Shetlandsåret som gick
31 december 2008 22:34
Den här lilla återblicken får mestadels handla om mitt hästliv. På det privata planet är allt som vanligt, tack och lov. Samma jobb, samma gubbe, samma bostad och inga fler ungar .
Året började med två nya ponnyer som flyttade till oss i oktober 2007, Junibackens Hedda och Junibackens Four Roses (Rosa). Det är bra att skaffa hästar på hösten, för då har man vintern på sig att i lugn och ro lära känna varann. Det första utställningsdeltagandet för säsongen blev vinterutställningen i Frillesås, dit Eros och Rosa fick åka med. Den dagen kommer vi väl aldrig att glömma. Vi hade inte varit på plats i många minuter förrän jag drattade på huvudet över ett dressyrstaket . Lyckligt ovetande om att det blev en spricka i strålbenet som skulle resultera i tre månaders sjukskrivning var det bara att låna lite värktabletter och se glad ut. För inte åker man 22 mil till ingen nytta, det är bara att bita ihop och visa sina hästar samt fullfölja uppdragen som man lovat utföra. Rosa var fortfarande väldigt outvecklad, men hon lyckades ändå få 39 poäng och kom på sista plats i en fin ring av treårsston. Vi var helnöjda . Eros kom tvåa i sin klass på 38 poäng och det var vad han var värd denna dag. Resan hem vill vi inte göra om, regn, massor med trafik och en oanvändbar arm gjorde att vi var hemma först vid midnatt.
Mars månad innebar också årsmöte med Shetland Väst, där jag blev invald som suppleant i styrelsen. Annika Strindgård hade ett mycket intressant föredrag om vad hon använder för "verktyg" som Shetlandsponnydomare. Märta Persson visade bilder från Shetlandsöarna.
Jag köpte äntligen min efterlängtade systemkamera . Barnen var i Egypten tillsammans med mina föräldrar i månadsskiftet mars/april. Eftersom jag var skadad i armen hade jag två stalldrängar till hjälp med mockningen, resten klarade jag själv.
Sedan hände årets enda ledsamhet . Den 29 april fick Eurydike sluta sina dagar. Det såg rätt hoppfullt ut ett tag, men efter nyår gick det bara utför så detta var det enda jag kunde göra för henne. Lilla Eurydike som vi haft så mycket roligt med, hon är saknad...Mitt i det tråkiga var det nog bra att vi redan hade köpt Hedda och Rosa, för hästköparlusten var verkligen i bott efter jag mist min älskade ponny och jag bestämde mig för att inte skaffa något mer sto. Samma dag som Eurydike dog opererade Asta bort livmodern så nu slipper hon ha bekymmer med den mer.
örjade vi löshoppa ungstona, för tanken fanns att de skulle starta i treårstest senare under året. I början på juni var mamma och jag på uppvisningskurs i Shetland Västs regi. Stefan och Karin höll i den och vi få deltagare som hittat dit hade en väldigt trevlig dag. För mammas del tror jag det gick upp en hel del ljus över varför man gör si eller så. Åtminstone har hon inte gnällt över tofsandet något mer efter denna kurs .
Ännu ett viktigt inköp gjordes, en hästtransport. Nu har jag allt jag behöver .
Juli blev en aktiv månad för våra treåringar. Först var vi i Örebro, det var Heddas utställningsdebut i min ägo och jag var så nervös så jag ville kräkas. Men det gick bra, hon vann klassen på 40 poäng och Rosa kom tvåa med samma resultat, hennes livs första guldmedalj :)
Två veckor senare var det dags för Rockelstad. Den dagen kunde också börjat bättre, vi fick punktering på bilen när vi bara hade kommit 1 km på vår långa resa. Då var jag på väg att strunta i alltihop, för börjar dagen så illa blir det säkert skit med alltihop. Men mamma vägrade, hade vi nu gjort i ordning hästarna så skulle vi åka. Det enklaste blev att byta bil, så 30 minuter senare var vi på väg igen och hann fram i god tid. Klassen stona skulle vara med i var en riktig rysare och jag hade inga förhoppningar om någon framskjuten placering. Rosa fick än en gång 39 poäng och kom sist, men vi var lika glada ändå. Hedda vann klassen med 42 poäng , jösses så glad och överraskad jag blev! Senare på dagen blev hon även Champion Ungsto och hon gick med länge i BIS-ringen.
En vecka efter Rockelstad var det dagen D, premieringen. Det kunde inte slutat bättre, Hedda gick etta med 43 poäng och Rosa femma med 40. Båda våra ston fick alltså diplom och det var bara så kul! Ett diplom betyder så otroligt mycket för mig, det är ett bevis på att våra ston verkligen bör användas i avel. Jag tror inte jag har fattat det än. Mamma var så nervös så hon vågade inte komma nära visningsringen, hon stod nere i skogskanten och kedjerökte istället .
I början på augusti var Cecilia och jag på Bluemull-weekend. Det var lika trevligt som förra gången och årets föreläsare var Annika Strindgård och Jane Barry. Mycket tänkvärt och intressant.
Några veckor senare deltog Hedda och Rosa vid premieringsavslutningen i Tidaholm. Där skulle länets bästa diplomston ur tre olika kategorier utses. Hedda vann priset för bästa ponny och var tvåa totalt om HS pris där alla raser tävlade mot varann. Min snälla, vackra Hedda.
Sista helgen i augusti hade vi fullt upp. På lördagen lastade vi Eros och åkte till Karlstad på Nords utställning. Det var en av de trevligaste platser jag varit på och inte blev det sämre av att Eros vann sin klass, som var ovanligt stor och hade sju deltagare. Nu hade ju matte alla armar i behåll, så hon sabbade ju inget heller ;) Han fick komma tillbaks och tävla om titeln Champion Valack och han vann den också med nya poängrekordet 41 . Oj, så glad jag blev! Eros är min ögonsten och nu har vi kommit en bit på vägen mot SUCH.
Några veckor senare deltog Hedda och Rosa vid premieringsavslutningen i Tidaholm. Där skulle länets bästa diplomston ur tre olika kategorier utses. Hedda vann priset för bästa ponny och var tvåa totalt om HS pris där alla raser tävlade mot varann. Min snälla, vackra Hedda.
Sista helgen i augusti hade vi fullt upp. På lördagen lastade vi Eros och åkte till Karlstad på Nords utställning. Det var en av de trevligaste platser jag varit på och inte blev det sämre av att Eros vann sin klass, som var ovanligt stor och hade sju deltagare. Nu hade ju matte alla armar i behåll, så hon sabbade ju inget heller ;) Han fick komma tillbaks och tävla om titeln Champion Valack och han vann den också med nya poängrekordet 41 . Oj, så glad jag blev! Eros är min ögonsten och nu har vi kommit en bit på vägen mot SUCH.
Det blev inte mycket sömn den natten, för vi var tvungna att kliva upp klockan tre och fixa till Hedda och Rosa. Det var dags för treårstestet i Nossebro och de startade redan vid sjutiden. Rosas resultat har vi redan glömt, det är verkligen inget att skryta med. Men nu vet vi att hon är alldeles för smart för att hoppa hinder i ottan . Hedda däremot gjorde allt med gott humör. Hon fick gångartsutmärkelse och var ett poäng från hopputmärkelsen . Där tycker jag domaren var lite snål, hon fick bara beröm men ändå "bara" en sjua i den ena bedömningspunkten i hoppningen. Men det är väl inget jag begriper mig på, jag får vara nöjd ändå.
Årets sista utställningsdeltagande fick Rosa stå för. Vi åkte till Mantorp och precis som förra året var vi med kvällen före och sov över i bilen. Hu, vad trångt och kallt det var! Rosa avslutade säsongen jättebra, hon fick återigen 40 poäng och väldigt fin kritik.
När utställningssäsongen var slut för vår del deltog jag på lite andra aktiviteter. Det var läderkurs i Karlstad och Västs höstmöte på Stuteri Emmero. Jag har ju förstås varit på en massa utställningar och premieringar utan häst också, precis som vanligt. Dessutom var jag och mina föräldrar på ett besök på Junibacken och tittade på alla vackra hästar. Vid det tillfället fanns det fyra godkända hingstar att beskåda, eftersom Picasso just godkänts och Rosenhagas Henri Martin ännu var kvar.
Framåt höstkanten började en tanke gro . Vi kanske skulle skaffa en efterträdare till Eurydike trots allt? Vi tittade på några riktigt fina ston, men det berömda "klicket" infann sig inte. Jag tog mig en rejäl funderare och kom fram till att det var ett Furunässtammat sto vi skulle ha, annars fick det vara. Av en händelse snubblade jag in på en annonssajt på nätet och hittade Elein, som var precis det vi sökte. Hon bodde på Väddö, 40 mil från oss, så att åka dit för att bara titta kändes inte aktuellt. Vi bestämde oss utan att ha tittat, det har vi aldrig gjort förut. Men det blev inte bara en ponny, Eleins hingstföl Nelson fick också hänga med och i mitten av oktober var vi och hämtade dem. Vi är inte besvikna. Elein har precis det temperamentet jag gillar och hon är ännu vackrare än de foton jag sett på henne. Ett sto helt i min smak ! Lille Nelson är också en trevlig och det känns roligt att ha en bebis i väntan på att de egna uppfödningarna skall födas. De är ju inte ens tillverkade ännu ;)
Som sista hästaktivetet för året var mamma och jag i Skara och hämtade diplomen vid en liten fest som HS ordnat. Det var en trevlig kväll i härligt sällskap :)
Detta var väl de största händelserna med våra Shetlandsponnyer under 2008. Det som betyder mest är förstås diplomen. Nu har vi tre diplomston att börja vår avelsverksamhet med och det är väldigt spännande, men också lite nervöst. Hedda och Rosa är redan inbokade hos hingst nästa år och det känns jättebra. Elein har jag också hittat en kavaljer till, men det är osäkert om han skall vara i avel, så där får jag nog göra en reservplan. Glädjande är också att våra tre gamlingar fortfarande finns med oss, de båda äldsta blir 29 och 27 år vid årsskiftet.
Tänk vad mycket lycka dessa små ponnyer för med sig. Den vardagliga kontakten är det allra viktigaste och som bonus har man utställningarna och alla förberedelser inför det. Att ha häst är ungefär som att vara präst, det är ett kall (undrar just vad min chef skulle säga om han läste detta ). Dessutom har jag träffat så många nya bekantskaper tack vare mitt shettisintresse och några av dem har blivit underbara vänner som livet skulle vara väldigt fattigt utan. Tack för att ni finns.
Inför 2009 finns förstås lite förhoppningar. Förutom det vanliga med hälsa osv önskar jag att våra ston blir dräktiga. Lite utställningar skall det väl också bli, men vi har inga vi "måste" visa, så det får bli bara för det är så roligt. Jag har som mål att även köra in Hedda och Rosa innan de betäcks. En hel del utställningar utan häst skall det förstås också bli. Dessutom är det ju generalmönstringar. Tänk vad häftigt det vore att åka på alla fem.
Till alla mina vänner och bekanta, Gott Nytt År.
Lördagsaktiviteter
27 december 2008 21:23
Det blev ännu en heldag i stallet. Härligt att kunna greja i lugn och ro utan att ha andra saker att passa. Jag har tömkört Hedda och Rosa, det var ett bra tag sedan sist. Rosa är väl bara tömkörd en gång tidigare, men den gången fattade hon vad det gick ut på direkt och likadant var det idag. Hon är väldigt klipsk, lilla Rosa. Det kan man inte tro när man ser henne, hon liknar ju mest en förvirrad professor. (Fast en väldigt snygg professor ) Men skenet kan bedra ;) Hedda har haft lite invändningar de få gånger hon har tömkörts tidigare och inte varit helt nöjd med bettet. Kanske pga tandbyte? Idag gick det hur som helst mycket bättre och hon var väldigt pigg. Så pigg att pappa för säkerhets skull fick gå bredvid och hålla i ett grimskaft som var fäst vid spännet på nosgrimman. Det märks att de tycker det är kul att jobba och vara duktiga.
Resten av familjen var på badhuset tillsammans med Fam Johnsson. På hemvägen stannade Stefan på en parkeringsplats, för telefonen ringde. När han skulle åka igen hade bromsarna fastnat på bilen, så bakhjulen rörde sig inte. Jag fick åka och hämta dem och senare på kvällen fick Stefan hjälp att hämta hem bilen. Tack snälla Marcus för det! Så nu står Toyotan här ute och väntar på lite reservdelar. Det kan nog ta lite tid med tanke på alla helger, men det fixar sig väl det också.
Det har varit väldigt dimmigt även idag. Det lustiga är att i Skövde, 8 km från stallet, sken solen för fullt när jag åkte in till Granngården en snabbis. Den solen får gärna komma hit i morgon.
Pyssel
26 december 2008 22:27
Jag har tillbringat större delen av dagen i stallet. Herr Nilsson har blivit lite ledtränad och sedan skulle mamma hjälpa mig att ta lite kort. Resultatet blev väl inget vidare, beroende på både dimman och den mänskliga faktorn . Plus en viss Herr Nilsson som antingen kröp upp i knät eller bara var i vägen. Nu har jag mutat Cecilia, så för 50:- i timman skall hon hjälpa mig en solig dag. Men hon har ett väldigt fullt schema för tillfället så hon kunde inte lova när det kan bli av.
Jag har börjat brodera igen, det var nog två år sedan sist. Men jag har ju påbörjat min tredje julkalender så det är väl lika bra att sy klart den. Det är riktigt kul bara man kommer igång, så nu har vi pysselstunder, Cecilia och jag. Hon väver på sin lilla vävstol och jag broderar korsstygn.
I morgon skall Stefan och barnen till badhuset. Jag avstår att följa med denna gång, tänkte passa på att vara i stallet medan det är ljust ute.
Denna dagen ett liv, som Farbror Melker skulle sagt
23 december 2008 22:49
Just denna dagen har mest inneburit spring i affärer. Några julklappar skulle köpas och innehållet i kylskåpet kompletteras. Jag åkte och släppte ut hästarna och sedan direkt in till stan. Stefan jobbade så barnen fick vara ensamma hemma. Efter några timmar ringde Cecilia och grät, hon ville att jag genast skulle komma hem och kamma hennes hår. Jag förklarade att jag var tvungen att göra klart alla ärenden först, men hon var ledsen ändå. När jag sa att de fick beställa pizza medan jag var borta blev hon nöjd. Ibland är mutor bra ;) Själv slängde jag i mig en McFeast i all hast och sedan fick jag huvudvärk som sitter i än.
När jag äntligen kom hem var klockan över tre, men då väntade något efterlängtat i brevlådan, SP nr 4 . Det stod en hel del om generalmönstringen. Jag har varit tveksam till den, men efter att ha läst vad ordföranden i AVN skrev så har jag gjort en berömd kovändning . Det som fick mig att tycka att det är självklart att vi skall ha GM vart femte år är följande:
"En GM är ju inte till för att de olika hingstägarna, utan en GM är till för stoägarna och för framtidens uppfödare. Dessa skall kunna se och ta del av det resultat som en GM ger och använda detta i sitt avelsarbete. Utan en GM så blir det bara de hingstar som marknadsförs av ägarna på olika sätt som framtidens avlare ser och/eller hör talas om. Det betyder INTE att dessa alltid och med säkerhet är de bästa avelshingstarna som passar just deras avelsmaterial". Citerat från SP nr 4 2008, sid 15.
Som stoägare har jag ur rent egoistisk synvinkel alltid velat ha en GM. Men så lyssnade jag på hingstägarnas argument och vacklade i mina åsikter. Det tänker jag inte göra mer! Det är vi stoägare som meriterar hingstarna genom att visa deras avkommor. Då är det inte för mycket begärt att hingstarna mönstras vart femte år. Jag köper SSS argument gällande frivilligheten också.
Här går vi och väntar på att ett litet kusinbarn skall födas. Enligt MVC uträkningar skulle den redan kommit, men det vet man ju att det inte stämmer. Barnet kommer när det är färdigt. Mikael, Cecilia och jag skulle slå vad om födelsedatum, men vi tror alla tre att den kommer på julafton, så någon vadslagning blev det inte. Vi får väl se i morgon om vi haft rätt i våra gissningar.
Tack gode Gud för självscanningen :)
söndag 21 december 2008 01:12
Stefan har en modellbyggarkompis som heter Marcus. De brukar träffas en gång i veckan och sniffa lim tillsammans. Marcus är jättebra på datorer så han har hjälpt mig med lite av varje. Senast han var här visade han lite finesser i Photoshop, så nu får jag inget vettigt gjort eftersom jag tillverkar julkort hela dagarna. Idag har jag gjort fjorton stycken, men jag blir kräsnare för varje kort, så frågan är om jag blir nöjd före jul så de kommer iväg.
Vi har planerat att handla julmat i flera dagar, men när jag kommit hem från jobbet har lusten att trängas med folk varit som bortblåst. Idag kom jag äntligen iväg, ensam, eftersom Stefan jobbade, Mikael var hos en kompis och Cecilia ville vara hemma. Det gick över förväntan och jag var bara borta i lite mer än två timmar. Självscanningen måste vara det bästa någon har kommit på sedan hjulet uppfanns . Nu kan man packa varorna en gång istället för tre gånger och det underlättar ju verkligen när man handlar mycket. Man slipper även att stå i kö, eftersom självscanningskassorna går mycket snabbare än de vanliga. På Maxi har de kundvagnar stora som limousiner, de är jättebra men lite trögsvängda. Idag blev det dessutom tvärstopp när jag var på väg mot kassorna. Det visade sig att jag kört på en julskinka som någon tappat (?) på golvet. Självklart gick den sönder och det rann ut massa gegg. Folket runt omkring mig glodde ilsket, precis som de trodde att jag kastat skinkan på golvet och sedan körde på den.
Nu är i alla fall maten inköpt, får väl bara komplettera med lite färskvaror. Nu återstår julklapparna, det enda jag hittills köpt där är pappas obligatoriska Whisky. Barnen skall få pengar och någon sak. Jag är glad att vi inte vant dem vid massa exklusiva julklappar, utan att man kan handla på en vettig nivå. Det är faktiskt rätt skönt att de är så stora så de vill ha pengar. Då kan de själva köpa vad de vill ha när de hittar det och vi slipper köpa något de kanske inte riktigt önskar sig bara för att ge dem något.
Mamma jobbar på julafton, sjunde julen i rad tror jag det är. Därför har mina föräldrar varit här en stund i kväll. Både mamma och Cecilia har följt dansbandsgalan, så nu tittade vi allihop. Mamma höll på Lars-Kristerz (eller vad de hette) medan Cecilia hejade på Scotts. De slog till och med vad om 10:- och till Cecilias förtret förlorade hon alltså.
Dagens Mikaelcitat:
I måndags fick barnen i uppgift att städa sina rum så att det skulle vara klart till helgen. Cecilia har varit flitig, men Mikael har dragit på det. Helt plötsligt var det lördag och han hade inte kommit någon vart.
Men han var ju till slut tvungen att börja, eftersom lillasyster redan var färdig med sitt rum. Efter en stunds städning sa han:
"Jag har 600:- i min plånbok. Jag hyr in Secret Service så kommer de och städar åt mig".
Ledsamt besked
torsdag 18 december 2008 22:30
Fy, så ledsamt denna dag slutade. Jag fick veta att Kjell gått bort.. Snälla, goa Kjell som det alltid var så trevligt att få träffa. Första gången var under ESG i Halmstad, vi bodde på samma vandrarhem som Fam Andersson. De var så himla snälla att jag fick åka med dem till utställningen på mornarna, så att Stefan och barnen kunde börja dagen lite senare. Efter det har vi träffats på så gott som varenda Östutställning och även ibland på hingstpremieringarna. Det blir tomt utan Kjell och tankarna går till hans familj. Det finns verkligen ingen rättvisa här i världen. Är det meningen att man skall jobba och slita hela livet och sedan inte ens få uppleva sin pension?
Jag avslutar dagens ledsamma rader med något roligare:
Dagens Mikaelcitat:
Mikael och jag var ute och åkte bil när vi började prata om föräldrar. Jag frågade om jag brukar göra något som han tycker illa om. Sonens svar kom snabbt:
"Jag kommer inte på något dåligt, men det betyder inte att du är felfri"
Morot eller piska ;)
tisdag 16 december 2008 23:33
Jag är mindre glad på de små juvelerna just nu . När jag städade vardagsrummet hittade jag lite av varje under sofforna. "Någon" har spottat ut apelsinkärnor där , husets alla blyertspennor kan jag också sluta leta efter för de fanns också där under. För att inte tala om alla små, små hjärtformade papperslappar som dottern i huset roat sig med att tillverka med sin stämpel. Blir man trött eller?
Igår sa jag till dem att de kunde börja städa sina rum och det gjorde Cecilia genast, så hon har kommit en bit. Men unge herrn började inte. Idag sa jag till dem och fortsätta städa, de började, men efter en liten stund blev Mikael "sjuk", stackaren . Han fick så rysligt svår huvudvärk att han var tvungen att lägga sig på sängen och vila. Han påstod att han haft huvudvärk i tre dagar. Jag glömde titta efter, men jag är säker på att hans tunga var kolsvart av alla lögner. Dessutom hade den rackaren mage att ligga och se på TV i stället för att städa , men jag kom allt på honom. Han trodde han var smart när han hade stängt av ljudet... Jag försökte till och med skrämma upp honom med att mormor kommer på lördag och att hon blir galen om inte rummet är städat då. Men inte ens det hjälpte. Jag får väl släppa en bomb där inne...Nu sover juvelerna sedan länge och då är de ju förstås rätt söta, trots allt.
Jag städar jag också. Väldigt bra att passa på medan maken jobbar, för då ser han inte allt jag slänger . Just nu är det förenat med livsfara att använda källartrappan, för där står allt som jag skall åka till återvinningen med i morgon. Det är inte klokt vad glasburkar och mjölkförpackningar det blir. Jag tror jag skall göra som Fru Flax, lägga massa lappar med arbetsuppgifter i en burk, sen får Stefan dra ett par varje dag och göra det som står på lapparna. Fast jag skall skriva "städa källaren" på allihop.
Nu är rasten slut och jag skall ta ett sista röj i köket innan det är läggdags.
