Stuteribesök 1 
10 juli 2020

Denna semestervecka var planerad till att köra tre ston till hingstar. En 80-milstripp var tänkt till igår men det dök upp ett hinder i tisdags. Då luktade det nämligen bränt och var varmt från ena framhjulet på min bil, numera den enda som har drag av våra två. Den snabbaste verkstaden hade tid att byta belägg idag så jag fick kasta om planerna. Igår lånade jag mina föräldrars bil och tog kortresan till hingst, den på bara knappt 40 mil tur o retur :)

Det har förresten blivit lite omkastningar i hingstvalen också men jag känner mig väldigt nöjd så det skall nog bli bra :) Igår åkte i alla fall jag och mitt resesällskap, bästa grannen Carola, till Älvsered och lämnade Ninette hos Hashtag. Det var egentligen Rosa som skulle dit men det blev ju som sagt en omplanering, vilket gjorde att jag bytte sto till honom :)


Nightingales Hashtag RS 710

~

Ihopsläppet blev väldigt lugnt, Ninette är ett försiktigt sto och Hashtag en förståndig hingst. Det gick ytterligare två ston och ett föl i hagen. Stona ägnade sig mest åt att äta medan det svarta fölet var väldigt nyfiken på det nya stoet som dykt upp. Ninette var inte brunstig men ett visst intresse fanns från båda håll så kanske är det på gång. Hon visar aldrig något hemma men de andra gångerna hon betäckts han hon fungerat perfekt när hon släppts med hingst och hon har blivit dräktig direkt så jag hoppas förstås att det flyter på lika bra i år.

 


Ihopsläpp

~


Doftkontroll

~

Vi tittade förstås runt i hagarna och fick se trevliga treårsston efter Hashtag, fuxhingsten Charmör samt ytterligare ston med föl. Mina favoriter blev nedanstående käcka par :)


Stor & Liten

~


Charmör RS 810

~

Nu är snart min semestervecka slut, jag skall arbeta två veckor och sedan har jag tre veckors semester igen. I år var det som sagt helt onödigt att planera semestern efter utställningssäsongen, men när ansökningarna skulle vara inne visste vi inget om nuvarande läge. Jag hoppas verkligen att min bil blir klar som utlovats för i morgon skall vi ut på ytterligare en trevlig resa :)


Det får bli vad det blir
5 juli 2020

Jag har en veckas semester framför mig, härligt :) Under de dagarna är det planerat att jag skall köra ston till årets utvalda hingstar så det kommer bli många mil i bilen. Som tur är lovar väderleksrapporterna svalt väder och det tackar jag för. Veckorna med 30 graders värme höll på att ta kål på mig. 

Förra helgen skördades hösilaget och när det är gjort går det att pusta ut. Det är förstås mycket lättare att skörda hösilage än att skörda småbalshö, dessutom mycket mindre bekymmer rent vädermässigt. Vi fick in det vi behöver plus att vi har fyra balar kvar från förra året så vi kan nog anse att vi har tillräckligt. Jag har dessutom köpt lite småbalshö av en bonde i närheten och skall hämta lite till framöver. Det går trots allt inte att klara sig helt utan vanligt hö så jag är väldigt glad över att det finns bönder som fortfarande sliter med det. Några bekymmer med att få sålt brukar de inte ha.

SSS fick en ny styrelse för en vecka sedan, jag önskar dem lycka till och att det infinner sig arbetsro :) Det känns skönt att äntligen kunna lägga den tråkiga tiden bakom sig. Det tänker åtminstone jag göra.

Hovslagaren var hos oss i veckan, jag hade kommit lite i otakt så två av stona som verkades för en månad sedan sågs över även denna gång. Det känns alltid bra att de är nyverkade när de lämnas hos hingst, man vet aldrig hur länge de är borta. Hilde skall inte betäckas men har visat väldig tydlig och regelbunden brunst i år. De tre som skall iväg har jag inte sett något på, men det brukar lösa sig när de får en hingst i sin närhet. Det är ju ont om den varan hos oss ;)

Utställningen på Grevagården som jag skulle ansvarat för är inställd. Det beror på mig, jag tycker det blir för stort ansvar och för mycket merjobb att vara ansvarig i dessa coronatider. Tråkigt, men det känns som en lättnad när beslutet nu är taget. Hoppas allt återgått till det normala nästa år så det går att arrangera på vanligt vis och utan att behöva neka publik att komma.

Det blir en väldig konstig sommar :( Jag är van vid att åka och titta på många utställningar och premieringar men det går ju inte i år. Just det saknar jag mycket mer än att ställa ut själv. Hade allt varit som vanligt hade jag troligtvis bara visat Halina ändå men åkt och kikat på många ställen. Nu blir det troligtvis bara sommarpremieringen för hennes del, jag förbereder henne så gott jag kan och sedan får vi se hur långt det räcker. Att satsa på dubbelguldsdiplom har aldrig varit aktuellt så för den delen spelar inte bristen på utställningar någon roll för mig personligen.

Alla agerar vi olika ang corona, själv har jag ändrat ganska mycket i mitt liv när jag tänker efter. När jag handlar så gör jag det snabbt och lämnar sedan butiken. Jag går heller inte runt och kikar i affärer för nöjes skull, det är ju vanligtvis lätt att slinka in i några butiker när man ändå skall handla mat på Maxi vid Elins Esplanad. Om man nu skall se det lite positivt mitt i eländet så har jag åtminstone inte behövt ändra så mycket socialt. Med heltidsarbete och hästar hinner man ändå inte ha något regelbundet umgänge med andra människor utöver familjen ;)

Rådjursgeten med kid har varit borta en tid. Det brukar de vara så det oroar mig inte. Hon brukar komma tillbaka i juli så jag håller noga utkik efter dem. Vi har fått rävungar också, jag tror det är minst två stycken. De är väldigt nyfikna och förstås väldigt söta :)


Linus favoritpose regniga dagar ;) 

~


Ett av fjolårskiden.


32 år sedan första fölet föddes
15 juni 2020

Idag är det exakt 32 år sedan vi fick vårt allra första föl. Det var New Foreststoet Nikita som födde ett stoföl e. Sweet Reclaim xx. Vi hade hoppats på ett föl redan året före då vi 1986 betäckte Nikita med Smedhults Starligt Son. Det var en hingst jag drömt om att få använda men när vi väl fick möjlighet att ta föl hade han hunnit bli både gammal och steril. Varför fullblod istället kan man ju undra? Jo, jag fick för mig att jag ville försöka få fram en ridhäst över ponnymått till mig. Dessutom hade Bengt Blomqvist sagt ”att betäcka med fullblod är inte att korsa – det är att förbättra” så jag fick lust att prova :) Fölet döptes till Nina och blev jättetrevlig, jag red in henne helt själv men tyvärr stannade hon på 146 cm så jag bestämde mig för att sälja henne när hon var 6 år. Hon startade sedan SM i fälttävlan och jag var och tittade när hon deltog vid några tävlingar.

Avslutar dagens inlägg med foto på de sex uppfödningar vi fött upp utöver Shetlandsponnyerna. En liten rolig grej är att de två sista fölen, Nimitz och Natischa, är födda 28 maj 1995 med en timmas mellanrum. Fem år senare föddes vår dotter Cecilia samma datum :) 


Nina, född 1988 e. Sweet Reclaim xx u. Nikita RNF 93-S

~


Nathalie, född 1991 e. Danilo RNF 13-S u. Nikita RNF 93-S

~


Nougat, född 1992 e. Skattegårds Miramis RNF 16-S (E) u. Nikita RNF 93-S

~


Nibella, född 1993 e. Skattegårds Miramis RNF 16-S (E) u. Nikita RNF 93-S

~


Nimitz, född 1995 e. Miclas Madoc RNF 106 u. Nikita RNF 93-S

~


Natischa, född 1995 e. Miclas Madoc RNF 106 u. Nathalie
 


Snart betäckningsdags
7 juni 2020

Veckan gick med raketfart, så fort att jag trodde det var onsdag på torsdagen. Men jag har fått väldigt mycket gjort på jobbet, har tvättat ett 100-tal gravstenar, klippt fem häckar, grävt upp penséer, fyllt på jord och gödslat inför morgondagens plantering av sommarblommor. Samt allt det vanliga förstås. Nu hoppas jag på uppehållsväder i morgon så det går att plantera utan regnkläder och kladdig jord.

