tåget. Nu blev det i alla fall rätt röntgen och redan på onsdagen kom svaret, diskbråck och två nerver i kläm. Vad planen är för att ordna till detta vet vi ännu inte, men nu skall han bollas tillbaks till ortopeden igen.

Nu tror vi att Rosa är dräktig :) Jag filmade hennes mage en kväll när det levde om där inne och enligt några uppfödare som sett filmen så är det fosterrörelser, så det tror vi på. Hedda är jag fortfarande tveksam till och måste verkligen få gjort det där urinprovet. Igår var jag väldigt nära att kunna samla en skvätt. När jag gick förbi Heddas box på morgonen innan utsläpp så ställde hon sig för att pinka. Fort som attan slängde jag ut pelletsen jag hade i burken jag höll i och in i Heddas box. Då var hon naturligtvis klar…


Dräktig Ninette

~

Jag har varit ledig hela påsken för första gången sedan 2007. Väldigt skönt trots att det varit jättekallt och blåsigt. Jag hade tänkt att lufta vallar under helgen men det var fortfarande lite för blött i markerna. Istället har jag städat upp höspill i den delen av maskinhallen där jag packar hösilage.

I förmiddags tog jag mig en sväng till Hornborgasjön igen. Denna gång var det både många tranor och mycket folk. Jag fotade massa bilder i snålblåsten innan Linus och jag åkte vidare och gick en promenad. Han fick sitta kvar i bilen medan jag tittade på tranor.

~

~

~

Ikväll var jag ute i hagen och fotade hästarna. Jag gick som vanligt och pratade med dem när jag upptäckte att på vallen bredvid låg tre rådjur och vilade. De var kanske 40-50 meter från hagen och hade både sett och hört mig men låg ändå kvar. Det såg ut att vara två vuxna getter och ett fjolårskid, troligen en get det också. Undrar om det kan vara så att den ena geten stött ifrån sina små bockar och nu går med den andra geten och hennes kid istället? I somras hade de två kid var men jag tror tyvärr att det ena förolyckats.

~

~

~

~


Mammas Tax Stina fastnade också på bild


Hingstar vi använt 4
2 april 2021

Rosas fjärde avkomma är e. Nightingales Hashtag som vi använde hans första år i avel. Han godkändes som 2,5-åring med hela 43 poäng. Siffrorna i sig bryr jag mig inte om eftersom det är orden bakom som är de viktiga. Hashtag är en jämn hingst med mycket bra ben och just benen brukar ju vara den svåraste biten tycker jag. För övrigt hade han vid godkännandet ett omdöme med helt avsaknad av svagheter, en komplett hingst med andra ord. Han har även fina utställningsmeriter som resulterat i Super-SUCH. Hashtags äldsta avkommor var tre år 2020 och på sex födda föl visades fyra vid avelsvärderingar förra året. Resultatet blev två diplomston och två klass I-avkommor.


Nightingales Hashtag vid godkännandet som 2,5-åring

~

Stammen var som vanligt avgörande och Hashtag är e. Almnäs Tromb som Elitpremierades vid endast 11 års ålder. I Sverige har han hittills lämnat åtta godkända hingstar och elva diplomston. Förutom högklassiga avkommor har han själv stora utställningsframgångar och förstås en utmärkt stam som jag inte skall grotta ner mig i här för då blir detta en hel roman ;) Hashtags mor Almnäs Kitty har endast lämnat hingstavkommor av vilka fyra av dem fem sönerna godkänts för avel. Tre av dem är helbröder, nämligen Hashtag, Kingsman samt Fortunate Son, alla med stuterinamnet Nightingales.


Nightingales Hashtag vid BIS-vinsten vid SSS riks i Nybro 2018

~

Genom att använda Hashtag linjeavlade vi på Timothy v.St. Geerhof som finns även i Rosas stam. I denna avkomma finns han en gång i tredje led samt två gånger i fjärde led.

Rosa har hittills fått vartannat stoföl och vartannat hingstföl och så här skrev jag om denna fölning 26 juni 2017:
” Med facit i hand skulle det även denna gång räckt att fölvaka på Rosa en enda natt. Men så modiga är vi inte utan mamma har varit uppe på nätterna i flera veckor. Igår eftermiddag hade Rosa vaxproppar så Cecilia och jag sov i lillstugan i natt. Vi tittade till henne vid 23.30 och då stod hon och åt och hade inte minsta tecken på en nära förestående fölning mer än vaxpropparna. Mamma gick ut vid 01-tiden och då fanns det en nyfödd fölunge i boxen. Medan hon hämtade mig och Cecilia hade fölet rest sig och var i full färd med att leta efter mat. Vi har aldrig tidigare haft en fölunge som varit så snabbt uppe, så stadig och så ivrig på att hitta spenarna så kvickt. Det visade sig vara en liten hingstunge så nu har Rosa fått två av varje kön. Det måste varit en väldigt enkel fölning för Rosa var inte ens svettig och efterbörden var redan ute.”


Frans som föl

~

Vi döpte fölungen till Frans och han fortsatte att vara en pigg och framåt krabat som växte upp tillsammans med Heddas dotter Halina som föddes samma sommar. När Frans var ett år åkte han till Lundstorps Stuteri på hingstbete och kom sedan inte hem igen. Tanken var väl inte så när han åkte hemifrån, men när Angelica hörde av sig och ville köpa honom så fick hon göra det.


Frans som tvååring på Lundstorp

~

Frans kördes så småningom in och visades på hingstpremieringen i höstas. Han gjorde dagens bästa bruksprov men räckte inte till exteriört. Han fick i alla fall klass I med 77888=38 poäng. Som bruksponny är bra ben och rörelser värdefullt och med tiden och som valack tror jag att de två första punkterna kan förbättras. Han fick omdömet svag könskaraktär och överbyggd vilket jag håller med om till fullo. Rosas avkommor är inte tidiga och sönerna blir nog inte heller så maskulina, men det har blivit fantastiska familjeponnyer av båda två. Nu är Frans såld vidare till en familj långt norrut. Jag följer hans liv på Instagram och kan där se att han är en mycket älskad ponny som både rids och körs av familjens barn med hjälp av deras mamma. Det är när man ser sånt det känns som allra roligast att föda upp ponnyer :)


Frans vid HP hösten 2020

~


Frans gör bruksprov

~

För att summera Rosas fyra avkommor med fyra olika hingstar så kan vi konstatera att de blir ganska små vilket jag inte har något emot. Frans mättes till 99 cm vid hingstpremieringen men jag tvivlar på att han är så stor. Jag höll honom i väntan på bruksprov och upplevde honom som mindre. De andra avkommorna har som treåringar mätts till 95, 97 resp 86 cm. I år hoppas vi att Rosa föder ett föl e. Skärgårdens Roosevelt, ännu en ny spännande kombination :)

Hashtag är nu tyvärr såld till Finland. Innan den affären gjordes hann vi betäcka Rosas mor Ninette med honom. Hon väntar föl i mitten av juni och det skall få bli hennes sista föl har jag tänkt. En avkomma till Hashtag är anmäld till vårens hingstpremiering och stammässigt är han intressant för mig så jag skall följa honom med intresse.


Hingstar vi använt 3
27 mars 2021

Den tredje hingsten vi valde till Rosa blev Almnäs Etapp RS 305. Exteriört sett var han kanske inte någon favorit, men han hade lämnat väldigt bra avkommor och jag trodde ändå att hans exteriör kunde passa Rosa. Etapp hade varit i Danmark under sex år och kom tillbaka till Sverige 2013 och höjdes då till Elit. Han har i Sverige lämnat 17 diplomstom samt tre godkända hingstar, varav Gladiator som vi har två avkommor efter. Utöver det många framgångsrika utställningsponnyer och även flera avkommor som som startat på travet. Valacken Lindåsens Egoist har startat inte mindre än 148 gånger med 8 segrar, 23 andraplatser samt 16 tredjeplatser. 