Ärliga ungar
måndag 15 december 2008 23:27
Dagens Mikaelcitat:
"Du lagar inte dålig mat, men den är inte så god..." Det är tur att man inte ser köket som sin främsta plats här i livet ;)
Mamma har julstädat huset hela november och nu har hon övergått till att baka i några veckor. Hon ser uppenbarligen köket som sin plats och därifrån har hon uppsikt över shettishagen. Hon säger att Eros och Nilsson leker hela dagarna. Inte undra på att lillen är trött när han kommer in på kvällarna.
En bekant har mist en häst på ett tragiskt sätt. Den hade fastnat i boxgallret och skadat sig så illa att den var tvungen att avlivas direkt. De har ett alldeles nyrenoverat stall och därmed galler som är enligt bestämmelserna. Men där ser man att det ändå kan hända olyckor om oturen är framme.
Den där buggkursen som barnen ville vara med på blir det inget med för deras del eftersom de är för unga. Inte mycket att göra åt det. Men det finns tydligen fler barn som är intresserade av att lära sig bugga, så har vi tur kanske det kan bli en barnkurs också :)
Jag väntar med spänning på vilka domare det blir vid nästa års Riksutställning. Dit skall jag absolut åka och stanna hela helgen eftersom det är generalmönstring ena dagen också. Jag har aldrig varit på Strömsholm förut, så bara det blir väl en upplevelse i sig. Får se om det blir med eller utan häst, det avgörs av vilka domare det blir. Eros kommer nog att få följa med en del nästa år. Det vore ju kul om han kunde få en 41-poängare till så han berättigas till SUCH. Men då måste han hållas i toppform. Stona skall väl ut lite de med, men eftersom de skall betäckas så får det komma i andra hand. Nilsson skall jag försöka få iväg på något hingstbete, så han blir nog inte visad än på ett tag.
Nu är det bäst jag hoppar i säng. Cecilia har ställt klockan på 6.30 och den damen har ett rysligt morgonhumör. Om jag inte kliver upp då börjar dagen med att jag får en rejäl utskällning. Undrar vem hon ärvt det humöret av
Luciatåg x 2
söndag 14 december 2008 22:26
Fy tusan vad rädd jag blev i morse! Den här dagen hade jag två luciatåg på programmet, ett med Cecilia och ett i kyrkan där jag jobbar. Det första var på förmiddagen, så det var tvunget att gå undan i stallet så jag kom hem och hann duscha först också. När jag kom in i stallet låg både Elein och Nilsson ner. Det är ju iofs inget konstigt, men jag tyckte att Elein stönade och såg konstig ut. Kolik for det genom huvudet, samtidigt som organisatören i mig genast började sitt arbete: Jag får ringa veterinären, sen får jag ringa Stefan och säga att luciatåget får bli utan min närvaro och allra sist får jag ringa Ewa och be henne jobba för mig i kväll. Jag såg framför mig hur jag skulle få leda Elein resten av dagen och att Hedda skulle få ta hand om Nilsson under tiden. Innan jag hann göra så mycket mer klev båda två upp, så jag gick in i boxen och lyssnade på Eleins mage. Jodå, det var de vanliga tarmljuden och det var lika mycket skit i boxen som det brukar. Jag provade febern också, den var helt normal. Och vid närmare titt såg hon inte det minsta sjuk ut. Vilken lättnad.
Därmed kunde jag titta på Cecilias luciatåg som planerat. Det var med massor och barn och man förvånas över hur duktiga alla är trots väldigt få övningstillfällen. De har verkligen engagerade ledare. När sedan ena tomtenissen nästan klädde av sig tröjan och pepparkaksgubben kliade sig både här och där blev det lite extra charm över alltihop . I kväll var det så ytterligare ett luciatåg, nu med ungdomar. Ett gäng vuxna var med som kör och alltihop var jättebra. Det tyckte nog inte alla , för långt bak i kyrkan satt ett par i medelåldern. Troligen var det tanten som ville gå till kyrkan, för gubben slumrade till flera gånger. Varför släpar man med sig gubben på saker han inte vill? Det hade väl varit bättre att tanten hade gått själv, så kunde han suttit hemma i soffan och tittat på Sportnytt istället.
Ett år
fredag 12 december 2008 21:56
Det är idag ett år sedan denna hemsida gjorde entré i cyberrymden :)
Mikael har piggnat till. De skumma märkena finns kvar med de har åtminstone inte ökat i storlek eller blivit fler. Han har sett på National Geographic medan han varit hemma från skolan, så nu har han bestämt sig för att flytta till Svalbard och bli isbjörnsforskare. Det känns bra, då är min ålderdom tryggad för en forskare tjänar nog mycket pengar. Cecilia har också planer för framtiden. På vardagarna skall hon jobba antingen som läkare eller veterinär och på helgerna skall hon vara författare. Fast allra först skall hon vara med i Småstjärnorna, säger hon. Undrar om uppladdningen inför det består i att titta på Mamma Mia? Jag tror hon har sett den fem gånger sen vi fick den förra veckan. Men den är ju så bra.
Jag tycker det är deprimerande med all denna arbetslöshet som bara ökar för varje dag. Ingen av oss här hemma har drabbats, men man vet ju aldrig. Stefan har varit på Securitas i 8 år men jag är den sist anställde vaktmästaren på mitt jobb. Visserligen vikarierade jag i flera år innan jag fick fast, men jag vet inte hur det räknas om de skulle få för sig att minska personalen. Det går inte att lita på något arbete i dagens läge . Fast man skall väl inte gå och oroa sig i förskott.
Nu är det helg igen. Jag skulle vilja pyssla med hästarna, men jag vet inte om det blir så mycket mer än det dagliga. Det är massa andra måsten som kallar på uppmärksamhet, jobb till exempel. Sedan kanske man måste inse att det inte går att förtränga julen och ta itu med de plikterna också
Skumma märken
onsdag 10 december 2008 21:41
Idag har vi haft L på jobbet igen. Ingen vet vad L betyder. Förut hette det ALS (Arbetslagssamling) men det ansågs inte vara något passande namn. Det gjorde inte MS (medarbetarsamling) heller. Med tanke på att det endast är med tre män bland alla kvinnor i vår grupp så kanske man skulle kunna kalla det PMS (personalmötessamling)?
Mikael har fått något konstigt på ovansidan av händerna. Det ser ut som blåmärken men ändå inte. Han kan inte komma på att han gjort något särskilt, så det verkar lite skumt. Jag har varit på vårdcentralen med honom idag, men de vet heller inte vad det kan vara. Vi skall hålla uppsikt på om det ökar eller kommer på fler ställen. Då skall de tydligen ta prover för att kolla blodplättarna. Varför gjorde de inte det idag när vi ändå var där, kan man fråga sig. Mikael är väldigt förkyld, fast det har säkert inget samband, men han skall vara hemma från skolan resten av veckan, tyckte sköterskan på VC. Jag gissar på att det blir mycket legobyggande och filmtittande.
Cecilia var väldigt lycklig när hon kom hem från kören i eftermiddags. Hon vann lottdragningen om vem som får vara årets lucia på avslutningen. Nu tränar hon för fullt på versen hon skall läsa och säger att hon alltid önskat att få vara lucia. Efter jul skall hennes klass ha en trollmusikal där hon skall vara berättare. Så nu har lilla fröken lite att stå i.
Själv har jag drabbats av någon slags apati . Förutom stallet och jobbet blir det inte så mycket gjort som det borde. Jag vet vad det beror på och det är det där juleländet. Bara den är över så blir det väl fart på mig igen. Men innan dess skall man ut och trängas med stressade människor i både affärer och på vägarna. Jag blir trött bara jag tänker på det.
Mrs Klant
söndag 7 december 2008 21:01
Jag har gjort det igen! Trillat omkull, alltså. Den här gången hände det på gödselstan när jag dagen till ära hade nytvättade kläder också. Jag var på väg ner, backandes, när räfflorna på gummistövlarna måste ha fastnat i räfflorna på landgången. Hur som helst, jag gjorde någon slags volt och landade på rygg i skiten nedanför. Undrar om jag inte slog i huvudet, för jag blev lite yr och fick sätta mig en stund. Annars verkar det vara högerarmen (som redan är stel efter vurpan på kyrkogården) och nacken som fått sig en smäll. Jag kommer väl ramla och slå ihjäl mig en vacker dag.
Cecilia är fortfarande inte frisk, men jag preparerade henne med både inhalering och hostmedicin, så hon kunde vara med och sjunga. Tro det eller ej, men alla körflickorna var med utom en och de var jätteduktiga . Medan de stod uppe på vagnen och sjöng var det tre föräldralösa pojkar i 5-årsåldern som kastade stora snöklumpar på vagnen. Jag antar att de var föräldralösa eftersom ingen ingrep... När den ene kom släpandes på en så stor klump han orkade bära fick satmaran Annette nog och sa till dem att sluta. Då försvann de genast därifrån och jag såg fortfarande inte till några föräldrar. Mikael var prinsen i Snövit. Efteråt fick han beröm av scoutledaren för att han skött sig så bra. Han har en förmåga att spela över ibland, men han kanske börjar växa ifrån det ;) Vi gick bara en liten sväng på marknaden eftersom Cecilia inte var riktigt pigg. Det enda jag köpte var tre små hästar, jag har likadana fast ännu mindre i ena köksfönstret. De här tänkte jag ha i vitrinskåpet i sadelkammaren.
Jag har grejat lite med fölungen i kväll. Han är nog ingen Nisse, han är nog en Nilsson, precis som pappa säger . Hur som helst så är han väldigt trevlig att hantera. Jag tog ut honom på gången och till min förvåning blev Elein orolig och började gnägga efter honom, trots att hon hade mat i boxen. Nilsson själv var inte det minsta mammig. Jag mätte honom förra veckan, han är ca 85 cm, så han blir nog inte så stor.
Dimma
lördag 6 december 2008 20:29
Det är dimmigt här idag. Jag var tvungen att åka och handla, så jag åkte till Tidan. På hemvägen körde en bil ut från Götlunda kyrkogård efter att jag hade passerat. Den var snart ikapp mig och föraren verkade vara drabbad av svår stress, för han körde om mig trots den urdåliga sikten. Jag tänkte för mig själv "din dumming, du kan vara tillbaks på kyrkogården fortare än du anar". Fast jag tänkte det med fulare ord, men de lämpar sig inte i skrift. Men dummingen hade tur som en tok, för han mötte ingen bil.
Cecilia är fortfarande krasslig. Hennes körsång i morgon ligger nog risigt till. I natt hade hon hög feber och var så vinglig att jag fick följa med henne på toa tre gånger. Hon har varit matt hela dagen och mest legat i soffan framför TV:n. Nu är hon väldigt ansträngd i sin andning, så det blir till att inhalera så mycket hon får.
Stefan jobbar daghelg, så jag släppte ut hästarna i morse och mockade i kväll när han kom hem. Mer än så har det inte blivit gjort med dem idag. Ja, de har ju förstås fått mat också ;) När jag kom hem från stallet hade Stefan redan bakat pepparkakorna som scouterna skall sälja i morgon. Det blev jag inte ledsen över att slippa. Jag bakar gärna bröd, bullar och mjuka kakor, men sånt där elände som skall kavlas är jag inte mycket för. Det bara kladdar och kletar så man får hälla i mer mjöl och plötsligt är degen så hård så man kan ha den till att försvara sig mot inbrottstjuvar med.
Jag har äntligen kommit till skott och skickat in lite ansökningar som skall vara framme före årsskiftet. Sitter och lurar på ytterligare en, får fundera lite mer på det, tror jag.
Nu skall jag hoppa in i duschen, sedan skall jag och Cecilia se på Svensson, Svensson.
Chokladprovning
fredag 5 december 2008 20:38
Vi har himla kul på jobbet, Christer, Ewa och jag . Vid större jobb, som t ex jordbegravningar, hjälper vi varann och det har vi gjort idag. Det är rätt mycket tung bråte man behöver vid sådana tillfällen och efteråt skall allt bäras in i förrådet igen. Som hästägare är man ju van att släpa, bära och att klara sig själv, så jag släpade och bar. Efteråt fick jag en komplimang, eller vad jag skall kalla det av Christer. Han tyckte att jag är lik Ida i Raskens, fast jag är mycket snyggare . Det är bara att tacka och ta emot . Den stackars kvinnan fick ju verkligen slita och släpa så lite likheter kanske finns.
Igår hade vi trivselkväll på jobbet. Först gick vi till pizzerian och åt och sedan hade vi chokladprovning. Jag kan nu konstatera att jag gillar tillsatser och emulgeringsmedel mycket bättre än riktig choklad. Vi fick prova femton bitar ihop med lite vin, men ingen av den "riktiga" chokladen var något för mig. Jag gillade Marabou mjölkchoklad bäst, men enligt vår chokladexpert så var den knappt värd att kallas för choklad. För att inte tala om kakaon som de flesta har i skafferiet, den var bara skräp sa hon. Men roligt hade vi, särskilt åt det som stod på framsidan av brochyren vi fick : "Choklad är som en kombination av Viagra och Prozac - fast mycket bättre" Jösses, vår humor var så under bältet att ingen kunde tro att vi är anställda av Svenska Kyrkan.
Cecilia är hostig och rosslig igen, så hon har fått vara hemma från skolan idag. På eftermiddagen hade hon feber också. Hoppas hon piggnar till så hon kan vara med och sjunga på söndag. Det brukar vara så dålig uppslutning så kantorn nästan gråter. På körövningarna kommer ungarna, föräldrarna kanske ser det som gratis barnpassning en stund? Men så fort de skall vara med och sjunga någonstans så är de puts väck. Det är dålig stil tycker jag , när det nu finns ledare som lägger ner massa tid så kan man ju ge lite tillbaka. Dessutom är det kanske 2 ggr/termin det gäller.
Julbord
onsdag 3 december 2008 21:49
Pojkar är pojkar, hur gamla de än blir :) Vi har varit på julbord med jobbet idag. Vi lastade in oss i fem bilar och for iväg. Jag och några till åkte med J, som naturligtvis var tvungen att tävla med S om vilken väg som var snabbast. Till J:s stora lycka kom vi fram några minuter före. Vi var på Forshems Gästgiveri i Hällekis och det var jättegod mat. Jag åt så jag blev alldeles proppmätt. När jag kom hem var jag tvungen att sova en timme innan jag orkade åka och mocka.
Mina konstiga drömmar fortsätter. Den ena dummare än den andra. Undrar just vad en drömtydare skulle säga om dem ;)
Jag har just konstaterat att det nog inte blir någon utställning i Frillesås för min del . Jag har tjänst på kvällen och med tanke på andra saker så måste jag spara på mina semesterdagar. Fy, vad det svider! Inte för jag själv skulle visa något, men det vore så intressant att lyssna på den engelska domaren. Just nu längtar jag verkligen tills jag fyller 40, för då får man 6 semesterdagar till. Ju äldre man blir desto fler får man, enligt vårt avtal. Det säger man ju inte nej till. Min arbetskamrat C har så många semesterdagar sparade att han måste ta ut av dem före nyår. Den sitsen kommer jag aldrig att hamna i. Tänk om det var tillåtet att donera semesterdagar till bättre behövande arbetskamrater, då skulle jag gladeligen avlasta honom lite genom att ta emot ett knippe .
När jag hämtade Mikael vid Scoutstugan i måndags, berättade han belåtet att han har mycket att göra de närmaste dagarna . På fredag skall han följa med och hämta julkärvar och på lördag skall han ut och sälja dem. På söndag är det julmarknad och på måndag skall scouterna ha julbord. Igår kväll talade han om, lite i förbifarten, att han lovat att laga hemmagjorda köttbullar till julbordet. Det var ju bra att han sa det då och inte en kvart före han behöver dem . Idag dök ytterligare ett uppdrag upp. Prinsen i Snövitkortegen har lämnat återbud så Mikael får vikariera som prins. Cecilia skall vara med och sjunga i kören också, så jag får nog gå på den här julmarknaden, trots allt. Det har varit samma de senaste 38 åren (minst), så jag har inte varit där på några år nu.
Kontrollbesiktning
måndag 1 december 2008 23:29
Yes! Den supersnabba Hondan gick igenom besiktningen med blankt papper! Det var lite småsaker vi bör titta på, men inget som måste göras just nu. Tänk att man kan bli så glad över ett besiktningsprotokoll :)
Är det inte konstiga drömmar så är det andra saker som förstör nattsömnen. Cecilias Delfin Finis har varit i en olämplig lokal och nu luktar han så illa att det inte går att ha honom som sängkamrat förrän han har sanerats. Istället fick jag bli stand in igår kväll. Jag skulle bara ligga hos Cecilia tills hon somnat, men som vanligt vaknade jag där mitt i natten, fullt påklädd. Klockan var 02.30 när jag halvsovande snubblade mig upp till min egen säng. Halvvägs upp i trappan slog mig en tanke: släckte jag ljuset i adventsljusstaken uppe i predikstolen i kyrkan? Jag var nästan på väg att sätta mig i bilen för att åka och titta, men istället satte jag mig vid datorn för att försöka få hjärnan att klarna upp. Jag kom fram till att jag måste varit där uppe och släckt även det ljuset, för jag kom ihåg att jag funderat på att nu måste jag elda lite på nr 2, eftersom jag inte har någon tjänst förrän tredje advent. Dessutom tog jag ju en extra koll i mörkret innan jag gick. Men helt övertygad var jag inte. I morse skulle jag egentligen till ett annat ställe, men jag åkte till kyrkan och tittade. Och visst var allt släckt. Jag blir så trött på mig själv för sånt här händer jämt och ständigt. I lördags kväll blev jag osäker på om jag verkligen hade låst dörren till mina föräldrars hus. Vid 22-tiden åkte jag dit för att kolla och nog var det låst. Jag får väl snart ha en checklista och pricka av alla mina dagliga rutiner, för det jag gör på just rutin kommer jag aldrig ihåg om det är gjort eller inte. Undrar om det är Alzheimers eller tvångstankar jag drabbats av. Tröttsamt är det vilket som.
Det har varit uppehållsväder idag, så hästarna var ovanligt nog torra när de kom in. Jag passade på att borsta igenom några av dem. Jag hoppas att soligt väder, dagsljus och medhjälpare kan sammanfalla någon dag, så jag kan ta lite fotografier på uppställda och renborstade ponnyer.
Den supersnabba Hondan
lördag 29 november 2008 23:05
I natt hade jag en jättekonstig dröm. Vi hade plötsligt så många hästar att alla inte fick plats i stallet. Så Rosa och Hedda fick bo i varsin hiss på Commercegallerian i Skövde . Jag höll på att mocka för fullt, men dörrarna stängdes hela tiden och hissen åkte iväg. När dörrarna öppnades igen befann jag mig på en helt annan våning än skottkärran. Då kom jag på den briljanta idén att man kunde spärra hissdörrarna med en liten knapp i taket , så då gjorde jag det och kunde fortsätta mocka. Det kom massa människor förbi och klagade på att jag spillde halm i hela gallerian. Men jag sa till dem att vill de ha en hästdragen luciakortege får de minsann stå ut med lite halm och hästskit i affärerna. Drömmen slutade med att jag kom på att det inte var någon bra miljö för hästarna att bo i varsin hiss. De kunde ju få cellskräck och dessutom var ventilationen inget vidare. Så Hedda och Rosa fick flytta hem till Djupedalen igen .
Idag har hovslagaren varit hos oss och verkat de som inte var på hovslagareskolan förra veckan. Nisse var en av dessa och han skötte sig alldeles utmärkt. Det märks verkligen hur tajt flocken har blivit. De som skulle verkas fick äta frukost inne, medan de andra fick äta ute som vanligt. Men ingen av hästarna verkade särskilt nöjd med den ordningen. De som var inne åt inte och de som var ute stod vid grinden och väntade på de andra.
I tisdags körde jag i oplogad snö med Hondan. Efter det är det något som bankat i höger bak när jag bromsat. Först trodde jag det var en isklump, men när det blev 8 grader varmt och det fortfarande bankade så kunde det inte vara det felet. Naturligtvis skulle ju bilen besiktigats i fredags, men det var ju omöjligt att åka in med ett sådant oljud. Stefan har jobbat dagtid hela veckan och alltså inte varit hemma när det varit ljust, så det var bara att ändra besiktningstiden tills på måndag. Idag plockade han av hjulet och förväntade sig en trasig bromstrumma, men det såg bra ut så han satte tillbaks det igen. När han provkörde var oljudet borta, så det var väl någon skit som fastnat. Vi får se om bilen går igenom eller om de hittar något annat. Rutan är sprucken också, men det sitter inte i synfältet så det kanske klarar sig. Jag gillar vår Honda. Han är billig i drift och har bara gått lite över 10.000 mil trots att han är 12 år gammal. Det var en äldre farbror som hade honom före oss och han körde bara 500 mil om året. Tyvärr försökte han komma igenom ett grindhål som var lite för smalt, så Hondan har lite skönhetsblessyrer i lacken i fram.
Staffan stalledräng...
fredag 28 november 2008 20:00
Jag glömde att berätta att de fina diplomen är textade av Morgans dotter. Dessutom var de inramade när vi fick dem. Det känns verkligen som att detta med diplomston uppskattas här i vårt län . Så himla kul att få det utdelat på en liten fest och inte bara få det vid premieringtillfället, lite slarvigt skrivet i all hast. En stor eloge till alla inblandade i detta arrangemang . Synd bara att vi inte har några att visa på länge än. Först 2013 har vi treåringar igen, om allt går som planerat vill säga. Avel är verkligen ingen hobby för de som vill ha snabba resultat .
Nu står det 2-1 till pappa . Han fick sköta insläppet igår eftersom jag var iväg på andra äventyr. Allihop gick in så snällt i boxarna utan protester så han var säker på att han inte förväxlat någon. Men när han kom ut tre timmar senare för nattronden, mullrade det lite från Heddas box. Hedda är en mycket tystlåten ponny, så pappa började fundera om han trots allt gjort fel. Han kunde inte avgöra det genom att bara titta, så han fick känna på juvren på de misstänkt förväxlade för att kunna avgöra saken. Och visst var det fel :) Elein stod i Heddas box medan Hedda var inne hos Nisse. Det var bara att öppna boxdörrarna så bytte stona smidigt plats med varann. Ingen av dem verkade missnöjd, allra minst fölungen som varit utan mammamjölken. Vilken pärla hon är min Hedda, alltid lika snäll och rar .
