Inte det lättaste att vara spekulant
23 januari 2020

När jag sålde Naomi var jag mest bekymrad över hur Ninette skulle ta det hela. Hon var väldigt fäst vid sin yngsta dotter och umgicks i stort sett bara med henne. Naomi själv hade inga bekymmer att vara ifrån sin mor. De första dagarna gnäggade Ninette efter Naomi och när hon såg min bil gnäggade hon också. Vid utsläpp på mornarna gick hon och letade. Men redan i onsdags hade detta lagt sig, på morgonen stod Ninette och kliade med sin dotter Namira och hon verkar inte längre leta. Härligt att det gått så bra :)

Den här vintern passar mig perfekt, hur bra det är för klimatet vet jag inte. Det är i varje fall väldigt skönt att slippa allt extrajobb snö och kyla för med sig. Vi bar ut värmebaljan men den är sedan länge inburen igen, vi får väl ta ut den om behov uppstår.

Jag skall ut och resa i vår, har både bokat biljetter, boende och ordnat stalledrängar. Först skulle jag åka ensam men sen hakade två kompisar på så vi blir tre som skall upptäcka världen :) Jag ser fram emot resan väldigt mycket, så här långt bort har jag aldrig varit förutom när jag besökt Finland på hästutställningar.

Som jag berättat tidigare är jag i behov av en ny kamera men att veta vad jag skall köpa är inte det lättaste. Numera finns det ju inga kamerabutiker där man kan klämma och känna samt få råd av kunniga fotomänniskor, åtminstone inte i min närhet. Det enda som finns är två elektronikkedjor och efter att besökt dem är jag ännu mer villrådig. Jag brukar göra en noggrann research när jag skall göra viktiga saker och dit hör absolut ett kameraköp. Efter att ha läst på hade jag hittat en modell som enligt Elgigantens hemsida fanns hos dem. Jag åkte dit och visst fanns det två i lager, men att plocka upp en av dem för att visa var det inte tal om. Istället fick jag ett paketpris på en annan modell av ett annat märke men efter att ha läst på om den så tror jag inte det är något bra alternativ för mig. Tillbaka på ruta ett.

Förutom vardagliga ting som hästskötsel och träning händer inte så mycket. Jag har kommit på att jag behöver mål i livet så jag har börjat planera utställningssäsongen så smått. Som det ser ut nu blir första utställningen i Eksjö annandag påsk, egentligen en svår tidpunkt då det är mitt i fällningen. Men jag hoppas att någon av de tilltänkta skall se fina ut när det är dags att anmäla. Innan det är utställningsdags för egen del finns det annat att roa sig med framåt mars då hingstpremieringarna för moderlandsraserna hålls på Grevagården.


Elein 19 år - en av våra fem veteraner 


Flytt
19 januari 2020

Igår flyttade Naomi till sitt nya hem hos Madde i Habo som har haft ögonen på henne i flera år, det sa nog klick vid första ögonkastet tror jag. Jag har sagt att jag vill visa henne som treåring innan jag säljer. Nu är det gjort och Madde har troget väntat :) Tanken är att Naomi skall användas både till bruks, utställning och avel vilket jag är jätteglad över. Madde är mycket duktig på inkörning så Naomi kommer få de bästa förutsättningarna en häst kan få. Jag är också jätteglad över att Naomis fina blodslinjer tas tillvara och avlas vidare på. På mödernet är hon svenskfödd i sex generationer, något som ligger mig varmt om hjärtat.

Vi var och lämnade Naomi i sitt nya hem där hon släpptes ihop med jämngamla Primrose. Det avlöpte helt odramatiskt och Naomi ägnade sig mest åt att äta. Man skulle nästan kunna tro att hon inte fått någon mat hos oss, så intressant var den nya maten ;)

Jag tror det kändes för Madde som det gjort för mig när jag fått hem mina drömhästar. Att få föda upp och sälja sådan efterlängtad häst till någon som blir så genuint lycklig av att få köpa just Naomi känns väldigt bra. Stort lycka till i framtiden :)

Här hemma är Ninette lite fundersam och saknar sin dotter som hon var väldigt fäst vid. De är vana att vara ifrån varann eftersom Naomi varit iväg på utställning många gånger men i morse gick Ninette och letade efter Naomi. Det är ju ingen som svarar på gnäggningarna så det ger sig nog snart. Det är oftast värre vid avvänjning då sto och föl hör varann.

