Annorlunda och ovisst
31 mars 2020

Redan sista mars och i helgen vred vi om klockan till sommartid så nu är kvällarna ännu ljusare. Sedan jag skrev här sist har det mesta i samhället handlat om corona. För bara några veckor sedan kändes det fortfarande lite avlägset men det har ändrat sig snabbt. Alla blir vi påverkade och för min del innebär det en del förändringar jobbmässigt eftersom de flesta aktiviteter ställts in. Vi kör fortfarande förrättningar men med restriktioner. I lördags arbetade jag vid ett dop som hade sex deltagare. Mina sysslor var inte så många så istället filmade jag hela dopet så de som egentligen skulle vara gäster åtminstone kan få se det på film.

Så här års har vi alltid väldigt mycket utomhus att göra och eftersom det mesta inomhusarbetet minskat kan vi nu jobba ute i stort sett hela dagarna. Nästa vecka skall vi plantera penséer så nu pågår förberedelser inför det. Förra veckan blev jag klar med vårstädningen på kyrkogården, det var tre dagar med perfekt väder så allt flöt på väldigt bra. Mitt sommarschema träder egentligen i kraft först 20 april men det stämmer inte riktigt med verkligheten så jag arbetar redan nu mera timmar än planerat. I gengäld kan jag istället skjuta på att gå upp till 43 timmarsveckor ytterligare en liten tid. Bra för både arbetstagare och arbetsgivare när det går att vara flexibel :)

Framtiden känns ganska oviss eftersom det mesta är inställt en lång tid framåt. Det ger förstås mer tid till att fixa ordning inför sommarbeten och annat så i år skall jag nog hinna med allt utan att känna stress. Vad det gäller utställningar så är det nog lika bra att räkna med att det inte blir några, åtminstone inte förrän i augusti-september. Allt annat känns som en bonus. Sommarpremiering för treårsston måste det bara bli! Utställningar kan jag klara mig utan, även om det känns lite trist för jag har kanske mitt finaste treårssto någonsin, åtminstone i dagsläget ;)

Linus har varit sjuk. I förra veckan var han väldigt låg en dag och framåt kvällen försämrades han. Vi förstod att han av någon anledning hade ont i magen så medan jag var i stallet fick Stefan ringa veterinären. Han tjatade sig till att få komma till distriktsveterinärstationen 2 mil bort, alternativet hade varit Jönköping 10 mil söderut eftersom ingen närmare hade kvällsjour. Vi träffade på en bra veterinär som undersökte noga och tog lite prover som inte visade något. Allmäntillståndet ansågs trots allt vara gott och Linus var inte uttorkad men hade helt klart ont i magen. Han fick fyra påsar vätska innanför nackskinnet, smärtlindring och något tarmlugnande för att avvakta till morgonen därpå. Han sov hela natten och på morgonen var han inte längre smärtpåverkad men väldigt trött. Han sov nästan hela dagen och nästa dag var han sig själv igen :) Vi tror att det kan ha varit magknip, den lille herrn får utöver sin hundmat både pålägg och annat men nu får det tyvärr vara slut på det :(

Veterinärräkningen gick på drygt 5500:- och idag fick jag ett mail från If som gjorde mig positivt överraskad. Vi har nämligen fast självrisk på Linus försäkring vilket jag inte vågade tro på att det stämde när jag läste igenom villkoren. Utöver det ersatte de vartenda öre så det enda vi behövde betala var självrisken på 2700:-. När jag skadeanmält hästarna till If har de varit mästare på att räkna bort än det ena och än det andra så att jag i slutändan knappt fått tillbaka någonting. Så var det alltså inte med Linus försäkring som vi nu utnyttjade för första gången i hans 8½-åriga liv :)

I Djupedalen har vi naturupplevelser varje dag. De två canadagässen som brukar vara på hövallen har kommit tillbaka även i år. Om det är exakt samma par kan jag förstås inte svära på ;) Vi har två flockar med rådjur, en get och två kid i varje flock. Någon enstaka gång går alla sex tillsammans. Den feta haren har varit framme hela vintern, oftast tillsammans med en partner. Nu är han åter ensam så jag undrar om inte partnern har fått ungar och håller till någon annanstans just nu. Hoppas i så fall dessa harungar får leva. När vår katt Rebecka levde tog hon ett år död på en hel harkull :(