Det finns saker som är konstiga . En sådan sak är varför det alltid blåser halv storm när det är begravning och jag skall flagga. Det slår aldrig fel, dessa dagar blåser det värre än någonsin och jag hänger som en vante i flagglinan. Jag känner mig nästan som Ida, när Emil hissar upp henne i flaggstången. Idag blåste det ovanligt nog inte, istället bestämde sig linan för att trilskas. Aldrig att det kan gå helt enligt planerna . En annan konstig sak är att det är så svårt att somna när maken i sängen bredvid redan sover. Det är nästan så jag får lust att väcka honom och säga att han får hålla sig vaken tills jag har somnat .
Cecilia är inte hemma, hon skall sova över hos en kompis i natt. Det är så tomt och tyst i huset utan henne :(
En trevlig hästkväll
torsdag 27 november 2008 23:20
Jag är just hemkommen från Skara. Jag och mamma har varit på Hushållningssällskapet och mottagit Heddas och Rosas diplom tillsammans med massa andra lyckliga diplomstoägare. Shetlandsrasen var väl representerad och tillsammans fick vi sju diplom och det var förstås flest av alla raser. Utöver det fanns det två shetlandsuppfödare som var "otrogna" och fick mottaga varsitt diplom för ston ur andra raser. Det var en jättetrevlig kväll, god mat och trevligt umgänge. Morgan berättade lite om de olika raserna. Om Shetland sa han att i vårt område tillhör de toppskiktet av vad som finns här i landet . Han pratade även lite om ponnyerna och om Hedda sa han ungefär att han kom ihåg henne från det hon var 2 år och att hon redan då var väldigt fin. Kul att höra :) Morgan pratade även om själva diplomet, att det är ett bevis på att stoet bör avlas på och att det inte skall jämföras med utställningsmeriter som ju är en ren skönhetstävling. För mig är ett diplom det finaste man kan få, mer värt än allt guld i världen. Okej, alla är inte "färdiga" som 3-åringar och kan blomma ut senare. Jorden går ju inte under om de inte skulle få diplom heller, men jag är så otroligt lycklig över att våra ston fick det, lika lycklig som jag var 1983 då Nikita fick diplom. Shetland är den enda ras som har systemet med dubbelguldsdiplom. Visst är det bra att få det, men personligen kan jag aldrig värdera det lika högt som ett riktigt diplom. Oj, vad roligt det skall bli att få visa avkommor i framtiden. När Morgan ändå var inom räckhåll passade jag på att fråga vad han tyckte om mina val av kavaljerer till stona. Det blev positivt bemött och det var ju kul, då kanske jag inte är så tokigt ute. Fast jag hade inte ändrat något vad han än hade sagt .
På jobbfronten har det lugnat ner sig, åtminstone vad det gäller utearbetet på kyrkogården. Det är rätt skönt och jag har kommit in i en ganska behaglig lunk. Jag är ju arbetsskadad efter mina 16 år som städare på ASAB/ISS, så jag stressar alltid när jag jobbar. Men nu känner jag mig riktigt lugn. Undrar om arbetsskadan är på väg att botas? Det är ju sex år sedan jag slutade jobba där. Ett av mitt livs lyckligaste dagar. I stallet känner jag mig aldrig stressad. Jag uppskattar lugnet där mer och mer ju äldre jag blir, tror jag.
Elein är ett otroligt vackert sto. Hon utstrålar någon slags inre skönhet som jag tror stona får först när de fått föl. Hon är precis den typ av sto jag gillar, både exteriört, storleksmässigt och i temperamentet. Vilken tur att jag snubblade över hennes saluannons. Det skall bli roligt att visa henne på lite utställningar i sommar. Vi har bestämt att hoppa över vinterutställningarna, väglaget är ofta så opålitligt och vi har långt till allihop. Jag är inte så glad åt att köra långa sträckor med hästar i släpet på vintern. Vi får se vad det blir för utställningar längre fram istället.
Jag var på Ica Maxi och handlade idag. Mitt i affären gick det runt en reporter med mikrofon, hon kom från Sveriges Radio. Bäst att hålla sig undan, tänkte jag. Men när jag var vid äpplena dök hon upp och ville intervjua mig för matprogrammet Meny. Ett matprogram! Jag såg nog lite chockad ut, för hon sa att man behövde inte vara så matlagningskunnig. Hon ville bara veta vad jag har för matvanor och vad jag trodde jag skulle äta nästa nyår. Nu ville jag ju inte skrämma livet ur folk genom att berätta om mina miserabla matvanor, så jag sa vänligt till henne att hon nog säkert kunde hitta någon som kunde svara på frågorna bättre än vad jag skulle göra. Och vem sjutton har börjat planera nyårsmaten redan nu?
Snart helg igen. Nu har hovslagaren äntligen frisknat till, så han skall komma på lördag och verka de stora hästarna samt Elein och Nelson. De andra fyra var på hovslagareskolan förra veckan.
Lördagsnöje
lördag 22 november 2008 15:50
Dagens Mikaelcitat: "Jag är hemskt intelligentisk".
Den intelligentiske sonen är i Jönköping på äventyrsbad med scouterna idag. Hönsmamman kom med många förmaningar innan hon släppte iväg sin lilla kyckling. Eller man får nog snart säga tupp, för nu har jag ärvt hans vinterskor från förra vintern. De blev perfekta stallskor. Tyvärr kan jag inte ärva fler. för nu har han stl 39.
Jag avslutade arbetsveckan med att halka omkull och slå i armen . Inget är brutet eller sprucket, men armen är väldigt stel och kommer säkert bli färgglad också. Denna gång var det den högra, lika bra att variera sig lite.
Det är bra när det är helg så man kan greja med hästarna medan det är ljust ute. I förmiddags ledtränade jag min fölunge och det gick riktigt bra. Jag hade kameran med mig och tog lite foton, men de är ju så närgångna allihop så det är inte lätt att få till något bra. Jag stod en lång stund och tittade när Eros och Nisse lekte med varann. De har nog väldigt roligt ihop, Eros springer först med fölungen efter nafsandes i hasarna. Eller också hänger sig Nisse fast i Eros hals eller pannlugg. Rosa är också lekfull, men Hedda är en så ordentlig flicka så hon är hellre barnvakt
Åtta smutsgrisar och en pedant
lördag 15 november 2008 20:59
Jag får nog sluta reta min stackars far för nu har jag gjort samma misstag . När jag släppte in shettisarna ikväll kom allihop som vanligt så fint på en rad och jag behövde bara "sortera" in dem i rätt boxar. Först kom Eros sedan Hedda, därefter Nisse och sedan en Hedda till . Vad sjutton, tänkte jag hon är ju redan i sin box . Men där hade jag visst föst in Elein, det var bara att öppna boxdörren, släppa in Hedda original i hennes box, fösa ut Elein därifrån och in till Nisse i deras box. Under tiden hade Heavenly gått in till maken precis som hon skulle och i villervallan råkade Rosa gå in till Elein och Nisse, men det blev inget bråk utan det var bara att ta ut henne igen. Vad skall man kalla detta? Snurrig matte eller homogent avelsmaterial. Dagens ros går till Nimitz för hon är den enda i hela stallet som har toaletten på ett ställe. Allihop de andra skiter överallt, i vattenkopparna också ibland. Snuskpellar!
Nu skall jag hoppa in i duschen, sedan skall jag titta på Svensson, Svensson. Mitt absoluta favoritprogram.
Inbjudan och massa foton
fredag 14 november 2008 20:24
Mikael har sagt till mig att han vill lära sig att dansa. En dag när jag var i affären så satt det en lapp där om buggkurser för ungdomar i en bygdegård bara några kilometer från oss. Jag talade om det för honom och han blev eld och lågor. Det blev Cecilia också, men Mikael tyckte det var bättre om hon lärde sig dansa gammeldans, för han vill visst inte ha med sig lillasyster på någon buggkurs. Jag sa till honom att det brukar vara så gott om tjejer på danskurser, så han kan säkert välja och vraka, inte behöver han dansa med syrran. Den synpunkten köpte han, så nu skall jag ringa och anmäla båda två. Hoppas Cecilia får vara med fast hon bara är 8 ½ år och ingen ungdom ännu.
Det kom ett trevligt brev med posten igår . Det var en inbjudan till Hushållningssällskapet för att hämta Heddas diplom. Mamma fick förstås en likadan för Rosa. Vilket trevligt sätt att få diplomet utdelat på, man får äta god mat och träffa massa andra hästmänniskor. När Nikita fick sitt diplom 1983 fick man det direkt på premieringsplatsen.
Jag är fortfarande förkyld, det var en envis rackare. Det finns människor som skällt på mig hela veckan och tyckt att jag borde ta det lugnt istället för att jobba. Men så länge jag står på benen så går det väl. Dessutom vet jag ju att det inte kommer någon vikarie och gör jobbet om jag stannar hemma. Båda barnen är också halvkrassliga. Igår var de hos mamma, men idag fick de vara ensamma hemma medan jag jobbade. En halv dag går bra bara man ser till att de har mat att värma i micron. Jag vill inte att de använder spisen när de är ensamma hemma. Det är så lätt hänt att glömma stänga av plattan och vips så kan det hända en olycka. På tal om spisar och olyckor, det var det en hos mamma igår när barnen var där. Hon hade lagat kött i en sådan där "glasgryta" i ugnen. Sen tog hon upp den på plattan för att göra sås, vilket de alltid brukar göra. Mikael stod och vispade i såsen när grytan plötsligt sprack och all sås rann ur på de varma spisplattorna. Det rök så att brandlarmet gick och hela köket var rökfyllt. Så nu berättar Cecilia glatt att "mormor lagar mat så det nästan börjar brinna".
Jag har beställt massor med förstoringar från Postfoto. De är ruskigt billiga där, storlek 20x30 cm kostar 9:- !! Jag beställde 15 stycken på hästarna som jag laminerat och satt upp i sadelkammaren, inte på väggarna för där finns inga tomma ytor, men på garderoben och vips blev den mycket trevligare. Jag skall beställa ännu fler och täcka väggarna i hela huset, så slipper vi att tapetsera om.
I morgon skall jag ID-kolla en fölunge åt en arbetskamrat till Stefan. Det och hästskötsel är vad som är planerat i helgen, resten av tiden skall jag kurera bort min förkylning. Jag skall visst jobba lite på söndag också.
Lögner
tisdag 11 november 2008 22:15
Idag har jag lurat mina små 6-åriga brorssöner . Jag ringde dit och sa att jag var jultomten. Inte trodde jag att de skulle tro på den lögnen, men jag är ju så förkyld så de kände inte igen rösten. Jag frågade vad de önskade sig, den ene ville ha en traktor och den andre ett TV-spel. Så nu får brorsan lätta rejält på plånboken. Undrar om en faster får göra såhär, eller blir man avsatt?
Nisse är en lustig prick. Han vägrar fortfarande att låta hakskägget klippas, men de utstickande öronhåren gick helt utan problem. Konstigt, jag tycker det borde vara obehagligare att bli klippt vid öronen. Då kan det inte vara ljudet, han kanske är håröm i skägget? En tuss i taget kan jag lura mig till att klippa, så jag får väl ta en om dagen. När jag fått bort allt är det väl dags att börja om igen ;)
Det regnar var och varannan dag. Vi är lyckligt lottade att vi klarar oss från leriga hagar. Men varje kväll kommer det in blöta, sandiga hästar :( Jag hade glömt att starta fläkten en kväll och vilken stor nytta den gör märktes redan efter några timmar. Luften var alldeles unken och fuktig, så den får vi inte glömma någon mer gång.
På torsdag skall vi ut och äta och spela bowling med jobbet. Jag får se om jag hänger med. Det är ju en fördel om man orkar lyfta klotet och kul om man känner vad maten smakar.
Jag är inne i en ljudboksperiod igen. En plats i solen av Liza Marklund är i lurarna för tillfället. Jag skall lyssna lite nu innan tvätten är klar att hängas upp och därefter är det sovdags!
Vardagslycka
måndag 10 november 2008 13:58
Familjen Wadman tycks drabbats av en elak bacill. Cecilia har varit hängig sedan i fredags, nu är hon feberfri så hon fick gå till skolan idag. Men hon är så kinkig så man får hantera henne med silkesvantar. Hon glömde väskan i skolan och det var tydligen mitt fel...Herrarna i huset är heller inte i form och själv har jag ont i hela kroppen, jag orkar knappt lyfta ett mjölkpaket med högerarmen. Jag trodde det var träningsvärk efter att ha lastat av några släpkärror fulla med blöta löv, men det är nog bacillen som legat på lur hela tiden. Det regnar och blåser idag, så det fick bli en kort arbetsdag. Jag gissar att hela veckan kommer att gå på halvfart om jag inte piggnar till.
De stora hästarnas hovslagare skulle kommit ikväll, men han är också sjuk, så det blev framflyttat. Förra lördagen var jag på Vreta. Det var sista gången på länge jag träffade vänner och bekanta i Öst och det känns faktiskt lite tråkigt att det kommer att dröja innan vi ses. Skit också att jag inte kan åka på SSS höstmöte, nu när jag hade fått boende och trevligt sällskap ordnat. Åter till utställningen. Allra bäst gillade jag Jinx och Bonzo, det är grabbar i min smak. Synd bara att de bor ända upp i lappträsket, för här finns det villiga flickor som gärna skulle vilja bekanta sig närmare. Skit också att jag inte anmälde Eros för han hade gått bra där, det är jag säker på. Jag tittade på honom nu efteråt och han är fortfarande jättesnygg. Men vem skulle trollat i ordning honom när jag jobbat så mycket hela veckan? Jag får väl trösta mig med att det kommer fler tillfällen. Utställningarna för 2009 börjar fyllas på så smått på lokalföreningarnas hemsidor. Nord skall ha utställning både i Karlstad och i Örebro, precis som i år. Det passar oss utmärkt, fina anläggningar och lagom långt . Det diskuteras till och från om överproduktion på shetlandsponnyer och eventuell slakt på unghingstar. Man skall inte ta fram fler avkommor än vad man har tid och plats för. Dessutom skall man ha i åtanke att avkommorna kanske blir kvar i många år, är några av åsikterna. Lite märkligt känns det ju förstås när samma människor har hingstföl till salu för det känns onödigt att spara på dessa...
Vilken lycka de små ponnyerna för med sig . Härom dagen skulle jag gå ut i hagen bara för att prata lite med dem. När Nisse fick se mig kom han gående och gnäggande åt mig . Tänk att man kan bli så glad över en sådan händelse. Flocken fungerar jättebra tillsammans. Nu har Elein godkänt alla de andra, så nu får vem som helst umgås med hennes son. Nisse är en mycket social fölunge, vill gärna att man pysslar med honom. Han är inte så ledvan ännu, så det måste vi göra något åt, eftersom han skall få åka med till hovslagaren nästa gång.
Nu är sadelkammaren färdigstädad och ommöblerad. Det blev två sopsäckar med skräp, jag har rensat rätt ordentligt. För inte mår väl sagelgjordar från 80-talet så bra längre? När jag ändå var i farten rensade jag bland mina stallkläder också. Där blev det en säck till tippen och en säck med kläder som jag tagit hem och tvättat. De var så skitiga så jag körde dem 2 ggr i tvättmaskinen. Tur att inte folk ser hur jag ser ut i stallet, då skulle jag väl bli tvångsomhändertagen och tvångstvättad. Jag har gjort nya boxskyltar, men när jag skulle sätta upp dem hade tre av dem blivit alldeles sneda eftersom pappret tydligen hamnat snett i skrivaren. Bara att skriva ut nya och laminera om.
Veterinärbesök
lördag 1 november 2008 05:47
Om en stund skall jag börja resan mot Vreta. Det är bäst att ha gott om tid när man inte vet hur väglaget är. Jag är så glad att jag inte anmälde Eros för jag hade aldrig orkat göra ordning honom igår kväll. Den här veckan är det alltid massor att göra på jobbet så jag är lite sliten i kroppen, men det går väl över.
Hästarna har sovit inne i ungefär en vecka nu. Hela tiden har Kanetts box varit ovanligt torr på mornarna, hon verkar inte ha pinkat alls lika mycket som hon brukar göra. Med tanke på att hon är 26½ år så blev vi lite oroliga, tänk om hon fått fel på hjärtat eller njurarna. Vi jagade upp oss så mycket så i våra ögon var hon nästan död, trots att hon är jättefin i hullet och som vanligt till humöret. Men jag fick för mig att det fina hullet kanske var vattenansamlingar pga hjärtfelet och njursjukdomen hon måste ha. Vi bestämde oss för att ta ut veterinären och min favoritveterinär kom igår, men jag hjälpte till på en begravning så jag kunde inte vara med. Hela begravningen igenom satt jag och tänkte på stackars njursjuka Kanett och efteråt så åkte jag direkt till stallet, klädd i begravningskostymen och finskor. Så tjusigt så. Veterinären syntes det inget spår av, så jag rusade in i huset med andan i halsen. När jag frågade vad han sagt fick jag ett papper i handen. Det var veterinärjournalen och jag vågade knappt läsa den. Men när jag gjort det kunde jag andas ut, det var skrivet "Ardenner 26 år. Mycket välbehållen för sin ålder. Mkt gott hull, rör sig bra". Veterinären hade inte hittat ett enda fel på gamla Kanett. Han hade lyssnat och klämt men konstaterat att det var den finaste gamla Ardenner han någonsin sett. Han hade förresten aldrig sett en så gammal Ardenner och berättade att han dragit sig lite för besöket eftersom han trodde han skulle mötas av en knotig och svankryggig gammal häst som han skulle bli tvungen att döma ut. Istället träffade han en kärnfrisk dam med paranoida ägare. (Fast det sa han ju inte). Vi blev så glada allihop, för vi vill ju såklart ha kvar vår Kanett ett bra tag till. När vi ändå hade veterinär ute fick han kasta ett öga på 28½-åriga Nikita också. Men det fanns inget att klaga på där heller. Man får vara lite fet när man är gammal, tyckte han . Det hjälper till att hålla värmen.
På kvällen skulle vi avmaska hästarna. Vi får alltid börja med Kanett för hon hatar det. På något sätt känner hon alltid på sig när det är avmaskningsdag, för då ställer hon sig med baken mot boxdörren och ser väldigt otrevlig ut. Det är enda gången hon kan hota med att sparkas. Men med lite havre kan hon luras fram. När hon sedan är bunden står hon helt stilla så då är det inga problem. De andra hästarna är så lätta att avmaska så de behöver man inte ens ta på grimma. Eftersom jag skall till Vreta idag så sköter pappa stallet. Han var lite orolig över att förväxla Elein och Hedda när de skall in i kväll. Som lösning bestämde han att de skulle få varsin rosett i pannluggen. Men eftersom han är färglind så gick det inte bara att ta två rosetter i olika färger, men han hade löst det också . Elein fick ett balsnöre och Hedda ett rött sidenband. Vi knöt i det igår kväll och det såg ut som Lisa 3 år varit framme och julpyntat hästarna. Jag undrar om de där snörena verkligen sitter kvar i kväll.
En dag i skogen
måndag 27 oktober 2008 22:16
Ibland är världen liten. Jag och tre arbetskamrater har varit ute i skogen ett par mil härifrån och hämtat granris idag. Strax före det första stället vi hämtade riset på gick det två Shetlandsponnyer i en hage. En tanke slog mig vem den ena kunde vara. När vi åkte tillbaka blev jag säker till 99%. Det är en godkänd Shetlandshingst, en mycket välstammad herre som tyvärr aldrig använts i aveln. Nog är det lustigt, man åker ut för att plocka granris men träffar på en ponny. Är dessa små rackare utrustade med magneter eftersom man ständigt dras till dem?
Nu är garderoberna på plats och hyllorna klara. Jag skall köpa hyllpapper och klä in dem i också. Så noga är jag inte ens i köket. Nu återstår att göra rätt på oredan denna ommöblering fört med sig. Det blir säkert ett par säckar med skräp till tippen också. Två av de gamla selarna har sett bättre dagar, det hade de nog redan gjort för 20 år sedan när vi fick dem, för vi har aldrig ens använt dem. Mina gamla ridhjälmar som är antika skall också kastas, för de ligger ändå bara och tar upp plats. Det är lite roliga saker på gång, vi får besked i veckan om det går att få ihop som det är tänkt. Självklart är det med shettistema.
Jag fick avin ang Elein och Nisses pass idag, så jag skall försöka hinna hämta dem i morgon. Jag hade skickat med Eurydikes pass också, så nu är hon officiellt avliden:(
Oj, vad kul det är med en egen fölunge igen! Jag får inte nog av den lille krabaten utan skulle kunna sitta i boxen hela nätterna.
Bröllopsdag
söndag 26 oktober 2008 21:38
Idag har vi 12-årig bröllopsdag. Tänk att det finns en gubbe som stått ut med mig så länge. Det är nog tur jag åker iväg på mina hästaktiviteter titt som tätt, så han får lite lugn och ro . Vi hade tänkt att gå ut och äta, men svärmor har fyllt år så vi blev bjudna dit på middag och det var inte dumt. Vi kan ju äta ute en annan gång. Förresten så var det nära att det inte blev något bröllop, för prästen var försvunnen . Vi hade försökt få tag i honom hela veckan före, men han var puts väck. Först på morgonen samma dag hörde han av sig, men han hade en bra förklaring så det är inget att säga om hans försvinnande.
Jag håller på att leta hingst till Elein och det är hemskt vad man blir kräsen! Jag tror jag är värre än kungen när han skall godkänna make till Victoria . Nu har jag nog ratat hela Sveriges hingstbestånd utom tre. Inte för att det är något "fel" på någon av de övriga, men magkänslan känns inte rätt. Om sedan min mage förstår sig på Shetlandsavel lär väl framtiden utvisa.
Rosa har redan fattat att hon bytt box. I kväll gick hon raka spåret till sin kupé längst in i stallet.