Igår öppnade jag upp till ännu en sommarhage. De fattade precis vad som var på gång och stod och väntade medan jag fixade med öppningen.

Igår var det ju nationaldagen och de senaste åren har jag brukat åka på utställning i Norsholm den dagen. I år skulle det inte vara något där men Shetland Väst skulle haft utställning i Tvååker. Nu blev det ju inget med den heller och nu börjar det kännas riktigt tomt och tråkigt att inte ha något att se fram emot. Nog för att det är trevligt att pyssla med hästarna på hemmaplan, men jag behöver då och då energipåfyllning genom att åka på utställning. När man bara är hemma blir det arbete hela tiden, åtminstone för mig som har väldigt svårt att koppla av och bara vara. Anmälan till sommarpremieringarna har i alla fall öppnat så jag har anmält Halina till Vara 22 augusti. Nu har jag åtminstone det att träna och se fram emot.

Planen är att köra iväg Hedda till årets kavaljer om några veckor :) Det blir en lång resa i år men det skall bli intressant och trevligt. Tidigare har jag varit bortskämd med att kunnat lämna Hedda hos sin uppfödare i Habo, där är både Hilde och Halina tillverkade, men Junibacken har ju tyvärr inga Shetlandsponnyer kvar. Hanna är däremot tillverkad hemma hos oss eftersom vi hade Henri Martin sommaren 2010. En mycket trevlig och vänlig hingst, påminner om Ninette i temperamentet, de kanske har fått det från sin farfar, Timothy v.St. Geerhof.

Jag har fått erbjudande om att ha tre olika hingstar på station i år. Kanonhingstar med elitstam och helt klart intressanta till mina ston allihop. Jag har ändå tackat nej eftersom jag i dagsläget inte har så bra möjligheter att ha hingst. Skall jag dessutom låna en hingst så vill jag bo där jag har stallet vilket jag ju inte gör. Det är ett stort ansvar att ha hand om andras djur och när vi hade Henri Martin var pappa pigg för då hade olyckan ännu inte hänt, så då hjälptes vi åt. Nu är jag ensam med allt och då känns det tryggare att lämna bort stona till erfarna hingsthållare istället. Jag hoppas ju förstås att någon gång bo där jag har hästarna och då är det inte omöjligt att jag kan ha hingst på station.

Det var nyligen en liten gård till salu i närheten av mitt arbete. Jag åkte förbi och kikade och blev jättefrälst i läget som var helt underbart. Tyvärr var det väl lite mark och det fanns bara en verkstad och inget stall. Nu är det sålt och priset blev långt utöver utgångsbudet, skulle man utöver det byggt stall så hade kostnaderna skenat iväg. När jag bodde hemma hade jag stallet utanför dörren men de senaste 21 åren har jag haft 9 km att åka. Gick det med småbarn så skall det väl gå ett tag till även om just åkandet och all den planering det för med sig är det absolut jobbigaste med att ha häst i mitt fall. Men riktiga hästmänniskor är ju inte riktigt friska i huvudet och jag hör väl förmodligen dit ;)

Cecilia var med till stallet i veckan och fotade med sin nya kamera. Här ses några av bilderna :)


Halina & Hedda

~


Halina - ostylad och oborstad direkt från hagen 

 

 


Sista maj
31 maj 2020

Förra veckan var jag på länskommittémöte ang sommarpremieringarna. Det är mycket extra att tänka på i år och vissa platser måste troligen utgå eftersom de inte klarar kraven. I Vara kommer anläggningskraven att klaras av bra men det kan förstås uppstå annat som sätter käppar i hjulet. Jag hoppas och tror att sommarpremieringarna kommer att kunna genomföras eftersom det är en så viktig bit i avelsarbetet för alla de raser som ingår.

Däremot har jag nog nästan gett upp hoppet om att ställa ut i år, åtminstone i närtid. Får se om läget ändras så det kan bli någon utställning i höst. Tur i oturen att jag bara har ett ungsto, alla de andra har redan sina meriter klara. Halina är väldigt fin och ser ut att utvecklas fint även framöver så nog känns det surt att allt inte är som vanligt.

Senaste tiden har jag bara jobbat och skött stall, när det varit klart är det läggdags. Nu går hästarna ute för första natten efter lite betesinvänjning så nu hoppas jag på 5 månaders mockningspaus och därmed tid till roligare saker med hästarna :) Jag tänkte att de som vanligt skulle börja beta i dalen men det vägrar de i år. De har varit där nere men kom upp i en väldig fart och vill sedan inte gå dit igen. Det är nog något djur som skrämt dem, undrar bara vad för rådjur är de vana vid. Hoppas att det inte är vildsvin… Jag har därför öppnat upp till nästa sommarhage så de kan beta där, men jag hoppas ändå att de snart vill gå ner till dalen. De brukar stå där i skuggan under varma dagar och har tidigare trivts så bra.

I veckan har vi haft tre födelsedagar i rad men av förklarliga skäl så har vi inte kunnat ha några kalas utan bara firat med fika i familjen. Cecilia, vårt yngsta barn fyllde 20 i torsdags så vi vill fira henne längre fram. Hon har sina sista prov kommande vecka och är så stressad över det så det passade henne bra att skjuta fram firandet. Förutom Cecilia har även Stefan och Oliver fyllt år.

Cecilia har köpt en jättefin kamera. Den har dubbelt så många megapixlar jämfört med min gamla Olympus så bilderna blir fantastiskt fina. Själv har jag ännu inte kommit till skott, den kamera jag bestämt mig för är slut överallt men det känns inte som någon panik nu när det inte är några utställningar. Det skulle i och för sig vara bra att fota rådjur med en bättre kamera ;) Jag har bestämt mig för en Nikon och det var precis vad Cecilia köpte så förhoppningsvis kan vi dela på vissa objektiv. Skall dock tillägga att den kamera jag tänkt köpa kostar hälften så mycket som den Cecilia köpt men jag tror hon har större glädje av de finesser som finns på den än vad jag skulle ha.

Avslutar med några rådjursfoton samt två filmer :)


Synkade fjorårskid ;) 

~


Ensamt fjolårskid

~


Rosa & Fatima = mor & dotter

~

Cecilias film på rävungar

~

Rådjurskid filmat med min mobil


Tillökning :) 
24 maj 2020

Efter att ha arbetat 10 dagar på raken var det skönt med 4 dagars sammanhängande ledighet. I torsdags gjorde jag ordning staketet i dalen och i fredags fick hästarna komma ut i den sommarhagen. Nu får de gå där på dagtid någon vecka för att vänja in magarna på mer gräs, jag tror på en mjuk övergång mellan vinterfodring och bete. På kvällarna får de hösilage inne och trots att jag dragit ner givorna rejält finns mycket kvar på mornarna.

I morse fick jag en väldigt fin naturupplevelse :) Genom vinterhagen, som nu alltså är tom, kom rågeten med ett litet, litet kid. Hon hade två förra året så jag tyckte inte det var så konstigt att hon bara fått ett i år. Hon kröp genom trådarna och ut på hövallen och då reste sig ytterligare ett kid upp så hon har alltså tvillingar även i år. Denna get är inte särskilt skygg så jag fick en hel del foton. Jag ville inte gå för nära och stressa hennes små så bilderna är lite suddiga. På vallen uppehöll sig även två fjolårskid som följde med in i vinterhagen när geten gick dit igen. När hon tyckte de kom för nära gjorde hon ett utfall och jagade bort dem. Hon är en mycket bra mor, skyddar sina små och slickar dem hela tiden. I torsdags när jag gjorde ordning hagen var de inte födda, det var ett rådjur som uppehöll sig i buskarna och skällde missnöjt på mig. Jag trodde det var bocken men på eftermiddagen fick jag se att det var den högdräktiga geten.