Nya tuppen. Jag kallar honom för Sprätt-Lars

~


Canadagäss i ån

~


Rådjur, lite för mörkt och lite för långt avstånd ;)


Hingstpremiering i dagarna tre
16 mars 2020

Jag har tillbringat tre dagar på Grevagården och avelsvärdering för hingstar ur moderlandsraserna. Arrangören gick ut med att de önskade minsta möjliga antal besökare med anledning av coronaviruset. Det hade hörsammats och jämfört med tidigare år kanske det var en knapp fjärdedel. Medelåldern brukar vara relativt hög och eftersom äldre ofta tillhör riskgrupperna så var det ju bra att de stannat hemma. Läktarna var glest använda och de stunder jag var inomhus hade jag en hel sektion för mig själv. Utanför restaurangen fanns en vakt som såg till att inte för många vistades i lokalen samtidigt. Jag tyckte arrangörerna tänkt bra när det gäller smittskyddet. Som vanligt var jag mestadels ute och fotade hingstar, ett bra övningstillfälle efter en lång period utan fotografering.

Det finns mycket att titta på vid dessa avelsvärderingar och jag var även vid bruksproven i skogen och kikade på Ardennerhingstar. Imponerande hästar och kuskar måste jag säga och känner mig lite lätt avundsjuk på deras kunskap ;) Ett fyrspann med Nordsvenska hingstar är också en mäktig syn.

Avslutar med några foton från dagen, exteriörbilder finns i galleriet. 


Fyrspann med Nordsvenska hingstar 

~


Körprov i skogen

~


Deltagare i unghingstutbildningsprojektet 

 


Drama i Djupedalen
11 mars 2020

Oj vad det har blåst idag! Vi har röjt upp efter stubbfräsare som varit på jobbet och det gick nästan inte att gå upprätt i vinden. Hoppas det lugnar sig tills på fredag då det första säkra vårtecknet = avelsvärderingarna för hingstar drar igång och först ut är moderlandsraserna. Eftersom det är så lyxigt att detta hålls på Grevagården så brukar jag vara där och titta alla dagar. Vid dessa premieringar är läktarna fulla av människor och det är alltid mycket välarrangerat och trevligt. En helg jag alltid ser fram emot :)

Förra året härjade det smittor bland hästar så att just denna hingstpremiering flyttades fram till i maj. I år har vi förutom diverse smittor bland hästar även coronaviruset för oss människor att tänka på. Jag känner mig inte särskilt uppskrämd då jag så vitt jag vet inte utsatts för någon smittorisk, men man kan ju vara lite försiktig ändå och låta bli att hälsa allt för närgånget på folk ;) Förra året pratades det mycket om smittförebyggande åtgärder och hur viktigt det är att byta kläder när man vistas i olika stallar. De enda gångerna mina stallkläder lämnar Djupedalen är när jag tar hem och tvättar dem så på den punkten känner jag mig helt lugn. Om jag besöker andra stall går jag aldrig in i mitt eget stall eller hanterar mina egna hästar med samma kläder utan de åker i tvätten direkt.

Igår hände en otäck olycka här i byn. En äldre dam var ute och gick med en gammal hund av mindre ras när en hund i Labradorstorlek attackerade. Den gamla hunden blev illa biten över ryggen och fick sys med många stygn. Ägaren av den attackerande hunden har ännu inte givit sig tillkänna men det får man ju hoppas sker. För egen del blir jag lite orolig eftersom särskilt Cecilia ofta går i samma område med vår hund.

En lite mindre incident hände i Djupedalen i morse. Jag hade redan varit där och släppt ut hästarna när mamma skulle hämta in värmepellets. Den förvaras i en uråldrig hästtransport och när hon gick in där blåste dörren igen och det gick inte att öppna inifrån. Hon var instängd i över en timma innan pappa saknade henne och gick ut för att leta. Vilken tur att han inte hunnit åka iväg med taxin till dialysen, för då hade mamma fått vara inlåst ända till eftermiddagen ;)


Namira 


Vårkänslor?
5 mars 2020

Jag har varit på kurs med jobbet i två dagar, mycket givande innehåll och väldigt härliga deltagare. Inte en enda präktig besserwisser utan riktiga stämningshöjare, sådana som inte tar sig själva på för stort allvar. Vi var på olika workshops som bland annat handlade om hållbart samhälle, sociala medier, ljud samt det svåra samtalet.

