En gång till
16 februari 2018

Igår gjorde jag ännu en vurpa, det måste vare rekord med två på samma vecka. Denna gång snubblade jag vid gödselstan, föll framstupa och slog knät i en sten. Där låg jag som en platt säl och trodde att jag minst hade krossat knät. Det gjorde så in i helskotta ont att jag var tvungen att släpa mig in i sadelkammaren och sätta mig i fåtöljen en stund. Knät är väldigt stelt och lite svullet men det går att använda som tur är.

Vi har en räv i Djupedalen. Den är både i hästhagarna och nära huset så nu måste vi vara noga med att se till att Svullo är inne om nätterna så inte räven tar honom. Svullo är 17 år och hör väldigt dåligt så han vore nog ett lätt byte för en jaktsugen räv. Tre av de fyra katterna tillbringar mesta tiden inne i huset så här års. På nätterna får de vara i stallet och då gäller det att bära ut Svullo för annars smiter han.

Vi har fått mera snö så väglaget har varit dåligt några dagar. Jag håller tummarna för att det är bättre om två veckor när vi skall åka till Kristinehamn. Elein har fått hovarna verkade idag så den biten är klar inför utställningen. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg.

Jag försöker att planera utställningssäsongen lite. Det blir nog så att jag bara tar med en ponny till varje utställning eftersom jag oftast åker ensam. För en gångs skull kanske jag visar på utställningar utanför SSS. Fjordhästföreningen har bjudit in andra raser i samband med sitt Riks som går på Grevagården och Skaraborgs Ponny Avel skall ha utställning i Tidaholm i höst. Det skulle passa bra att ta med ungstona dit, de är ju ändå för unga för att skaffa sig meriter för SUCH. Heddas fölunge Halina är en alldeles förtjusande liten ponny. Hon ser ut som en liten docka med sina rådjursögon och är precis som Heddas övriga avkommor mycket behaglig i temperamentet.


Yr i bollen
12 februari 2018

Igår morse gick jag en promenad i skogen med Linus. Jag gick på mina gamla ridvägar och jag saknade faktiskt en ridhäst. Åtminstone just då och när det är vackert väder ;) Det där med att rida i ur och skur har jag gjort så mycket i mitt liv så det lockar inte längre. De håller på att gallra skog så vägarna genom skogen var plogade. Plötsligt slant jag till och for omkull med blixtens hastighet. Det gick så fort att jag slog i huvudet i marken med en rejäl smäll. Jag kravlade mig upp och fortsatte den tilltänkta rundan. Efteråt kände jag mig både yr och konstig i huvudet och idag är jag väldigt stel i nacken. Jag borde nog börja föra statistik på alla mina ramlingar.

I helgen har jag rett ut taglet på Elein och delat manen. Det är knappt tre veckor kvar till utställningen i Kristinehamn och det krävs en del förberedelser så här års. Hakskägget klippte jag för några veckor sedan, tyvärr utan glasögon så resultatet lämnar en del övrigt att önska. Men förhoppningsvis hinner det rätta till sig före utställningen. Mamma skall till Ullared i veckan så hon skall försöka få tag i ett fleecetäcke med hals till mig. Jag tänker att ett sådant både plattar till vinterpälsen och skyddar mot spån.

Jag funderar på om jag skall anmäla till Shetland Sydost och Öst utställning annandag påsk. Den hålls i Tranås och dit har jag bara 16 mil så det är överkomligt. Nackdelen är väl att hästarna fäller som värst just då, men det är å andra sidan likadant för alla.

Jag bor väldigt bra till när det gäller utställningar. Inom 25 mil når jag alla lokalföreningars utställningar och det vore onekligen lite kul att ställa ut hos alla sex :)


Någon vill ha hamburgare...


En förnärmad terrier
9 februari 2018

Linus har varit på återbesök med anledning av analsäcksinflammationen. Allt är nu bra och veterinären förklarade att problemen uppstår p.g.a. att Linus analsäckar är avlånga istället för runda och bulliga. De tömmer sig därför inte riktigt som de ska. Nu blir det en del bajsprat men det kan inte hjälpas ;) För att trycka på ordentligt behöver avföringen vara ganska fast så därför får Linus nu äta lite grann av ett foder med mer fibrer i. Det är egentligen ett foder för hundar med diabetes men det fungerar ju även på de utan. Vi skall prova oss fram, några matskedar om dagen tillsammans med den vanliga maten blir lagom, trodde veterinären. Hjälper inte detta får det bli operation.