Etapp är den osvenskaste hingst vi använt eftersom han är en moderslivsimport. Fadern Spirit v.St. Volmoed har inte så många avkommor i Sverige och jag har ärligt talat inte så bra koll på vad han lämnat i Holland. Men jag vet att han är morfar till Friso v. Heuvelshof och därmed finns i många mycket välmeriterade ponnyers stammar. Modern Bridgela v. Bangaerde verkade på Almnäs Stuteri i många år innan hon exporterades till Norge 2006. Hon Elitpremierades år 2000 och är guldbelönad på de utställningar hon visats vid. Hennes främsta avkommor är Etapp samt Fabiola, båda med Almnäs som prefix. Fabiola är bl a mor till Almnäs Kitty som är fyrfaldig hingstmor. Bridgela är således mormorsmor Black Ace, Hashtag, Kingsman samt Fortunate Son, alla med stuterinamnet Nightingales.


20-årige Almäs Etapp vid HP i Tenhult 2013. 

~

Jag visste att Etapp lämnat en del små avkommor där vissa till och med stannat på minimått. Rosa är själv bara 94 cm och hennes två tidigare avkommor var inte heller så stora så chansen/risken till en mini fanns. Eftersom mamma alltid sagt att hon velat ha en mini så kändes det lite som att storleken har ingen betydelse ;) Det lilla Etappfölet föddes mitt på förmiddagen i en sandhög i hagen, precis på samma ställe där hennes storebror Filip fötts två år tidigare, även han född på förmiddagen. Det var ett sto som snabbt fick namnet Frida och nog var hon det minsta lilla föl vi fått :)


Frida som föl

~


Tvååriga Namira och ettåriga Frida

~

Precis som Rosas andra avkommor så var inte Frida så värst tidig i sin utveckling. Vi visade henne vid sommarpremiering som tvååring där hon fick 38 poäng och därmed klass I. När hon skulle visas året därpå som treåring kändes hon som ett väldigt osäkert kort, hon var väldigt liten, men hur liten? Dessutom hittade jag mest fel på denna pyttelilla häst och vad svårt det var att visa henne i jämförelse med mina standardstora. Efter tvätt och puts dök det dock upp en helt annan ponny än den som gått i hagen och det till positiv överraskning. På premieringsplatsen mättes Frida till 86 cm och fick då rangeras som mini, dagens enda för övrigt. Jag kan ärligt säga att jag blev glatt överraskad när resultatet blev 98887=40 poäng och diplom. Mammas dröm hade slagit in, hon hade fått ett ministo som till på köpet fått diplom.


Frida som treåring när hon belönades med diplom

~

Frida är den av Rosas avkommor som är mest lik sin mor till temperamentet. Båda trivs med lugn och ro, de enda gångerna de skyndar sig är när de skall komma in på kvällen ;) Om vi skall avla på Frida kommer jag nog att välja en minihingst. Jag kan absolut ingenting om miniavel men det finns några svarta hingstar som verkar intressanta. För nog vore det lite häftigt med en svart liten miniflock, det känns som färgavel i motsatt riktning ;)


Utflykt
21 mars 2021

Idag har jag varit vid Hornborgasjön och tittat på tranor. Trots att vi bor hyfsat nära så var det första gången för mig. Det har ännu inte kommit så många tranor vilket förstås även innebar mindre antal människor. Tranor är väldigt fula djur men det skulle ju ändå vara kul att se den där berömda trandansen så jag kanske tar mig en tur till i påsk då det förmodligen kommit ännu fler.

För ett antal år sedan anordnades det intressanta föreläsningar på vårkanten. Jag minns inte vem som var arrangör, kanske det var Hushållningssällskapet. Ett år handlade det om fölning och några andra år om avel. 2015 hette föreläsningen ”Värna aveln” och då var i alla fall HS arrangör. Jag kikade lite i mina anteckningar från den föreläsningen och jag hade bland annat skrivit nedanstående:

  • Många har en konstig uppfattning om att bara de bästa hästarna skall visas och det är inte bra eftersom det ger fel uppfattning av kvalitén när så få bedöms. Bland Ardenner är det endast 20% som visas, hos Nordsvenskarna är siffran 27%. 
  • Man skall se avelsvärderingen både som en avelsrådgivning och ett tillfälle för social träning, det sistnämnda slarvas det oerhört med.
  • Det är viktigt att visa tvååriga ston på avelsvärdering, särskilt om man planerar att betäcka dem redan som treåringar. 
  • Ändamålet med all avel är att få hållbara hästar som kan utföra ett arbete.
  • De flesta raser har numera få betäckta ston vilket ger en osäkrare avkommebedömning.
  • Fler valacker måste komma fram till avelsvärdering, de kan inte själva föra aveln vidare men är ett resultat av ett avelsarbete och därmed viktiga.
  • Slutligen har Shetland fått bättre halsar men har problem med inavel. Det importeras en mängd hingstar men de representerar inget blod som inte redan finns.

Mycket tänkvärda tankar tycker jag. Förra året visades endast 45,4 % av de treåriga Shetlandsstona vid sommarpremiering, alltså inte ens hälften av årgången. Förmodligen är det väl så att många bara visar de ston de tror har chans att få diplom vilket är en riktig björntjänst för aveln. Dessutom tycker jag uppriktigt sagt att folk har en konstig syn på detta med avelsvärderingar. Numera tycks det i folkmun heta att ”man visar sitt treåriga sto för diplom” när man visar vid sommarpremiering. Fel! Man avelsvärderar sitt sto och om hon uppfyller de rasspecifika krav som krävs så tilldelas hon ett diplom.

Avslutar med några foton från dagens utflykt. De är tagna på långt håll eftersom det är förbjudet att beträda området där de håller till.

~

~

~

~

~


En tur till Skåne
18 mars 2021

Ninette har nu tre månader kvar av sin dräktighet och magen växer för fullt. Heddas mage ser också ut att växa men eftersom jag inte gjort det där urintestet ännu så känner jag mig inte säker på om hon är dräktig. Det är inte alla gånger det synts så väl på henne när hon varit dräktig. Rosa är jag mer tveksam till, mamma tror att hon är dräktig så då känner jag mig tvungen att tro motsatsen så att någon av oss får rätt ;)


Eros och Hanna vilar i vårsolen

~

I lördags var jag och pappa en sväng till Skåne för att hämta en trehjulig cykel han köpt. Det var skönt att få se något annat även om det mest var motorväg. Vi körde E4 ner och Nissastigen hem så blev det lite omväxling. Cykeln var riktigt bra och efter att jag bytt sadel så passade den pappa ännu bättre. Han har provcyklat upp till brevlådan vilket är 600 meter totalt. Han har inte cyklat på många år så han för väl öka lite i taget.