Avslutar med några foton.

 


I morse kom geten gåendes med ett litet, litet kid 

~


När hon kom ut på vallen kom nästa kid fram

~


Bäst att följa efter den äventyrlige ungen

~


Sådärja, håll er tillsammans

~

~
Och du håller dig på avstånd!

~


Bort!

~

~
Sådärja, nu fattar han nog!

~


Namira - eller den lila hästen som Oliver beskrev henne ;) 


När allt det onda hände
10 maj 2020

Följetongen Sveriges Shetlandssällskap fortsätter. De senaste veckorna har det hänt väldigt mycket:
25 april: Samtliga styrelsemedlemmar förutom tre meddelar att de entledigar sina platser inför kommande årsmöte
26 april: De två styrelsemedlemmarna som har haft timeout några månader meddelar att de återgår i styrelsearbete. De ingår inte bland de som kommer att entlediga sig.
5 maj: Styrelsen meddelar att det planeras för ett digitalt årsmöte
6 maj: En av styrelseledamöterna som återkommit från sin timeout gör ett utspel på Facebook där denne bland annat går till angrepp mot den styrelse vederbörande själv ingår i.
7 maj: De sju styrelsemedlemmarna som hade för avsikt att entlediga sig vid årsmötet avgår med omedelbar verkan. Kvar i styrelsen finns alltså tre personer vilket innebär att avelsorganisationen Sveriges Shetlandssällskap inte längre har en beslutsmässig styrelse.

Men allt började långt tidigare. Det är min sanning i denna historia. Frågar man avgående ordförande och kassör får man förmodligen höra en annan och frågar man någon av de tre kvarvarande i styrelsen så kommer man få höra tredje version. Det är upp till var och en att bestämma vad man vill tro på. Jag tycker Lars-Martin Johanssons visdomsord ”Hata slumpen” passar bra för att sammanfatta årsmötet 2019.

Jag har inte löst något medlemskap i år och har således ingen rösträtt vid ett eventuellt möte. Jag funderade länge innan jag bestämde mig för detta. Inget medlemskap = ingen chans att påverka. Om/när SSS åter har en styrelse jag med förtroende känner kan leda föreningen för rasens och därmed medlemmarnas bästa kommer jag att bli medlem igen. Jag klarar mig bra utan föreningen, men föreningen klarar sig inte utan medlemmar. Jag tror säkert att det funnits några personer i den avgående styrelsen som haft goda intentioner, men eftersom deras medverkan överskuggats av att andra mer dominanta personer styrt och ställt så märks tyvärr inte det. För somliga gäller bara demokrati när de själva får som de vill.

2020 är ett mörkt år i många avseenden. Riks om tre månader, HP om fyra när SSS står utan styrelse? Nej, det ser mörkt ut om inget händer väldigt snabbt. Lokalföreningarnas utställningar känns också osäkra men då pga coronaläget. Om antalet människor begränsas kommer det förstås bli svårt att genomföra utställningarna på vanligt vis. Sommarpremieringarna har en mycket bra plan för detta, men om samma metod skall fungera på en utställning så krävs det nog en drive-in där folk kommer, visar och åker hem. Inte för att utställningarna har någon direkt publik men kan man inte garantera att maxantalet hålls är det inte genomförbart på traditionellt vis. För egen del får det i värsta fall kanske bara bli sommarpremiering i år. Jag är inte så intresserad av att köra 20 mil, visa och sedan åka hem direkt igen. För mig är utställningsbiten lika mycket att umgås med folk och att titta på andras ponnyer. Om jag missar den biten känns det inte så lockande, så roligt är det inte att åka bil ;) Jag tycker att smittskyddet är det viktigaste så jag är beredd på ett utställningsfritt år, även om det givetvis känns både tråkigt och konstigt.

För övrigt då? Katten har tyvärr inte kommit tillbaka så han får nog betraktas som död. Jag lägger ner mycket tid på att titta på rådjuren vi har i Djupedalen, något måste man ju roa sig med i dessa tider. De håller tydligen på att omgruppera sig för de flesta kvällar är det sex stycken istället för de vanliga tre. Ikväll skuttade de runt på hövallen och jag kunde inte avgöra om de lekte eller gjorde upp om rangordning. Fina är de i alla fall.


Vilande rådjur (som synes behöver jag en ny kamera med bättre objektiv)

~


Griskultingar på Mössebergs djurpark

~


Griseknoe

~


Föräldragris?

 


Död?
2 maj 2020

Jag har länge funderat på hingstval till Ninette men inte känt mig helt nöjd. Hon har lämnat tre diplomston med tre olika hingstar och min tanke är att använda en för henne ny hingst eftersom jag tycker det är så spännande att testa olika kombinationer. De bästa avelsstona lämnar dessutom bra avkommor med olika hingstar, anser jag. Trots att det finns mängder av hingstar är det inte lätt att hitta den där som jag tycker allt stämmer med, eller tror stämmer kanske är bättre uttryckt för det visar sig ju inte förrän långt senare ;) Den här gången stryks dessutom många bra hingstar direkt eftersom de kommer ur ”fel” hingstlinje. Jag har nämligen bestämt mig för att undvika Rosson till Ninette, delvis beroende på att Hedda och Rosa planeras gå till hingstar ur den linjen men också för att det finns så otroligt mycket av denna linje. Det är inte helt enkelt att hitta hingstar utan Rossonblod, särskilt inte om en rad andra önskemål också skall uppfyllas.

Jag hade två kandidater ur en mindre representerad hingstlinje men jag kände mig inte helt belåten. Nummer ett har förvisso kanonstam men han är åtminstone i dagsläget inte riktigt av den typ som klickar för mig. Den andre är heller ingen dålig hingst, men där faller det på att det i stammen finns i mitt tycke alldeles för många ovisade individer. Kan ju bero på flera saker som tidsbrist eller något annat men jag väntar hellre tills han själv fått fler bedömda avkommor så det går att bilda sig en egen uppfattning.

Tillbaka på ruta ett alltså. Jag läste och läste i webstamboken men hittade ingen som kändes som förstahandsval. Men så pratade jag med en hingstägare som inte brukar ta emot främmande ston och blev då erbjuden att komma. Denna hingst har hela tiden funnits i tankarna men jag trodde inte att han tog emot ston och hade därför räknat bort honom. Nu känner jag mig nöjd, om inte corona eller en ännu större SSS-kris sätter käppar i hjulen så jag tappar sugen även i år så har jag nu alla tre hingstvalen klara :) Om dagens planer blir verklighet kan jag alltså inte garantera men jag har åtminstone slutat leta hingstar till årets eventuella betäckningar ;)

Vår ena katt är försvunnen sedan snart en vecka och jag tror att han är död :( Vi har ju tre 14-åriga syskon och den ene av dem har tunnat av. Han är inte så värst tam men vi lyckades få tag i honom och avmaska. Det gav resultat och han lade på sig mer hull. Men nu har han tunnat av igen så jag sa till mamma att vi får avmaska en gång till och hjälper inte det så får vi avliva honom. Det känns inte rätt mot en rädd gammal katt att utsätta honom för diverse veterinärundersökningar. Förra veckan fick mamma tag i honom och avmaskade, sedan dess har vi inte sett honom. Det känns aldrig bra med försvunna djur, jag skulle hellre hitta honom död så jag åtminstone får reda på vad som hänt.