Förra veckan var det hovslagardags igen. Alla uppförde sig som vanligt utmärkt och hade fina fötter. I detta väder som varit kan det ju bildas hålväggar men jag hade inga hittat och det gjorde inte hovslagaren heller. Några dagar före hovslagarbesöket kom det snö så ponnyerna var dessutom rena. Våra hagar är inte så blöta men ponnyerna roar sig gärna med att krafsa i de pölar som finns, med resultat att de skvätter ner både magen och benen. Tack vare snön slapp vi det i några dagar :)

Ikväll medan jag mockade var det full fart i hagen. Nästan hela flocken var igång och lekte en lång stund, till och med stillsamma Ninette var med och bockade runt. Jag filmade med min telefon men det blev väldigt mörkt. För säkerhets skull stod jag i ena foderlådan så jag inte kom i vägen under yrvädrens framfart. Ponnyerna fäller en hel del nu och så här års brukar jag vara en storkonsument av piggborstar. Jag har provat många olika redskap i fällningstider men i slutändan tycker jag den gamla hederliga piggborsten är bäst.

Jag bytte ju kraftfoder vid nyår och är väldigt nöjd. Det är skönt att slippa allt ”bös” som blev i botten av Granngårdens säckar. Hippos pelletsbitar är mycket mindre och smular inte sönder sig alls lika mycket.

För ganska länge sedan fick jag en fråga från Bo Furugren om han kunde använda en av mina bilder i sin nya bok om hästens färger och det fick han givetvis. I veckan låg ett paket i brevlådan, som tack fick jag ett ex av boken :)


Fatima roar sig och ger matte mer arbete ;) 


En spontan tripp
23 februari 2020

I torsdags fick jag ett infall och bestämde mig för att åka till Göteborg dagen därpå. Jag skulle åkt redan för några veckor sedan för att besöka en fotobutik men annat kom i vägen. Eftersom Euro Horse även pågick så kunde jag slå två flugor i en smäll tänkte jag. Jag tog tåget och var framme kl 10, viktigaste ärendet gjordes först så jag tog mig till fotoaffären. Jag klämde på den kamera jag funderar på att köpa och blev nöjd så den modellen får det bli så småningom.

Därefter tog jag ännu en spårvagn till Euro Horse där jag endast gick på mässan. Den var uppriktigt sagt inget för mig, dels tyckte jag den var sämre än vanligt men sedan är väl utbudet för en Shetlandsponnyägare inte särskilt stort. Jag var en dålig kund och köpte faktiskt inte en enda pryl, hittade inte ens minsta lull-lull som lockade. Däremot blev jag lite fundersam, det fanns vojlockar som kostade 900:- och ännu säkert dyrare om jag letat. Vad kan de vojlockarna som andra vojlockar inte kan? Sadlar den hästen åt en?

Största behållningen med mässan var att jag träffade på Aina i Welshponnyföreningens monter, vilket för övrigt var den enda rasföreningsmontern i år. Enligt Aina var det dock sista året även för dem. Vi hade ett mycket långt och givande samtal där vi gick igenom livets stora frågor och jag tror vi löste dem allihop ;) Fem och en halv timma i Göteborg räckte för mig så 16.30 hoppade jag på tåget mot Skövde. Hemma i stallet hade jag bara mockning, intag och fodring kvar. Jag hade packat allt hösilage dagen före så det var snabbt gjort att fixa resten :)

I brist på färska foton så kommer här en bild på Eleins son Skärgårdens Nelson från Fagersta 2012 då han blev champion valack. Samma dag flyttade han till nya ägare norrut. En riktigt snygg ponny, synd att Elein inte fick fler föl.