Linus är en mycket speciell herre. Härom kvällen tänkte jag ta kvällspromenaden med honom när jag var klar i stallet, men när jag kom hem hade Stefan precis varit ute med honom. Jag behövde 2000 steg till för att komma upp i mitt dagliga mål så jag tog på mig reflexvästen och skulle gå utan hund. Jag har nog aldrig tidigare tagit på mig den utan att Linus fått följa med så han blev givetvis jätteglad över att få gå ut igen. Men eftersom han just varit ute och det var 8 minusgrader gick jag själv. När jag kom hem igen mötte ingen Terrier mig, han låg i soffan och såg eländig ut. Han såg så hängig ut att jag trodde att han blivit hastigt sjuk. Jag kollade över honom men hittade inga fel, han åt allt jag gav honom men såg väldigt moloken ut. Han var sådan resten av kvällen. Dagen därpå fick Linus följa med mig in till stan och gå på sitt favoritställe; resecentrum. Linus fullkomligt älskar resecentrum, han går som om han ägde stället och blir så stolt när de självöppnande dörrarna öppnas för honom. Efter två rundor på resecentrum och en runda på stan var Linus som vanligt igen. Han blev nog helt enkelt förnärmad kvällen före när jag gick en promenad utan honom.

Elein är anmäld till utställningen i Kristinehamn. Senast hon visades var 2012, då var hon 11 år. Nu är hon 17 år och därmed veteran. Vinterutställningar känns alltid vanskliga med tanke på kyla och väglag. Jag håller tummarna för att vi kommer iväg, det känns långt ifrån säkert.

Namira har troligen bytt ytterligare en tand. En morgon var hela boxen full av tuggade höbollar, nästa dag var allt som vanligt igen. De flesta av mina hästar har bytt tänder utan att jag märkt så mycket av det, medan några har haft både ont i magen och varit påverkade på annat vis. Det har hänt mycket med Namira i vinter. Hon har tidigare sett ganska barnslig ut, hon kommer ju ur sena linjer. Nu har hon breddat sig mer och även blivit mycket mer harmonisk i temperamentet. Jag hoppas kunna visa henne lite i sommar och förhoppningsvis få det sista resultatet för att ansöka om SUCH.


Riktig vinter
3 februari 2018

Vi har fått jättemycket snö det senaste dygnet. I morse var det besvärligt att köra ut foder på skottkärran så jag har varit och köpt en pulka. Det får plats två nät med hösilage på den och det går nog smidigare att gå två gånger med pulkan än att slita med skottkärran. Får se hur länge snön ligger kvar, det vore kul att hinna köra lite släde med Eros innan den försvinner.

Det börjar bli dags att ansöka om årets semester, känns ju onekligen lite avlägset med ½ meter snö ute. Jag tänker i vanlig ordning försöka ta semester under den mest hektiska utställningssäsongen. Eftersom jag jobbar var fjärde helg kommer det väl ändå att krocka med något men det går ju alltid att försöka byta.

Jag måste anmäla till Kristinehamn, det är bara en vecka kvar av anmälningstiden. Det känns alltid osäkert om man verkligen kommer iväg på vinterutställningarna, temperatur och väglag får avgöra för min del.

Kameran var med till stallet idag. Solen ville inte visa sig så bilderna blev tyvärr mörka.


Naomi och Ninette i full fart


Flickor på rad


Naomi


Krasch igen
28 januari 2018

Ännu en dator har dött. Jag hade skrivit i flera timmar och precis sparat ned och tagit ur USB-minnet när den slocknade. Sen gick det inte att få liv i den mer. Mina datorer brukar vara begagnade ihopaplock, så även denna. Resten av familjen har varsin dator och man kanske kan tycka att tre datorer borde räcka, om det nu gick att få låna någon ibland. Lite tur i oturen hade jag ialllafall, Elgiganten hade rea i helgen så jag åkte och köpte en. Ingen lyxmodell, men den duger till mina behov och håller förhoppningsvis garantitiden ut. Jag har fått lära mig den hårda vägen att spara allt externt så den här gången förlorade jag bara ett enda dokument, men det går att göra om som tur är.