Koltrast

~

Rådjursgetet med kiden som föddes hos oss förra våren har kommit tillbaka och det går nu att se att det är två bockar. Rådjur verkar vara riktiga vanedjur för de återkommer vid denna tid varje år och stannar tills kiden är födda. Sedan försvinner de ett tag för att återvända och stanna ända till hösten. På vintern ser vi dem inte lika ofta men nu är de som sagt tillbaka. Idag gick de i ena sommarhagen och jag fick några foton på dem. Jag tycker det är jättetrevligt att ha dem så nära och hoppas förstås på kid även i år :)


En av lillbockarna

~


Geten med ena fjolårskidet

~


Hela familjen

~


Geten är väldigt orädd medan kiden är mer vaksamma

 


Hingstar vi använt 2
12 mars 2021

Nästa hingst vi använde till Rosa var Rosenhagas Rubens RS 570. Han har samma mor som Lyric, Furunäs Benita. Rubens var 4 år när vi använde honom och alltså ännu oprövad men med förärvningssäker stam. Hans far Rosenhagas Henri Martin kände vi väl eftersom vi haft honom hemma hos oss en sommar. Han har inte använts så mycket i avel men hade då lämnat några diplomston och vi hade själva en avkomma efter honom. Jag kommer skriva mer om Henri Martin när jag kommer till de hingstar vi valt till Hedda.

Jag gillar som sagt att använda olika hingstar till stona, gärna unga men med förärvningssäkra stammar. Jag tycker om Rubens modell och storlek samt hans temperament så det kändes som en spännande idé att prova. När vi använde honom var han endast visad på premiering när han godkändes som 2,5-åring och hade bara en avkomma. Han har nu lämnat en godkänd hingst, två diplomston samt tre klass I-ponnyer på de nio avkommor som är tre år och äldre. 


Rosenhagas Rubens RS 570

~

Denna gång föddes ett hingstföl med stjärn som döptes till Djupedalens Filip. Som föl var han väldigt reserverad men det gick över och han blev en väldigt trevlig och samarbetsvillig ponny. Något hingstämne var han inte så efter hingstbetet som ettåring kastrerades han. Tanken var hela tiden att visa honom som treåring och sedan sälja honom. Han visades även på utställning som unghäst med 37 - 38 poäng. Jag tömkörde honom en del och han lärde sig snabbt.


Filip som föl

~


Med Heavenly som läromästare lärde sig Filip tömkörning

~

Framåt våren när han var tre år fick vi en fråga från en bekant om vi möjligen hade någon ponny till salu. Jag brukar alltid fråga vad de tänkt ha ponnyn till för att kunna matcha ihop rätt ponny till rätt köpare. Det har hänt flera gånger att jag inte tyckt att vi har någon ponny som passar önskemålen och då har jag sagt nej trots att köparen haft ett bra hem att erbjuda. Den här gången hade jag Filip och Fatima att välja på och jag tyckte att Filip skulle passa. Familjen kom och tittade och föll direkt. Han gick kvar hos oss några månader innan vi körde ner honom till Gislaved. Det bestämdes att han skulle visas vid sommarpremieringen i Svenljunga och att jag skulle hjälpa till att visa. Det känns viktigt att alla våra treåringar visas oavsett kön så att mödrarna kan ha nytta av deras bedömningar. Vid premieringen fick Filip 38 poäng och klass I, vilket gav Rosa 20 avkommepoäng för honom.


Filip som treåring

~

Det blir i sommar sex år sedan Filip flyttade och han bor kvar i samma familj som vi sålde honom till. Där finns två flickor i 5 - 6-årsåldern som rider och kör honom. De har även startat i små hopptävlingar och hittar på en massa annat roligt med honom. Jag tror att han kommer få stanna hela livet i denna familj :)


Filip som ridponny

~


Hingstar vi använt 1
10 mars 2021

Nu har jag presenterat alla våra veteraner så ungdomarna får vänta till nästa vinter. I stället tänker jag skriva lite om de hingstar vi använt och hur tankarna runt de hingstvalen gått. Både mamma och jag har ju ston men det är jag som väljer hingst till alla. Får se hur många som hinns med innan corona försvinner och livet förhoppningsvis kommer tillbaka ;)

Fuxen (!) Rosenhagas Lyric RS 484 var den första hingst vi använde till våra ston. Både Rosa och Hedda betäcktes med honom men Hedda resorberade tyvärr. Lyric valdes främst för sin gedigna stam med Furunäs Benita som mor, hon var redan då Elitpremierad och har senare höjts till Super Elit. Fadern Lakris, även han Elitpremierad, var främst en utmärkt stoförärvare med Package of Marshwood som far och Polly II som mor. Polly var också Elitpremierad och hade lämnat både flera godkända hingstar och diplomstom samt utställningsvinnare. Hennes avkommor användes även mycket till bruks vilket borgar för ett trevligt temperament. Package har bl a lämnat fantastiska Fluke of Marshwood och är därmed morfar till storheter som Newton och Asterix, båda med stuterinamnet v. Dorpzicht, samt den i Sverige verksamme Bonance v. Dorpzicht som var A-premierad. Utöver Lyrics gedigna stam så har han en exteriör som tilltalar mig mycket och han är numera belönad med A för sin förärvning samt SUCH och Super SUCH för sina utställningsmeriter.


Rosenhagas Lyric RS 484. Foto från hingstvisningen på Uddetorp 2008. 

~

Resultatet av denna betäckning blev Djupedalens Fatima. Hon fick 39 poäng vid premieringen som treåring och hade faktiskt ringens enda nia på typ :) Hon kommer ur Rosas linje och de brukar vara ganska sena så därför ställdes hon inte ut nästa gång förrän hon var nio år och belönades då med 41 poäng. Det fanns väl förstås tillfällen tidigare också, men under några år hade jag så många ungston att visa så de äldre fick stå tillbaka. Fatimas styrka är en mycket fin rastyp, kanske den finaste typen i vår hage? Hon är åtminstone av en sådan typ som jag själv gillar. Hon har numera en enorm tagelväxt och manen når långt ner på bogen. Däremot skulle jag önska bättre rörelser, speciellt i trav. Om Fatima skulle betäckas skulle jag välja en rörlig hingst av lite flottare modell, kanske Almnäs Tarpan för att ta ett exempel.


Fatima som föl

~


Djupedalens Fatima RS 6918. Foto från 2019.

~


Testar nytt igen
6 mars 2021

Redan inne i mars månad och det bästa är nog att kvällarna blir allt ljusare. Jag skall sluta att arbeta helger och har nu bara två kvar vilket känns jätteskönt. Att oftast bara arbeta 2,5 timma på förmiddagen passar mitt liv dåligt eftersom hela dagen blir sönderhackad. Jag har jobbat helg frivilligt sedan 2014 men nu känner jag att det får räcka.

Jag har ju testat spånpellets i två boxar sen i höstas men nu har jag bestämt att inte köpa fler säckar. Det som ligger kvar får ligga men jag fyller på med spån i stället. Jag testar förresten en ny spånsort också :) Fick ett tips om lantbruksströ som är mycket mer finfördelat än kutterspån. Jag tycker att det är riktigt bra, det följer med minimalt ut men säckarna är inte lika hårt packade som kutterspån så hur åtgången blir i slutändan vet jag inte. Tänker att jag testar ett par pallar för att se om jag helt skall övergå till lantbruksströ nästa höst.

Hästarna fäller en hel del och Eros allra värst, precis som vanligt. Jag använder piggborstar till fällpäls och de går åt i sådan omfattning att jag undrar om inte Hööks snart börjar kalla mig för ”tanten som köper så många piggborstar” ;) Jag använder faktiskt piggborstar till svansarna också. Kanske en dödssynd, men mina hästar har enorm tagelväxt i sina svansar så om det lossnar några hårstrån så är det ingen katastrof. Manarna är jag försiktigare med, de dränker jag in med pälsglans och borstar ur med hårborste till vardags. Inför utställning är jag förstås betydligt noggrannare och kammar varje hårstrå ;)

Jag har bokat boende för en liten resa i augusti, om nu smittoläget tillåter. SSS Riks skall gå i Bålsta så jag skall passa på att besöka både utställningen samt ta en dag eller två i Stockholm. Det känns bra att ha något att se fram emot för dagarna är ärligt talat rätt ensidiga. Det känns som att livet bara består av arbete men någon belöning i form av sådant som är roligt och ger energi, i mitt fall hästutställningar, får man ingenting av. Visst är det roligt att pyssla om djuren på hemmaplan, tillvaron skulle ju vara ännu värre utan dem, men för egen del måste jag få se lite annat än mitt eget för att få inspiration till min lilla avel.