I morgon skall jag och tre arbetskamrater ut i skogen och hämta granris till närmare 400 gravar. Hoppas att det blir uppehållsväder och vindstilla.
Flockarna förenade
lördag 25 oktober 2008 22:03
I morse släppte jag över Kanett till N & N och alla shettisarna släpptes ihop i sin vinterhage. Det gick jättebra. Tänk att två extra ponnyer kan göra att flocken plötsligt ser mycket större ut. De sprang förstås lite och vi stod där och tittade på dem. Jag sa till pappa att det är väldigt vackert med en flock svarta shetlandsponnyer och det var precis vad han tänkte säga också :) I kväll fick allihopa gå in. Det är fortfarande varmt ute, men nu får det vara höst hos oss. Rosa fick flytta in i Eurydikes gamla box eftersom Elein och Nisse fått ta hennes, den är lite större. Nästa projekt är att få ordning i sadelkammaren. Garderoben skall få lite extra hyllor innan den är färdig att användas. Jag har fått för mig att möblera om lite där inne, så det blir ett släpande innan allt är klart. Men det blir nog jättebra :)
Hela denna dag har tillbringats i stallet och jag har fått jättemycket gjort. Morgondagen får nog vikas till att vårda hemmet lite.
Barnflickan Hedda
fredag 24 oktober 2008 21:50
Jag har nog fått något influensaliknande, för armar och fingrar värker som attan. Nästan varje kväll denna vecka har jag somnat utan det varit meningen. Jag har lagt mig på sängen en stund för att vänta på att kunna hänga upp tvätten. Denna stund har blivit till 4-tiden på morgonen, ibland iförd jeans och ylletröja Halsen är inte i toppform heller, så jag kanske borde gå till Vårdcentralen och få penicillin så man blir människa igen.
Till helgen får nog resten av hästarna flytta in på nätterna. Då skall Kanett återförenas med N & N och de två grupperna med shetlandsponnyer skall bli en grupp. Hedda har övergått från sällskapsdam till barnflicka. Igår höll jag aldrig på att komma iväg till jobbet, för när jag hade släppt ut de tre innesovarna var jag bara tvungen att stå och titta på dem. Hedda och Nisse stod och kliade varann länge, länge. Elein bryr sig inte om det längre, hon litar nog på att Hedda har goda avsikter ;) Sen började de leka lite, Nisse hängde i ganascherna på Hedda, det såg för roligt ut. Jag grejar lite med Nisse på kvällarna, lyfter hovar och tar på grimma och borstar lite. Det går jättebra. Däremot så gillade han inte att få hakskägget klippt, så för tillfället är han halvklippt där. Jag klippte skägget på Elein också, oj vilken snäll och välhanterad ponny det är. Hon stod lös och alldeles stilla så det var snabbt gjort.
Jag läste på forumet om en sjukdom som heter Cushing´s syndrom. Den stämmer ruskigt väl in på Eurydike, förutom att hon inte hade några lösa tänder. Däremot har jag funderat och kommit fram till att hon luktade annorlunda från munnen än de andra hästarna. Denna sjukdom orsakas, enligt vad jag läste, av en tumör på hypofysen. Det leder i sin tur till hormonrubbningar som kan utlösa fång. Jag har ju sagt hela tiden att Eurydike måste haft något fel på hela "systemet". Det finns inget bot mot denna sjukdom, bara medicin som lindrar symptomen. Men det spelar ingen roll för det hade inte varit något alternativ för mig. Det hade bara varit att behålla henne för min egen skull. Jag har bestämt mig för att det är denna sjukdom som Eurydike hade, det känns bra att få en förklaring och sätta punkt.
Jag har fått en ny liten kompis . Han heter Putte och är 4 månader och av rasen rondell. Grannen till mitt jobb har skaffat sig en hundvalp som är oemotståndligt söt. Varje morgon hoppar Putte upp på kyrkomuren och tittar efter mig, då är det bara att kasta redskapen och gå och prata med honom. Förra veckan hade jag semester men Putte hade letat efter mig varje dag. När jag var tillbaka i måndags fick jag extra många valppussar :)
Vi har blivit erbjudna att ta hand om en hund. Men det är en stor Dobermann, så vi avstår. Ungarna kan ju inte gärna mötas av en kalv i hallen när de kommer hem ensamma från skolan . Dessutom vill jag mycket hellre ha en brun Labrador . Eller en liten hund i Jack Russellstorlek.
Förra helgen var jag på Second Hand och fyndade. Jag hittade en jättestor garderob för bara 195:-, perfekt till hästtäcken. Vi fick köra hem den i hästtransporten och det krävdes fyra personer för att få in den i sadelkammaren. Väl där var det precis att det gick att resa den upp, lysröret låg risigt till och taket var det inte långt till heller. Men nu är den på rätt ställe, nu skall den bara baxas på plats också. Jag har en rätt så stor sadelkammare, men jag skulle lätt kunna ha en dubbelt så stor med ännu fler väggar att sätta upp garderober och krokar på.
Mikael och jag var och handlade mat i eftermiddags. Det var verkligen inget bra val av dag. Ica Maxi har byggts ut och hade någon slags nypremier samtidigt som det var lönedag. Det rådde anarki på parkeringen, milt sagt. Det enda som var bra var att det fanns provsmakningar lite varstans i hela mataffären . Jag var jättehungrig, så jag provade allt som fanns. Jag fick faktiskt dricka en halv kopp kaffe också, för jag ville ha bullen som hörde till. Så nu är jag hög för resten av helgen . Mikael var inne på BR medan jag handlade mat. När vi skulle åka var han naturligtvis hungrig, 11-åriga pojkar är nog alltid hungriga. Nu finns det korv i förbutiken, så han ställde sig i kön där. Under tiden studerade jag människors klädstil. Höstens mode tycks vara valfritt. En var klädd i skinnbyxor typ ålskinn, till det hade hon knallröda pumps med skyhöga klackar. Jag hade vare sig kommit i byxorna eller klarat av att gå med de skorna . Andra körde gödselkörarstilen, dvs byxorna nerstoppade i stövlarna. Den stilen känner jag mig mer bekväm med, fast den använder jag bara i stallet och på jobbet. Men det klart, är det inne med gödselkörarstilen så kan man ju låta bli att byta om, man är modern alldeles naturligt .
Jag håller på att lära våra barn hur man gör när man lägger kläder i tvättkorgen. Det går inget bra. De kan sortera rätt, men det är svårare att se till att kläderna är rättvrängda. Lektion två är att man inte behöver byta byxor och övertröjor varje dag. Det går heller inget vidare. Cecilia fick en ny kjol i fredags som hon använt en gång. Vart hittade jag den, jo i tvättkorgen . På tal om tvätt, det är nog dags att hänga upp ännu en omgång på tork. Go kväll!
Höstmöte
söndag 19 oktober 2008 22:10
Den här helgen slutade inte bra. På väg till Mullsjö fick jag ett telefonsamtal om en mycket tragisk händelse som gäller en vän. Det var dock inte klart om det verkligen var så illa som ryktet sade. Men på hemvägen kom det ytterligare två samtal som tyvärr bekräftade att detta hemska verkligen stämmer. Livet kan verkligen vara grymt. Det finns inget man kan säga eller göra som hjälper i denna tragedi, bara finnas vid sidan av. Detta överskuggar förstås det mesta just nu och jag har nog inte riktigt förstått det hela.
Jag har alltså varit i Mullsjö på Västs höstmöte. Det var Emmero som tog emot oss i år och det var jättetrevligt. Varje häst ses där som en unik individ och det är något jag värdesätter. Det var mycket intressant att lyssna på Inga-Lills tankar om avel. Min favorit blev nog stoet Elaine, inte bara för det vackra namnets skull, hon är dessutom e Dulex som är morfar till vår Elein och även finns längre bak hos Rosa.
I kväll fick innesovargänget gå lösa in i stallet. Elein såg först lite tveksam ut om jag verkligen menade allvar, men sedan gick hon in lugnt och fint. Hedda lunkade efter och allra sist kom Nisse. Kärt barn har många namn heter det ju. Pappa envisas med att kalla honom för "Nilsson". Jag får väl vara glad att det inte är Herr Nilsson. Mikael kallar honom för Nelson och tycker att han är en riktig tjejmagnet, mycket bättre än en hamster :)
Nu är min semestervecka slut, vad fort den gick!
Sällskapsdamen Hedda
onsdag 15 oktober 2008 22:12
Nu är jag arg ! Jag har grejat med Västs hemsida men sk**en bara krånglar. Nu struntar jag i det för i kväll, får försöka i morgon igen. Tacka vet jag hästar framför knäppa datorer. För det kan väl aldrig vara mig det beror på.
Det går så bra med Elein och Nisse. Hedda fick flytta in i deras hage igår, för Elein såg ut som om hon ville ha lite mer sällskap än sin son. Det gick jättebra från första stund. Ännu har de inte börjat klia varann eller så, men det är lugnt och fridfullt. Däremot söker sig Nisse till Hedda och de två står och klias. De här tre står inne på nätterna nu och igår kväll kom de galopperande när jag ropade på dem. Idag blev det lite senare, så då stod alla tre redan vid grinden och väntade. Elein är en pratsam ponny som mullrar när man går förbi, precis som Eurydike alltid gjorde. Jag tycker faktiskt de påminner en hel del om varann i temperamentet. Lika snälla och rara båda två. Mikael har blivit väldigt förtjust i Nisse. De hade en riktig mysstund i hagen igår. Mikaels favoritserie är The Simpsons och där finns en figur som heter Nelson. Men vår Nelson är betydligt sötare :)
Jorden höll på att gå under här i kväll. Cecilia har skaffat sig en liten brevkompis som bor en bit härifrån. Idag hade hon fått brev och satte sig genast och skrev svar. Sen cyklade hon iväg och postade brevet. Strax före läggdags kom Cecilia på att hon glömt att sätta på frimärke och tredje världskriget bröt ut. Hon hade skrivit avsändare så vi får se om det kommer tillbaks till henne. Jag tyckte att hon kunde skriva ett nytt, men hon hade glömt vad hon skrivit så det var stor katastrof .
Bara två dagar kvar av semestern och jag har ännu inte hunnit med allt jag tänkt. Av någon underlig anledning dras jag bara ut till hästhagen ;)
Äntligen hemma
måndag 13 oktober 2008 22:42
Den där "saken" jag snubblade över och fick ståpäls av för några veckor sedan var en hästannons. Vi har sett oss om efter ytterligare ett sto en liten tid, men hästannonser läser jag mycket sällan, eftersom det vi vill ha hittar man ändå inte där. Cattis och Maria P, mina snälla och hjälpsamma "rådgivare", har haft krokar ute lite här och där, men så råkade jag slinka in på HästNet och där fanns HON. Var det ödet som ledde mig in till den sidan? Det kändes som antingen detta sto eller inget mer sto alls. Rådgivarna sa samma sak.
Igår åkte vi upp till Väddö och hämtade Elein och hennes son Skärgårdens Nelson. Det är första gången vi köper hästar utan att titta först. Men Elein är precis det vi önskar och säljarna har jag bara hört gott om, så vi köpte ponnyerna osedda. Så fort jag klev in i stallet och såg Eleins vackra huvud sträckas över boxkanten tyckte jag om henne, hon är precis så trygg och mild som jag vill att de skall vara. Och otroligt vacker, faktiskt ännu vackrare än jag mindes henne . Nelson (det får bli Nisse till vardags) är en rar liten kille och det känns så himla kul att ha en fölunge igen . Han får gå med sin mamma ytterligare några månader. Sedan får Eros bli plastappa, men det är han lyckligt ovetande om ännu . Jag vill tacka Johanna och Marie på Skärgårdens Stuteri för att vi fått köpa deras Elein med son. Det kändes nästan lite ledsamt att "ta" henne från sina förra ägare, för det syntes hur fästa de är vid henne. Vi skall självklart göra vårt allra bästa för att ta väl hand om Elein.
Inget stuteribesök är komplett utan en runda i hagarna, så vi gick förstås ut och tittade på Skärgårdens alla vackra och tillgivna ponnyer. När vi ändå var i 08-land ville vi ju förstås träffa vännen Cattis, så hon och Tilde mötte upp. Tänk att man skulle bli 33 år innan man fick förstånd nog att skaffa rätt hästras så man lärde känna denna härliga människa. Tack Cattis för att du alltid är så bussig och hjälpsam med både det ena och det andra . Jag hoppas verkligen att jag kan återgälda något av allt det du gör för mig.
Idag har inte mycket vettigt blivit gjort. Jag har mest stått i hagen med ett fånigt leende och beundrat nykomlingarna. Sedan har jag gått över till de andra hagarna och gjort samma sak. Jösses vad lycklig jag är över alla våra ponnyer (och Ardennern, såklart). Nu känns stosidan helt komplett, vi har de ston vi verkligen önskat oss, jag är så glad, nöjd och tacksam . En angenäm uppgift återstår och det är att bestämma kavaljer till Elein inför nästa år. Jag har mina funderingar, men skall nog suga på den karamellen lite till, tror jag.
Många mil i bil
söndag 12 oktober 2008 23:06
Idag har vi varit ute en sväng med bilen. Jag klev upp 4 i morse och var hemma för en timme sedan efter att under dagen åkt 80 mil. Men resan var väl värd alla dessa mil eftersom våra nya ponnyer var med i släpet på hemvägen . Nu är jag så himla trött, så jag skall stupa i säng.
Läderkurs
lördag 11 oktober 2008 21:52
Jag är nyss hemkommen från en läderkurs i Kristinehamn som Shetland Nord arrangerade. Det har varit en himla trevlig dag bland glada människor :) Kursledaren Agneta Hecht var en positiv och lättsam människa som lärde ut på ett jättebra sätt. Jag valde att göra ett par tömmar och det var mer jobb än vad man kan tro. Nu är allt förarbetet gjort och jag hann sy en söm, resten skall jag göra klart här hemma. Jag köpte startpaketet och en "pizzaracer", så nu har jag de verktyg jag behöver. Om man skall göra förarbetet hemma behövs lite fler grejer, de köper jag nästa gång om jag lyckas övertala min man att hjälpa mig med vissa moment. Han är nämligen mycket bättre på att få saker rakt än vad jag är ;)
Jag får väl passa på att göra lite reklam för brorsans hemsida, www.bulkbilen.se
Fredag - full fart mot helgen, som de säger på Rix FM ;)
fredag 10 oktober 2008 06:10
Äntligen fredag och det innebär att när den här arbetsdagen är slut så har jag semester! Cecilia är redan uppe och skuttar, men jag skall strax väcka Mikael så de kan gå till fritids och jag till jobbet. Vi har en fulltecknad helg framför oss. Hela familjen skall ut på diverse aktiviteter och det kommer säkert bli jättebra för oss alla.
Igår var vi och verkade shettisarna. Hedda och Rosa fick även varsin stelkrampsspruta. Nu är Rosas hålväggar borta, men däremot hade Heavenly en. Men den var inte värre än att det gick att få bort den på en gång. Jag är så stolt över mina ponnyer. De sköter sig alldeles utmärkt vad vi än gör med dem. Heavenly tycks älska att åka till hovslagaren. Vi brukar binda upp alla fyra i varsitt bås och hon som är en ganska reserverad ponny ställer sig så nöjt och vilar. Det är rätt kul, för när det kommer folk med sina stora hästar, oftast travare, studsar de nästan till när de ser att lokalen är full av shettisar.
Stallstädningen går framåt. Men jag tror den blir min död. Jag vet inte hur många gånger jag varit nära att ramla ner från stegen. Härom dagen fick jag svinga mig likt Djungel-George i en bjälke för att inte ramla ner och slå ihjäl mig. Nästan i allafall ;) Nu måste jag sätta fart med matsäck och barnväckning! Ha en bra dag :)
Så snabbt en helg kan gå!
söndag 5 oktober 2008 22:33
Det är pustigt ute, som Nalle Puh skulle sagt :) Jag tror nästan jag får plocka fram öronpropparna så att jag slipper höra eländet i natt. Blåst är det värsta väder jag vet.
Det var hemskt vad den här helgen försvann fort. Igår var jag i stallet och grejade hela dagen. Jag håller på att skura boxväggarna och eftersom det får göras för hand är det ett riktigt skitjobb, i dubbel bemärkelse. Men fint blir det :) Åtminstone i vissa boxar, i andra har det bott riktiga smutsgrisar så där blir det inte lika bra. Jag städar alltid stallet strax före installningen. Jag tycker bara det blir massa ny flugskit om man gör det tidigare. Jag blev inte klar igår, så det är bara att fortsätta så mycket jag kan nu i veckan. Idag blev det inget gjort för jag har jobbat i stort sett hela dagen.
Jag har funderat på detta med stuterinamn. Förr krävdes det ett visst antal uppfödningar som skulle uppnått vissa kriterier innan man kunde registrera stuterinamn. Då kände man igen de flesta namnen på de som ansökte om detta. Så är det inte längre. I stort sett varje nummer av Ridsport finns det ansökningar om stuterinamn och de flesta människorna har jag aldrig någonsin hört talas om. Jag tror det börjar bli ganska vanligt att registrera stuterinamn innan man ens fått sitt första föl. Många tycks göra det så fort de köpt en häst. Jag vet inte om jag tycker det nuvarande systemet med registreringen av stuterinamn är så bra. Men även detta kanske är något EU-påhitt? Risken är ju att det kommer finnas en massa stuterinamn där innehavaren i stort sett lagt ner verksamheten innan den hunnit börja. Då kommer det finnas massa namn som är upptagna helt i "onödan". Själv funderar jag hur vi skall göra. På ett sätt skulle jag vilja registrera vårt namn nu, så ingen annan "stjäl" det. Men tänk om något händer så det inte blir några föl, vad skall vi då med ett stuterinamn till? Man får ju inte längre lägga till stuterinamn i efterhand, så de avkommor vi redan fött upp har ju ingen nytta av det. Jag får nog fundera lite till.
Vi blev tvungna att köpa en ny skärm till datorn igår, den gamla var helt död när jag skulle starta upp den. Den nya är lite bredare, så jag kan absolut inte ha Hedda som skrivbordsunderlägg längre. Hon ser inte riktigt normal ut! Ryggen är lång som på en Basset och benen är korta som på en tax. Det enda som är bra är att hon ser ut att ha minst 25 i skenbensomfång, men vad hjälper det när resten ser bedrövligt ut. Som tur är så ser alla andra bilder ut som vanligt. Det kanske går att ändra inställningen på skärmen så att även skrivbordsunderlägget blir bra?
Nu skall jag tillbringa en stund med Stieg Larsson innan jag somnar. Himla synd att han dog, jag skulle vilja läsa fler böcker om Lisbeth Salander.
Äntligen fredag!
fredag 3 oktober 2008 22:40
Jag ljög visst i mitt förra inlägg. Jag har inte alls semester vecka 41, utan 42 skall det ju vara. Jag längtar så mycket efter denna semester (av flera orsaker) att jag inte ens kan hålla ordning på veckonumren. Men nu är det bara 9 dagar kvar . Västs höstmöte infaller också under denna vecka. Även i år blir det ett stuteribesök och det skall förstås bli väldigt trevligt. Den här veckan har bestått av massor med jobb. Jag var så himla trött när det äntligen blev fredag, så jag orkade inte ens åka på styrelsemötet med SPA. Jag vet ju hur länge vi brukar sitta och babbla. Jag skall jobba i stort sett hela söndagen också, men morgondagen skall tillbringas i stallet. Dags att förbereda för installningen, nu längtar jag faktiskt efter att ha hästarna inne på nätterna men de får väl gå ute lite till om vädret är hyfsat.
Nu har jag nog charmat en gubbe, för igår kom det en och ville bjuda på kondis någon dag. Fast det är inte så spännande som det låter, det skulle vara som tack för att jag hjälpte till vid skördefesten i lördags. Fast själv tyckte jag bara att jag gjorde mitt jobb . Men kondis är ju aldrig fel, förstås.
Jag har fått födelsedagspresentsproblem. (Jösses vilket långt ord.) Både min mor och Stefans mor fyller år om några veckor och vad ger man två damer som redan har mer bråte än de behöver? Jag förstorade ett foto på Rosa, men jag kunde inte hålla mig så det har mamma fått för länge sedan. Teater och spa är verkligen inte hennes grej heller, så något sådant är ingen idé . Jag får väl fundera, något skall jag väl komma på. Till Stefans mamma är det nog ännu värre, men de bekymren tror jag att han får lösa.
Det skall bli tillökning, ja inte här i huset utan det är barnens kusin som väntar smått. Den skall födas vid jul och Mikael ser verkligen fram emot detta barn. Han planerar redan att bygga lådbilar till honom, för att det blir en kille är han helt övertygad om ;)
Nu får det bli några kapitel i min bok innan John Blund kommer med sitt vita pulver.
Full rulle
onsdag 1 oktober 2008 21:32
Inte visste jag att man kan få sådan träningsvärk av att putsa fönster. Jag orkar knappt lyfta en skopa med havre, så illa är det. Det märks att jag inte är någon flitig fönsterputsare. Det är inte ens hemma jag putsar, utan på jobbet. Församlingshemmet har varit en gammal skola, så det är många rutor att gå över, men snart är jag klar. Det är rätt intensiva veckor på jobbet nu, mycket att göra både ute och inne. Men vecka 41 har jag semester och det skall bli väldigt skönt.
Det händer roliga saker hela tiden . Jag har anmält mig till en läderkurs om arrangeras av Shetland Nord. Jag tänker köpa de där verktygen man får låna, för om inte jag kan lära mig att sy i läder så har jag både en händig gubbe och svärmor som kan sättas i arbete om något behöver lagas ;) Det blir en intensiv helg, för Stefan har modellbyggesträff, Cecilia skall på scoutövernattning, jag åker på läderkurs på lördagen och ut på ett annat äventyr dagen efter. Den ende som inte är helt nöjd är Mikael. Han vill åka på hjorthajk, men vi kan inte gärna släppa ut en 11-åring med karta och kompass på Billingen för att nattorientera och sova i tält. Då kanske han kommer bort, vår lille prins. Han cyklade ju vilse när han cykelorienterade här i närheten...Men det kommer fler tillfällen som förhoppningsvis inte kolliderar med så mycket annat.