Idag har jag varit i stallet hela dagen. Jag fick för mig att fota hästar men hade ingen medhjälpare så det fick bli foto på uppbundna hästar på stallgången. Ljuset sken in genom fönstret så jag hängde upp en gammal handduk, det gjorde väl lite nytta men det blev inga bilder att skryta över direkt. Utöver det så blev det givetvis några rådjursfoton även idag :)


Halina som blir tre år i sommar

~


Rågeten ligger och vilar

~


Samma get som ställt sig upp

~


Det största fjolårskidet

~


Och det andra mindre som är lite halt. Tycker det ser ut som en gammal skada på vänster bakhas. 

 


Skönt när det blir kväll så en får gå och lägga sig ;)
26 april 2020

Några veckor på våren och hösten är de mest arbetsamma för mig. Det är när jag arbetar på sommarschema och har hästarna på stall, då hinner jag inte med något mer än just jobb och hästar på vardagarna.

I helgen har vi fått hjälp att ta ner träd i dalen så nu är det bara kvar att laga staket. Det är en hel del men jag tänkte ta hjälp av ungdomarna, men det vet de ännu inte om ;)

Hästarna ser fina ut i hullet inför betessäsongen. Det känns aldrig bra om de redan innan är för feta men så är alltså inte fallet. Nu hittar de så pass mycket gräs i vinterhagen att de inte äter upp all nattmat, jag har därför kunnat dra ner den givan. När jag gav dem eftermiddagsmat ute i hagen idag fanns det fortfarande hösilage kvar från morgonen.

Kommande vecka är det första maj på fredag vilket innebär en arbetsdag mindre. Jag har ansökt om semester även på torsdag och om det blir beviljat blir det tre arbetsdagar och fyra dagar ledigt. Det vore inte fel för jag är fortfarande inte i full form efter influensan i påskas.

I brist på annat har jag fotat djur på hemmaplan. Både rådjur, harar och canadagäss förutom hästarna. När jag åker hem från stallet om kvällarna går det väldigt ofta en älg i en rapsåker. Våren är full av naturupplevelser.


Fatima

~


Canadagäss

~


Hartillverkning

~


Tre vilande rådjur

 


Inställt och tom almanacka
19 april 2020

Den här helgen skulle jag varit på resande fot men av skäl som alla förstår blev det inte så. Jag skulle åkt på hingstpremiering till Wången där vår uppfödning Frans skulle visats, både tågresa och boende var bokat sedan länge. Om det blir någon hingstpremiering för Frans i framtiden vet jag inte, men jag är sugen på att åka till Wången någon gång ändå. Kanske kan det bli nästa år istället.

Istället för resa har jag ägnat helgen åt sommarhagarna som nu är färdigstädade eller vad jag skall kalla det. Staketen har jag kvar att gå över men det får bli efter nästa helg då vi skall få hjälp att ta ner några besvärliga träd i dalen. Det har förstås blivit hästpyssel också, de fäller som tusan just nu.

Mina rådjur är framme både morgon och kväll, förutom idag då jag hade kameran med och inte sett röken av dem. Jag har länge önskat fotografera en räv och det lyckades jag med igår. I Horsåsrondellen, som ligger i utkanten av Skövde och med skog bredvid, uppehöll sig en räv som höll på att äta och nosa på något. Jag körde tre varv i rondellen och lyckades fota honom med mobilen :) I morse lyckades jag fota den feta haren och hans partner så helgen har i brist på resa varit bra på andra vis.


Räven i rondellen

~


Herr Hare med partner

~


Har-Jet?

~


Slappande 14-årig katt

~


Kattbrorsan ser ut som om han vaktar huset

~


De otäcka fjäderfäna tycks också trivas i solskenet
 


På benen igen
13 april 2020

Jag har varit jättesjuk och låg i stort sett till sängs i tre dagar. Fick som tur var hjälp i stallet så jag behövde bara släppa ut och in. Nu är jag på benen igen och orken återkommer väl så småningom. Har ingen aning om det var corona, symptomen stämde inte riktigt men det skadar inte att vara extra försiktig i kontakten med folk ändå. Jag har varit hemma från jobbet hela veckan och nu har jag även haft påsken på mig att piggna till innan jag behöver gå till mitt betalda arbete. Jag brukar annars börja jobba för tidigt och bli sjuk igen, hoppas slippa det denna gång.

I påskhelgen har jag luftat vallarna och grannen har gödslat åt oss. Jag har gått runt ena sommarhagen och i den krävs det bara minimalt arbete med staketet. Nere i dalen var det värre, där ligger träd kors och tvärs och det är inte underligt med tanke på hur mycket det blåst.

Jag har varit på besök i grannens ridhus där det nu byggs sarg för fullt. Än återstår mycket inomhusarbete samt påfyllnad av underlag men i maj skall det förhoppningsvis vara klart att användas. Kul att det händer något positivt i dessa tider :)

För övrigt är tillvaron rätt enformig, gissar att det är så hos de flesta just nu. Förutom arbete och pyssel med hästarna i olika form händer absolut ingenting. Till och med mina betäckningsplaner har kommit av sig och lusten för avel känns för närvarande inte särskilt stor. Men det beror nog mindre på coronakrisen och mer på SSS-krisen. Jag hoppas min avelslust skall vakna till liv, än är det flera månader kvar tills jag vill skicka iväg stona. För oss passar det bäst att få föl i juni, men slutet av maj och hela juli fungerar också bra. Jag är inte så intresserad av att visa mina föl på utställning så för mig gör det inget om de föds senare på säsongen.

Framtiden får utvisa när eller i värsta fall om det blir några utställningar i år. Som det känns nu så verkar hela juni vara i riskzonen så det känns lika bra att ställa in sig på det. Sommarpremieringarna är jag inte så orolig över, dessa arrangerar SH i vårt område och jag tror de kommer lösa det på ett eller annat sätt även på de platser där det är andra arrangörer.

Olivers mamma har fyllt år och i present fick hon en oljemålning av sin katt Snäckan som Cecilia gjort. Jättefin tycker jag :)


Annorlunda och ovisst
31 mars 2020

Redan sista mars och i helgen vred vi om klockan till sommartid så nu är kvällarna ännu ljusare. Sedan jag skrev här sist har det mesta i samhället handlat om corona. För bara några veckor sedan kändes det fortfarande lite avlägset men det har ändrat sig snabbt. Alla blir vi påverkade och för min del innebär det en del förändringar jobbmässigt eftersom de flesta aktiviteter ställts in. Vi kör fortfarande förrättningar men med restriktioner. I lördags arbetade jag vid ett dop som hade sex deltagare. Mina sysslor var inte så många så istället filmade jag hela dopet så de som egentligen skulle vara gäster åtminstone kan få se det på film.

Så här års har vi alltid väldigt mycket utomhus att göra och eftersom det mesta inomhusarbetet minskat kan vi nu jobba ute i stort sett hela dagarna. Nästa vecka skall vi plantera penséer så nu pågår förberedelser inför det. Förra veckan blev jag klar med vårstädningen på kyrkogården, det var tre dagar med perfekt väder så allt flöt på väldigt bra. Mitt sommarschema träder egentligen i kraft först 20 april men det stämmer inte riktigt med verkligheten så jag arbetar redan nu mera timmar än planerat. I gengäld kan jag istället skjuta på att gå upp till 43 timmarsveckor ytterligare en liten tid. Bra för både arbetstagare och arbetsgivare när det går att vara flexibel :)

Framtiden känns ganska oviss eftersom det mesta är inställt en lång tid framåt. Det ger förstås mer tid till att fixa ordning inför sommarbeten och annat så i år skall jag nog hinna med allt utan att känna stress. Vad det gäller utställningar så är det nog lika bra att räkna med att det inte blir några, åtminstone inte förrän i augusti-september. Allt annat känns som en bonus. Sommarpremiering för treårsston måste det bara bli! Utställningar kan jag klara mig utan, även om det känns lite trist för jag har kanske mitt finaste treårssto någonsin, åtminstone i dagsläget ;)