Förra helgen var jag i Mullsjö på styrelsemöte med SSS. Det är nyttigt att få se styrelsearbetet från insidan eftersom man får en helt annan inblick och förståelse. Det var en givande helg, både produktiv och trevlig.

På hemmaplan rullar det på. Linus analsäcksinflammation är läkt och han är sig själv igen höll jag på att skriva ;) Tikarna i byn avlöser varann när det gäller att löpa och vår lille envise Terrier ser det som sin uppgift att uppvakta dem alla. Det är inte värre än att han vill ut lite oftare och är väldigt bestämd med vart han vill gå. I förmiddags mötte vi Bichontiken Wilma som löpte, men henne brydde sig Linus inte om. Han ville hellre neråt gatan för där bor Grand Danoisen Britta som tydligen lockade mer. Det där med att storleken inte har någon betydelse passar in på mycket ;)

Halva ponnygänget har verkats i veckan. Nu växer Frans hovar i normal takt så nu räcker det att verka honom med normal intervall. Han skötte sig förresten alldeles strålande och det är ju alltid trevligt när unghästarna gör det.

Vi söker hingstbete till Frans i sommar, tips på sådant mottages gärna. Till hösten kommer Frans att kastreras eftersom vi inte har någon mer unghingst att ha honom tillsammans med. Eros verkar inte ha någon lust att ta sin an ytterligare en och det är synd om Frans att gå ensam. Om han ser lovande ut i sommar kan vi även tänka oss att sälja honom som hingst till seriös person som har för avsikt att visa fram honom på avelsvärdering.  Jag tror att han ser ganska bra ut under all päls och han kommer nog inte att bli så stor.


Ragge behöver beställa tid hos frisören


När matte är borta …
15 januari 2018

Hoppsan vad det blåser och värre skall det tydligen bli. Hästarnas pälsar blir väldigt fluffiga i vinden, det ser mycket trevligare ut än blöta pälsar varje kväll som det var för ett tag sedan. Kvällarna har blivit lite ljusare men det är fortfarande väldigt mörkt på morgnarna. Så mörkt att våra ponnyer inte har någon brådska ut. Man får nästan putta ut dem och hungriga är de inte heller, de brukar ställa sig och klia varann innan de går och äter.

Om en dryg månad utgår anmälningstiden till Kristinehamn och det lutar åt att Elein får åka med. På de nio åren vi haft henne har vi bara ställt ut henne två gånger. Nu är hon veteran så det kan ju vara kul att ta ut henne igen. Jag klippte hennes urskog till hakskägg igår och kunde konstatera att resulatet nog hade blivit bättre om jag tagit på mig glasögonen… Tur det är ett tag kvar till utställningen så det går att rätta till.

Linus mår nu bättre och finner sig bra med tratten som han måste använda för att låta bli bakdelen. Rackartyg hittar han också på, medan jag var i stallet kom Cecilia på honom med att stå på vardagsrumsbordet!


Skitprat
13 januari 2018

Linus har analsäcksinflammation igen, för tredje gången i sitt liv. Tyvärr saknade han även denna gång alla tecken på att det var på gång så vi upptäckte det inte förrän det var långt kommet. Några av symptomen är att hunden åker kana på rumpan och att det luktar illa om baken. Linus åkte inte kana och hans inflammation var helt luktfri, inte ens när veterinären rensade kändes någon lukt. Linus är heller inte i någon riskgrupp eftersom han är i perfekt hull, motioneras regelbundet och har varken problem med magen, allergier eller klåda.