Jag har beställt ett dräktighetstest till Hedda som ligger i kylskåpet och väntar på att jag skall samla urin. Instruktionerna till testet är minst sagt komplicerade och tycks kräva en kemist så det får någon annan här hemma fixa, fast det är de ännu lyckligt ovetande om :)

Halinas hov är nu helt bra. Enligt hovslagaren så borde hovbölden redan visat sig om det blivit någon, så vi kan konstatera att alla komplikationer som veterinären räknade upp uteblev. Med tanke på hur litet märket i hoven var så kan hon inte trampat in spiken i hoven utan bara trampat på den så där hade vi tur i oturen. Hela kalaset gick på 5000:- men Agria stod för nästan 3000:- så den här gången kände jag mig faktiskt nöjd med försäkringsbolaget.


Eros & Hanna

~


Jag tycker Ninette ser ganska dräktig ut

~

 


Perfekt väder för skitjobb :)
28 februari

Det har varit ett fantastiskt fint väder i helgen, lagom temperatur att jobba ute i bara en tröja utan att vare sig frysa eller bli för varm. Det blåste kraftigt här natten till fredagen så ett träd föll över staketet i ena vinterhagen. Jag fick stänga till där för jag hann inte fixa det på morgonen före jobbet. Igår var min bror och hans söner i Djupedalen och tog hand om trädet, jag hade bara arbetet att laga staketet vilket var snabbt gjort när trädet var borta. Jag är mycket tacksam för den hjälpen :)

Idag har vi mockat vinterhagen, det är långt ifrån klart men vi har kommit en bra bit. Jag funderade på om jag någonsin börjat med det sista februari och kom fram till att vi aldrig varit så tidiga. Eftersom hästarna kommer gå i denna hage ett bra tag till så blir det ju givetvis mer skit, men det som är borta är ju borta.

Igår var det även årsmöte i Shetland Väst, ett digitalt sådant förstås. Det var bara drygt tio deltagare så det gick både lugnt och snabbt. Min motion om att uppdatera priset Bäst i väst utställning gick igenom vilket jag förstås tycker är bra.

För en dryg vecka sedan trampade Halina på en spik efter att någon (Hanna är starkt misstänkt) haft sönder ena foderlådan och en bräda hamnat i hagen. När jag skulle ge eftermiddagshö såg jag blod i snön och strax efteråt hittade jag brädan med två spikar uppåt. Jag lyfte 44 fötter utan att se någon skada, men när Halina gick iväg såg jag att hon haltade lite. Jag tog in henne och vid väldigt noggrann kontroll såg jag ett pyttelitet märke i ena hoven. Eftersom jag skulle till Göteborg dagen därpå var det inte läge att avvakta så jag ringde distriktsveterinären direkt då jag ville att Halina skulle få påfyllning av stelkrampsvaccin. Hon kom ut på en dryg timme, undersökte, vaccinerade, smärtlindrade och lade ett våtvarmt omslag som skulle sitta på i två dagar. På fredagen fick Halina stå inne på dagen och gå ut först när jag kom från Göteborg. Hon haltade rätt kraftigt både fredag och lördag men det blev betydligt bättre när jag tog bort bandaget. Hon har fått stå inne halva dagarna samt att jag har tempat henne två gånger om dagen och tvättat ur hoven. Det verkar som att hon klarat sig väldigt bra för hon har inte haft feber och märket syns knappt längre plus att hon är ohalt så nu går hon ute som vanligt igen. Hovslagaren kommer och verkar veteranerna på fredag så han ska få titta på henne för säkerhets skull. Beträffande foderlådorna så byggde jag om dem förra helgen så nu skall ingen ligist kunna förstöra dem fler gånger. Får ändå säga att vi varit väldigt förskonade från skador på Shetlandsponnyerna. Förutom detta så ryckte Eros loss sin ena näsvinge 2008, det är allt. Med Nikita var det tvärtom, hon blev ihopsydd många gånger efter att ha blivit sparkad av Gullan, fått en tagg i benet, trampat igenom is m.m.  

Kameran är min ständiga följeslagare och igår fastnade nedanstående motiv :)


Talgoxar vid fågelbordet

~


Gäss på genomresa

~


Rådjuren är tillbaka

~


Hanna

~

 


I närbild - Furunäs Ninette
21 februari 2021

Efter att ha köpt Hedda, Rosa och Elein kände jag att vi nu skaffat precis de ston jag velat ha och att vi inte behövde fler. Dock lade jag till att det enda ytterligare sto jag skulle vilja ha var Rosas mamma, Furunäs Ninette. Jag minns att jag såg en saluannons hos Junibacken på henne redan 2005 - 2006 men då var Eurydike fortfarande frisk så några hästköpsplaner fanns inte just då trots att jag var väldigt sugen.

2012 hittade jag en annons på Hästnet där Ninette annonserades ut. Jag hade följt henne lite på håll och visste att hon sålts från Junibacken till Tombo Stuteri i Ludvika där hon fått två hingstföl e. Lukas. Sedan tidigare hade hon ju lämnat Rosa som redan fanns hos oss samt tyvärr kastat ett föl e. Jolly Roger of Marshwood. Nu var hon 11 år gammal och inte betäckt på flera år. Jag hade just sålt Skärgårdens Nelson, Eleins son, så man kan säga att annonsen på Ninette dök upp vid exakt rätt tidpunkt. Jag kunde inte få henne ur tanken så affären gjordes upp via telefon och några veckor senare åkte mamma och jag upp till Ludvika och hämtade henne.


Furunäs Ninette RS 5271 hösten 2012

~

Hedda hade precis kommit hem från betäckning hos Gladiator som stod på Junibacken så jag bestämde mig för att skicka dit även Ninette. Hon fungerade klockrent och blev dräktig direkt. Året därpå föddes Djupedalens Namira som erhöll diplom som treåring samt är guldbelönad på utställning.

Nästa hingstval blev Almnäs Tarpan som stod sitt första år hos Magnus Karlsson i Brålanda. Även denna gång fungerade allt perfekt, Ninette blev dräktig direkt och 2016 föddes ännu ett stoföl, Djupedalens Naomi. Denna fölning var lite mer dramatisk då det visade sig vara ett felläge. Det kom ett ben och en nos men det andra benet hittade jag inte. Ninette hade krystvärkar så jag kunde inte trycka tillbaka fölet och ringde därför veterinären som var hos oss inom 10 minuter, ibland skall man ha tur. Veterinären konstaterade snabbt att hon inte heller kunde trycka tillbaka fölet och lade därför ryggmärgsbedövning på Ninette så att värkarna avtog. Då var det en ganska lätt sak att knuffa tillbaka fölet och få tag i frambenet som var vikt i knät. Sedan föddes fölet rakt i veterinärens armar och till min stora glädje levde det. Naomi visades sedan flitigt som unghäst med fina resultat. Hon var BIS i Långasjö som treåring och fick senare samma år diplom. Därmed har Ninettes samtliga stoföl blivit diplomston och de har tre olika fäder. Naomi såldes förra året till Madelene Sjögren i Habo där hon numera är ridhäst och väntar sitt första föl i år.