Skärgårdens Nelson, e. Plutus v. Dorpzicht u. Elein


Avbrott i vardagen
14 februari 2020

Igår var jag på Axevalla travbana där SH och Skara Hästland höll en föreläsning om hästavel. Det innehöll först en teoretisk del för att efter fikat fortsätta i travskolans stall med exteriörbedömning på deras ponnyer. Detta med att exteriörbedöma en helklippt Shetlandsponny som har pälsen kvar i huvudet samt ser ut som att den har tjocka yllestrumpor upp till knäna var inte det lättaste ;) Förutom att klippta Shetlandsponnyer är anskrämligt fult så gav det väldigt konstiga proportioner på exteriören. Brodd på cementgolv gav heller inte de bästa förutsättningar för att visa gångarterna. Men vi provade så gott vi kunde och var väl inte helt överens ;) Det var i alla fall en trevlig kväll med många nya ansikten, jag kände bara igen några få människor.

Jag har fått så trevliga rapporter från Naomis nya hem :) Hon har nu börjat att tömköras vilket går jättebra. Så roligt när häst och ny ägare trivs tillsammans.

Här hemma håller jag också på med tömkörning. Efter att min vagn bara gav mig dåligt samvete sålde jag den och har därför inget att köra med, förutom släden då men föret är inget vidare ;) Jag har nu funderingar på att köpa en ny vagn framöver, fram till dess roar jag mig med tömkörning. Det är mest Eros och Fatima som tränats men jag skall ta tag i de andra yngre också. Fatima är en riktig arbetsmyra som frustar nöjt mest hela tiden. Eros är också rolig att jobba med men är mycket lurigare ;) Han uppför sig bättre i vagn, det är precis som att han tar det på mer allvar.

Grannens ridhusbygge går framåt, nu är takstolarna uppe. Det skall bli spännande att se hur det blir och jag hoppas förstås på möjlighet att köpa ridhuskort där.


Namira


Lite kuriosa
2 februari 2020

Jag var hästtokig redan som liten och började rida i treårsåldern. Vi brukade låna en Shetlandsponny som hette Putte och bodde på en gård en bit bort från oss. Vi red för det mesta hem till vårt hus vilket han lärde sig snabbt så åt det hållet gick det undan :) När jag var fyra år startades det ridskola på Grevagården och jag började rida där. För det mesta red jag en isabellfärgad Welsh Mountain som hette Mr King. Där fanns även en Mr Higgins och många år senare när jag köpt stamböcker för min första lön fick jag veta att de var helbröder.

Förutom att rida på ridskola höll jag till i andra stall, det var sällan man fick rida men bara att få borsta en häst gjorde en nöjd. Min kompis och hennes syster hade New Forestponnyer som de tävlade och jag följde ofta med. Där tror jag mitt intresse för härstamningar väcktes, New Forestaveln var rätt stor i vårt område på den tiden.

1981 köpte vi vår första ponny som vi till en början hyrde in hos ovan nämnda kompis. Det var Gullan som hade ett Islandssto till mor och enligt uppgift en New Foresthingst till far. Innan det året var slut hade vi skaffat eget stall och ytterligare två ponnyer, Gullans dotter Lillan samt New Foreststoet Nikita då ett år. I år har vi alltså haft egna hästar i 39 år. Vi har inte haft så många olika under åren för vi har haft glädjen att de blivit gamla. Äldst blev Gullan 34 år, Nikita blev 32 och Ardennern Kanett drygt 27 år.

Nikita fick diplom som treåring och ställdes ut en hel del. Drömmen om ett föl fanns förstås hela tiden men inte förrän vi flyttat till Djupedalen fick vi utrymme för att avla. Första fölet föddes 1988, det var Nina e. Sweet Reclaim xx. Jag hade hoppats på en liten stor häst men hon stannade på 146 cm. Jag red in henne själv och hon såldes som sexåring och startade senare SM i fälttävlan. Den hästen kan jag än idag ångra att jag inte behöll.


Nikita e. Nasser (till höger) med sin sista avkomma Nimitz e. Miclas Madoc

2003 köpte vi de första Shetlandsstona och i magen på Eurydike låg Eros som föddes i maj samma år.
Hösten 2007 flyttade tvååringarna Rosa och Hedda till oss. De betäcktes som fyraåringar men Hedda tappade tyvärr bort sitt foster på vägen. Det första egenavlade Shetlandsponnyfölet var Fatima som alltså föddes 2010 och då hade vi registrerat Djupedalen som vårt stuterinamn. Man skulle därför kunna säga att vår pytteuppfödning firar 10-årsjubileum i år. På dessa år har det fötts blygsamma nio föl, men vi satsar hellre på färre uppfödningar och meriterar dem än många uppfödningar som aldrig visas.