Mamma har varit i Stockholm med sitt jobb idag. Hon ringde från Hallsberg när de var på väg upp. Tåget hade kört på en stor älg som fastnat under loket, så de fick backa till Katrineholm och blev två timmar försenade. Stackars älg, hade han hört att älgjakten börjar snart?
Nu får även shettisarna hö på kvällarna. Jag försökte med det förra veckan, men de ville inget ha. Då fick de vara utan, men nu när jag provade igen passade menyn :)
Igår läste jag ut Stieg Larssonbok nr 2. Jag fick sådan abstinens, så när jag åkte hem från stallet var jag tvungen att åka till Statoil och köpa trean. Jag har börjat läsa på rasterna på jobbet. Jag arbetar ju ensam och då blir det lätt så att jag kastar i mig både frukost och lunch på 10 minuter, sedan fortsätter jag att jobba igen. Men om jag har med en bok så tar jag åtminstone en halvtimmas lunch och det behövs när man jobbar hårt hela dagen. Ibland åker jag hem på lunchen och då blir rasten längre. Det kan till och med hinnas med en liten tupplur efter maten ;) Nu skall jag läsa en stund innan det är sovdags.
En vacker höstdag
söndag 28 september 2008 23:24
Ibland snubblar man över saker av en ren slump, men det känns så rätt så man tror att det var en mening med att man snubblade just där. Det hände mig igår och nu har jag precis som Gunde Svan fått ståpäls . Jösses, hur skall detta sluta?
Idag har det varit en härlig höstdag. Vädret var underbart och vi har fått mycket gjort. De där balvagnarna med hö har äntligen lastats av. Det krävs tre personer och vackert väder för det och idag föll dessa bitar äntligen på plats. När det var klart blev det hästpyssel. Eros har ju levt livets glada dagar utan arbete länge, men nu har jag kommit igång lite. Innan han kommer i sulkyn igen vill jag repetera endel så idag tömkördes han och släpade däck. Det var inga bekymmer, han gillar att arbeta och att vara duktig. Han ser ut som en mallig tupp när han får beröm . Hedda har haft sele några gånger utan problem. Däremot har hon varit missnöjd med bettet. Jag har testat två olika utan resultat. Idag tog jag ett vanligt tvådelat plus att vi ändrade några andra små detaljer. Då blev plötsligt mycket bättre :) Men nästa gång skall jag prova med det tredelade fullcheeket igen, men ha kvar de andra ändringarna. Jag tycker detta bett ligger still i munnen mycket bättre än de med vanliga ringar. Det är till god hjälp i början när de inte är helt styrbara. Rosa fick också ta ett kliv in i vuxenvärlden, men hon är så liten så det fick bli utan sele och med tömkörningsgjord istället. Denna lilla ponny måste vara bland det klokaste som finns . Hon har aldrig någonsin blivit tömkörd, men efter ett varv med Mikael bredvid gick det att köra utan medhjälpare och hon svängde riktigt bra åt båda håll. Stanna gick det också att göra. Nästa gång skall jag prova våra lokselar, men jag är nästan säker på att Rosa drunknar i dem.
Ståpäls eller ej, nu skall jag hänga upp tvätten sedan måste jag verkligen sova. Det är ju jobbardag i morgon igen.
Sci-Fi fredag
fredag 26 september 2008 22:28
Härom kvällen hade jag med kameran till stallet. Jag lockade på Nikita och Nimitz med en havrehink och då kom de med en himla fart, så jag fick lite bilder när de sprang. Jag är så glad över att Nikita är så vital för sina 28 år . Det kunde vi väl aldrig tro att våra hästar skulle bli så gamla, men det är ju verkligen en positiv överraskning. När vi köpte vår första ponny, Gullan, var hon 12 år. Jag ville först inte ha henne för jag tyckte hon var alldeles för gammal . Hon blev 34 år...Så nu när man har två som är 26 resp 28 år gamla, så tycker man inte det är så hög ålder. Andra sidan känns det alldeles bedrövligt att Eurydike bara fick bli 9 år :(
Mikael har haft Sci-Fi kväll med två kompisar här hemma nu i kväll. Det innebär att man äter och ser på TV :) Först var det pizza och sedan snacks och tilltugg, för att använda Mikaels egna ord. Nu har de gästande grabbarna just åkt hem, men det blir säkert fler Sci-Fi kvällar framöver .
Tänk vilka hjälpsamma och trevliga människor man träffar genom sitt intresse. Personer man kan fråga om råd och veta att man får ett ärligt svar. Det är guld värt.
Hemlig beundrare?
måndag 22 september 2008 20:08
När någon skriver ett inlägg i min gästbok kommer det en kopia till min mail. Igår fanns ett mail från gästboken med texten "Ville bara säga att jag tänker på dig och saknar dig". Någon avsändare syntes inte. Herre Gud, tänkte jag ! Jag har fått en hemlig manlig beundrare! Vem har nu fallit för min oemotståndliga charm? Tankarna for runt i huvudet, men de enda jag kunde komma på var några gubbar på 70+ som jag pratat med på kyrkogården. Levande gubbar, alltså. Raskt och med hjärtat i halsgropen hoppade jag iväg till gästboken och när jag såg vem som skrivit andades jag ut av lättnad. Det var Stina, som är en av de gulligaste och trevligaste människor jag känner . Tack Stina, jag saknar dig också och hoppas verkligen att vi ses snart igen . Sådana hälsningar får du skriva hur många du vill :)
Idag har vi varit på en mycket trevlig utflykt där vi träffat många intressanta individer. Denna gång var det jag som föll för oemotståndlig charm hos några herrar.
Städdag
söndag 21 september 2008 16:04
Hemmet har blivit eftersatt på sistone så idag tar jag ett tag här hemma. Men man måste ju få unna sig en micropaus också ;) Jag skulle vilja ha en alldeles egen liten vrå i vårt hus. Där skulle jag ha ett eget skrivbord, en egen dator och mina alldeles egna pennor, block och allt annat som bara är mitt, Shetlandstidningar, Vår Ponny och alla utställningskataloger jag sparat på genom åren. Men vi har bara fyra rum, så det finns inte minsta lilla plätt över. Kontoret har vi i hallen på övervåningen och där delar hela familjen på samma plats i olika omgångar. Vi har ju förstås en stor vindsgarderob, men den är oisolerad och fungerar som förvaringsplats för alla videofilmer vi samlat på oss. Undrar vad vi tänkte på när vi spelade in och sparade alla dessa filmer. Den enda gången jag tittar på film är när jag står i vardagsrummet och stryker kläder.
Igår var det utställning i Vartofta. Jag var där och fotograferade och skall skriva en artikel till medlemstidningen. Sånt är jätteroligt tycker jag :) Men nu har jag skrivit från alla Västs utställningar i två år, så nu kräks nog folk snart på mina ord ;) Himla tjatigt att upprepa sig, men det var massor med fina hästar även på denna utställning. Heavenlys far Crut blev BIS och det var första gången jag såg honom på en utställning, jag har bara sett honom i hagen förut. Det är en mycket tilltalande hingst som fick 10,10 i början. Marissa som blev Reserv BIS var lika vacker. Extra roligt var det att Birger slog till och vann hingstklassen med hela 43poäng. Det var inte dåligt att som 4-åring slå flera rutinerade ringrävar, han var väl värd segern. Andra ponnyer jag tyckte riktigt bra om var Rosas släktingar efter Hormesta Erik Viking. Det var två svarta ston som verkligen föll mig i smaken, den ena var han far till och den andra morfar. Fuxstoet som fick tio på typ är ju också en riktig skönhet, men jag är ju ruskigt förtjust i svarta shetlandsponnyer.
Nu är rasten slut! Städningen skall göras klar, för sedan skall jag åka till stallet. Jag har planerat att vi skall tömköra Hedda, helst Rosa också, idag. Hedda provade på detta i veckan med Mikael som medhjälpare, idag är pappa hemma så han skall få hjälpa till. Men det vet han inte om ännu ;) I morgon tar jag ledigt från jobbet för vi skall ut på en liten utflykt :)
Kockduellen onsdag 17 september 2008 21:56
Äntligen har lugnet lägrat sig över Skolgatan 4. Det var rena cirkusen här en stund i kväll. Stefan jobbar natt för första gången på länge och jag har tydligen blivit bortskämd med att ha en "hemmaman". Kylskåpet ekade, så efter jobbet åkte ungarna och jag in till stan för att handla. På hemvägen åkte vi till stallet och gjorde det dagliga. Så långt var allt väl. Klockan var över 20 när vi var hemma och då ville Mikael laga mat. Dum (och trött) som jag var sa jag ja. Jag ångrade mig nästan direkt, men det var ju så dags då. Han blandade köttfärs, bacon, tomatsås, champinjoner, ägg och annat som jag nog inte vill veta vad det var i en bunke och rörde ihop det till en enda goja . Sedan stekte han alltihop, så nu har han mat i flera dagar. Visst skall man uppmuntra sina barns kreativitet, men denna anrättning vet i sjutton om jag vågar mig på att äta .
Dagens Mikaelcitat: "Tjejer är som hundar. De vill att man skall bry sig om dem och gå ut med dem. Men sedan blir det ändå skit med alltihop".
En trevlig helg på Mantorp
måndag 15 september 2008 18:10
Nu är vi hemma efter en mycket trevlig och rolig helg. Precis som förra året åkte vi dagen innan för att vara med på "kvällen före", ett väldigt trevligt sätt att hinna umgås utanför utställningsringen. Det var även i år god mat och en trevlig stämning. Cidern var god och många skratt blev det. Lustigt vilka diskussionsämnen som kan komma upp, i det ena ämnet är jag helt okunnig men jag blev väldigt nyfiken och får nog be om en närmare förklaring av detta "redskap" . Inte för att jag någonsin kommer att behöva ett sådant själv, men det är ju intressant att sätta sig in i andras liv och arbete ;)
Jag skulle sova i transporten, men det var för kallt. Då tänkte jag sova i bagageutrymmet, men när inte luckan gick att öppna inifrån fick jag cellskräck. Så jag satt i baksätet under Cecilias ben i stället. Mamma och Mikael satt i varsin bakåtlutad framstol. Jag fick nästan cellskräck där också, men den dörren gick åtminstone att öppna när jag fick panik. Det fick jag en gång, så då hoppade jag ut en stund. Mycket sömn blev det inte och klockan 6 gick jag upp och tog ut Rosa en sväng i stället. Men sömnbrist är en bagatell när man har det trevligt :)
Rosa gick i en klass med åtta mycket fina ston. Hon placerades på femte plats med 98788=40 poäng och vi är jätteglada över hennes fina kritik . Men allra gladast är jag över de positiva orden en mycket erfaren uppfödare mm sa om henne efteråt . Som vanligt var det många fina hästar som visades och jag håller helt med domaren om att Ekskogens Jinx och Rosenhagas Penelope var allra vackrast. Det andra Rosenhagastoet var också helt i min smak. Sedan fanns det ett svart tvåårssto som var otroligt vackert.
Barnen var så himla duktiga hela helgen. Jag såg knappt av dem för de sprang runt och lekte med sina kompisar. De var bara framme och åt och visade upp sig då och då :) Stefan var på modellträff i Göteborg igår, så vi har haft roligt i helgen allihop.
Nu har jag ändrat mig igen :) Vissa kallar det velighet, jag föredrar att kalla det flexibilitet. Jag struntar i att anmäla Eros till Vreta. Nästa år har vi nästan inget att visa, så jag spar på honom tills dess. Men jag åker nog dit utan häst. Vi har fått ett mycket intressant erbjudande att fundera på . Det är ett stort ansvar för oss nybörjare, men det tål absolut att undersökas noggrannare och se om vi tycker om "hela paketet". Himla kul vore det onekligen.
Nu när Rosa och Hedda har fått sina RS-nummer får de väl betraktas som "vuxna". Därmed har de fått flytta från Ungston till Ston här på hemsidan :)
Kråkor och skator
torsdag 11 september 2008 23:22
För ett tag sedan hörde jag på radion att det gjorts ett experiment med kråkor. Man hade haft några stycken (eller en hel flock, kanske) som man retat upp genom att ha elaka masker på sig. Efter ett år hade man återkommit med de elaka maskerna och kråkorna hade känt igen dem och fört ett väldans liv. Slutsatsen var att kråkor känner igen människor. Jag undrar om inte detta även gäller skator . På mitt jobb är dessa rent ut sagt för jäkliga. På vintern stjäl de gravljus och hackar i sig stearin. Sedan plockar de ur blommor från vasarna och sprider ut dem överallt. Det värsta var nog ändå den skata som förstörde en hel rosenbuske genom att hoppa upp och ta ett blad ur blomman, släppa det, hoppa upp och ta ett nytt osv tills den stackars rosen var helt naken från blommor . Jag har svurit rätt rejält åt de där skatorna och nu tycks jag fått mitt straff. De förföljer mig. Var jag än befinner mig på kyrkogården så är det en skata i närheten. Om jag rensar häckar så brakar det plötsligt till så jag hoppar högt, då är det en skata där också. Jag är rätt less på dem.
Fredag i morgon och var denna vecka tog vägen förstår jag inte. Eftersom vi påbörjar resan till Mantorp redan vid middagstid på lördag så finns det lite att packa inför den. Vi blir fyra som åker, jag, mamma, Mikael och Cecilia, samt Rosa förstås. Hon är i mitt tycke lite väl rund om magen, men det är nyttig träning för henne att åka ensam och sova borta så hon får följa med ändå.
Mina föräldrar har lite planer gällande gården. De skall troligen bygga en maskinhall och då kommer den nuvarande att kunna användas som lösdriftsstall i någon form. Det blir ju kanonbra . Jag tror nämligen att jag kommit på vilket avelsmål jag skall ha och då krävs det plats för många ponnyer. Jag skall kastrera vartenda hingstföl som föds och satsa på att föda upp världens snyggaste Shetlandsvalacker. Jag skall åka land och rike runt på utställningar och inte sälja dem förrän de fått SUCH och är inkörda och det kommer ju ta ett antal år. Något sådant avelsmål har jag inte hört att någon annan har, så det måste ju bli succé.
Hjultjuvar
måndag 8 september 2008 22:47
När jag kom till jobbet i fredags hade någon stulit min ena soptunna . Jag fick förstås ringa till kommunen så att de kör ut en ny. I morse var den tillbaka igen, men utan hjul . Vem sjutton behöver två soptunnehjul och till vad? För några veckor sedan låg det en parksoffa utanför kyrkomuren. Den hade någon stulit i grannbyn och sedan placerat på en flakmoppe. Sedan hade de lastat på några kompisar och kört runt i en väldig fart, ett under att ingen olycka hände. När de tröttnade slängde de av den på gatan.
Cecilia ser man inte mycket av nu för tiden. Hon hinner inte mer än hem från skolan eller fritids förrän hon ger sig ut och cyklar. Hon tittar in lite då och då, men bara för att tala om att hon cyklar lite till . Lika bra att hon får hållas, snart är det vinter och mörkt och då vill jag inte ha henne ute på gatorna.
Till helgen är det utställning på Mantorp, det skall bli jättekul. Vi åker redan dagen före eftersom vi vill vara med på kvällsträffen, det var så trevligt förra året. Jag var ute och gick med Rosa idag, men det har regnat så mycket så det gick inte att springa där vi var eftersom jag då hade fått swimmingpool i mina skor. I morgon skall jag träna henne i Nikitas och Nimitz hage istället. Jag klippte lite hakskägg på henne, hur kan det växa så mycket på bara en vecka?
Nu har jag läst ut den första Stieg Larssonboken och påbörjat nr 2 (för andra gången, men nu i rätt ordning). Jag skall läsa lite innan det är dags för skönhetssömnen.
Fortsatt förkylt
lördag 6 september 2008 22:28
Denna helg är det hingstpremieringar och idag var det i Värnamo. Riktigt intressant är det att Junibackens Picasso gick igenom, den hingsten kan jag absolut tänka mig att använda till Hedda i framtiden. En svart Jolly-son som dessutom har min favorit Roy längre bak i stammen. Stort grattis, Maria! I morgon är det dags för Köping och även där finns några hingstar som är intressanta till våra ston. Det skall bli spännande att se hur det går för dem.
Nu har Cecilia också blivit sjuk. Det är likadant varje år, när skolan varit igång några veckor kommer förkylningarna. Vi behöver åtminstone inte fundera på vem som skall ta TF, för Stefan är ledig hela den kommande veckan. Men förhoppningsvis är det något snabbt övergående. Själv håller jag en låg profil i helgen, så jag skall orka jobba nästa vecka.
Stieg Larsson boken är nästan utläst, det är lagom jobbigt.
Infall & influensa
torsdag 4 september 2008 20:38
Allt känns jobbigt och besvärligt för jag vaknade igår morse och mådde riktigt dåligt. Halsen kliar och gör ont, frågan är om jag inte har feber också . Dessutom är jag yr i huvudet, så det är tur att jag har gräsklipparen att hålla mig i. Alvedon och Läkerol får väl bli mina vänner några dagar.
Mina bästa (och värsta) infall får jag när jag jobbar. Idag dök det plötsligt upp ett nytt . Jag tänker anmäla Eros till en Halloweenutställning också. Allra helst hade jag velat åka till den i Syd, då skulle vi ha visat i alla lokalföreningarna i år, utom Gotland förstås, men dit kommer jag ändå aldrig att åka. Men till Älmhult har jag 25 mil, så det får bli Vreta istället. Tänk om jag kunde hålla Eros i detta skick tills dess så han kunde få 41 poäng en gång till, då borde SUCH:et vara klart redan i år. Fast egentligen så gör det ju inget om det dröjer lite heller, då har jag ju anledning till att visa honom ännu fler gånger . Det är vägen fram till målet som är roligast .
Jag har varit på föräldramöte i Cecilias klass nu i kväll. Våra barn går på samma skola som jag gått på och har mina gamla lärare eller skolkamrater som sina lärare. Det känns märkligt . Undrar om man verkligen skall bo på samma fläck hela livet? Jag börjar tvivla på det och skulle faktiskt kunna tänka mig att flytta någon annanstans. Men det blir väl inget med det för resten av familjen vägrar. Konstigt egentligen att Stefan som är importerad trivs bättre här än vad jag som är inföding gör. Jag dör väl inte av att bo kvar heller, för jag är sällan längre in i byn än vårt hus och det ligger alldeles i utkanten.
Fredag i morgon och inget bokat i helgen mer än en tjänst på söndag kväll . Det känns riktigt skönt och jag tror det får bli en lat fredagskväll, lite tacos skulle sitta fint. På lördag har jag tänkt greja med en sak här hemma. Då behöver jag Stefans hjälp, men det vet han inte om ännu.
Ponnyhelg utan sömn
måndag 1 september 2008 22:16
Trött är bara förnamnet på hur jag känner mig efter denna intensiva helg. Totalt urblåst i huvudet och utseende om en zombie är nog en bättre beskrivning. Men detta gör ju absolut ingenting för jag är överlycklig över våra underbara ponnyer . Egentligen är det väl totalt fel tillfälle att försöka sammanfatta helgen eftersom jag är alldeles flummig och ändå bara kommer att stava fel och glömma allt jag tänkt berätta. Men eftersom jag ändå inte kan sova eller ta mig för något annat vettigt så får det bli så ändå . Hur som helst, i lördags åkte mamma, jag och Eros till Karlstad på utställning. Det verkade trevligt med en ny plats och eftersom Eros var den ende vi hade att visa pga jäv fick han följa med. Det var verkligen roligt att få komma till ett nytt ställe som dessutom var så fint och välarrangerat. Angelica, Ingrid och alla deras medhjälpare skall ha högsta betyg för sin arrangörsdebut.
Eros visades på förmiddagen i den största klass han någonsin varit med i, de var 7 st och det är inte ofta den klassen är så stor. Han har verkligen blivit en liten gentleman och uppförde sig perfekt, nåja, två små blåmärken har jag på handen, men det var nog menat som kärleksbett . Men det var det enda bus han gjorde på hela dagen. Till min glädje placerades han som etta med guld och gick därmed vidare till championatet senare under dagen. Även tvåan fick guld, så det var konkurrens också vilket gjorde det hela ännu roligare. Han fick ett så fint omdöme, men det allra roligaste och som jag blev så himla glad över var vad domaren sa om hans skick . I ringen frågade hon mig om han används mycket. Jag kunde ju inte gärna ljuga, så jag talade om att han pga min skada (och lite tidsbrist/lathet nu i sommar, fast det sa jag inte) bara gått och skrotat i hagen alldeles för länge. Hon kunde inte förstå att han kunde vara i så fint hull och skick av det och det sa hon senare i högtalarna när kritiken lästes upp. Jag tror förstås att vi har vår kuperade hage att tacka för det, alla tre shettisarna har fått beröm för välmusklade bakdelar och när man tittar ner i dalen så ser man hur mycket de klättrar i backarna där nere.
I slutet på dagen var det då dags för championaten och där var det Eros och den andra valacken som deltog. Till min stora lycka vann Eros och poängen hölls som vanligt hemliga för sedan fick vi följa med till BIS-ringen. Där hängde vi med riktigt länge, han gick så raskt och bra hela tiden. Flera 42-poängare åkte ut och sedan fick vi lämna ringen med 98888=41, hans bästa resultat hittills . Om jag inte läst alldeles fel så behöver Eros en 41-poängare till, sedan kan jag ansöka om SUCH. Det får vi satsa på till nästa höst, för hans bästa tid är nog sommar/höst. Han skall åtminstone inte visas på fler vinterutställningar, för då liknar han mer en dräktig bumbibjörn än en Shetlandsvalack i sina bästa år. Älskade Eurydike, vad jag önskar att hon fortfarande fanns kvar, tänk vilket fint barn hon fick. Just nu är saknaden efter henne större än någonsin ...
Det blev en mycket lyckad dag med många goa skratt. Tack för alla priser vi fick i Karlstad, det blev en hel pappkasse full . De där snygga gröna Championatstäckena sneglade jag på hela dagen och tänk att det följde med ett sådant hem också . I mitt för tillfället dimmiga tillstånd vågar jag mig inte på att gratulera några enskilda, för då glömmer jag bara hälften. Så grattis alihop! Sedan var det bara en sak som var konstig och det är hur hemvägen kan vara 10 mil längre än ditvägen, men det är en helt annan historia .