Den här gången fick vi tid på Ekens Djurklinik i Skövde och det blev jag väldigt glad över. Förra gången var ju alla veterinärmottagningar fullbokade så jag var tvungen att åka till Distriktsveterinären med honom. Den veterinär vi fick igår är en gammal bekant till mig från hästsammanhang men jag visste inte att hon ibland hoppar in på Eken, det var en glad överraskning. Linus fick sova medan analsäckarna tömdes och fick sedan diverse mediciner i spruta. Här hemma fortsätter vi med det i tablettform vilket går mycket bra. Resten av tillvaron är inte alltid lika bra. Emellanåt får han tokryck och försöker komma åt rumpan trots tratten, det går förstås inte vilket leder till att han rycker av sig päls på svansen, skäller och far runt. Tur att vi inte bor i lägenhet för då hade vi nog hotats av vräkning ;) Jag tror inte att han har ont nu när analsäckarna är tömda men det kliar förmodligen. Vi försöker avleda honom med promenader så att han får annat att tänka på. Det är inte så många fler ute och går nattetid kan jag berätta ;)

Det går att operera bort analsäckarna men det kan tydligen innebära att hunden blir inkontinent, det var vad jag läste åtminstone. Jag skall kolla upp det med veterinären vid återbesöket så får vi se om operation är ett alternativ.


"Tyck synd om mig" 


Nytt år och nybliven veteran
2 december 2018

Idag tittade solen äntligen fram och det regnade inte på hela dagen. Skönt för ponnyerna att få vara torra åtminstone en dag. Jag passade på att borsta igenom några av dem ordentligt och de såg genast mycket roligare ut. 

Vid nyår blev alla hästar ett år äldre och det innebär att Eros nu är veteran. Vi har alltså haft Shetlandsponnyer i 15 år och att skaffa dem är nog mitt bästa hästbeslut någonsin :) Eros ställdes ut mycket när han var ung och var den tredje valacken som belönades med SUCH. Han var 6 år när han fick det och har inte ställts ut sen dess. Det kanske är dags att visa honom som veteran :)

Nytt år innebär även att hästarna fått flytta runt lite här på sidan. Jag passade på att göra om lite annat när jag ändå var i farten. 


Frans


Återblick och framåtblick
1 januari 2018

Även detta år blir årets första inlägg en sammanfattning över 2017, främst de Shetlandsrelaterade delarna av mitt liv förstås :)

De första månaderna bestod som vanligt mest av vardagliga saker. Eros drog upp lite stockar från dalen och några av stona tömkördes med varierande regelbundenhet. 

I februari vaknade utställningarna till liv igen och jag gjorde en utflykt till Örebro Ponnyavelsförening. Eleins helbror Isidor deltog och vann sin klass med guld. En fin valack som dessutom tävlar trav. 


Isidor, e. Dalton v.d. Voorstraat u. Furunäs Paljette

Februari månad var det som vanligt Euro Horse i Göteborg. Även detta år stod jag en dag i SSS monter.

I början av mars var det Nords vinterutställning i Kristinehamn. Efter mycket funderande hade jag avstått från att anmäla, men var förstås där och tittade. Skärgårdens Roosevelt blev Best in Show.



Skärgårdens Roosevelt 

Mars månad innebar även avelsvärdering för Gotlandsruss, Nordsvensk och Ardenner på Grevagården. Jag var där en sväng alla tre dagarna. 


Elstad Blesen

April inleddes med avelsvärdering för Shetlandsponnyhingstar i Tenhult, i mitt tycke bättre än julafton ;) Naomis far Almnäs Tarpan kom fram för GM eftersom han stod på Skara djursjukhus med skadat ben när han hösten innan egentligen skulle mönstrats. Han tilldelades 1010889=45 poäng och utsågs till dagens högst bedömda hingst och vann därmed det holländska priset.


Almnäs Tarpan

Bästa nygodkända hingst blev Gladiatorsonen Bäckens Harmoni.


Bäckens Harmoni

Rosa var vid denna tid dräktig med Nightingales Hashtag som var inne för fyraårskontroll och placerades främst i sin åldersgrupp.


Nightingales Hashtag

SSS hade jubileumsträff och årsmöte i Gränna, jag var där båda dagarna. På årsmötet valdes jag in som suppleant i styrelsen. Jag fick även ta emot Hannas SUCH-diplom.