Rosa med sitt andra föl, Filip e. Rosenhagas Rubens

Jag har en del gamla foton på New Forestfölen men har inte kommit så långt in i garderoben att jag hittat dem ännu. När jag gjort det skall de scannas in och sparas på datorn, några dyker säkert upp här också så småningom:)  


Inte det lättaste att vara spekulant
23 januari 2020

När jag sålde Naomi var jag mest bekymrad över hur Ninette skulle ta det hela. Hon var väldigt fäst vid sin yngsta dotter och umgicks i stort sett bara med henne. Naomi själv hade inga bekymmer att vara ifrån sin mor. De första dagarna gnäggade Ninette efter Naomi och när hon såg min bil gnäggade hon också. Vid utsläpp på mornarna gick hon och letade. Men redan i onsdags hade detta lagt sig, på morgonen stod Ninette och kliade med sin dotter Namira och hon verkar inte längre leta. Härligt att det gått så bra :)

Den här vintern passar mig perfekt, hur bra det är för klimatet vet jag inte. Det är i varje fall väldigt skönt att slippa allt extrajobb snö och kyla för med sig. Vi bar ut värmebaljan men den är sedan länge inburen igen, vi får väl ta ut den om behov uppstår.

Jag skall ut och resa i vår, har både bokat biljetter, boende och ordnat stalledrängar. Först skulle jag åka ensam men sen hakade två kompisar på så vi blir tre som skall upptäcka världen :) Jag ser fram emot resan väldigt mycket, så här långt bort har jag aldrig varit förutom när jag besökt Finland på hästutställningar.

Som jag berättat tidigare är jag i behov av en ny kamera men att veta vad jag skall köpa är inte det lättaste. Numera finns det ju inga kamerabutiker där man kan klämma och känna samt få råd av kunniga fotomänniskor, åtminstone inte i min närhet. Det enda som finns är två elektronikkedjor och efter att besökt dem är jag ännu mer villrådig. Jag brukar göra en noggrann research när jag skall göra viktiga saker och dit hör absolut ett kameraköp. Efter att ha läst på hade jag hittat en modell som enligt Elgigantens hemsida fanns hos dem. Jag åkte dit och visst fanns det två i lager, men att plocka upp en av dem för att visa var det inte tal om. Istället fick jag ett paketpris på en annan modell av ett annat märke men efter att ha läst på om den så tror jag inte det är något bra alternativ för mig. Tillbaka på ruta ett.

Förutom vardagliga ting som hästskötsel och träning händer inte så mycket. Jag har kommit på att jag behöver mål i livet så jag har börjat planera utställningssäsongen så smått. Som det ser ut nu blir första utställningen i Eksjö annandag påsk, egentligen en svår tidpunkt då det är mitt i fällningen. Men jag hoppas att någon av de tilltänkta skall se fina ut när det är dags att anmäla. Innan det är utställningsdags för egen del finns det annat att roa sig med framåt mars då hingstpremieringarna för moderlandsraserna hålls på Grevagården.


Elein 19 år - en av våra fem veteraner 


Flytt
19 januari 2020

Igår flyttade Naomi till sitt nya hem hos Madde i Habo som har haft ögonen på henne i flera år, det sa nog klick vid första ögonkastet tror jag. Jag har sagt att jag vill visa henne som treåring innan jag säljer. Nu är det gjort och Madde har troget väntat :) Tanken är att Naomi skall användas både till bruks, utställning och avel vilket jag är jätteglad över. Madde är mycket duktig på inkörning så Naomi kommer få de bästa förutsättningarna en häst kan få. Jag är också jätteglad över att Naomis fina blodslinjer tas tillvara och avlas vidare på. På mödernet är hon svenskfödd i sex generationer, något som ligger mig varmt om hjärtat.