På söndagen skulle Hedda och Rosa till Nossebro på treårstest. Vi var så trötta på lördagskvällen, så vi orkade inte göra ordning dom. I stället klev vi upp klockan 03 på morgonen (efter max 2 timmars sömn för min del) och fixade till dem. När jag tog ut Hedda på stallgången tittade hon på mig med sina stora, vackra ögon. Svikare, sa dom till mig, varför väcker du mig mitt i natten? Då var jag nära att ställa in henne i boxen igen. Men det gjorde jag förstås inte utan vi åkte iväg. Våra ponnyer hade startnummer 2 och 4 och gick båda strax efter klockan 7 på morgonen. Rosa var först ut och hennes resultat skall vi glömma snabbt. Exteriört fick hon bara 877776=42 poäng samt 6,5 i hoppningen. Hon var inte alls på hopphumör och hade dålig framåtbjudning. Det påverkade ju förstås allt det andra, men hon fick i sin kritik att hon hade gott förtroende och god spänst och ryggverksamhet. Detta är inget vi deppar ihop över, det var en rik erfarenhet för oss alla. Själv tror jag att Rosa är alldeles för klok för att ge sig in i sådana tokerier som att hoppa hinder klockan 7 på morgonen.
Strax efter var det Heddas tur. Hon fick 987887=47 i gångarter och det visade sig senare att det räckte till en gångartsutmärkelse . Hon hoppade även kanonbra och fick bara beröm, men det fattades tyvärr ett ynka poäng för hopputmärkelsen. Det grämer mig faktiskt lite, tycker gott hon kunde fått 8 även på temperamentet, för det fanns ju inget att anmärka på . Men nu fick hon 8,7 och det är ju inte dåligt. Men hon har väl skämt bort mig så mycket vill ha mer ;) Hedda tyckte det var jättekul att hoppa, hon hade jättemycket egen energi och behövde ingen drivning alls . Nu blir jag faktiskt sugen på kvalitets nästa år och då jäklar skall vi ha 8,8 i hoppning. Minst!
Fördelen med att starta i ottan var att mina föräldrar kunde åka hem med hästarna tidigt medan jag stannade kvar och hjälpte till resten av dagen. Vi var klara med allt vid 19-tiden, så då begav jag mig hemåt. De sista milen var jag så trött så det var nog rena trafikfaran. Helt klart var det värt allt detta, men det är tur att sådana här intensiva helger inte förekommer för ofta. Jag börjar kanske bli gammal, hemska tanke .
Idag hader jag beviljat mig själv ledigt från jobbet, så jag har bara flummat runt inomhus och försökt vakna. En natts sömn till så är jag nog på topp igen! I och med detta kan jag summera Heddas säsong och det blev ju långt över förväntan! Seger i Örebro, seger och Champion Ungsto på Rockelstad, seger på stopremiering, länets bästa ponnysto samt näst bästa sto alla raser. Som slutkläm gångartsutmärkelse på treårstest. Men det svider allt med hoppningen...Har jag läst rätt saknas det bara en 41-poängare för SUCH på henne också, men den är hon ännu för ung för att tjäna in. Rosa skall bara visas på Mantorp, sedan anmäler vi inte mer i år. Jag kommer att åka till Vartofta och eventuellt Vreta, men hingstpremieringen till helgen hoppar jag över. Min familj behöver prioriteras ibland :) Vi är ju även välkomna till gångartsfinalen i Falkenberg, men det struntar vi också i. Det hade jag bestämt redan före, dels så jobbar jag och dessutom har jag kört upp tillräckligt med bensinpengar i sommar. Jag känner mig faktiskt både glad, stolt och mallig. Jag tycker helgens resultat är så roliga med tanke på att vi har så få ponnyer. Men när de inte bara är snälla och trevliga utan också vackra, ja då kan man inte önska sig något mer. Det skulle möjligen vara en könsbytesoperation på Eros, så han blev ett sto och kunde förse mig med några trevliga avkommor . Den här sommarens goda karameller skall jag suga på länge, det kommer perioder när det går sämre också, det har man ju lärt sig genom åren. Men nog känns det gott att ha lite roligt att tänka tillbaka på när man går och klappar sina ulliga ponnyer hela vintern samtidigt som man drömmer om avkommorna som skall tillverkas nästa sommar. Måste det vara så lång leveranstid på föl, jag vill ha dem bums!
Redo för morgondagen (hoppas jag)
fredag 29 augusti 2008 22:54
Nu står Eros i Lönneberga i snickeboa tillsammans med sin sällskapsdam. Den illbattingen vågar man inte lämna ensam, då klättrar han väl ut över boxkanten. Han gillar åtminstone att duscha, allra bäst gillade han att dricka direkt ur duschmunstycket, undrar just hur många liter som slank ner. I ett obevakat ögonblick tog han även en slurk ur hinken som det var vatten och schampo i . Den pöjken går det inte ens att bli arg på. Nu får det bli duschen för min del, sedan lite packning av människoprylar och därefter sängen. Jag är ensam hemma i natt. Stefan får hoppa in extra två nätter så vi fick hyra in barnen hos farmor, eftersom de inte vill med i morgon. Det får bli likadant i morgon natt.
Planeringen sprack
torsdag 28 augusti 2008 20:39
Jag har legat i hela veckan för att kunna sluta lite tidigare i morgon, det finns ju lite att göra inför helgens aktiviteter på hästfronten. Det såg riktigt bra ut idag, jag jobbade på kyrkogården och skulle sedan bara hem och laga lite mat för att sedan åka vidare till församlingshemmet och jobba undan där i kväll. Men det satte en elak geting stopp för . När jag höll på att sköta om gravrabatterna blev jag stucken på armen av en snabb jäkel, han var så snabb så jag inte ens såg honom. Jag är väldigt allergisk mot getingstick och har varit nära att dö av en allergichock för många år sedan. Denna gång verkade det gå bra så jag jobbade klart. Men när jag kom hem hade det blivit en stor blaffa där sticket var. Dessutom började det klia både i halsen och på kroppen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de beordrade mig att komma in, de tyckte inte jag skulle köra själv men det fanns ingen som kunde skjutsa och ambulans kändes väldigt överdrivet . Så jag lämnade ungarna ensamma hemma och åkte till KSS. Väl där fick jag lite olika mediciner och var tvungen att stanna för observation någon timma. Jag blev så ruskigt trött av medicinen, så jag var nära att somna. Nu måste jag äta den ena sorten i några dagar, jag fick 16 tabletter och detta måste trappas ner. En annan gång gjorde jag inte det och då hade jag fullt med utslag dagen efter igen. Nu skall jag ta kontakt med vårdcentralen, som skall ge mig en remiss till Allergimottagningen på KSS. Eftersom jag jobbar ute och oftast ensam är det nog läge att påbörja den där hypersensibiliteringen, eller vad den nu heter .
Fy, vad jag känner mig oförberedd inför helgen :( Som tur var fick jag ett telefonsamtal alldeles nyss, dopkalaset som skulle vara i församlingshemmet är flyttat till en större lokal. Bra för mig, då spar jag det arbetet tills på måndag och hinner kanske trots allt sluta som jag tänkt i morgon.
Igår var vi och löshoppade Rosa en sista gång. Hon gick ju inget vidare förra gången, men nu var hon sig lik igen, så hon får åka med på söndag. Vi får väl se hur det går, för hon behöver en hel del stöd i hoppningen, men nu hoppade hon ju villigt åtminstone. Vi tar det som en kul grej. Rosa fick även träning i att åka transport alldeles ensam, det har hon aldrig gjort förut kom vi på. Det var ju en bra övning inför Mantorp, då hon både skall åka ensam och sova borta. De kommande veckorna skall jag prioritera Rosa har jag tänkt. Hon rör sig väldigt bra i skogen, så vi skall ut och promenera och hoppas att hon travar lika fint på Mantorp som jag vet att hon kan.
Jag har visst bara ätit två mackor på hela dagen, kom jag just på. Får nog ta och utfodra mig med något mer, därefter blir det duschen och bums i säng .
Träningsvärk
lördag 23 augusti 2008 23:58
Första jobbveckan efter semestern är slut och det är jag också. Det finns tydligen vissa muskler som verkligen har haft semester och det är de som används när man sitter på knä och sköter om blommor. Efter 100 gravrabatter går jag som om jag inte hunnit till toaletten i tid .
Kommande vecka är precis fulltecknad. Det är troligtvis möten både måndag- och tisdagkväll, samt löshoppning för Rosa på onsdagen. Därefter tar vi beslut om det blir treårstest för henne. På helgen skall Eros ställas ut i Karlstad på lördagen och på söndagen är det treårstest. Behöver bara åka hemifrån vid 4-tiden på morgonen, jippi...Jag skall hjälpa till resten av dagen efter att mina hästar är färdiga. Undrar om jag inte var tillfälligt sinnesförvirrad när jag anmälde till Karlstad ? Dessutom har jag nog aldrig haft en mer oförberedd häst inför en utställning. Man kan lugnt säga att Eros vilat sig i form...hela sommaren ...Strunt samma, det skall bli kul att komma till ett nytt ställe och åka en väg man inte kan utantill, jag har faktiskt aldrig varit i Karlstad förut, så jag ser fram emot det.
I kväll tog jag ut Eros på en promenad, lite träning måste han ju trots allt få. Först skulle han inte följa med, han stannade vart tredje steg eller försökte tacklas, så jag var tvungen att tala om för honom att det fortfarande är jag som bestämmer. Då skärpte han sig och följde villigt med. Vi mötte en traktor modell jättestor, men Eros klippte inte ens med öronen. På hemvägen dök det plötsligt upp en familj med två barnvagnar bakom. När han snurrade runt för att titta vad det var, bar det sig inte bättre än att han halkade omkull och blev liggande mitt på vägen, asfalten var tydligen hal . Men han kravlade sig upp igen och fick inte en skråma.
Skolan har också börjat och Cecilia har blivit kär i en kille som kommit ny till trean. Han har så fint hår, säger hon. Dessutom ser han ut som en tjej i ansiktet och det var tydligen dessa saker hon föll för. Så nu är hon kär i fyra stycken, maxantalet är fem, fler har hon inte råd med har hon talat om . Under sommarlovet har Cecilia fått utökat revir här i byn, nu tillåter vi att hon får vara ute och cykla ensam på några fler ställen. Vissa vägar får hon absolut inte åka på utan oss, för där körs det som på värsta rallybanan. Jösses vad ungen cyklar! Klockan 9 i morse tog hon första vändan. Igår kom hon hem gråtande och sa att bromsarna var trasiga och att hon hade cyklat rakt in i en parksoffa. Hon hade lite skrubbsår på benen, men när jag talade om att jag slog mig mycket värre när jag var liten så torkade tårarna snabbt. Bromsarna var det inget fel på heller, hon hade väl glömt att använda dem ;) Idag kom nästa vurpa, denna gång var det visst ett elskåp som var i vägen. Detta verkar vara något ärftligt, själv cyklade jag in i grannarnas bilar och var ökänd i hela bygden .
Mikael har just börjat i femman, jösses vad tiden går. Han är 11 år och när jag var lika gammal skaffade vi egna hästar. Så för min del delas livet in i f h och e h . Femmorna skall få praoa några dagar nästa termin och helst skall de ordna platser själva. Mikael hade frågat om man får praoa hos sin morfar som är pensionär, men det är inte tillåtet. Men vi skall nog ordna det ändå, han kan ju vara hos mig någon dag och sedan kör ju morfar forfarande buss, så då kan han ju åka med där. Frågar vi morbror Jonas riktigt snällt kanske det går att få följa med en resa i lastbilen också.
Jag har fortfarande inte fått något svar på mailet jag skickade. Jag har funderat i flera dagar på om jag överreagerade på innehållet, men hur jag än vrider och vänder på det så känner jag bara ett stort NEJ. Det är nämligen så att föräldrarna till Mikaels klasskamrater har bestämt att vi vuxna skall hjälpa till att finansiera barnens lägervecka genom att ha ölprovning en kväll. De som deltar får betala 100:- och de som inte närvarar får betala 500:- ...Jag sade vad jag tyckte om denna aktivitet på ett möte i våras, men jag var ensam om min åsikt. Åtminstone var det ingen mer som yttrade sig högt. Jag är ingen nykterist men jag tycker inte att alkohol och barns skolresor hör ihop. Dessutom tycker jag att barnen själva skall vara delaktiga i pengasamlandet och det kan de ju inte vara i det här fallet. Det pratas ju så mycket om curligföräldrar. Jag gick i den första klassen som var på denna lägervecka för över 25 år sedan. Jag var tvungen att fråga min mor om de också samlade in pengar till den genom att dricka öl, men det gjorde de inte.
I Tidan finns det ett väldigt bra antikvariat. Igår hoppade jag in där mest av en slump, men kom ut med den första Stieg Larsson boken. Jag har lyssnat på hela serien, men råkade börja i fel ordning. Så nu skall jag läsa allihop i rätt ordning, tänkte jag. Det är det jag tänker fortsätta med just nu.
Arg som ett bi
onsdag 20 augusti 2008 23:39
När jag kom hem i kväll möttes jag av ett mail som gjorde mig riktigt upprörd. Det har inget med hästar att göra och inte ens med mig personligen eller någon i familjen att göra. Men innebörden strider mot alla mina värderingar och var i mitt tycke så urbota korkat att jag var tvungen att maila tillbaks för att fråga om jag uppfattat saken rätt. Varför tänker inte folk på framtida konsekvenser innan de tar beslut? Svaret är förmodligen att de saknar förmåga att sätta sig in i andras livssituationer. Jag skall kolla upp om det ens är tillåtet att göra på detta sätt. Just nu skulle jag vilja flytta långt härifrån. Allra helst emigrera från Sverige, men i värsta fall får jag väl nöja mig med Tidaholm.
Jag borde sova, men det är ju helt omöjligt när jag är så här arg.
Premieringsavslutning
måndag 18 augusti 2008 09:55
Jag var så trött och frusen igår kväll så jag orkade inte skriva om vår härliga dag . Igår hade Skaraborgs Ponny Avel utställning i Tidaholm och i samband med den hölls premieringsavslutningen. Den flyttar runt mellan olika platser och det känns väldigt roligt att SPA fick ha den i år. På premieringsavslutningarna delas det ut olika priser, ungdomar tävlar om uppvisningspriser, sto- resp. hingstpriser delas ut till framstående avelshästar. I år vanns dessa av två ponnyer, Connemarastoet Lady-Li och Russhingsten Tomtebos Enoc. Slutligen skall länets bästa diplomston utses. Alla som fått denna utmärkelse är inbjudna att vara med. Först utses bästa halvblod, kallblod och ponny. Bland dessa utses sedan bästa diplomsto som vinner Hushållningssällskapets pris. Det var 31 diplomston i katalogen och många olika raser var representerade. Alla kom förstås inte, men det var fullt på ringen när vi började. Morgan plockade ut dem bakifrån och allra först fick Rosa lämna ringen, men det är ju inget att deppa över bland så fina hästar. Sedan fick vi vandra runt många varv medan en efter en fick gå ut. Det fanns en Welsh Cob som också fått 43 poäng och den trodde jag skulle ta hem ponnypriset, de är ju rätt showiga de där cobbarna. Men hon fick gå ut och plötsligt var det bara ett Halvblod, en Ardenner, en Nordsvensk och Hedda kvar . Ardennern fick också lämna ringen och vi andra tre kallades fram för att få våra priser. Sedan fick vi gå igen och även trava och då åkte Halvblodet ut. Den fina Nordsvensken Dina vann alltså HS pris med Hedda som god tvåa. Det var ju ruskigt roligt, eftersom Heddas uppfödare, Maria och Bengtis, även äger Nordsvensken, så det kunde ju inte slutat bättre. Morgan pratade lite om varje häst men tyvärr minns jag ju inte alla hans fina ord om Hedda. Något i stil med "en fin representant för svensk shetlandsavel" var det iallafall. Vilken häst jag har, då tänker jag inte bara på hennes resultat i utställningsringen, som verkligen varit långt över förväntan i år. Allra mest tycker jag om henne för det fina temperamentet, hon är så vänlig och lätt att ha med sig . I ringen knatade hon runt utan att ledsna och jag tror att hon rörde sig bättre än någonsin. Åtminstone kändes det så. Nu skall hon gå treårstest om två veckor, men några fler utställningar blir det inte förrän tidigast nästa sommar. När premieringsavslutningen var över fortsatte utställningen. Jag satt i sekretariatet resten av dagen och det var väldigt kul. Det var över 70 hästar i katalogen, så klockan 19 var utställningen slut och allt städat. I shettisarnas frånvaro (de var väl på riks) vanns titlarna av Welshar i olika sektioner. Det var bara två shettisar med och BIR-vinnaren valde att åka hem. Jag förstår det, de visade allra först på dagen och det blev en lång väntan och utan möjlighet att hyra box. Kvarnängen är en jättebra utställningsplats, enda nackdelen är just att det inte finns uppstallningsmöjligheter. Men det är nog inte så lätt att hitta sådana anläggningar som inte kostar en förmögenhet att hyra.
Nu är semestern slut men jag börjar inte jobba förrän i morgon. Vikarien ville vara ledig en dag förra veckan, men den ville inte förlora några timmar och jobbar därför idag. Själv har jag 100 timmars komp att ta ut, så då plockar jag lite idag. Jag kommer förresten att ta ut en hel del komp nu innan lövkörningen börjar. Mina timmar bara byggs på, jag har ju inte lust att "skänka" arbetsgivaren massor med timmar.
Denna semester har förresten varit den bästa jag någonsin haft . Jag tror barnen är nöjda också. Vi har inte varit ute och åkt så mycket som vi tänkt, men de har lekt med kompisar väldigt mycket och det är inte dumt det heller.
Det regnar som vanligt. Denna dag får nog tillbringas inomhus, det finns både tvätt, städ och pappersarbete att roa sig med.
Kinamat och biobesök
fredag 15 augusti 2008 21:57
Ibland gör man saker som visar sig vara totalt onödigt arbete . Vi har länge haft två garderober i vårt skjul som inte använts till något. Jag har lika länge tittat på dem och tyckt att de vore perfekta till att ha täcken i, men problemet är att sadelkammaren redan är full. Men härom dagen kom jag på hur jag skulle få plats med dem. Vi lastade garderoberna på hästtransporten och de verkade helt okej, några extra hyllor inuti så skulle det bli jättebra. Men när jag kom fram till stallet och pappa hjälpte mig att ställa in dem i sadelkammaren var de allt annat än bra. Den ena hade förvandlats till det lutande tornet i Pisa och den andra var inte långt ifrån . Det gick inte att rätta till det heller, så idag åkte de raka spåret till soptippen. Så här i efterhand är det ju lätt att fråga sig varför jag inte körde dem dit direkt. Det blev ju bara ett himla besvär att bära otympliga garderober fram och tillbaka. I morgon har Second Hand öppet, då skall jag se om de säljer något skåp man kan ha täcken i. Tills dess får väl sadelkammaren se ut som ett slagfält, jag fick ju möblera om för att de där garderoberna skulle kunna komma in.
Jag har just sålt en av mina selar. Jag var inte riktigt nöjd med den eftersom den inte passade alla mina shettisar. Men affären gick väldigt bra, jag tjänade en del på den, så jag är glad . Det ringde massor med människor och den första köpte den. Synd att jag inte hade fler att sälja ;) Framöver skall jag köpa en annan bröstsele som jag vet passar alla mina ponnyer, tills dess har jag lokselarna att använda.
Ikväll har vi varit på kinarestaurang (igen) och på bio. Det finns ju aldrig någon film som passar hela familjen, så vi delade upp oss och såg två olika. Grabbarna valde någon Mumiefilm, medan Cecilia och jag såg Mamma Mia. Oj, vad bra den var! Och jösses var snygg den där James Bond-föredettingen var . Jag tyckte inte han var så märkvärdig när han spelade Bond, men vissa karlar blir tydligen bara bättre med åren. Den här filmen skall jag nog köpa när den kommer ut på DVD.
I morgon är det medeltidsmarknad i Skövde. Mikael tycker mycket om sånt, så vi åker nog dit med barnen en sväng. Framåt kvällen skall Rosa och Hedda putsas till, de skall till Tidaholm på premieringsavslutning på söndag.
Hoppning och hovslagare
onsdag 13 augusti 2008 23:59
Vi var och löshoppade igår kväll. Mamma jobbade så pappa och Cecilia följde med och hjälpte till. När vi kom bortåt Skara började regnet och sedan höll det på. Pappa hade foppatofflor på sig, det var ju jättesmart när man skall vara på en vattenfyllt ridbana . Men det som rinner in rinner ju åtminstone ut igen ;) Detta var egentligen den sista träningen inför treårstestet, men Rosa och ytterligare en ponny får komma och träna en gång till. Rosa hade ingen bra dag, seg som tuggummi vilket är olikt henne . Brunstig kanske? Denna gång gjorde vi exakt så som testet kommer att gå till och hade därför bara en häst i taget. Först skulle de visa ett varv i högergalopp utan att hoppa. Det gillade Rosa, hon låg på som en rem. När sedan det var dags för hoppning försvann motorn helt. Nu skall vi träna en gång till, om hon tycker det är lika tråkigt då stryker vi henne från testet. Det tjänar ingenting till att släpa runt en ovillig ponny och genom sitt diplom har hon redan ordnat 30 avkommepoäng till sina föräldrar . Hedda var däremot i sitt esse. Hon är en lugn och sansad ponny som vill prova saker några gånger innan hon uttalar sig om vad hon tycker. Hon har under hela kursen gjort allt som begärts, men förra gången hade hon bestämt sig för att detta var kul och visade upp mycket mer energi över sin uppgift. Likadant var det denna gång, högergaloppen gick strålande, hon sträckte ut ordentligt på långsidan. Sedan var hon lugn och fin när hon skulle fångas. Hoppningen var också super, hon laddade rejält när jag släppte henne och gick helt med egen motor. Duktig ponny ! Hedda skall inte hoppa mer före testet, sedan får vi se hur det går just den dagen. Det är ju ny miljö och nya intryck så jag blir inte besviken om det går dåligt.