Linus har varit sjuk. I förra veckan var han väldigt låg en dag och framåt kvällen försämrades han. Vi förstod att han av någon anledning hade ont i magen så medan jag var i stallet fick Stefan ringa veterinären. Han tjatade sig till att få komma till distriktsveterinärstationen 2 mil bort, alternativet hade varit Jönköping 10 mil söderut eftersom ingen närmare hade kvällsjour. Vi träffade på en bra veterinär som undersökte noga och tog lite prover som inte visade något. Allmäntillståndet ansågs trots allt vara gott och Linus var inte uttorkad men hade helt klart ont i magen. Han fick fyra påsar vätska innanför nackskinnet, smärtlindring och något tarmlugnande för att avvakta till morgonen därpå. Han sov hela natten och på morgonen var han inte längre smärtpåverkad men väldigt trött. Han sov nästan hela dagen och nästa dag var han sig själv igen :) Vi tror att det kan ha varit magknip, den lille herrn får utöver sin hundmat både pålägg och annat men nu får det tyvärr vara slut på det :(

Veterinärräkningen gick på drygt 5500:- och idag fick jag ett mail från If som gjorde mig positivt överraskad. Vi har nämligen fast självrisk på Linus försäkring vilket jag inte vågade tro på att det stämde när jag läste igenom villkoren. Utöver det ersatte de vartenda öre så det enda vi behövde betala var självrisken på 2700:-. När jag skadeanmält hästarna till If har de varit mästare på att räkna bort än det ena och än det andra så att jag i slutändan knappt fått tillbaka någonting. Så var det alltså inte med Linus försäkring som vi nu utnyttjade för första gången i hans 8½-åriga liv :)

I Djupedalen har vi naturupplevelser varje dag. De två canadagässen som brukar vara på hövallen har kommit tillbaka även i år. Om det är exakt samma par kan jag förstås inte svära på ;) Vi har två flockar med rådjur, en get och två kid i varje flock. Någon enstaka gång går alla sex tillsammans. Den feta haren har varit framme hela vintern, oftast tillsammans med en partner. Nu är han åter ensam så jag undrar om inte partnern har fått ungar och håller till någon annanstans just nu. Hoppas i så fall dessa harungar får leva. När vår katt Rebecka levde tog hon ett år död på en hel harkull :(


Nya tuppen. Jag kallar honom för Sprätt-Lars

~


Canadagäss i ån

~


Rådjur, lite för mörkt och lite för långt avstånd ;)


Hingstpremiering i dagarna tre
16 mars 2020

Jag har tillbringat tre dagar på Grevagården och avelsvärdering för hingstar ur moderlandsraserna. Arrangören gick ut med att de önskade minsta möjliga antal besökare med anledning av coronaviruset. Det hade hörsammats och jämfört med tidigare år kanske det var en knapp fjärdedel. Medelåldern brukar vara relativt hög och eftersom äldre ofta tillhör riskgrupperna så var det ju bra att de stannat hemma. Läktarna var glest använda och de stunder jag var inomhus hade jag en hel sektion för mig själv. Utanför restaurangen fanns en vakt som såg till att inte för många vistades i lokalen samtidigt. Jag tyckte arrangörerna tänkt bra när det gäller smittskyddet. Som vanligt var jag mestadels ute och fotade hingstar, ett bra övningstillfälle efter en lång period utan fotografering.

Det finns mycket att titta på vid dessa avelsvärderingar och jag var även vid bruksproven i skogen och kikade på Ardennerhingstar. Imponerande hästar och kuskar måste jag säga och känner mig lite lätt avundsjuk på deras kunskap ;) Ett fyrspann med Nordsvenska hingstar är också en mäktig syn.

Avslutar med några foton från dagen, exteriörbilder finns i galleriet. 


Fyrspann med Nordsvenska hingstar 

~


Körprov i skogen

~


Deltagare i unghingstutbildningsprojektet 

 


Drama i Djupedalen
11 mars 2020

Oj vad det har blåst idag! Vi har röjt upp efter stubbfräsare som varit på jobbet och det gick nästan inte att gå upprätt i vinden. Hoppas det lugnar sig tills på fredag då det första säkra vårtecknet = avelsvärderingarna för hingstar drar igång och först ut är moderlandsraserna. Eftersom det är så lyxigt att detta hålls på Grevagården så brukar jag vara där och titta alla dagar. Vid dessa premieringar är läktarna fulla av människor och det är alltid mycket välarrangerat och trevligt. En helg jag alltid ser fram emot :)

Förra året härjade det smittor bland hästar så att just denna hingstpremiering flyttades fram till i maj. I år har vi förutom diverse smittor bland hästar även coronaviruset för oss människor att tänka på. Jag känner mig inte särskilt uppskrämd då jag så vitt jag vet inte utsatts för någon smittorisk, men man kan ju vara lite försiktig ändå och låta bli att hälsa allt för närgånget på folk ;) Förra året pratades det mycket om smittförebyggande åtgärder och hur viktigt det är att byta kläder när man vistas i olika stallar. De enda gångerna mina stallkläder lämnar Djupedalen är när jag tar hem och tvättar dem så på den punkten känner jag mig helt lugn. Om jag besöker andra stall går jag aldrig in i mitt eget stall eller hanterar mina egna hästar med samma kläder utan de åker i tvätten direkt.

Igår hände en otäck olycka här i byn. En äldre dam var ute och gick med en gammal hund av mindre ras när en hund i Labradorstorlek attackerade. Den gamla hunden blev illa biten över ryggen och fick sys med många stygn. Ägaren av den attackerande hunden har ännu inte givit sig tillkänna men det får man ju hoppas sker. För egen del blir jag lite orolig eftersom särskilt Cecilia ofta går i samma område med vår hund.

En lite mindre incident hände i Djupedalen i morse. Jag hade redan varit där och släppt ut hästarna när mamma skulle hämta in värmepellets. Den förvaras i en uråldrig hästtransport och när hon gick in där blåste dörren igen och det gick inte att öppna inifrån. Hon var instängd i över en timma innan pappa saknade henne och gick ut för att leta. Vilken tur att han inte hunnit åka iväg med taxin till dialysen, för då hade mamma fått vara inlåst ända till eftermiddagen ;)


Namira 


Vårkänslor?
5 mars 2020

Jag har varit på kurs med jobbet i två dagar, mycket givande innehåll och väldigt härliga deltagare. Inte en enda präktig besserwisser utan riktiga stämningshöjare, sådana som inte tar sig själva på för stort allvar. Vi var på olika workshops som bland annat handlade om hållbart samhälle, sociala medier, ljud samt det svåra samtalet.

Förra veckan var det hovslagardags igen. Alla uppförde sig som vanligt utmärkt och hade fina fötter. I detta väder som varit kan det ju bildas hålväggar men jag hade inga hittat och det gjorde inte hovslagaren heller. Några dagar före hovslagarbesöket kom det snö så ponnyerna var dessutom rena. Våra hagar är inte så blöta men ponnyerna roar sig gärna med att krafsa i de pölar som finns, med resultat att de skvätter ner både magen och benen. Tack vare snön slapp vi det i några dagar :)

Ikväll medan jag mockade var det full fart i hagen. Nästan hela flocken var igång och lekte en lång stund, till och med stillsamma Ninette var med och bockade runt. Jag filmade med min telefon men det blev väldigt mörkt. För säkerhets skull stod jag i ena foderlådan så jag inte kom i vägen under yrvädrens framfart. Ponnyerna fäller en hel del nu och så här års brukar jag vara en storkonsument av piggborstar. Jag har provat många olika redskap i fällningstider men i slutändan tycker jag den gamla hederliga piggborsten är bäst.

Jag bytte ju kraftfoder vid nyår och är väldigt nöjd. Det är skönt att slippa allt ”bös” som blev i botten av Granngårdens säckar. Hippos pelletsbitar är mycket mindre och smular inte sönder sig alls lika mycket.