Vi var och lämnade Naomi i sitt nya hem där hon släpptes ihop med jämngamla Primrose. Det avlöpte helt odramatiskt och Naomi ägnade sig mest åt att äta. Man skulle nästan kunna tro att hon inte fått någon mat hos oss, så intressant var den nya maten ;)

Jag tror det kändes för Madde som det gjort för mig när jag fått hem mina drömhästar. Att få föda upp och sälja sådan efterlängtad häst till någon som blir så genuint lycklig av att få köpa just Naomi känns väldigt bra. Stort lycka till i framtiden :)

Här hemma är Ninette lite fundersam och saknar sin dotter som hon var väldigt fäst vid. De är vana att vara ifrån varann eftersom Naomi varit iväg på utställning många gånger men i morse gick Ninette och letade efter Naomi. Det är ju ingen som svarar på gnäggningarna så det ger sig nog snart. Det är oftast värre vid avvänjning då sto och föl hör varann.

I Djupedalen har det också kommit ett nytillskott, dock i form av en ny tupp. Den gamle var elva år och fick avlivas eftersom han var skröplig. Jag är livrädd för höns så jag har nöjt mig med att titta på nykomlingen genom nätet, ett lagom avstånd tycker jag ;)

På konvalescentfronten går det framåt, Stefan går allt längre med sin nya höft och mina revben är nästan smärtfria och jag kan röra mig normalt. Nu skall jag ta tag i hästträningen igen.

Avslutar med några bilder från gårdagen.


Naomi och Primrose bekantar sig

~


Det går att äta och spana samtidigt ;)

~


Se fick hon syn på något mycket intressant en bit bort...

~


...nämligen unghingsten Lillagärdets Texas

~


En fin katt smög runt i buskagen

 


Foder, hovslageri och ridhus
17 januari 2020

Mina nyårslöften till mig själv de senaste åren har varit att göra slag i saken och uppleva det jag vill uppleva och inte bara prata om det. Nu är mina krav rätt anspråkslösa, inga rymdfärder eller jorden-runt-resor utan fullt möjliga saker som tex älgsafari och att äta mer glass på Moster Elins glasscafé ;) Förra helgen bockade jag av ytterligare en sak, jag var nämligen vid Hornborgasjön och tittade på örnar. De har speciella örnhelger i januari och i söndags var det en sådan dag. Det var flertalet örnar runt om i luften men förstås på långt håll så några bra foton fick jag inte, men med kikare såg jag dem i alla fall.

Jag har länge gett hästarna Granngårdens Original Fiber som kraftfoder men har efter nyår bytt till Hippo Bas som säljs av Svenska Foder. Första kvällen var det fyra hästar som inte åt det men på morgonen var krubborna tomma hos alla utom Namira. Hon var skeptisk i fyra dagar, sedan slank maten ner även hos henne. Det nya fodret har mindre pelletsbitar än det förra vilket även gör att det inte blir så mycket kross i säckarna. I Granngårdens säckar var det så mycket att jag fick sålla fodret som låg i botten annars blev det  nästan bara mjöl.

I förmiddags verkades sex av ponnyerna och det är intressant att se hur olika snabbt hovarna växer. I vårt stall står Ninettes familj för snabbast växande medan de andras hovar växer mer normalt. Alla har bra fötter men Ninette och hennes döttrar har nog snäppet ännu bättre. Vi har inga bekymmer med leriga hagar eftersom vi har sandjordar, men jag vet att många andra har det väldigt lerigt denna vinter. Det hade vi det på vårt förra ställe där det var lerjordar. Jag känner att jag blivit väldigt bortskämd med att slippa bekymret med leriga hagar men sandjordar har sina negativa sidor de också, exempelvis vid torka.

Det har börjat byggas ett ridhus ett stenkast från vårt stall. Det är så nära att vi kommer att kunna se det, åtminstone när inte träden skymmer. Än så länge pågår bara markarbeten men ridhuset skall stå klart i vår. Vad jag har hört kommer det att säljas ridhuskort och det är helt klart väldigt intressant. Några utställningar tror jag däremot blir svårt att arrangera där med tanke på att det bland annat krävs stor parkering för ett sådant arrangemang. Annars ligger det centralt och bra, det tar väl ca 5 minuter från väg 26 som är den stora genomfartsleden i Skövde och går typ från Halmstad till Mora ;)


Tillbakatitt & framåtblick
3 januari 2020

Gott Nytt År! Här kommer en liten resumé över framför allt vårt hästår 2019 samt lite planer, drömmar och förväntningar inför det nya året. Vår utställningssäsong är summerat i ett tidigare inlägg så detaljerna utelämnar jag.