Ninette med Naomi

~

Ninette är själv ett diplomsto och var belönad med SUCH när jag köpte henne. Jag har ställt ut henne två gånger då hon haft föl vid sidan. Hon tappar tyvärr en hel del när hon ger di så trots att hon fått 41 poäng båda gångerna kunde jag valt att visa henne vid andra tillfällen tänker jag självkritiskt.


Hemma i hagen

~

2018 visade jag Ninette för höjning till A. Det går ju att göra pappersvägen numera men jag tycker det är roligt att kunna visa stona så vi åkte till Gräfsnäs där Ronny Johnsson var premieringförrättare. När det blev vår tur började jag med att be om ursäkt för att hon var alldeles för fet. Ronny höll inte alls med utan hävdade bestämt att hon skulle se ut exakt som hon gjorde. Ninette höjdes till A, hon fick inga exteriörpoäng p g a sin ålder men ett alldeles strålande fint omdöme med tillägget” visad i ett utmärkt skick” :) I somras betäcktes Ninette  med Nightingales Hashtag och är förmodat dräktig. Vi hoppas på en lyckosam fölning och ett friskt föl för då kan hon höjas till Elit i sommar :)


Ninette Gräfsnäs 2018, höjd till A
Foto: Pernilla Hägg

~

Ninette är vår allra försiktigaste ponny. Vi har haft flera ättlingar till Timothy v.St. Geerhof och jag tycker att allihop varit måna om att göra rätt och försiktiga till sitt sätt. Ninette håller sig helst i bakgrunden och är inte alls så framfusig som Eros och somliga andra ;) Hon behöver en lugn hantering och blir alldeles förtvivlad om man höjer rösten. Det fick vi erfara en gång när hon vid lastning råkade trampa Mikael på foten och han skrek till. Vill hon klias med någon brukar hon välja barnbarnet Frida men om någon annan tar initiativet ställer hon gärna upp. Hon trivs bäst hemma och är inte helt tillfreds med att åka på utställning. Men om hon fölar i sommar får hon faktiskt stå ut med att åka på premiering för att höjas till Elit :)


Ninette hos Hashtag

~


I närbild - Elein
15 februari 2021

Sensommaren 2008 bestämde vi oss för att köpa ytterligare ett sto och det jag ville ha var ett till med Furunäsmöderne. Det fanns inga på annons och inte hittade jag några hos uppfödare heller. Det dröjde några månader och plötsligt fanns Elein utannonserad på Hästnet. Med Furunäs Paljette som mor var hon precis det jag önskat så jag tog kontakt med Johanna på Skärgården som ägt Elein sedan hon var tre år. Elein hade ett hingstföl vid namn Skärgårdens Nelson e. Plutus v. Dorpzicht vid sidan och även han flyttade med till oss. I oktober gjorde vi den ca 40 mil långa resan upp till Väddö för att hämta hästarna.


Elein RS 5286

~

Elein var sju år när hon flyttade till oss och hade sitt andra föl vid sidan. Tidigare hade hon lämnat ytterligare ett hingstföl, Skärgårdens Legend e. Ytterhalls Mistral. Elein hade fina meriter när vi köpte henne, diplom som treåring, vilket var ett krav om vi skulle köpa ett äldre sto, samt belönad med SUCH.


Elein och Nelson dagen efter vi hämtade dem

~

Vi har alltså ägt Elein i drygt tolv år men bara ställt ut henne tre gånger under den tiden. Första utställningen var i Färgelanda 2009. Hon vann en stor fin gallstoklass, champion stotiteln samt utsågs sen till Reserv BIS. Tre år senare anmälde jag Elein till vinterutställningen i Kristinehamn. Hon hade varit så fin hela vintern, i lagom hull och rörde sig bra. Jag kommer mycket väl ihåg att jag tänkte att om jag lyckades visa henne från den allra bästa sidan kunde det nog bli 43 poäng. Jag hade till och med satt poäng för mig själv, 99898 bedömde jag ;) Det gick faktisk bättre än så. Elein vann ännu en fin gallstoklass, blev champion sto och slutligen BIS. Poängraden löd 910898=44, så helt fel ute hade jag inte varit :) Detta blev vår allra första BIS-vinst och den högsta poäng våra hästar uppnått, även om orden bakom poängen betyder mer för mig än siffrorna. Senaste utställningen var som veteran och då var hon ensam i sin klass och fick 41 poäng med tre nior och två sjuor i raden :)


Res BIS Vabiola v. D.S och BIS Elein. Kristinehamn 2012.
Foto: Frida Erixon

~

Elein är inköpt för avel men har tyvärr aldrig blivit dräktig hos oss. Hon har haft två okomplicerade fölningar hos Skärgården men vi har aldrig lyckats trots många års försök och utredningar. Hennes äggstockar har gått i dvala vilket tyvärr kan hända. Vi har försökt med diverse behandlingar men de vaknar inte så efter fem års försök med fyra olika hingstar gav vi upp. Hennes uppgift fick istället bli att vara snäll och vacker i vår flock, för att sälja henne har vi inte klarat av.


Foto: Frida Erixon

~

Elein är en mycket frisk och sund ponny. Förutom att hennes äggstockar inte fungerar så har hon under drygt tolv år hos oss aldrig haft något hälsobekymmer. Inte ens ett litet magknip eller minsta hålvägg. Hon har alltid gått på bete om somrarna, lite rund blir hon men benägenheten för fång tycks vara noll trots att hon varit gall i så många år. Den sundheten hade jag gärna avlat vidare på.


Elein vilar i vintersolen

~

Elein är en mycket snäll ponny. Hon säger ifrån i flocken om det behövs men startar aldrig bråk. Hon är en äldre trygghet i vår åldersblandade flock, det märktes tydligt i somras då de tre andra äldre stona samtidigt var borta för betäckningar. Elein är inkörd som unghäst men aldrig körd hos oss. Jag har tömkört henne lite och det tycker hon är okej men är nog mer nöjd av att gå i flocken med sina kompisar än att arbeta så det slipper hon. På äldre dagar har vi skämt bort henne lite. Hon står i boxen mittemot fodret och varje morgon innan hon går ut vill hon ha några pelletsar. Hon stannar helt sonika i boxen tills hon fått det, lite bortskämd har en äldre dam rätt att vara tycker jag :)


"Vacker som en tavla" var några av domaren ord om Elein

~


Inkörningskurs
13 februari 2021

Precis som många andra har vi haft det kallt senaste tiden. Det innebär merarbete både på jobbet och i stallet. Hästarna har fått stå inne lite längre om morgnarna eftersom vi är rädda för att vattnet skall frysa om stallet kyls ut. Det blir förstås mer att mocka men det är bara att gilla läget. Jag har hjälp av mamma som fodrar de morgnar de äter inne och vissa dagar har hon även släppt ut dem. Vi har många begravningar på jobbet så det är ibland svårt för mig att vara flexibel. Vi har fått lite mer snö som täckt isen vilket var jättebra då hela vinterhagen åter blev brukbar. Hästarna trivs nämligen bättre i den delen jag var tvungen att stänga av ett tag.

Jag har ju använt spånpellets i två boxar sen i höstas. Det har gått bra, men nu när det varit så kallt tycker jag det har varit lite bökigt att behöva blaska med vatten för att de skall svälla. Jag tror därför att jag övergår till spån igen när de sista pelletssäckarna är slut. Idag köpte jag en bal lantbruksströ att testa, fick tipset av en hästägare som använder det istället för kutterspån. Lantbruksströ är mycket mer finfördelat än kutterspån, det blir spännande att mocka i det i morgon. Det är dags att köpa hem en ny pall strö och faller testet väl ut så kanske jag köper lantbruksströ istället.