I Djupedalen har det också kommit ett nytillskott, dock i form av en ny tupp. Den gamle var elva år och fick avlivas eftersom han var skröplig. Jag är livrädd för höns så jag har nöjt mig med att titta på nykomlingen genom nätet, ett lagom avstånd tycker jag ;)

På konvalescentfronten går det framåt, Stefan går allt längre med sin nya höft och mina revben är nästan smärtfria och jag kan röra mig normalt. Nu skall jag ta tag i hästträningen igen.

Avslutar med några bilder från gårdagen.


Naomi och Primrose bekantar sig

~


Det går att äta och spana samtidigt ;)

~


Se fick hon syn på något mycket intressant en bit bort...

~


...nämligen unghingsten Lillagärdets Texas

~


En fin katt smög runt i buskagen

 


Foder, hovslageri och ridhus
17 januari 2020

Mina nyårslöften till mig själv de senaste åren har varit att göra slag i saken och uppleva det jag vill uppleva och inte bara prata om det. Nu är mina krav rätt anspråkslösa, inga rymdfärder eller jorden-runt-resor utan fullt möjliga saker som tex älgsafari och att äta mer glass på Moster Elins glasscafé ;) Förra helgen bockade jag av ytterligare en sak, jag var nämligen vid Hornborgasjön och tittade på örnar. De har speciella örnhelger i januari och i söndags var det en sådan dag. Det var flertalet örnar runt om i luften men förstås på långt håll så några bra foton fick jag inte, men med kikare såg jag dem i alla fall.

Jag har länge gett hästarna Granngårdens Original Fiber som kraftfoder men har efter nyår bytt till Hippo Bas som säljs av Svenska Foder. Första kvällen var det fyra hästar som inte åt det men på morgonen var krubborna tomma hos alla utom Namira. Hon var skeptisk i fyra dagar, sedan slank maten ner även hos henne. Det nya fodret har mindre pelletsbitar än det förra vilket även gör att det inte blir så mycket kross i säckarna. I Granngårdens säckar var det så mycket att jag fick sålla fodret som låg i botten annars blev det  nästan bara mjöl.

I förmiddags verkades sex av ponnyerna och det är intressant att se hur olika snabbt hovarna växer. I vårt stall står Ninettes familj för snabbast växande medan de andras hovar växer mer normalt. Alla har bra fötter men Ninette och hennes döttrar har nog snäppet ännu bättre. Vi har inga bekymmer med leriga hagar eftersom vi har sandjordar, men jag vet att många andra har det väldigt lerigt denna vinter. Det hade vi det på vårt förra ställe där det var lerjordar. Jag känner att jag blivit väldigt bortskämd med att slippa bekymret med leriga hagar men sandjordar har sina negativa sidor de också, exempelvis vid torka.

Det har börjat byggas ett ridhus ett stenkast från vårt stall. Det är så nära att vi kommer att kunna se det, åtminstone när inte träden skymmer. Än så länge pågår bara markarbeten men ridhuset skall stå klart i vår. Vad jag har hört kommer det att säljas ridhuskort och det är helt klart väldigt intressant. Några utställningar tror jag däremot blir svårt att arrangera där med tanke på att det bland annat krävs stor parkering för ett sådant arrangemang. Annars ligger det centralt och bra, det tar väl ca 5 minuter från väg 26 som är den stora genomfartsleden i Skövde och går typ från Halmstad till Mora ;)


Tillbakatitt & framåtblick
3 januari 2020

Gott Nytt År! Här kommer en liten resumé över framför allt vårt hästår 2019 samt lite planer, drömmar och förväntningar inför det nya året. Vår utställningssäsong är summerat i ett tidigare inlägg så detaljerna utelämnar jag.