När jag tittar tillbaks i "På djupet" 2017 kan jag se att jag jagade mycket i april. Jag sköt inga djur men jag var ständigt på jakt för att fotografera älgar och rådjur :)


Vilande råbock nere vid ån 

I början av maj var jag på hingstvisning hos Familjen Gerborn där mestadels Nordsvenska hingstar visades. 
Betessläppet var sent, 27 maj släpptes våra ponnyer i sommarhagarna. Innan dess var det arbete med staket och att förbereda vallarna inför skörden.

I juni gjorde vi vår årspremiär i utställningsringen genom att visa Hanna vid Shetland Västs utställning på Grevagården. Domare var Kurt Larsson som placerade Hanna som tvåa med 98888=41 poäng. Vann klassen gjorde Emmeros Hedda som senare blev Reserv BIS.


Hanna på Grevagården

Stackars Linus drabbades av analsäcksinflammation som veterinären först trodde var en tumör. Efter tre besök kunde de konstatera att så inte var fallet och vi kunde pusta ut. 

På nationaldagen tog jag en sväng till Norsholm och Shetland Östs utställning. Där var det två ministon från Stall Mjälkärr som gick i topp. 

26 juni fölade äntligen Rosa efter att gått över tiden lite. Hon var lika tydlig som vanlig och hade en väldigt lätt och snabb fölning, som vanligt det också. Fölungen var en liten kvick rackare, snabbt uppe på benen och hittade maten direkt. Jag tänkte att det måste vara ett sto för så rask kan ingen av manligt kön vara ;) Men det visade sig vara fel, det var en liten hingst som mamma döpte till Frans. 


En ganska färsk Frans

Första helgen i juli åkte vi till Huseby och ställde ut Hilde. Hon gick i en fin stoklass där hon placerades ganska långt bak med 98888=41 poäng och jättebra omdöme. Huseby var en fin utställningsplats så dit återvänder vi gärna fast det var rätt långt att åka. 


Hilde på Huseby bruk

5 juli födde Hedda sitt tredje stoföl, något tidigare än beräknat. Denna gång var jag med och fölningen gick väldigt snabbt. Så här skrev jag om den: "Om Hedda gjort likadant vid sina tidigare två fölningar förstår jag att vi missat dem. Igår tog jag in henne vid 20.30-tiden och då var det inga tecken på en nära förestående fölning. En halvtimma senare hade hon fått vaxproppar. 21.15 lade hon sig ner, 21.25 började värkarbetet och 21.35 var fölet ute. 21.55 släppte efterbörden och 22.02 stod fölet upp."

Endast det bästa är gott nog för Heddas döttrar så det blev väldiga problem att hitta ett passande namn. Fölet var varken någon Helga, Harriet, Hillary eller Hermione och ungefär där var mina förslag slut eftersom jag trott att det skulle bli en Herman ;) Efter livligt diskuterande i flera dagar (veckor?) enades familjen till sist om att Stefans namnförslag var bäst och fölet döptes till Halina. (Kan vara ett taktiskt drag att låta maken välja namn tänker jag...)


Hedda och Halina

Det var en torr sommar så vi beslutade att låta fölstona beta återväxten. För att göra det var vi tvugna att byta ut all gammal taggtråd till eltråd, vilket slit det var men bra blev det :)

Jag tog mig en utflykt till Sydvästs utställning i Simlångsdalen. Det var en gemytlig utställningsplats som gav en känsla av forna dagars gårdspremierngar. Slättens Bethoven blev Best in Show.


Slättens Bethoven

I juli var jag och Cecilia i Stockholm, en alltid lika trevlig resa. 
Sommarpremieringarna hölls också denna månad men vi valde att spara Frida till uppsamlingen och visade alltså ingen ponny.

Augusti började inte så bra eftersom jag ramlade av landgången till gödselstan och fick sprickor i revbenen, något som jag fortfarande känner av emellanåt. Det innebar att Hanna tyvärr fick strykas från utställningen i Nossebro eftersom jag var minst sagt orörlig. Både jag och Cecilia var där ändå som fotografer, jag ansvarade för utställningen och Cecilia för bruksklasserna. Best in Show vid utställningen blev Gwendolyn af Jäboruder med Gladiatordottern Bäckens Mascara som reserv.