Idag har jag deltagit vid en digital inkörningskurs. Det var en teoretisk kurs med både bilder och korta filmer. Den hade stort fokus på säkerhet vilket jag tycker är jätteviktigt. Selens tillpassning gick igenom samt alla steg från allmän hantering tills hästen kom i vagn. Det var en väldigt bra kurs och ett välkommet avbrott i den rätt trista tillvaron med kyla och corona. Jag hoppas snart få tid till att ta upp inkörningen igen. Kylan och tidsbrist har stått i vägen ett tag.

Igår var jag och Cecilia i Hjo ett ärende. Det var soligt och fint väder så vi passade på att fota lite i hamnen. Medan vi höll på med det var det några personer som vinterbadade i Vättern. Den sjön är kall även på sommaren så jag frös bara av att se dem bada mitt i vintern. De var i en bra stund, jag förstår inte hur de klarade det.

Avslutar med några foton från Hjo.

~

~

~

~

~

~

~

~

~

 


I närbild - Junibackens Four Roses
30 januari 2021

Nu är det Rosas tur att presenteras lite närmare. Hon flyttade hit tillsammans med Hedda i oktober 2007, 2,5 år gammal.

 


Junibackens Four Roses RS 5899

~

När vi var hos Maria på Junibacken för att titta på Hedda var det meningen att bara köpa ett ungsto. Men Rosa följde efter mamma i hagen så hon blev väldigt förtjust i henne och därför blev det två :) Själv hade jag redan efter att ha läst på Marias hemsida fallit för Rosa tack vare hennes möderne. Att hon inte var någon slående skönhet som 2,5-åring spelade ingen roll för min del, jag visste att denna linje behöver tid att blomma ut vilket har visat sig stämma. Furunäs Jotex är far till både Hedda och Rosa. Medan Hedda har ett väldigt bra holländskt möderne kommer Rosa ur en mycket gedigen stostam som funnits i Sverige i många generationer. Hon är Furunäs Ninettes första föl och därefter följer F Ginette - F Roxette - F Perlita - F Penny - Harviestoun Priscilla.

 


Rosa hösten 2020

~

Rosa var bara visad en gång när vi köpte henne, hon hade fått 39 poäng vid sommarpremiering som tvååring. Som treåring visade vi henne vid fyra utställningar med 39-40 poäng vid samtliga. Hon visades förstås också vid sommarpremieringen där hon till vår stora glädje fick diplom. Hon gick i samma ring som Hedda så vi fick diplom på båda våra ston den dagen. Rosa startade också treårstest men med mycket blygsamt resultat. Hon tyckte det var väldigt onödigt att hoppa hinder klockan åtta på morgonen, det visade hon tydligt ;)

 


Nossebro 2008. Diplom med 88897=40 poäng

~

Efter tre års ålder är Rosa bara utställd fyra gånger vilket resulterat i att hon erhöll SUCH 2011. Bästa resultatet är i Ingelstad 2011 där hon tilldelades 42 poäng av Torsten Jeppsson. Hon gick tvåa i ringen och stoet som vann klassen vann även BIS den dagen. Efter denna utställning har vi inte visat Rosa mer vilken hon själv nog är nöjd över. Rosa är nämligen en mycket bestämd ponny som trivs bäst hemma. Hon är mycket självständig och kunde i yngre dagar vara försvunnen från flocken. Vi lärde oss snart att det inte betydde att hon låg med brutet ben någonstans utan hon brukade komma upp från dalen när vi ropat på henne. Rosa är förutom att vara bestämd väldigt snäll. Hon gillar att bli ompysslad men arbete är hon mer tveksam till. Hon trivs bättre med att ha föl vid sidan och är en mycket bra mor.

 


Ingelstad 2011. 99888=42 poäng

~

Rosa har haft väldigt lätta fölningar med tydliga tecken före. Med facit i hand skulle det alla gångerna räckt att bara vaka en natt för hon har varit rena skolboksexemplet. Men vem vågar chansa, så vi har förstås tittat tidigare än så. Hon har hittills fått fyra föl, alla med olika fäder och alla är visade vid premiering som treåringar. Frida erhöll diplom medan Fatima fick 39 poäng och sönerna Filip och Frans 38 poäng. De båda sönerna är numera sålda och har blivit förträffliga bruksvalacker. Rosa är betäckt med Skärgårdens Roosevelt och vi hoppas förstås på att hon är dräktig. Vi behöver snart spara en valack för egen del och med tanke på hur trevliga Rosas söner blivit så ligger det nära till hands att vi behåller en av hennes avkommor. Hon är ju förresten den enda av våra ston som fått hingstföl då både Ninette och Hedda hittills bara fått stoföl.

 


Rosa med Frans

~ 


I närbild - Junibackens Hedda
27 januari 2021

Näst i tur att presenteras är Hedda som köptes tillsammans med Rosa i oktober 2007 då de var 2,5 år gamla.


Junibackens Hedda RS 5898

~

Det är tack vare Cattis Öhman som Hedda hamnade hos oss. När vi pratade om att köpa ett ungsto tyckte hon att Hedda skulle passa och frågade helt sonika Maria på Junibacken om hon kunde tänka sig att sälja Hedda till oss. Maria var positiv så vi åkte till Junibacken och fastnade för Hedda och även Rosa men det är en annan historia ;)

Hedda hade ställts ut med väldigt goda resultat som 2-åring och det var ju förstås nervöst att köpa ett så välmeriterat ungsto. Vi hade som tur var hela vintern och våren på oss att lära känna varandra inför den viktiga treårssäsongen. Hedda visades vid två utställningar med två segrar och ett ungstochampionat som resultat. Vid sommarpremieringen gick hon först i en stor ring med 11 ston och fick diplom med 43 poäng. Senare samma år blev hon länets bästa ponnysto vid premieringsfinalen. Hon startade även vid treårstest och erhöll gångartsutmärkelse medan hon var en futtig poäng från att få även hopputmärkelse.


Nossebro 2008. Diplom med 99889=43 poäng

~

Därefter har jag ställt ut Hedda rätt sparsamt under åren men med mycket goda resultat. Det allra bästa får nog Reserv BIS-vinsten vid Riks i Köping 2013 anses vara. Det var 112 deltagare vid den utställningen och att komma så långt fram i sådan konkurrens är stort. Därefter ställdes inte Hedda ut förrän i oktober 2020, nu som veteran. Hon vann där klassen, blev champion sto och slutligen Best in Show. Hedda erhöll SUCH 2009 och i år belönades hon med Super SUCH.

Hedda i Vartofta 2011, där hon belönades med 910888=43 poäng

~

Hedda har hittills fått tre avkommor. Hon har varit konstaterad dräktig men tyvärr resorberat två gånger också. Alla avkommorna är ston och samtliga har diplom, är guldbelönade samt har erhållit championtitlar. Hilde har flest, hon har blivit champion såväl som föl, ungsto och sto samt var Reserv BIS som ettåring och BIS som tvååring. Hanna och Halina har varsin ungstotitel medan Hanna och Hilde har erhållit SUCH. Hedda är nu betäckt med Skärgårdens Roosevelt och vi hoppas förstås att hon är dräktig.