Idag har det varit hästar på heltid. Först lastade vi två transporter och åkte till hovslagareskolan och verkade. Rosas hålvägg verkades upp, så nu är den borta. Men det är inget som kommer påverka vare sig treårstestet eller utställningen hon är anmäld till. Vägg i vägg med hovslageriet ligger veterinärkliniken och eftersom tre av ponnyerna behövde vaccineras så gjorde vi det medan vi ändå var där. När vi kom hem och hade städat undan efter denna resa var det dags att ta in de tre stora hästarna, eftersom de också skulle verkas. Det kanske verkar konstigt att ha olika hovslagare, men det har sin förklaring. Jag tycker de är jättebra på hovslagareskolan, men det är alldeles för bökigt att åka dit med en gammal Ardenner och två New Forest också. Då hade vi behövt en hel lastbil. Dessutom har jag lovat Nikita att hon inte skall behöva åka hemifrån mera i sitt liv . Så därför kommer det ytterligare en och verkar de tre stora. Han är för övrigt glad över att de bara är tre istället för sju, han har kunder så han är nöjd ändå ;)
Jag funderar på om jag skall försöka få tag i en liten duktig unge som kan hjälpa till att rida in Hedda framåt våren. Undrar om det finns någon som uppfyller alla mina krav: Liten, lätt och duktig ryttare, skall göra som jag vill och kunna komma när det passar mig, samt det viktigaste av allt: vara befriad från besserwisseraktiga föräldrar som lägger sig i . Föds det över huvudtaget sådana barn nu för tiden?
Regn och ännu mera regn...
söndag 10 augusti 2008 23:56
Igår var det utställning i Nossebro. Jag var såklart där, jag hade inga egna hästar anmälda, men jag hjälpte Monika att visa Pernille. Det var första gången jag träffade hästen, men hon var lugn och snäll så det gick bra. 40 poäng och en andraplats blev resultatet och det var ju riktigt roligt. Jag har inte visat andra hästar än mina egna på många, många år. Senast var det nog när jag visade Brors New Foresthingstar på ett par av generalmönstringarna. Många fina hästar visades, det känns nästan tjatigt att skriva det för så är det ju varje gång ;) Shetlandsfolket måste vara mästare på att hålla sina ponnyer i form och att putsa dem. När det sedan går bra för människor man känner så är det ju ännu roligare.
Regnet fortsätter...Jag hade vissa planer för dagen, men det fick snabbt ändras eftersom de inte går så bra att utföra i ösregn. I stället har jag strukit tvätt och suttit vid datorn. Det är flera artiklar som skall iväg inom de närmaste dagarna, de är nästan klara men tyvärr är jag en sådan människa som kan vrida på detaljer i evigheter. Jag blir aldrig helt nöjd, utan ändrar två meningar här och något komma där. Jag har alltid skrivit och gillar att göra det, men nu kräks jag snart över mina egna ord.
Det är inte bara jag som blir grinig av regnet, hästarna verkar också vara på dåligt humör. Inte mot mig, men idag var de ovanligt irriterade på varann. Jag kom över en handsydd utställningsgrimma igår. Jag provade den på Rosa och den passade, men jag tror den kommer bli ännu bättre till mina kommande unghästar som föds 2010. Det gäller att köpa utrustning i tid ;) Vi har beställt ytterligare en grimma av A-C, Rosa behöver ha en storlek mindre än Hedda och de med kedja klär henne allra bäst, har vi kommit på.
Katalogen till Karlstad ligger ute på SSS sida. Det är sju deltagare i Eros klass! Himla kul, så många har det aldrig varit förut. Jag bryr mig inte så mycket om Eros resultat, han är kanske lite väl rund om magen i år. Tyvärr har han väl haft alldeles för mycket semester tack vare att ungstona har fått så mycket uppmärksamhet i sommar. Det är inte bara magen som vuxit, han är även i behov av lite ansning av hakskägg, det är ingen tredagarsstubb där inte, han ser mer ut som en getabock. Även manen och pannluggen har vuxit rejält och det är man ju glad över. Heddas svans släpar i marken igen. Jag klippte den i våras och tyckte sedan att jag tagit för mycket, men nu har alltihop vuxit ut igen.
Jag har fått predikoturen för resten av året, så nu vet jag vilka söndagar jag arbetar. Det ser bra ut, krockar bara med en sak jag vill göra men eftersom jag ändå tänkt ta ut en veckas semester i höst så löser det sig ändå :) Jag är även ledig när det är Halloweenutställning. Jag skall inte anmäla någon häst, men jag åker gärna och tittar.
En vecka kvar av semestern och garaget är fortfarande ostädat :( Funderar på om en bomb skulle vara den smidigaste lösningen på problemet...
En liten semestertripp
onsdag 6 augusti 2008 22:56
Vi har varit ute och åkt lite idag. Första anhalt blev Medeltidens värld i Götene, en plats med Arntema. Det finns byggnader från filmerna och på helgerna är det olika aktiviteter som tornerspel och liknande. Detta ställe blir nog bra nästa år när resten av materialet från filminspelningarna är på plats. I år var det dock starkt överreklamerat och vi hade tittat igenom allt på mindre än en timma. Ingen fara för vår del eftersom vi bor så nära. Men mer långväga gäster blir nog besvikna, man tror det skall vara mer med tanke på all den annonsering som finns. Kanske är helgerna lite mer fartfyllda? Ungarna var griniga och ville bara bråka med varann, så efter detta besök kändes det bäst att utfodra dem. Vi åkte till Skara och åt Kinamat. Det blev fyra små rätter och det var lika gott som när Cecilia och jag var där förra gången . Därefter gick vi till turistbyrån, även där är det Arntema. Det handlade om filminspelningen och fakta runt den, mycket intressant. Vi har Arnfilmen, men har ännu inte tittat på den, får nog ta och göra det. När vi skulle gå till bilen slank vi in i Skara Domkyrka en sväng. Jag har varit där förut, men för ungarna var det första gången och de var mycket imponerade. Cecilia tyckte att domkyrkan var mycket finare än "min" lilla pyttekyrka. Själv skulle jag aldrig vilja vara vaktmästare i domkyrkan, jösses vad mycket att putsa och polera . Nej, jag trivs bäst med minsta möjliga innejobb och mesta möjliga utejobb. Har man städat på Volvo i 16 år så har man fyllt sin städkvot för resten av livet .
På hemvägen hoppade vi in på Slöjddetaljer och Varnhems Klosterkyrka. Får nog säga att det är mindre ogräs i mina häckar än vad det var i klosterkyrkans. Är det detta som kallas arbetsskada, när man på sin semester åker runt och kollar hur andra vaktmästare rensar sina häckar ?
Jag var inne på webstamboken för en stund sedan. Ungstonas RS-nummer är registrerade, så nu känns de plötsligt "vuxna" . Hedda har RS 5898 och Rosa RS 5899, det borde väl gå att lära sig. Meritlistorna är uppdaterade med premieringsresultatet och det är märkligt att det lilla ordet diplom kan se så vackert ut när man läser det . Jag är så otroligt lycklig över att båda två fick denna fina utmärkelse, det känns så overkligt bra.
Vi får se om det blir några mer utflykter på semestern. Jag vet inte vad det är med resten av familjen, de vill bara vara hemma. Själv känner jag rastlösheten komma krypande, det kanske trots allt är bäst när man jobbar? Nog för att det finns att göra här hemma så det räcker och blir över, men just detta att det är nu man skall passa på att åka ut och ingen vill åka någonstans känns lite frustrerande.
Ungstona börjar förskolan
tisdag 5 augusti 2008 23:56
Det är dyrt att lägga näsan i blöt. Eros ihopsydda nävinge kostade ungefär 1000:-/stygnet . Fakturan kom idag och den var på 3092:-, varav läkemedel 154,78. Visserligen var det en vardagkväll, men det är ju märkligt att det är dyrare än en söndag . När jag hade veterinär ute till Nimitz förra året kostade det bara 1600:- för en helg. Naturligtvis är självrisken höjd till 2600:- och utöver det skall man betala 10%, så det blir hela 183:- jag får ut, fast det behåller de väl i administrativ avgift. Det är bara att betala och se glad ut, vi får väl lägga det på kontot för skönhetsvård. 3000:-, den valacken har högre skönhetsbudget än resten av familjen tillsammans .
Ungstona har fått prova bett idag. Jag tog på dem träns med grimma över och gick en promenad med en i taget. Det var som väntat inga bekymmer. Vi var ute på vägen och mötte några bilar och det gick hur bra som helst . Jag sprang lite med Hedda och hon rör sig väldigt bra, jag tycker det kommer mer och mer. När jag hade släppt ut dem i hagen igen och såg Hedda och Eros bredvid varann tänkte jag på vilket vackert par de där båda skulle bli framför en vagn .
Katalogen för riksen ligger ute på nätet. Det är massor med fina ponnyer anmälda. Men många av dem har jag sett vid ett flertal tillfällen, så jag behöver inte deppa ihop över att jag inte kan åka dit. I stället har jag blivit sugen på att åka till Köping på söndag. Men jag skall ju till Nossebro på lördag och jag kan ju inte vara borta hela helgen. Eller...det kanske jag kan , får nog lusläsa katalogen lite till innan jag bestämmer mig. Fast egentligen borde jag lägga de bensinpengarna i valackens sparbössa för oväntade skönhetsoperationer, man vet aldrig vad han tar sig för härnäst .
Shetlandsweekend & Järnåldershelg
måndag 4 augusti 2008 17:55
Nu är familjen återförenad igen efter en toppen helg på olika håll. Stefans helg har väl förstås inte varit fullt lika bra som för oss andra, men så är det ju när man arbetar med människor. Kaos på helgerna hör väl nästan till rutinerna . Men vi andra tre är mycket nöjda :) Farmor och Mikael har varit på Järnåldershelg i Ekehagens Forntidsby och sonen är alldeles lyrisk över att både fått gå klädd och ha bordsskick som en järnåldersmänniska en hel helg . Mikael har varit med om massor av upplevelser och utöver det blivit förtjust i några kor som gick i en hage bredvid. Så nu skall han tydligen skaffa sig en kossa som han skall döpa till Magdalena . Det hade varit en mängd olika aktiviteter i Forntidsbyn, Mikael hade bland annat tillverkat en glaskula, paddlat kanot, varit med i spelen och mycket annat. De sov kvar över natten i ett järnåldershus. De fick även prova på olika sorters mat som torkad fisk och annat. När de kom hem sent på söndagskvällen sa Mikael att han inte alls var trött, han sa att han var helt slutkörd :) Tack farmor för att du följde med, jag tror nog ni har haft lika roligt båda två ;) Nu har Mikael sovit hemma i natt, men i eftermiddags åkte han bort igen. Denna gång till en kompis för att övernatta i tält. Det har varnats om massor med regn här, så kompisens smarta mamma har slagit upp tältet inne ladugården.
Cecilia och jag har varit på Bluemull hela helgen och det var precis som förra året toppen . Mycket intressanta föredragshållare, trevliga människor och god mat är bara några av ingredienserna som gjorde det till en härlig helg. Cecilia trivdes som fisken i vattnet, hon och några andra tjejer har hoppat studsmatta i två dagar. Åtminstone nästan, de hann med att bada, spela kort och sitta i den vuxenförbjuda myshörnan också :) Goda drycker fanns det också , men jag drack bara en grogg. Parkinson hette den, eller om det var effekten den framkallade . Jag dricker sprit så sällan så snart knackar väl IOGT-NTO på dörren och undrar om jag vill bli medlem. Det är ju lite svårt att få till något spritdrickande när man jämt och ständigt behöver ut och åka bil.
Det är alltid intressant att se andra ponnyer än sina egna. När dessutom finns ett helt gäng med små föl får man ju nästan lust att stoppa in en i bilen när ingen ser det. Rent praktiskt skulle det i år inte varit några problem, för vi hade pappas Renault Kangoo och ett föl hade legat gott på luftmadrasserna där bak ;) Cecilia och jag sov åtminstone väldigt bra så den bilen skall vi nog låna fler gånger. På förra årets Bluemullhelg fastnade Cecilia för ett skäcksto. I år kom samma sto fram till henne och ville bli klappad. Gissa om Cecilia var lycklig . Stort tack till hela Bluemullgänget och medhjälpare samt alla andra som var där för en toppenhelg.
På hemvägen tog vi en sväng förbi Borås och besökte både Hööks och Knalleland, bäst att passa på när man är i närheten. Jag handlade inget till mig, men Cecilia fick en tröja på Hööks och i Knalleland blev det en bok och ett halsband. Jag brukar köpa något litet till barnen när vi är ute och åker, så Mikael fick också en bok. Den verkade spännande, för han kastade sig över den så fort han fick den. När vi kom hem stannade vi förstås till vid stallet, eftersom jag inte träffat mina små juveler sedan i fredags. När jag gick mot shettishagen kom alla fyra galopperande med Eros i täten och när jag klev in i hagen började alla nosa och var så mysiga. Till och med Heavenly lät sig klappas ½ minut. Då kände jag mig väldigt välkommen hem och glad över mina snälla ponnyer . Jag var ju såklart tvungen att hälsa på de tre stora också. Kanett var långt borta, men när jag ropade kom hon skrittande i rask takt. Det var väl iofs havren hon får varje kväll som lockade mer än mig...
Idag har vi haft besök av två shettisvänner som var på genomresa. Det passade så bra att de stannade till här och hälsade på innan de fortsatte. Vi tog bara en snabbtur till stallet, för regnet öser som sagt ner idag. Det är alltid trevligt med besök av de människor man vanligtvis bara träffar på utställningar runt om i landet .
Ikväll skall vi gotta till det med lite hämtpizza. Vi kanske hyr en film om vi hittar något bra. Men först skall jag ge mig ut i ösregnet igen, det är dags för kvällsronden hos hästarna :)
Hjärtat i halsgropen
fredag 1 augusti 2008 11:11
Jag höll på att få hjärtinfarkt igår kväll. När jag kom till stallet såg jag shettisarna i sin hage. Jag såg inte hur många de var, men tänkte inte mer på det, så jag tog in Nikita och Nimitz och grejade lite med dem. När de var utsläppta igen gick jag till shettishagen för de dagliga rutinerna. Tre av dem kom, men Rosa var puts väck. Jag kollade över vallen, ingen Rosa. Jag ropade på henne, men det hände inget. Då började pulsen stiga och jag såg hemska syner framför mig . Låg hon med brutet ben, hade hon hoppat över staketet och drunknat i ån eller hängt sig i ett träd? Tankarna for som virvelvindar i huvudet. Jag funderade på hur jag skulle berätta för mamma att hennes häst var död, eller för Maria. Och till Bluemull kunde jag ju absolut inte åka efter en sådan tragisk händelse. Jag svalde och skulle just börja gå runt resten av hagen för att ta reda på vad det var för hemskt som hade hänt. Då kom Rosa skridande likt en drottning uppför backen från dalen. Jag rusade fram till henne och kände på alla fötterna, de var kalla. För säkerhets skull fick hon trava lite också, ingen hälta. Hon var alldeles frisk och oskadd . I ärlighetens namn såg hon ut att undra vad jag höll på med . Det är förresten inte första gången Rosa är "försvunnen", det var likadant några gånger i vintras. Har hon inte förstått att hästar är flockdjur? Tokrosa .
Idag skall det packas inför helgen. Den blir garanterat toppen.
Vilken fantastisk månad :)
torsdag 31 juli 2008 10:02
Sista dagen i juli och vilken månad det har varit . Vi har i rask takt avverkat två utställningar och en premiering med våra treårsston. Resultatet blev mer än vi ens vågat drömma om. Nu har jag funderat klart ang Mantorp, Rosa åker dit ensam. Jag är så lycklig över Heddas otroliga resultat så nu vill jag avsluta hennes treårssäsong genom att minnas den så här. Bättre kan det inte bli .
Semestern fortsätter och värmen består. Hela familjen har varit seg efter hettan i Nossebro. Ungarna har inga förslag på aktiviteter, det verkar räcka med att leka med kompisar och åka till poolen i Tidan och bada. I tisdags tog Mikael simborgarmärket. Det var egentligen Cecilia som ville ta det, men hon orkade inte riktigt 13 längder. Av ren retsamhet simmade Mikael då de 200 meter som krävdes. Gissa om lillasyster var ilsken ! Igår var Stefan med henne till badet igen, hon har gett sig katten på att klara simborgarmärket innan lovet är slut, så nu tränar hon för fullt .
Jag har fixat lite i sadelkammaren. Bytt plats på lite krokar och plockat ordning på saker. Vi har två garderober ute i skjulet som skall dit också. Egentligen är väggarna fulla, men jag får tränga ihop Ardennerselarna lite till så får de nog plats. De där selarna behöver verkligen putsas men det har ägaren slarvat med ;) Jag får nog ta ett tag med det i vinter, kanske hjälper ägaren till om vi hjälps åt?
Helgen som kommer är fyllt med trevliga saker . Mikael och farmor skall åka till Ekehagens forntidsby, det är någon slags medeltidshelg där. Cecilia och jag skall först på möte, sedan åker vi direkt därifrån för att tillbringa helgen på Bluemull. Vi lånar pappas Renault och sover i skåpet där bak. Cecilia tycker det skall bli jättekul att åka "husbil". Nackdelen är att den bullrar så när man kör, så vi får väl ha hörselkåpor på oss. Pax för dem med radion i . Stefan skall jobba två nätter i helgen. Han har ju semester, men det var sådan personalbrist på hans jobb så han hoppar in extra. Man säger ju inte gärna nej till att jobba 24 timmar men få betalt för 48. På måndag fortsätter det trevliga, då får vi besök av Shetlandskompisar. Det skall bli så roligt ! Tänk vad många nya, trevliga bekantskaper de små ponnyerna för med sig.
Det är fler bilar som bullrar. Den Supersnabba Hondan har tappat ljuddämparen, så han låter som en raggarbil. Ungarna tycker att det är jätteskoj :) Jag skall åka och hämta delar idag så får vi se när Stefan kan fixa detta. Vi behöver nog låna en smörjgrop någonstans.
Nu har resten av familjen vaknat, så nu blir det lite frukost innan jag åker in till stan. Ha en bra dag :)
Vilken fantastisk dag :)
måndag 28 juli 2008 10:40
Det är inte lätt att sammanfatta gårdagen när man som jag är alldeles mållös av lycka . Vi var på stopremiering i Nossebro med Hedda och Rosa. I en elva hästar stor ring placerades Hedda först med ofattbara 99889=43 poäng . När det gäller Rosa besannades mina förhoppningar. Hon placerades på femte plats med 88897=40 poäng. Båda våra underbara, snälla, vackra ston tilldelades alltså diplom igår ! För mig är detta en jättestor grej, diplom är ju något så klassiskt, något som verkligen skrivs in i "historieböckerna". Jag är lika lycklig nu som när Nikita fick diplom 1983. Mamma känner förstås likadant. Ett jättetack till uppfödaren Maria P som hjälpte oss med finputsen :) Det kändes så skönt att få proffshjälp en dag som denna, vi är ju ännu nybörjare på detta med shettisstyling men de mer erfarna delar gärna med sig av både råd och praktisk hjälp. Maria gick även på ring med Rosa samt att höll våra hästar så jag kunde ta kort.
En annan sak jag tänkte på och som verkligen värmer i hjärtat är hur shettisfolket ställer upp för varann. Vi var en hel liten koloni som uppsökt den lilla skugga som fanns. När det fattades hästhållare fanns det snälla människor som villigt hjälpte till. Det är verkligen guld värt och inte första gången jag tänkt på detta. För att inte tala om alla gratulationer vi fått, både på plats, via mail, gästboksinlägg och övrigt. Folk är verkligen gulliga och gläds med varann. Denna gång följde hela min familj med på premieringen och det betyder också jättemycket. Min underbare hästallergiske make hade gjort matsäck för ett helt kompani. Han såg till att jag drack ordentligt och det var ju verkligen nödvändigt i denna värme. Han agerade också hästhållare och det gjorde han jättebra. Hans allergi mådde väl inte så bra av det, förstås . Barnen var också jätteduktiga. Inte ett gnällande på hela dagen, utan de satt tålmodigt i skuggan och grejade med sakerna de tagit med sig. Mikael råkade väl tyvärr berätta några icke rumsrena historier för Johannas barn , men vi får väl hoppas att deras hörsel var tillfälligt nedsatt . Det får bli kinarestaurang någon kväll under semestern. Våra barn gillar de röda heltäckningsmattorna på Tai Pak i Skövde , men det finns även ett bra ställe i Skara. Vi får se vart vi åker :)
Alla ston som tilldelas diplom i vårt område får vara med och tävla om länets bästa ston inom olika kategorier. Denna tävling hålls i samband med SPA:s utställning den 17 augusti. Eftersom Hedda fick så höga poäng så åker jag förstås dit med henne och då tar vi med Rosa också. Det innebär att jag tyvärr inte kan åka till Shetlandsriks som arrangeras samma helg. Jag har inte anmält någon häst, men hade tänkt att åka dit som publik. Som det känns för stunden åker inte Hedda med till Mantorp. Utställningslusten är det inget fel på, men det känns som att gårdagens resultat får sätta punkt för hennes treårssäsong . Den kunde ju knappast slutat bättre :) Rosa är också anmäld och hur vi gör med henne har vi inte riktigt bestämt ännu, vi skall fundera på den saken lite till. Jag skall åka till Mantorp, men om det blir med eller utan häst återstår att se. Vi har även treårstestet framför oss, men det är en helt annan sak och något som vi ser som en kul grej. Gör vi bort oss så är det inget vi gråter över ;)
Idag skall jag bara njuta av semestern. Jag tror det får bli något gott att fira med också, kondis i Tidan öppnar efter semestern idag. Jag skall posta stonas pass också, så de kan tilldelas sina RS-nummer. Kanske att jag åker in till stan och beställer några förstoringar på korten från igår. Det vore så roligt att ha, när jag för ovanlighets skull fick riktigt fina kort på våra egna hästar. Ha en bra dag i värmen :)
Härliga tider :)
fredag 25 juli 2008 23:40
Det är skönt med semester . Jag har redan tappat bort vilken veckodag det är. Om bara plånboken fylldes på varje månad skulle jag kunna tänka mig att ha semester året runt. Den sociala biten klarar jag av bra större delen av året genom alla hästutställningar och annat. Det skulle ju vara värre den perioden det är paus på den fronten. Men då kunde jag ju åka och fika med Ewa och Christer, förstås. Vi har ju redan stambord på kondis i Tidan. Sedan kunde jag ju gå några ABF-kurser under vintrarna, det finns ju alltid en massa saker man behöver lära sig, Photoshop och hemsidor och annat. Tänk vad man skulle hinna köra häst mycket också! Det är väl tur man kan drömma, för någon påfylld plånbok får jag nog inte utan arbete. Så då är det tur man äntligen hittat ett jobb man trivs med.