Hästarna har hållit sig friska och uteblivna bekymmer är alltid en glädjekälla. När jag tittade tillbaka såg jag att Fatima hade lättare magknip i våras men det löste vi utan veterinär. I juli fick två ponnyer feber några dagar vilket troligtvis var anaplasma och det var ju förstås väldigt trist att missa tre utställningar men sånt är livet. Rosa visade sig vara tom så vi fick tyvärr inget föl detta år.



Jag har ställt ut ovanligt mycket i år och ändå har jag inte visat alla jag planerat. I vintras härjade det smitta så många aktiviteter fick ställas in eller flyttas. Så också vinterutställningen i Kristinehamn dit Namira var påtänkt. Hon var anmäld även till Grevagården men kom som bekant inte dit heller. I höstas var hon i mitt tycke för tjock så därför fick hon förbli ovisad även detta år.



Att ha häst innebär väldigt mycket arbete runt omkring. Vårarbetet består bland annat av luftning och gödsling av vallar samt renovering av staket i sommarhagarna. Detta år blev det sistnämnda väldigt dramatiskt då jag var nära att döda två små rådjurskid. I fortsättningen kommer jag köra med skottkärra istället för fyrhjuling. I år började hästarna gå ute dygnet runt 31 maj. Datumet brukar variera och beror på väder och hur snabbt vi hinner fixa sommarhagarna. Efter vintern är det alltid nerblåsta träd vid ån som måste tas om hand och för det arbetet krävs att marken i dalen torkat upp så vi kommer ner och upp med traktorn. Jag vill nämligen alltid låta hästarna beta där först eftersom det späda gräset är så bra i övergången mellan hösilage och bete.



Skörden gick bra och vi fick in det foder vi behöver med råge. Vi har även några balar kvar från torkåret 2018 också. Denna sommar var det inte lika torrt och betet räckte gott utan att återväxten behövde betas. Alla hästar har varit hemma och gått tillsammans. Tanken var ju att betäcka några ston men efter händelserna som blev inom vår avelsorganisation tappade jag sugen för avel och avbokade de tilltänkta kavaljererna. 



Förutom att ställa ut mycket har jag besökt många utställningar och premieringar utan häst vilket jag tycker är både trevligt och intressant. Hingstpremieringarna är ett absolut måste och i våras var jag på både Shetland, Moderlandsraserna och de långbenta ponnyernas. I höstas var jag som vanligt på båda premieringarna för Shetlandshingstar. Det var dock två evighetslånga dagar med minimalt med sömn emellan så detta äventyr lämnade tyvärr inget bestående intryck. Mamma och jag var även i Värmland och besökte vår uppfödning Frans som bor på Lundstorps stuteri. Han såg väldigt trevlig ut och har senare körts in vilket tycks gått mycket bra. Det skall bli mycket intressant att följa hans vidare äventyr i livet.



Jag har även varit på en väldigt givande avelskurs som Shetland Väst arrangerade. Ämnet är högintressant så jag hoppas det blir en fortsättning.

På hösten är det alltid massa saker som skall fixas innan installningsperioden tar vid. Förutom det årliga stallstädet har vinterhagarna totalrenoverats vilket var himla skönt att få gjort. Hästarna flyttade in nattetid 27 oktober och hade då fodrats med hö ute en tid. Även om det finns bete kvar tror jag det är bra att de får lite torrt att äta om det är frost nattetid eftersom fruktanhalten stiger i gräset då. Vi har inga fånghästar kvar men det skadar inte att förebygga problem.



I december bytte Stefan höftled och är nu sjukskriven en tid. För att summera året så tycker jag att det varit väldigt bra när det gäller familj och djur men föreningsmässigt det mest negativa under mina 16 år som medlem. Jag tror inte på den väg som det ger indikationer på hur Sveriges kvalitetsavel är på väg att styras om till eller det sätt avelsorganisationen numera leds på. 