Bäckens Mascara

Cecilia och jag gjorde en resa till Liseberg där hon åkte allt otäckt och jag inte åkte något :)

19-20 augusti var det äntligen dags för SSS jubileumsutställning och den blev verkligen årets höjdpunkt tycker jag. Naomi visades på lördagen och vann sin klass med 98778=39 poäng :)


Djupedalens Naomi, e. Almnäs Tarpan u. Furunäs Ninette

Best in Show båda dagarna blev Almnäs Ullvide med Bäckens Mascara som reserv på lördagen och Almnäs Tarpan på söndagen.


Almnäs Ullvide

Helgen efter jubileumsutställningen laddade vi om och åkte till Kristinehamn med Hanna. Hon börjar bli den eviga tvåan ;) Ännu en gång gick hon tvåa bakom stoet som senare blev Reserv BIS. Hanna fick denna gång 99888=42 poäng och jättefint omdöme.


Djupedalens Hanna, e. Rosenhagas Henri Martin u. Junibackens Hedda

September inleddes med avelsvärderingar för Shetlandsponnyhingstar. Cecilia och jag åkte redan på fredagen, vi besökte Ullared och övernattade sedan i Ljungby. På lördagen hade vi bara några mil till Älmhult där avelsvärderingen hölls. Roligast den dagen var att få se 29-årige Frunäs Fernando som äntligen fick Elit. Han är farfar till Hedda och Rosa samt morfar till Ninette. (Rosa är således linjeavlad på honom).


Furunäs Fernando

Dagen därpå var det avelsvärdering i Kristinehamn och dit åkte jag utan Cecilia. En personlig favorit där blev Skärgårdens Varenne.


Skärgårdens Varenne

16 september var det dags för Frida att visas på uppsamlingspremieringen. Hon mättes till 86 cm och blev alltså en minishetland, åtminstone den dagen ;) Jag tror egentligen att hon är något mindre så det finns hopp om att hon förblir en mini. Frida var den enda av ministorlek den dagen och belönades med 98887=40 poäng, diplom och GI :)


Djupedalens Frida, e. Almnäs Etapp u. Junibackens Four Roses

Dagen därpå följde jag med Monika till Färgelanda och visade Furunäs Nelson. Han blev Reserv BIS med 99879=42 poäng. BIS-titeln vanns av Desdemona af Jäboruder.


Furunäs Nelson

Därefter var jag inte iväg på någon mer utställning. Hösten ägnades åt att renovera några boxar samt städning inför installningssäsongen. Betessläppet blev sent i år men i gengäld kunde ponnyerna gå ute länge och de sista flyttade in nattetid först den 11 november. 

Två hästfester var jag dock iväg på, först Hushållningssällskapets höstfest där Fridas diplom delades ut. Senare samma vecka bjöd Shetland Väst på en funktionärsmiddag på Orust. 



Därefter har det bara varit vanliga dagar, mörka rent vädermässigt. Men nu går vi mot ljusare tider och det känns bra :)
Lite funderingar och planer inför 2018:

Eftersom inga ston betäcktes 2017 väntas inga föl i år. Det är blandade känslor, tråkigt att inte få några föl men det är värre att tro sig vänta på föl och det inget kommer. Det har vi ju varit med om några gånger ;) Jag skulle vilja betäcka Hedda och Ninette i år, om det blir så får vi se. 

Jag vill ställa ut mer än vad jag gjorde förra året. Nu har jag två ungston (Naomi 2 år och Halina 1 år) som jag hoppas kunna visa. Några av de äldre stona kommer kanske också ut samt förhoppningsvis Hilde och Namira som båda behöver varsitt guld till för att kunna ansöka om SUCH. Vi har ingen treåring i år eftersom vi inte hade något föl alls 2015. 

I övrigt hoppas jag kunna åka på massor av utställningar även utan egen ponny, får väl passa på i år när inga fölvak hindrar mig ;)

Nu är det bara två månader kvar tills första utställningen, det känns bra :)