Hedda med Halina i magen

~

Hedda har haft lätta och snabba fölningar utan några särskilda tecken på förestående fölning. De första två fölen, Hanna och Hilde, var redan födda när mamma kom ut till stallet, båda gångerna vid 01.30-tiden. Halina är däremot född på kvällen och då förstod jag varför vi överraskats av de andra två fölen. Den gången tog jag in Hedda kl 20.30 och hon såg inte fölfärdig ut. En halvtimma senare hade hon fått vaxproppar. 21.15 lade hon sig ner, 21.25 började värkarbetet och 21.35 var fölet ute. 21.55 släppte efterbörden och 22.02 stod fölet upp. Hedda har vid två av fölningarna haft ganska kraftiga eftervärkar Vi har därför hjälpt fölet att börja dia så fort som möjligt eftersom det då frigörs en hormon som gör att värkarna avklingar. Det är inte lätt för en nyfödd fölunge att hitta maten om inte mamma står stilla.


Hedda med nyfödd Hilde

~

Hedda har ett mycket behagligt temperament och brukade tidigare hålla sig i bakgrunden. Däremot är yngsta dottern Halina en mycket kavat ponny vilket gjort att även Hedda blivit lite mer framåt i flocken. Jag tänkte faktiskt på det när jag visade Hedda i Färgelanda, hon var så pigg och utstrålade ett så gott självförtroende. När jag visat henne tidigare har hon varit försiktigare, så den där kavata dottern har kanske gott inflytande på sin mors utställningsresultat med tanke på att det blev BIS-vinst ;)


Hedda 15 år, BIS i Ljungskile oktober 2020
Foto: Iris Magnusson


Isgata
23 januari 2021

Igår morse vaknade vi till isgata och på väg till stallet var jag en hårsmån från att köra på ett rådjur. Om han inte vänt i diket så hade det gått illa. Vägen ner till Djupedalen var som en skridskobana så pappa tog traktorn upp till den större vägen och hoppade i taxin till dialysen där. Är nog inte så många dialysgubbar som möter upp taxin i traktor med snöblad bak och en skopa med en skottkärra i fram ;) Gårdsplanen och delar av hästhagen var lika illa så vi ringde efter grusning. Jag har som tur är två vinterhagar så nu får de gå i den lilla delen tills värsta isen försvunnit. Vägen ut dit grusade vi så där går de utan att halka och i hagen är det snö. Shetlandsponnyerna är kloka och går försiktigt på halkigt underlag. Annat var det med mina New Forest, de blev oroliga och sprang istället. Tömkörningen ligger bokstavligt talat på is just nu, jag vill inte bryta vare sig mina eller hästarnas ben. Det räcker så gott med en person på kryckor i vårt hus.

Den gamla hankatten tycks älska sitt nya bo :) Han ligger där varje gång jag tittar efter. När jag packar foder brukar han gå iväg och då har jag känt i boet och det är riktigt varmt och gott där inne. Båda katterna får plats så det kan ju vara så att även honkatten ligger där om nätterna. På dagarna är hon inne i huset där hon har gillestugan för sig själv.

Heddas Super SUCH-diplom kom i veckan så nu känns det på riktigt :) Om allt blir lite mer normalt detta år hoppas jag kunna visa Namira med förhoppning om det tredje guldet som behövs för SUCH. Hon fick två guld som treåring och är därefter inte visad. Jag vill ta ut henne tidigt på säsongen för sedan är risken att hon blir för fet. Hilde har SUCH sedan några år och har chans på Super SUCH, men det svåraste resultatet är kvar att erövra så det är inget man lätt ordnar. Elein saknar också ett resultat för Super SUCH, hon behöver 43 poäng utan någon titel och så höga poäng vet jag inte om hon klarar som 20-åring. Som 11-åring blev hon BIS med 44 poäng men då stod hon på topp. Hon är fortfarande väldigt fin men 43 är många poäng att skrapa ihop.

På väg till stallet i morse dök det äntligen upp ett tillfälle att fotografera älgar på tillräckligt nära håll. Ko med kalv gick på ett fält på högersidan så jag vände vid första bästa tillfälle och körde tillbaka. Då gick de över stora vägen och ut på en annan åker vilket var ännu bättre eftersom den låg precis vid en grusväg som jag kunde köra in på. Jag fotade några bilder från bilen innan de gick över grusvägen framför min bil och ut på nästa åker. Då klev jag ur bilen och knäppte ytterligare några bilder innan de travade vidare. Jag körde några hundra meter för att vända och där gick tre rådjur :) Jag fotade även dessa från bilen så de bilderna blev lite suddiga. Tänk att en liten småsak som att få se och fota älgar kan göra en så glad :)

~

~

~

~


Efter älgar och rådjur behövs det en svart Shetlandsponny ;) 

 


Uppnått ett mål :) 
17 januari 2021

Vår gamla hankatt som inte är tam har sedan i höstas vägrat att komma in i stallet om kvällarna. Det kändes inte alls bra när det skulle bli över 15 grader kallt så jag byggde ett bo till honom. Jag klädde in en hundbur med sittunderlägg i både botten, i taket och på väggarna. Därefter lade jag ett hästtäcke i botten och ovanpå det ett ombonat katthus som jag köpt på Biltema. En varm fäll inuti huset plus att jag klädde in hela buren med varma dynor och ett täcke fick duga. Till min glädje så kom katten ut ur buren morgonen därpå. På kvällen skulle jag känna efter om det kändes varmt där inne och när jag stack in handen blev det ett himla fräsande och ut kom katten i en väldig fart :) Han verkar gilla sitt bo och därinne är garanterat varmare än i halmen.

Mina hästar verkar inte vara som andra hästar. Om de kan välja föredrar de iskallt vatten framför vattnet i värmebaljan. Egentligen kan man ju undra hur hästarna överlevde förr när det inte fanns värmebaljor för det verkar ju i dagsläget vara livsnödvändigt om man skall tro experterna. Våra äldsta hästar levde tills de blev 34, 32 samt 27 år och ingen av dem fick någonsin uppvärmt vatten. Kolik hade de inte heller, förutom Gullan en period, men de berodde på att grannarna slängde in säckvis med äpplen i vår hage som hon sedan åt upp helt själv efter att ha jagat bort de andra hästarna. När äppleutfodringen slutade upphörde koliken. Numera skall ju hästarna ständigt tugga på något också, annars får de magsår. Helst skall de väl ha en tugga i munnen medan de motioneras ;) När vi började med hästar för 40 år sedan existerade inte fri fodertillgång utan hästarna utfodrades 3 gånger om dygnet. De flesta hästar i vår bekantskapskrets blev mycket gamla och levde friska liv. Jag säger inte att hur man gjorde då var rätt, men det är lite intressant att reflektera. Är glad att jag hållit på med hästar så länge att jag fått ta del av de gamla hästgubbarnas kunskaper. Jag tror nämligen mer på dem än på dagens internetexpertis ;)

Igår kom en mycket glädjande nyhet, Hedda har tilldelats Super-SUCH :) Det är vår första ponny som når denna utmärkelse och det har varit mitt mål länge. Totalt har det tagit tolv år att nå målet, men då var hon inte utställd på sju år innan comebacken som veteran i höstas. Fina Hedda, både vacker själv och förärver sig väl. När jag skulle köpa henne frågade jag en avelsrådgivare vad jag skulle använda för hingstar. ”Till Hedda kan du använda vad som helst” blev svaret. Jag tror faktiskt det stämmer för hon har bara fått bra avkommor. Nu använder jag förstås inte ”vad som helst” utan väljer hingst till Hedda med lika stor omsorg som till de andra stona.