För ganska länge sedan fick jag en fråga från Bo Furugren om han kunde använda en av mina bilder i sin nya bok om hästens färger och det fick han givetvis. I veckan låg ett paket i brevlådan, som tack fick jag ett ex av boken :)


Fatima roar sig och ger matte mer arbete ;) 


En spontan tripp
23 februari 2020

I torsdags fick jag ett infall och bestämde mig för att åka till Göteborg dagen därpå. Jag skulle åkt redan för några veckor sedan för att besöka en fotobutik men annat kom i vägen. Eftersom Euro Horse även pågick så kunde jag slå två flugor i en smäll tänkte jag. Jag tog tåget och var framme kl 10, viktigaste ärendet gjordes först så jag tog mig till fotoaffären. Jag klämde på den kamera jag funderar på att köpa och blev nöjd så den modellen får det bli så småningom.

Därefter tog jag ännu en spårvagn till Euro Horse där jag endast gick på mässan. Den var uppriktigt sagt inget för mig, dels tyckte jag den var sämre än vanligt men sedan är väl utbudet för en Shetlandsponnyägare inte särskilt stort. Jag var en dålig kund och köpte faktiskt inte en enda pryl, hittade inte ens minsta lull-lull som lockade. Däremot blev jag lite fundersam, det fanns vojlockar som kostade 900:- och ännu säkert dyrare om jag letat. Vad kan de vojlockarna som andra vojlockar inte kan? Sadlar den hästen åt en?

Största behållningen med mässan var att jag träffade på Aina i Welshponnyföreningens monter, vilket för övrigt var den enda rasföreningsmontern i år. Enligt Aina var det dock sista året även för dem. Vi hade ett mycket långt och givande samtal där vi gick igenom livets stora frågor och jag tror vi löste dem allihop ;) Fem och en halv timma i Göteborg räckte för mig så 16.30 hoppade jag på tåget mot Skövde. Hemma i stallet hade jag bara mockning, intag och fodring kvar. Jag hade packat allt hösilage dagen före så det var snabbt gjort att fixa resten :)

I brist på färska foton så kommer här en bild på Eleins son Skärgårdens Nelson från Fagersta 2012 då han blev champion valack. Samma dag flyttade han till nya ägare norrut. En riktigt snygg ponny, synd att Elein inte fick fler föl.


Skärgårdens Nelson, e. Plutus v. Dorpzicht u. Elein


Avbrott i vardagen
14 februari 2020

Igår var jag på Axevalla travbana där SH och Skara Hästland höll en föreläsning om hästavel. Det innehöll först en teoretisk del för att efter fikat fortsätta i travskolans stall med exteriörbedömning på deras ponnyer. Detta med att exteriörbedöma en helklippt Shetlandsponny som har pälsen kvar i huvudet samt ser ut som att den har tjocka yllestrumpor upp till knäna var inte det lättaste ;) Förutom att klippta Shetlandsponnyer är anskrämligt fult så gav det väldigt konstiga proportioner på exteriören. Brodd på cementgolv gav heller inte de bästa förutsättningar för att visa gångarterna. Men vi provade så gott vi kunde och var väl inte helt överens ;) Det var i alla fall en trevlig kväll med många nya ansikten, jag kände bara igen några få människor.

Jag har fått så trevliga rapporter från Naomis nya hem :) Hon har nu börjat att tömköras vilket går jättebra. Så roligt när häst och ny ägare trivs tillsammans.

Här hemma håller jag också på med tömkörning. Efter att min vagn bara gav mig dåligt samvete sålde jag den och har därför inget att köra med, förutom släden då men föret är inget vidare ;) Jag har nu funderingar på att köpa en ny vagn framöver, fram till dess roar jag mig med tömkörning. Det är mest Eros och Fatima som tränats men jag skall ta tag i de andra yngre också. Fatima är en riktig arbetsmyra som frustar nöjt mest hela tiden. Eros är också rolig att jobba med men är mycket lurigare ;) Han uppför sig bättre i vagn, det är precis som att han tar det på mer allvar.

Grannens ridhusbygge går framåt, nu är takstolarna uppe. Det skall bli spännande att se hur det blir och jag hoppas förstås på möjlighet att köpa ridhuskort där.


Namira


Lite kuriosa
2 februari 2020

Jag var hästtokig redan som liten och började rida i treårsåldern. Vi brukade låna en Shetlandsponny som hette Putte och bodde på en gård en bit bort från oss. Vi red för det mesta hem till vårt hus vilket han lärde sig snabbt så åt det hållet gick det undan :) När jag var fyra år startades det ridskola på Grevagården och jag började rida där. För det mesta red jag en isabellfärgad Welsh Mountain som hette Mr King. Där fanns även en Mr Higgins och många år senare när jag köpt stamböcker för min första lön fick jag veta att de var helbröder.

Förutom att rida på ridskola höll jag till i andra stall, det var sällan man fick rida men bara att få borsta en häst gjorde en nöjd. Min kompis och hennes syster hade New Forestponnyer som de tävlade och jag följde ofta med. Där tror jag mitt intresse för härstamningar väcktes, New Forestaveln var rätt stor i vårt område på den tiden.

1981 köpte vi vår första ponny som vi till en början hyrde in hos ovan nämnda kompis. Det var Gullan som hade ett Islandssto till mor och enligt uppgift en New Foresthingst till far. Innan det året var slut hade vi skaffat eget stall och ytterligare två ponnyer, Gullans dotter Lillan samt New Foreststoet Nikita då ett år. I år har vi alltså haft egna hästar i 39 år. Vi har inte haft så många olika under åren för vi har haft glädjen att de blivit gamla. Äldst blev Gullan 34 år, Nikita blev 32 och Ardennern Kanett drygt 27 år.

Nikita fick diplom som treåring och ställdes ut en hel del. Drömmen om ett föl fanns förstås hela tiden men inte förrän vi flyttat till Djupedalen fick vi utrymme för att avla. Första fölet föddes 1988, det var Nina e. Sweet Reclaim xx. Jag hade hoppats på en liten stor häst men hon stannade på 146 cm. Jag red in henne själv och hon såldes som sexåring och startade senare SM i fälttävlan. Den hästen kan jag än idag ångra att jag inte behöll.


Nikita e. Nasser (till höger) med sin sista avkomma Nimitz e. Miclas Madoc

2003 köpte vi de första Shetlandsstona och i magen på Eurydike låg Eros som föddes i maj samma år.
Hösten 2007 flyttade tvååringarna Rosa och Hedda till oss. De betäcktes som fyraåringar men Hedda tappade tyvärr bort sitt foster på vägen. Det första egenavlade Shetlandsponnyfölet var Fatima som alltså föddes 2010 och då hade vi registrerat Djupedalen som vårt stuterinamn. Man skulle därför kunna säga att vår pytteuppfödning firar 10-årsjubileum i år. På dessa år har det fötts blygsamma nio föl, men vi satsar hellre på färre uppfödningar och meriterar dem än många uppfödningar som aldrig visas.


Rosa med sitt andra föl, Filip e. Rosenhagas Rubens

Jag har en del gamla foton på New Forestfölen men har inte kommit så långt in i garderoben att jag hittat dem ännu. När jag gjort det skall de scannas in och sparas på datorn, några dyker säkert upp här också så småningom:)  


Inte det lättaste att vara spekulant
23 januari 2020

När jag sålde Naomi var jag mest bekymrad över hur Ninette skulle ta det hela. Hon var väldigt fäst vid sin yngsta dotter och umgicks i stort sett bara med henne. Naomi själv hade inga bekymmer att vara ifrån sin mor. De första dagarna gnäggade Ninette efter Naomi och när hon såg min bil gnäggade hon också. Vid utsläpp på mornarna gick hon och letade. Men redan i onsdags hade detta lagt sig, på morgonen stod Ninette och kliade med sin dotter Namira och hon verkar inte längre leta. Härligt att det gått så bra :)

Den här vintern passar mig perfekt, hur bra det är för klimatet vet jag inte. Det är i varje fall väldigt skönt att slippa allt extrajobb snö och kyla för med sig. Vi bar ut värmebaljan men den är sedan länge inburen igen, vi får väl ta ut den om behov uppstår.