Hästarna har hållit sig friska och uteblivna bekymmer är alltid en glädjekälla. När jag tittade tillbaka såg jag att Fatima hade lättare magknip i våras men det löste vi utan veterinär. I juli fick två ponnyer feber några dagar vilket troligtvis var anaplasma och det var ju förstås väldigt trist att missa tre utställningar men sånt är livet. Rosa visade sig vara tom så vi fick tyvärr inget föl detta år.



Jag har ställt ut ovanligt mycket i år och ändå har jag inte visat alla jag planerat. I vintras härjade det smitta så många aktiviteter fick ställas in eller flyttas. Så också vinterutställningen i Kristinehamn dit Namira var påtänkt. Hon var anmäld även till Grevagården men kom som bekant inte dit heller. I höstas var hon i mitt tycke för tjock så därför fick hon förbli ovisad även detta år.



Att ha häst innebär väldigt mycket arbete runt omkring. Vårarbetet består bland annat av luftning och gödsling av vallar samt renovering av staket i sommarhagarna. Detta år blev det sistnämnda väldigt dramatiskt då jag var nära att döda två små rådjurskid. I fortsättningen kommer jag köra med skottkärra istället för fyrhjuling. I år började hästarna gå ute dygnet runt 31 maj. Datumet brukar variera och beror på väder och hur snabbt vi hinner fixa sommarhagarna. Efter vintern är det alltid nerblåsta träd vid ån som måste tas om hand och för det arbetet krävs att marken i dalen torkat upp så vi kommer ner och upp med traktorn. Jag vill nämligen alltid låta hästarna beta där först eftersom det späda gräset är så bra i övergången mellan hösilage och bete.



Skörden gick bra och vi fick in det foder vi behöver med råge. Vi har även några balar kvar från torkåret 2018 också. Denna sommar var det inte lika torrt och betet räckte gott utan att återväxten behövde betas. Alla hästar har varit hemma och gått tillsammans. Tanken var ju att betäcka några ston men efter händelserna som blev inom vår avelsorganisation tappade jag sugen för avel och avbokade de tilltänkta kavaljererna. 



Förutom att ställa ut mycket har jag besökt många utställningar och premieringar utan häst vilket jag tycker är både trevligt och intressant. Hingstpremieringarna är ett absolut måste och i våras var jag på både Shetland, Moderlandsraserna och de långbenta ponnyernas. I höstas var jag som vanligt på båda premieringarna för Shetlandshingstar. Det var dock två evighetslånga dagar med minimalt med sömn emellan så detta äventyr lämnade tyvärr inget bestående intryck. Mamma och jag var även i Värmland och besökte vår uppfödning Frans som bor på Lundstorps stuteri. Han såg väldigt trevlig ut och har senare körts in vilket tycks gått mycket bra. Det skall bli mycket intressant att följa hans vidare äventyr i livet.



Jag har även varit på en väldigt givande avelskurs som Shetland Väst arrangerade. Ämnet är högintressant så jag hoppas det blir en fortsättning.

På hösten är det alltid massa saker som skall fixas innan installningsperioden tar vid. Förutom det årliga stallstädet har vinterhagarna totalrenoverats vilket var himla skönt att få gjort. Hästarna flyttade in nattetid 27 oktober och hade då fodrats med hö ute en tid. Även om det finns bete kvar tror jag det är bra att de får lite torrt att äta om det är frost nattetid eftersom fruktanhalten stiger i gräset då. Vi har inga fånghästar kvar men det skadar inte att förebygga problem.



I december bytte Stefan höftled och är nu sjukskriven en tid. För att summera året så tycker jag att det varit väldigt bra när det gäller familj och djur men föreningsmässigt det mest negativa under mina 16 år som medlem. Jag tror inte på den väg som det ger indikationer på hur Sveriges kvalitetsavel är på väg att styras om till eller det sätt avelsorganisationen numera leds på. 