När det gäller utställningar/premieringar så gläder jag mig extra mycket över att hästarna fått så bra omdömen på typ och ben. Rastypen är viktig och en förutsättning för resten tycker jag. Benen känns som det svåraste för det kan vara så många olika brister. En korrekt benställning har dessutom påverkan på både hållbarhet och rörelser. I år har ponnyerna visats totalt elva gånger för åtta olika domare. Halina har bedömts av fyra olika domare vid sina sex visningar eftersom två av domarna dömt henne två gånger vardera. Alla dessa domare som bedömt henne har gett väldigt likartat omdöme och det är intressant att se hur hon utvecklats från första visningen i juni och sista i december, ett halvår senare. Ungston är verkligen det roligaste som finns :)


Halina i juni
Foto: Pernilla Hägg

~


Halina i december
Foto: Iris Magnusson

Min fotosamling har utökats och består vid årsskiftet av 3499 Shetlandsponnybilder på 2134 olika individer. Äntligen uppnåddes målet på 2000 individer :) 



Dags för en liten framåtblick också. Förutom det självklara som friska djur och människor så finns det förstås både planer, drömmar och förväntningar. Man får väl åtminstone sikta mot stjärnorna så kommer man kanske till någon liten enebuske i en skogsdunge ;) 

Detta år har vi bara ett enda ungsto, Halina som blir 3 år. Hennes absolut viktigaste uppgift är självklart (för mig åtminstone) sommarpremieringen. Hon har utvecklats väldigt fint detta år så en viss risk för att det kommer en svacka nästa år finns väl. Å andra sidan så var hon inte så iögonfallande som föl och ettåring så jag hoppas på positiv utveckling även detta år. Blir det så kommer hon att ställas ut en del också, om inte så nöjer vi oss nog med sommarpremieringen och inväntar framtiden :) Förutom Halina har vi alltså bara gallston samt Eros förstås. I och med årsskiftet har även Hedda och Rosa uppnått veteranålder så nu består stallet av fem tolftedelar veteraner. Det är inte klokt vad fort tiden går! Rosa slipper nog helst utställningar om hon får bestämma men Hedda kanske får komma ut om det finns något som passar. Hon är inte utställd sedan 2013 så det kanske är dags igen ;) Jag skall även försöka komma iväg med Namira som behöver resultat för att kunna uppnå SUCH. Hilde kommer nog också att visas någonstans och sedan får vi se vad året bjuder på när det gäller utställningar då alla inte är klara ännu. Av de som är officiella nu planerar jag att visa häst vid följande:

  • 13 april Sh Sydost Eksjö
  • 13 juni Sh Nord Riddarhyttan
  • 18 juli Sh Väst Tranemo
  • 2 augusti Riks 
  • 22 augusti sommarpremiering Vara

Det ser verkligen snålt ut i år men något kanske kan tillkomma. Jag skall ansvara för Shetland Västs utställning på Grevagården i september. Jag tycker det är svårt att hinna med egen häst när man är huvudansvarig så det är väldigt tveksamt om jag tar med någon. Utöver eget deltagande kommer jag förstås att besöka utställningar och premieringar som åskådare. En önskan är att åka långt norrut för att se vad det finns för Shetlandsponnyer i den regionen.



Nu har vi av olika orsaker inte haft föl sedan 2017 så min önskan är att betäcka tre ston i år, om det blir så kan jag inte garantera ;) De tilltänkta är Ninette, Rosa och Hedda. Tanken är att detta skall bli Ninettes sista föl eftersom hon behöver ett till för att bli Elitpremierad. Ninette är jättefräsch och skulle nog kunna vara i avel många år till. Men samtidigt har jag yngre ston som skulle behöva komma i avel och jag kan inte ta hur många föl som helst när jag vill behålla avommorna tills de blir tre år och jag har visat dem.  

Jag har hittills sparat alla mina stoavkommor för att trygga linjerna. Så går det naturligtvis inte fortsätta att göra om jag vill bedriva avel även framöver. Under året kommer därför några ston ur vår egen uppfödning att vara till salu. 

Året har precis börjat och det är ungefär ett halvår kvar tills avelsssäsongen börjar. Denna tid ägnar jag extra mycket tid till att analysa och reflektera över hur min pyttelilla avelsverksamhet kan förbättras och utvecklas. Allt för att hitta passande hingstar och inte måla in mig i ett hörn blodsmässigt. Roligare och intressantare funderingar finns nog inte :)

Med hopp om ett trevligt, intressant samt positivt 2020 :)