Jag skall ut och resa i vår, har både bokat biljetter, boende och ordnat stalledrängar. Först skulle jag åka ensam men sen hakade två kompisar på så vi blir tre som skall upptäcka världen :) Jag ser fram emot resan väldigt mycket, så här långt bort har jag aldrig varit förutom när jag besökt Finland på hästutställningar.

Som jag berättat tidigare är jag i behov av en ny kamera men att veta vad jag skall köpa är inte det lättaste. Numera finns det ju inga kamerabutiker där man kan klämma och känna samt få råd av kunniga fotomänniskor, åtminstone inte i min närhet. Det enda som finns är två elektronikkedjor och efter att besökt dem är jag ännu mer villrådig. Jag brukar göra en noggrann research när jag skall göra viktiga saker och dit hör absolut ett kameraköp. Efter att ha läst på hade jag hittat en modell som enligt Elgigantens hemsida fanns hos dem. Jag åkte dit och visst fanns det två i lager, men att plocka upp en av dem för att visa var det inte tal om. Istället fick jag ett paketpris på en annan modell av ett annat märke men efter att ha läst på om den så tror jag inte det är något bra alternativ för mig. Tillbaka på ruta ett.

Förutom vardagliga ting som hästskötsel och träning händer inte så mycket. Jag har kommit på att jag behöver mål i livet så jag har börjat planera utställningssäsongen så smått. Som det ser ut nu blir första utställningen i Eksjö annandag påsk, egentligen en svår tidpunkt då det är mitt i fällningen. Men jag hoppas att någon av de tilltänkta skall se fina ut när det är dags att anmäla. Innan det är utställningsdags för egen del finns det annat att roa sig med framåt mars då hingstpremieringarna för moderlandsraserna hålls på Grevagården.


Elein 19 år - en av våra fem veteraner 


Flytt
19 januari 2020

Igår flyttade Naomi till sitt nya hem hos Madde i Habo som har haft ögonen på henne i flera år, det sa nog klick vid första ögonkastet tror jag. Jag har sagt att jag vill visa henne som treåring innan jag säljer. Nu är det gjort och Madde har troget väntat :) Tanken är att Naomi skall användas både till bruks, utställning och avel vilket jag är jätteglad över. Madde är mycket duktig på inkörning så Naomi kommer få de bästa förutsättningarna en häst kan få. Jag är också jätteglad över att Naomis fina blodslinjer tas tillvara och avlas vidare på. På mödernet är hon svenskfödd i sex generationer, något som ligger mig varmt om hjärtat.

Vi var och lämnade Naomi i sitt nya hem där hon släpptes ihop med jämngamla Primrose. Det avlöpte helt odramatiskt och Naomi ägnade sig mest åt att äta. Man skulle nästan kunna tro att hon inte fått någon mat hos oss, så intressant var den nya maten ;)

Jag tror det kändes för Madde som det gjort för mig när jag fått hem mina drömhästar. Att få föda upp och sälja sådan efterlängtad häst till någon som blir så genuint lycklig av att få köpa just Naomi känns väldigt bra. Stort lycka till i framtiden :)

Här hemma är Ninette lite fundersam och saknar sin dotter som hon var väldigt fäst vid. De är vana att vara ifrån varann eftersom Naomi varit iväg på utställning många gånger men i morse gick Ninette och letade efter Naomi. Det är ju ingen som svarar på gnäggningarna så det ger sig nog snart. Det är oftast värre vid avvänjning då sto och föl hör varann.

I Djupedalen har det också kommit ett nytillskott, dock i form av en ny tupp. Den gamle var elva år och fick avlivas eftersom han var skröplig. Jag är livrädd för höns så jag har nöjt mig med att titta på nykomlingen genom nätet, ett lagom avstånd tycker jag ;)

På konvalescentfronten går det framåt, Stefan går allt längre med sin nya höft och mina revben är nästan smärtfria och jag kan röra mig normalt. Nu skall jag ta tag i hästträningen igen.

Avslutar med några bilder från gårdagen.


Naomi och Primrose bekantar sig

~


Det går att äta och spana samtidigt ;)

~


Se fick hon syn på något mycket intressant en bit bort...

~


...nämligen unghingsten Lillagärdets Texas

~


En fin katt smög runt i buskagen

 


Foder, hovslageri och ridhus
17 januari 2020

Mina nyårslöften till mig själv de senaste åren har varit att göra slag i saken och uppleva det jag vill uppleva och inte bara prata om det. Nu är mina krav rätt anspråkslösa, inga rymdfärder eller jorden-runt-resor utan fullt möjliga saker som tex älgsafari och att äta mer glass på Moster Elins glasscafé ;) Förra helgen bockade jag av ytterligare en sak, jag var nämligen vid Hornborgasjön och tittade på örnar. De har speciella örnhelger i januari och i söndags var det en sådan dag. Det var flertalet örnar runt om i luften men förstås på långt håll så några bra foton fick jag inte, men med kikare såg jag dem i alla fall.

Jag har länge gett hästarna Granngårdens Original Fiber som kraftfoder men har efter nyår bytt till Hippo Bas som säljs av Svenska Foder. Första kvällen var det fyra hästar som inte åt det men på morgonen var krubborna tomma hos alla utom Namira. Hon var skeptisk i fyra dagar, sedan slank maten ner även hos henne. Det nya fodret har mindre pelletsbitar än det förra vilket även gör att det inte blir så mycket kross i säckarna. I Granngårdens säckar var det så mycket att jag fick sålla fodret som låg i botten annars blev det  nästan bara mjöl.

I förmiddags verkades sex av ponnyerna och det är intressant att se hur olika snabbt hovarna växer. I vårt stall står Ninettes familj för snabbast växande medan de andras hovar växer mer normalt. Alla har bra fötter men Ninette och hennes döttrar har nog snäppet ännu bättre. Vi har inga bekymmer med leriga hagar eftersom vi har sandjordar, men jag vet att många andra har det väldigt lerigt denna vinter. Det hade vi det på vårt förra ställe där det var lerjordar. Jag känner att jag blivit väldigt bortskämd med att slippa bekymret med leriga hagar men sandjordar har sina negativa sidor de också, exempelvis vid torka.

Det har börjat byggas ett ridhus ett stenkast från vårt stall. Det är så nära att vi kommer att kunna se det, åtminstone när inte träden skymmer. Än så länge pågår bara markarbeten men ridhuset skall stå klart i vår. Vad jag har hört kommer det att säljas ridhuskort och det är helt klart väldigt intressant. Några utställningar tror jag däremot blir svårt att arrangera där med tanke på att det bland annat krävs stor parkering för ett sådant arrangemang. Annars ligger det centralt och bra, det tar väl ca 5 minuter från väg 26 som är den stora genomfartsleden i Skövde och går typ från Halmstad till Mora ;)


Tillbakatitt & framåtblick
3 januari 2020

Gott Nytt År! Här kommer en liten resumé över framför allt vårt hästår 2019 samt lite planer, drömmar och förväntningar inför det nya året. Vår utställningssäsong är summerat i ett tidigare inlägg så detaljerna utelämnar jag.

Hästarna har hållit sig friska och uteblivna bekymmer är alltid en glädjekälla. När jag tittade tillbaka såg jag att Fatima hade lättare magknip i våras men det löste vi utan veterinär. I juli fick två ponnyer feber några dagar vilket troligtvis var anaplasma och det var ju förstås väldigt trist att missa tre utställningar men sånt är livet. Rosa visade sig vara tom så vi fick tyvärr inget föl detta år.