När det gäller utställningar/premieringar så gläder jag mig extra mycket över att hästarna fått så bra omdömen på typ och ben. Rastypen är viktig och en förutsättning för resten tycker jag. Benen känns som det svåraste för det kan vara så många olika brister. En korrekt benställning har dessutom påverkan på både hållbarhet och rörelser. I år har ponnyerna visats totalt elva gånger för åtta olika domare. Halina har bedömts av fyra olika domare vid sina sex visningar eftersom två av domarna dömt henne två gånger vardera. Alla dessa domare som bedömt henne har gett väldigt likartat omdöme och det är intressant att se hur hon utvecklats från första visningen i juni och sista i december, ett halvår senare. Ungston är verkligen det roligaste som finns :)


Halina i juni
Foto: Pernilla Hägg

~


Halina i december
Foto: Iris Magnusson

Min fotosamling har utökats och består vid årsskiftet av 3499 Shetlandsponnybilder på 2134 olika individer. Äntligen uppnåddes målet på 2000 individer :) 



Dags för en liten framåtblick också. Förutom det självklara som friska djur och människor så finns det förstås både planer, drömmar och förväntningar. Man får väl åtminstone sikta mot stjärnorna så kommer man kanske till någon liten enebuske i en skogsdunge ;) 

Detta år har vi bara ett enda ungsto, Halina som blir 3 år. Hennes absolut viktigaste uppgift är självklart (för mig åtminstone) sommarpremieringen. Hon har utvecklats väldigt fint detta år så en viss risk för att det kommer en svacka nästa år finns väl. Å andra sidan så var hon inte så iögonfallande som föl och ettåring så jag hoppas på positiv utveckling även detta år. Blir det så kommer hon att ställas ut en del också, om inte så nöjer vi oss nog med sommarpremieringen och inväntar framtiden :) Förutom Halina har vi alltså bara gallston samt Eros förstås. I och med årsskiftet har även Hedda och Rosa uppnått veteranålder så nu består stallet av fem tolftedelar veteraner. Det är inte klokt vad fort tiden går! Rosa slipper nog helst utställningar om hon får bestämma men Hedda kanske får komma ut om det finns något som passar. Hon är inte utställd sedan 2013 så det kanske är dags igen ;) Jag skall även försöka komma iväg med Namira som behöver resultat för att kunna uppnå SUCH. Hilde kommer nog också att visas någonstans och sedan får vi se vad året bjuder på när det gäller utställningar då alla inte är klara ännu. Av de som är officiella nu planerar jag att visa häst vid följande:

  • 13 april Sh Sydost Eksjö
  • 13 juni Sh Nord Riddarhyttan
  • 18 juli Sh Väst Tranemo
  • 2 augusti Riks 
  • 22 augusti sommarpremiering Vara

Det ser verkligen snålt ut i år men något kanske kan tillkomma. Jag skall ansvara för Shetland Västs utställning på Grevagården i september. Jag tycker det är svårt att hinna med egen häst när man är huvudansvarig så det är väldigt tveksamt om jag tar med någon. Utöver eget deltagande kommer jag förstås att besöka utställningar och premieringar som åskådare. En önskan är att åka långt norrut för att se vad det finns för Shetlandsponnyer i den regionen.



Nu har vi av olika orsaker inte haft föl sedan 2017 så min önskan är att betäcka tre ston i år, om det blir så kan jag inte garantera ;) De tilltänkta är Ninette, Rosa och Hedda. Tanken är att detta skall bli Ninettes sista föl eftersom hon behöver ett till för att bli Elitpremierad. Ninette är jättefräsch och skulle nog kunna vara i avel många år till. Men samtidigt har jag yngre ston som skulle behöva komma i avel och jag kan inte ta hur många föl som helst när jag vill behålla avommorna tills de blir tre år och jag har visat dem.  

Jag har hittills sparat alla mina stoavkommor för att trygga linjerna. Så går det naturligtvis inte fortsätta att göra om jag vill bedriva avel även framöver. Under året kommer därför några ston ur vår egen uppfödning att vara till salu. 

Året har precis börjat och det är ungefär ett halvår kvar tills avelsssäsongen börjar. Denna tid ägnar jag extra mycket tid till att analysa och reflektera över hur min pyttelilla avelsverksamhet kan förbättras och utvecklas. Allt för att hitta passande hingstar och inte måla in mig i ett hörn blodsmässigt. Roligare och intressantare funderingar finns nog inte :)

Med hopp om ett trevligt, intressant samt positivt 2020 :)