Hedda Reserv BIS och Unique of Shetlane BIS vid Riks i Köping 2013
Foto: Frida Erixon


I närbild - Eros Simbasir
14 januari 2021

Jag tänker berätta lite mer om våra hästar än vad som finns att läsa på deras egna sidor. Jag börjar med den vi haft längst, vår valack Eros.

Jag köpte Eros mamma Smevallens Eurydike från Skattens Stuteri i mars 2003. Hon var betäckt med Roy v. Bunswaard men inte dräktighetskollad. Hon såg inte övertygat dräktig ut och hade inga som helst tecken på en nära förestående fölning, vi hade därför inte ens börjat titta till henne om nätterna när det en morgon stod en fölunge i boxen. Det var pappa som kom ut och hittade fölet så han ringde mig och gratulerade till hingstfölet. Jag skulle jobba dagtid på macken men slängde mig i bilen och åkte och tittade till mor och barn före jobbet. Så här i efterhand får jag dåligt samvete över att jag inte hade kollat Eurydike, men allt gick ju som tur var bra.


Eros som liten

~

Barnen hade en gosedjurspanda som de döpt till Simbasir så det ville de att fölet skulle heta. Jag döper alltid avkommorna på mammans begynnelsebokstav så han fick namnet Eros Simbasir. Det har aldrig funnits i tanken att sälja Eros så han är kvar hos oss :) Som ettåring gick han på bete med en annan unghingst men vantrivdes så att han tappade hull och såg väldigt ledsen ut. Jag hämtade hem honom efter bara några veckor och lånade en tvåårig valack som sällskap under sommaren. Då blev han glad igen och sedan dess har han aldrig varit hemifrån mer än över dagen. På hösten som 1½-åring kastrerades Eros och har sedan dess gått med stoflocken.


Eros, Filip och Hanna

~

Eros har alltid varit väldigt speciell och väldigt orädd. Han har mycket gott självförtroende och många egenheter. Som exempel vill han stå i den box där han kan hålla koll på både ytterdörren och dörren ut till fodret. Om han inte får det visar han tydligt sitt missnöje så det är lugnast att han får som han vill på den punkten. Han vill också gå ut direkt på morgonen, att äta frukost inne i väntan på hovslagare är inte alls hans grej. Eros har två följeslagare i form av Hanna och Fatima. De tycks ha ett förhållande likt Fridolf och Selma, de gnabbas lite men vill inte vara utan varann. De här tre musketörerna får alltid gå in först om kvällarna. Jag måste nämligen se till att de går in i sina egna boxar, de är experter på att smita in hos andra och äta upp deras pellets. Detta trots att de mycket väl vet vart de bor. När dessa tre huliganer är inne släpper jag resten som likt en välartad skolklass lugnt marscherar in i rätt boxar.


Cecilia och Eros tränar visning

~

Eros är utställd väldigt mycket, från föl till 6 års ålder visades han flitigt. Kanske mest för att jag inte hade så många ponnyer att visa men också för att det började gå riktigt bra. Som unghäst var han medelmåttig men som 4-åring fick han sitt första guld och championtitel. Det var på Mantorp och är nog fortfarande ett av mina bästa utställningsminnen. Totalt har det blivit fyra champion valacktitlar och 2009 belönades han som tredje valack med SUCH. Sen dess har han inte ställts ut för han skulle få sluta på topp ;)


Eros 11 år

~

Eros är både körd och riden. Vi har kört med rockard och släde samt dragit ved med honom. När Eros tömkörs är han väldigt påhittig och är jag inte helt uppmärksam så märker han det direkt och gör en tvärvändning om han får lust. Som tur är har han tagit arbetet på allvar när han kommit mellan skacklar eller haft stock efter sig. Han har tävlat i agility, tömkörd och riden precision samt handlerhopp.


Jag och Eros

~


Edith och Eros

~

Eros är nu 18 år och de åren har gått väldigt fort. Hans mor Eurydike blev tyvärr tidigt sjuk i fång och var tvungen att avlivas när hon bara var 9 år pga svår hovbensrotation. Efter hennes död har jag förstått att hennes oförklarliga fångattacker med största säkerhet berodde på cushings syndrom. Hon var aldrig i för högt hull, snarare tvärtom, hade lockig päls och var helt enkelt inte riktigt pigg. Fången kom och gick alla årstider och någon veterinärutredning om orsak gjordes inte på den tiden. Då fick alla Shetlandsponnyer fång pga fetma. Punkt! Det var åtminstone vad de sa i Skara där jag sökte för henne. Jag fick höra att hon skulle ha mindre mat och kunde leva på rötter…

Eros mor Eurydike och Cecilia på hubertusjakt 2006

~

Eurydike var den första häst jag valde ut att köpa helt själv så hennes son Eros betyder väldigt mycket för mig. Jag brukar tänka att alla människor borde ha en egen Eros i stallet :)


Eros som unghingstsällskap, ett hårt liv ;) 


Tio år sedan
3 januari 2021

I år hoppar jag över både tillbakablick och framtidsplanerna. Det har inte hänt så mycket utöver det vardagliga och som läget ser ut nu så är det svårt att ha några planer alls. Året får helt enkelt bli som det blir, några unghästar har jag inte och därmed inga hästar som måste visas utan kan i år ställa ut när och vem jag vill, om lust om möjligheter finns :) Min enda förhoppning är att läget skall bli sådant att det åter går att besöka utställningar som publik. Somrarna med utställningar saknar jag mest av allt, vintern är det ingen större skillnad för min del.  

Idag är det tio år sedan pappa ramlade igenom ett ljusinsläpp på maskinhallstaket när vi skottade snö. Läget var i början ovisst men skadorna visade sig vara en krossad ländkota och två brott på bäckenringen. Han opererades i Göteborg och kunde sedan flyttas till Skövde, först till IVA och därefter till vanlig avdelning. Efter fyra veckor kunde han åka hem och sköta rehabiliteringen där. Ett halvår efter olyckan var han tillbaks och körde buss igen, vilket han höll på med ända tills han föll för 70-årsstrecket två år senare. 

De där snörika vintrarna gjorde att jag fick nog av snö så de här gröna vintrarna passar mig rätt bra. Våra marker blir aldrig leriga mer än lite vid insläppet och där vi måste köra med traktorn när vi kör in hösilage. Men det är inte djupt så mer än lite leriga hovar blir det inte. 

Efter många år med slowfoodnät har jag nu slutat med dessa och fodrar direkt i lådorna istället. Anledningen är att jag vill spara på min kropp då hanteringen vid påfyllning av näten gjort att min rygg kännts så trött varje kväll. Nu fyller jag istället fyra kompostsäckar vilket minskar både arbetsbördan och tidsåtgången. Näten skall ju in och torkas varje dag också, även det tar tid. Härom dagen kom jag på att min kropp nu känns helt ok överallt, till och med i armen som var överansträngd efter en lång höst med lövblåsen. Man blir ju inte yngre så det är nog bäst att försöka fundera ut ergonomiska förbättringar så gott det går. 

Ninette har nu kommit halvtid i sin dräktighet, om hon är dräktig vill säga. Hon fungerade klockrent hos hingsten så jag hoppas förstås på det. Hon har alltid lite mage så det är svårt att säga om det syns något. Hedda och Rosa ligger ca en månad efter och om de är dräktiga vet jag heller inte. Det börjar väl bli dags att beställa de där urintesterna jag tänkt prova som dräktighetskontroll.

Jag har sett så fina filmer på Frans där han körs i sitt nya hem. Där han bor finns det massor med snö och han ser ut att stormtrivas. 

Fotade några Highland Cattle en dag när jag var ute och åkte. I brist på annat får det bli dagens bilder :) 

 

~