Jag har ställt ut ovanligt mycket i år och ändå har jag inte visat alla jag planerat. I vintras härjade det smitta så många aktiviteter fick ställas in eller flyttas. Så också vinterutställningen i Kristinehamn dit Namira var påtänkt. Hon var anmäld även till Grevagården men kom som bekant inte dit heller. I höstas var hon i mitt tycke för tjock så därför fick hon förbli ovisad även detta år.



Att ha häst innebär väldigt mycket arbete runt omkring. Vårarbetet består bland annat av luftning och gödsling av vallar samt renovering av staket i sommarhagarna. Detta år blev det sistnämnda väldigt dramatiskt då jag var nära att döda två små rådjurskid. I fortsättningen kommer jag köra med skottkärra istället för fyrhjuling. I år började hästarna gå ute dygnet runt 31 maj. Datumet brukar variera och beror på väder och hur snabbt vi hinner fixa sommarhagarna. Efter vintern är det alltid nerblåsta träd vid ån som måste tas om hand och för det arbetet krävs att marken i dalen torkat upp så vi kommer ner och upp med traktorn. Jag vill nämligen alltid låta hästarna beta där först eftersom det späda gräset är så bra i övergången mellan hösilage och bete.



Skörden gick bra och vi fick in det foder vi behöver med råge. Vi har även några balar kvar från torkåret 2018 också. Denna sommar var det inte lika torrt och betet räckte gott utan att återväxten behövde betas. Alla hästar har varit hemma och gått tillsammans. Tanken var ju att betäcka några ston men efter händelserna som blev inom vår avelsorganisation tappade jag sugen för avel och avbokade de tilltänkta kavaljererna. 



Förutom att ställa ut mycket har jag besökt många utställningar och premieringar utan häst vilket jag tycker är både trevligt och intressant. Hingstpremieringarna är ett absolut måste och i våras var jag på både Shetland, Moderlandsraserna och de långbenta ponnyernas. I höstas var jag som vanligt på båda premieringarna för Shetlandshingstar. Det var dock två evighetslånga dagar med minimalt med sömn emellan så detta äventyr lämnade tyvärr inget bestående intryck. Mamma och jag var även i Värmland och besökte vår uppfödning Frans som bor på Lundstorps stuteri. Han såg väldigt trevlig ut och har senare körts in vilket tycks gått mycket bra. Det skall bli mycket intressant att följa hans vidare äventyr i livet.



Jag har även varit på en väldigt givande avelskurs som Shetland Väst arrangerade. Ämnet är högintressant så jag hoppas det blir en fortsättning.

På hösten är det alltid massa saker som skall fixas innan installningsperioden tar vid. Förutom det årliga stallstädet har vinterhagarna totalrenoverats vilket var himla skönt att få gjort. Hästarna flyttade in nattetid 27 oktober och hade då fodrats med hö ute en tid. Även om det finns bete kvar tror jag det är bra att de får lite torrt att äta om det är frost nattetid eftersom fruktanhalten stiger i gräset då. Vi har inga fånghästar kvar men det skadar inte att förebygga problem.



I december bytte Stefan höftled och är nu sjukskriven en tid. För att summera året så tycker jag att det varit väldigt bra när det gäller familj och djur men föreningsmässigt det mest negativa under mina 16 år som medlem. Jag tror inte på den väg som det ger indikationer på hur Sveriges kvalitetsavel är på väg att styras om till eller det sätt avelsorganisationen numera leds på. 

När det gäller utställningar/premieringar så gläder jag mig extra mycket över att hästarna fått så bra omdömen på typ och ben. Rastypen är viktig och en förutsättning för resten tycker jag. Benen känns som det svåraste för det kan vara så många olika brister. En korrekt benställning har dessutom påverkan på både hållbarhet och rörelser. I år har ponnyerna visats totalt elva gånger för åtta olika domare. Halina har bedömts av fyra olika domare vid sina sex visningar eftersom två av domarna dömt henne två gånger vardera. Alla dessa domare som bedömt henne har gett väldigt likartat omdöme och det är intressant att se hur hon utvecklats från första visningen i juni och sista i december, ett halvår senare. Ungston är verkligen det roligaste som finns :)


Halina i juni
Foto: Pernilla Hägg

~


Halina i december
Foto: Iris Magnusson

Min fotosamling har utökats och består vid årsskiftet av 3499 Shetlandsponnybilder på 2134 olika individer. Äntligen uppnåddes målet på 2000 individer :) 



Dags för en liten framåtblick också. Förutom det självklara som friska djur och människor så finns det förstås både planer, drömmar och förväntningar. Man får väl åtminstone sikta mot stjärnorna så kommer man kanske till någon liten enebuske i en skogsdunge ;) 

Detta år har vi bara ett enda ungsto, Halina som blir 3 år. Hennes absolut viktigaste uppgift är självklart (för mig åtminstone) sommarpremieringen. Hon har utvecklats väldigt fint detta år så en viss risk för att det kommer en svacka nästa år finns väl. Å andra sidan så var hon inte så iögonfallande som föl och ettåring så jag hoppas på positiv utveckling även detta år. Blir det så kommer hon att ställas ut en del också, om inte så nöjer vi oss nog med sommarpremieringen och inväntar framtiden :) Förutom Halina har vi alltså bara gallston samt Eros förstås. I och med årsskiftet har även Hedda och Rosa uppnått veteranålder så nu består stallet av fem tolftedelar veteraner. Det är inte klokt vad fort tiden går! Rosa slipper nog helst utställningar om hon får bestämma men Hedda kanske får komma ut om det finns något som passar. Hon är inte utställd sedan 2013 så det kanske är dags igen ;) Jag skall även försöka komma iväg med Namira som behöver resultat för att kunna uppnå SUCH. Hilde kommer nog också att visas någonstans och sedan får vi se vad året bjuder på när det gäller utställningar då alla inte är klara ännu. Av de som är officiella nu planerar jag att visa häst vid följande:

  • 13 april Sh Sydost Eksjö
  • 13 juni Sh Nord Riddarhyttan
  • 18 juli Sh Väst Tranemo
  • 2 augusti Riks 
  • 22 augusti sommarpremiering Vara

Det ser verkligen snålt ut i år men något kanske kan tillkomma. Jag skall ansvara för Shetland Västs utställning på Grevagården i september. Jag tycker det är svårt att hinna med egen häst när man är huvudansvarig så det är väldigt tveksamt om jag tar med någon. Utöver eget deltagande kommer jag förstås att besöka utställningar och premieringar som åskådare. En önskan är att åka långt norrut för att se vad det finns för Shetlandsponnyer i den regionen.



Nu har vi av olika orsaker inte haft föl sedan 2017 så min önskan är att betäcka tre ston i år, om det blir så kan jag inte garantera ;) De tilltänkta är Ninette, Rosa och Hedda. Tanken är att detta skall bli Ninettes sista föl eftersom hon behöver ett till för att bli Elitpremierad. Ninette är jättefräsch och skulle nog kunna vara i avel många år till. Men samtidigt har jag yngre ston som skulle behöva komma i avel och jag kan inte ta hur många föl som helst när jag vill behålla avommorna tills de blir tre år och jag har visat dem.  

Jag har hittills sparat alla mina stoavkommor för att trygga linjerna. Så går det naturligtvis inte fortsätta att göra om jag vill bedriva avel även framöver. Under året kommer därför några ston ur vår egen uppfödning att vara till salu. 

Året har precis börjat och det är ungefär ett halvår kvar tills avelsssäsongen börjar. Denna tid ägnar jag extra mycket tid till att analysa och reflektera över hur min pyttelilla avelsverksamhet kan förbättras och utvecklas. Allt för att hitta passande hingstar och inte måla in mig i ett hörn blodsmässigt. Roligare och intressantare funderingar finns nog inte :)

Med hopp om ett trevligt, intressant samt positivt 2020 :)