På söndag är det dagen D. Den dag jag både fruktar och längtar efter. Det är då Hedda och Rosa skall visas på sommarpremieringen i Nossebro. Det låter väl nästan som det gäller liv och död, men det gör det såklart inte . Hedda har ju sitt "tröstdiplom" klart, men det kan inte hjälpas, jag tycker det riktiga diplomet är mer värt. Om vi lyckas nå det återstår att se, det finns som bekant inga garantier här i hästvärlden. Sedan har vi lilla Rosa. Där kan det gå hur som helst. Jag hoppas att hennes storlek (92 cm) och förärvningssäkra moderlinje kommer att värdesättas. Hon borde komma mer till sin rätt på en avelsvärdering än i utställningsringen, tror jag åtminstone. På söndag kväll har vi svaret och hur det än slutar så är våra ponnyer lika trevliga och snälla ändå .
I morgon skall fyra ton hö lastas av, så nu skall jag gå och lägga mig .
Avelsplaner
torsdag 24 juli 2008 00:59
Hedda och Rosa är nu inbokade hos hingst till nästa år . Det känns jättebra och vi är så glada över att de är välkomna hos den tilltänkte kavaljeren. Hoppas nu de tycker lika bra om honom som jag gör . När Eurydike dog började jag tveka om att trots allt betäcka Hedda i år. Nu är jag glad att jag kom på andra tankar, för hur skulle vi kunnat avvara henne mellan alla löshoppningar och utställningar som avlöst varann hela våren och sommaren. Nej, detta känns mycket bättre. Nästa års viktigaste mål är att få båda stona dräktiga, sedan får utställningarna komma i andra hand. Det känns redan spännande, vi har ju inte haft några föl sedan 2003, då Eros föddes. Jag ville låta barnen rida Eurydike innan de blev för stora för att sedan låta henne gå i avel, men det blev ju tyvärr inte som planerat. Jag saknar henne...
Jag har städat huset i två dagar, mycket välbehövligt. I morse gav jag mig i kast med köket och bar mig väldigt dumt åt när jag skulle torka av fönsterlampan. Blöt trasa och elektricitet är ingen bra kombination. Det ryckte till så det kändes ända till armbågen. Eftersom köket mest kan liknas vid ett slagfält medan jag storstädar, fick det bli hämtpizza i trädgården till middag. Stefan ringde till macken som ligger 800 meter hemifrån och beställde. När han kom dit för att hämta pizzorna, 10 minuter senare, fanns det inga. Kocken var försvunnen , hans bror hade blivit sjuk så han hade stuckit därifrån. Åtminstone hette det så . Det var bara att åka hem och ringa till nästa pizzeria och där var tack och lov kocken på plats, så vi kunde få lite mat i våra tomma magar. Igår hade jag lovat barnen att åka och bada idag, då visste jag inte att städlusten skulle bestå och jag skulle vänt upp och ner på köket. Men ett löfte är ett löfte, så det var bara att lämna röran och åka till Tidanbadet några timmar. Det är en bassäng, men ungarna tycker det är helt okej. De badade medan jag låg i gräset och läste. Tror till och med jag slumrade till en stund. Nu är köket färdigstädat, så det går att äta frukost där i morgon bitti .
Semester
tisdag 22 juli 2008 22:30
Nu har vår semester börjat och det är jätteskönt. Jag brukar bli rastlös de första två veckorna, men så känns det inte i år. Det kanske beror på att det är så mycket trevliga saker inplanerat på helgerna. Det tog två dagar att återhämta sig från Rockelstadsutställningen. Den morgonen gick jag upp 2.30, det är ungefär samma tid jag gått och lagt mig de senaste nätterna...Det var en otrolig dag, jag går fortfarande runt med ett fånigt leende .
Idag har jag städat hela dagen. Det var välbehövligt, för de senaste veckorna har vi jobbat så mycket, så när djuren och barnen blivit omskötta har jag inte orkat något mer. Om jag har städlust i morgon också fortsätter jag med köket, annars får den storstädningen vänta tills en annan dag.
Igår togs Eros stygn bort. Pappa har en arbetskamrat som jobbat 17 år på Skara djursjukhus och han var så snäll att han kom ut och gjorde detta. Min korta sjukvårdskarriär tog nämligen slut när jag var 15 år och pryade på Ortopeden på KSS . Första dagen skulle jag vara med när de tog bort stygnen på magen på en tant. Eller stygn, det såg ut som om de häftat ihop hela magen med en stor häftapparat. Jag blev yr i huvudet direkt och sa att jag var tvungen att gå på toaletten. Jag vinglade ut i korridoren och höll mig i väggarna ända bort till toa. Det var ju tur att jag inte svimmade av, för hur skulle de hittat en försvunnen praoelev inlåst på en toalett .
Jag har betalt lite anmälningavgifter också, skall posta anmälningarna i morgon. Det är både till några utställningar och treårstestet. Nu finns ingen återvändo . Vi skall åka iväg till ett ridhus och träna lösgalopp någon dag, sedan återstår en löshoppningsträning före testet också.
Nu skall jag surfa vidare och kolla upp lite semesteraktiviteter här i närheten :)
Utställning på Rockelstad
söndag 20 juli 2008 14:07
Igår var jag, mamma, Cecilia, Hedda och Rosa på utställning på Rockelstad. Dagen började tidigt och från början var även Mikael med i bilen. Vi startade redan 03.30 från stallet, men bara efter några kilometer fick vi stanna eftersom det var punktering på vänster framdäck på bilen . När det inträffade fick jag lust att åka hem och släppa ut hästarna i hagen igen, för hur skulle denna dag sluta när den börjat så dåligt. Sängen kändes mer lockande än att åka på utställning. Men det gick inte mamma med på, så vi ringde pappa som kom och hjälpte oss. Det kändes heller inte bra att börja en så lång resa utan reservdäck, så vi ringde även Stefan, så han kom med vår Toyota så tog vi den i stället. Nu har jag ytterligare en sak att glädja mig åt med vårt transportköp. Eftersom det är en boggie var det bara att koppla loss den med hästarna i , hade vi haft mackens enkelaxlade hade vi fått lasta ut hästarna på parkeringsplatsen. Denna oplanerade procedur tog bara 30 minuter, sedan var vi på väg igen. Men då hade stackars Mikael redan blivit åksjuk, så han bestämde sig för att kliva av hemma i Väring när vi passerade. Det var nog inget roligt beslut, för det var en viss liten person som han gärna velat träffa på Rockelstad . Vi får hoppas det blir fler tillfällen.
Resten av dagen gick utan missöden. Vi visade först på dagen i en 10 hästar stor treårsklass. Jag visste redan innan att det var riktiga stjärnor allihop, så jag hade inga förhoppningar om några framskjutna placeringar. Men jag hoppades på guld för Hedda. Jag visade Rosa först och den rackarungen behöver fostras lite, för att stå still är inte hennes grej. Hon rörde sig åtminstone bra i ringen. Direkt efter var det bara att byta till Hedda och det är en väluppfostrad flicka . Hon skötte sig perfekt och visningen kändes jättebra. När det var dags för kritik rangerades vi inte, utan Ronny började med att plocka in hästarna för kritik bakifrån medan vi vandrade runt på ring. Det systemet gillar jag, för på så sätt blir ju de bästa hästarna kvar till sist och spänningen stegras. För de som placeras sist känns det också bättre att slippa stå och vänta. Ronny började med att säga att detta nog var den bästa 3-års ring han någonsin dömt, alla var av mycket hög klass. Med sådana ord i öronen kändes det inte speciellt hårt att rackarungen fick lämna ringen först med 88788=39 poäng . Häst efter häst fick sin kritik och när det var fyra-fem stycken kvar förberedde jag mig på att nr 25 skulle kallas in. Men inte då, vi fick vandra vidare. Till slut var det bara Jotex-döttrarna Hedda och Madicken kvar. Till min förvåning kom Madicken tvåa med 42 poäng och Hedda vann till min stora lycka ! Jag blev så glad så tårarna kom, tänk att min snälla häst är så vacker. Ja, det klart att jag vet det, men det var ju trevligt att även domaren tyckte det ;)
Efter denna klass fick flickorna stå i transporten tills det var dags för Champion Ungsto. Där tävlade Hedda mot Cattis fina 2-åring och min lilla groda vann där också. Ronny önskade stort lycka till med henne i framtiden och jag blev så glad. Cattis har en del i vinsten hon också, för det är hennes förtjänst att Hedda bor hos mig. Jag tror hon får bli gudmor till första fölet . Sedan var det dags för BIS och där hängde vi med till ungefär mitten. Då avslöjades poängen som blev 99888=42 och kritiken var så bra. De flesta vet väl redan resultatet, men BIS blev Smevallens Glory som otroligt nog var ännu vackrare nu när hon fått sitt första föl. Mäktige Riccardo blev reserv BIS och det bådar ju gott inför Tysklandsresan. Junibackens Rembrandt blev Champion Unghingst, så av fyra Junibacken-uppfödningar och tillika Jotexbarn, blev det tre st 42-poängare och så lilla Rosa på 39 :) Grattis Maria P!
Som vanligt var Rockelstad helt otroligt välordnat och vi fick priser så vi dignade. Jag tittade inte i kassen förrän vi kom hem. Tack Lotta, det var jättefina priser i den! Fyra rosetter blev det också, bla Almnäs Dunders, tack Maria! Vi fick även en jättefin glasskulptur hästar på och Cecilia valde två rosa grimmor på prisbordet. Hedda vann också 25 kilo foder, det glädjer sig säkert Kanett över för det är hon som får äta upp det :) Jag måste även tacka Maria Jansson som höll i mina hästar så jag fick lite fina kort på dem. Tack även till Emil som höll Hedda så det blev ytterligare foton. Tack till Malin också, som var så snäll och hjälpte oss att gå på ring .
Nu börjar min semester och på bättre sätt kunde den väl inte starta. Nästa söndag är det stopremiering i Nossebro och visst hoppas jag att min Hedda får diplom , men man skall ju aldrig vara säker på något. Mamma är så glad, för flera kunniga uppfödare sa till henne att lilla Rosa kommer bli en riktig pärla om några år. De orden värmde, för det hoppas och tror vi också på .
Hölastning
torsdag 17 juli 2008 22:36
Jag blev tvungen att redigera gårdagens datum lite, det är visst juli månad redan . Datorn fungerar bra, men jag blev lite fundersam när jag tittade på foton i den. Hedda och Rosa hade så korta ryggar så jag började undra om de verkligen är så ihoptryckta. För en stund sedan satt Stefan och försökte ställa om inställningen på skärmen, snacka om att jag andades ut. Det var inte mina hästar som det var fel på .
I kväll har vi lastat av 470 balar hö, ett lagom pass kvällsgymnastik. Eftersom jag skall upp vid 4-tiden i morgon säger jag godnatt nu .
Rena rama julafton :)
torsdag 17 juli 2008 00:08
Jag brukar inte kyssa andra karlar än min egen, men idag var det nära. Framåt kvällen tutade det utanför köksfönstret och när vi tittade ut var det svågern Magnus som kom med vår dator. Som jag har saknat denna dator medan den varit borta. Magnus har offrat stora delar av sin semester på denna maskin och jag skall inte ens försöka mig på att förklara vad som var fel. Nu tycks den i alla fall fungera och allt som fanns i den är kvar. Vi har köpt en extern hårddisk som extra säkerhet, det borde vi gjort för längesedan... Tack snälla Magnus för all hjälp!
Två arbetsdagar kvar, sedan är det fyra veckors semester. Jag börjar undra om det verkligen är värt att ta semester, med tanke på hur mycket det är man måste informera vikarien om. Känns nästan lättare att jobba i stället, så man slipper att glömma något och det slutar i katastrof. Förresten så blir det inte två fulla arbetsdagar för mig. På fredag tänker jag börja redan vid 5-tiden på morgonen, jag måste hem och sova några timmar innan jag gör i ordning hästarna inför Rockelstad. Vi skall nämligen åka redan vid 3 på lördagsmorgonen, så jag tror det behövs bunkras upp med lite sömn.
På tal om sömn, nu skall jag hänga upp en tvätt sedan blir det sängen för mig. Vikarien och jag skall köra hårt i morgon, eller senare idag blir det visst. Efter jobbet skall det lastas av tre balvagnar med hö som stått inomhus och väntat ett tag.
Datorproblem och annat...
söndag 13 juni 2008 11:45
Man skulle kunna tro att världen har stannat här hos oss, men riktigt så illa är det inte. Däremot hade vi ett strömavbrott för ett bra tag sedan och efter det vägrade vår dator att starta. Den har varit på reparation länge och nu börjar vi se ljuset i tunneln, hoppas jag åtminstone. Under tiden har vi fått använda den gamla och den saknar alla program som krävs för att sköta om hemsidor. Cattis är så bussig så hon har hjälpt mig med denna uppdatering. Tyvärr har ju Västs sida blivit lidande av mitt datorhaveri, men så fort jag får tillbaks den skall jag jobba i kapp så fort det bara går.
På en månad hinner det ju hända ganska mycket. Löshoppningskursen är avslutad, nu återstår en repetition i höst strax före testet. Vid den sista lektionen kom Hedda på att detta med hoppning var ju buskul. Vid de tidigare träningarna har hon hoppat allt i ett lugnt tempo. Nu stod hon och studsade i väntan på att bli släppt och när jag släppte henne galopperade hon med god energi och hoppade strålande. Det skall bli väldigt roligt och spännande att vara med på vårt första treårstest.
En annan, för mig, stor grej är att vi äntligen köpt en egen hästtransport. Vilken lyx det är att slippa laga hyrtransporter, släpa väggar hit och dit, städa och lämna tillbaka transporter mitt i nätterna. Stefan har tjatat om detta länge och nu äntligen slog vi till. Premiärturen gick till Örebro. Hedda och Rosa ställdes ut på Shetland Nords Novisutställning där. Jag var jättenervös, för det var ju även premiärvisning för Hedda i min ägo. Men det gick så bra, båda stona gick i samma klass och Hedda gick etta med Rosa som god tvåa. Båda fick guld med 5x8, så både jag och mamma är överlyckliga. Hedda gick vidare till Ch ungsto, där vann hennes halvsyster Junibackens Naomi, en mycket vacker ponny. Nästa helg bär det av ända till Rockelstad och en vecka senare är det dags för stopremieringen. På båda dessa ställen är det mycket fina ston i deras klasser, så några segrar tror jag inte på. Huvudsaken är att de får rättvisa bedömningar, placeringen är inte så viktig för mig. Även om det var väldigt kul att få gå några varv i BIS-ringen ;)
I onsdags hände en liten olycka. Pappa höll på att trimma gräs. Han tog en paus för att släppa ut shettisarna på vallen. De får inte gå där hela dygnet, eftersom Hedda och Rosa skall hållas i lagom hull inför sina visningar. Han tog av sig trimmern men behöll selen på. Så kan man tydligen inte göra om man har en Eros som lägger näsan i blöt överallt. När pappa höll på att öppna staketet kom Eros fram och bet tag i selen. Det bar sig inte bättre än att han fastnade med näsvingen i kroken där man hänger trimmern. Han ville förstås komma loss och ryckte och slet så pappa ramlade omkull. Eros kom loss, men i villervallan touchade han till pappa i huvudet med en hov. Mamma ringde när jag var på hemväg från jobbet, så jag åkte förstås raka spåret till stallet. Där satt pappa i en stol och fick huvudet tvättat, han äter blodförtunnande och blöder väldigt lätt. För säkerhetsskull blev han skjutsad till akuten. Medan han var där tog mamma och jag in Eros och konstaterade att han behövde sys eftersom näsvingen hängde lös. Jag ringde veterinären som kom ganska snabbt. Han tyckte att det var det bästa stället att skada sig på och sydde glatt ihop såret. När han börjat sy ångrade han att han inte valt vit tråd, den svarta såg likadan ut som Eros morrhår. Under tiden Eros syddes kom pappa hem, han hade fått det lilla såret ihopklistrat.
Dagen efter var olyckan framme igen. Eros hade fått vara ute på vallen en stund, men skulle gå in för att få vara ifred för flugorna. Pappa höll honom och jag skulle stänga staketet. Det var på samma ställe olyckan dagen före hade hänt, Eros kom ihåg det och blev rädd och ryckte till. Pappas arm blev då obrukbar, så dagen efter fick han åka till sjukhuset igen. Det blev röntgen, men inget var brutet eller sprucket, troligen ”bara” en muskelbristning. Det gör väldigt ont men det är väl snart bra igen.
I fredags tappade Mikael sina glasögon så de gick i två delar. Optikerbesök står nu på att-göra-listan. Därefter har det varit lugnt på olycksfronten, ända tills idag. Stefan och ungarna håller på att sätta upp en borg i trädgården. Mikael lyfte upp en stor träpåle och råkade slå den rakt i huvudet på sin stackars far. Men jag tror vi klarar oss från läkarbesök ;)
Rudolf med röda mulen...
lördag 7 juni 2008 20:35
Den envisa förkylningen håller i sig. Ena stunden är det tvärstopp i näsan och i nästa rinner det som rena Niagarafallet. Jag är lika röd som Rudolf. Till råga på allt råkade jag bita mig i tungan när jag nös, så nu är den svullen och jag sluddrar som en fyllehund också.
Någon Falunresa blev det tyvärr inte för Mikael hostar så mycket på kvällarna att han fick avstå även från scoutlägret. Igår fick han lite kompensation genom att Stefan gick med honom på bio. De såg den nya Indiana Jonesfilmen och båda två tyckte att det var jättebra. Idag har hela familjen varit ute på olika håll. Stefan och Cecilia är på Liseberg med barnkören, de väntas hem vid 22-tiden. Jag, Mikael, mamma och Asta har varit på Shetland Västs matchnings- och visningskurs. Mamma var lite trög att övertala att åka med, men så här efteråt är hon eld och lågor och tycker absolut att det var den bästa kurs hon någonsin varit på och jag instämmer :) Vi var bara ungefär 10 personer som deltog, men vi hade en mycket trevlig dag i solen. Det vet i katten vart tiden tog vägen, men plötsligt var det eftermiddag och dags att åka hem eftersom mina föräldrar var bortbjudna på kvällen. Vi hann förstås inte hem i tid, utan pappa fick åka före, så skjutsade jag dit mamma när hon varit hemma och bytt kläder.
Denna kväll får bli lugn. Mikael ser på film och skulle äta popcorn, tänkte han. Men tyvärr så läste han fel på tiden för poppningen, så alltihop blev förkolnat och det luktar bränt i hela huset. Med tanke på popcornens utseende och lukten, så får man väl vara glad att inte hela micron brann upp. Jaja, nu vet han det till nästa gång :)
Krassliga huset
tisdag 3 juni 2008 20:28
Jag får nog låta bli att åka på Västs utställningar, de för bara elände med sig . Denna gång fick jag hög feber och halsont kvällen efter. Resten av familjen var/blev också sjuka, så vi har varit hemma allihop idag. Jag har mestadels legat i sängen och knaprat Alvedon, så nu är jag lite bättre igen. I morgon måste jag jobba, för annars dör blommorna. Cecilia kan också gå till skolan men herrarna i huset får stanna hemma minst en dag till. Mikael tycker att han har världens sämsta föräldrar just nu. Fritids skall åka på sitt årliga läger till Viken i morgon, men vi tillåter inte att han följer med. Han hostar och skräller så det går bara inte. Fredag - söndag är det scoutläger i Alingsås, vi får hoppas att han kan följa med dit. Min Falunresa känns lite osäker för tillfället. Jag sa till Stefan att mitt förnuft talade om att jag nog borde stanna hemma. Då undrade han varför jag skulle lyssna på förnuftet nu, när jag aldrig gör det annars . Nåja, det är bara tisdag idag, så jag kan bestämma mig senare i veckan.
Uddevallautställningen var det då i söndags. Jag är i efterhand så glad över att jag åkte utan Hedda, för det var ruskigt varmt hela dagen. Det var ju som vanligt väldigt många hästar som föll mig i smaken. Extra roligt var det ju att Yadira gick så bra. Hon kommer ur samma moderlinje som min Hedda. Hoppas att jag kan välja rätt kavaljer till henne så hon får lika fina avkommor i framtiden . Dagens finaste huvud hade Bluemull Watch Up, det var så litet och fint och han såg så förståndig ut.
Nu skall jag värma lite the. Kom just på att jag glömt att äta idag . Barnen har fått alla mål, men jag har bara stoppat i mig fyra Alvedon och en bulle. Nu ekar magen av tomhet, men det är inget som lockar. Skall inventera kylskåpet och se om jag ändå hittar något frestande.
Löshoppning och kalas lördag
31 maj 2008 22:50
Då var en denna dag slut, det har varit fullt program. Först var jag och mamma iväg och löshoppade Hedda och Rosa. Idag var det fem stycken svarta, treåriga ston som deltog. Jättekul att se så många på samma gång. Allihopa var dessutom jätteduktiga i värmen. Hedda hoppar fortfarande allt lugnt och sansat. Rosa är det bra fart på och hon hoppar också allt. Jag är riktigt mallig över våra duktiga ponnyer.
När hästeriet var klart och jag kom hem var det bara att kasta sig in i duschen, för vi skulle ju ha gäster klockan 18. Det blev lagom lugnt, maten var jättegod och rabarberpajen tog nästan slut. Jag funderar på att ta med en liten bit som matsäck till Uddevalla i morgon. Men inte för mycket, för då säger väl min mage upp sig och det vore ytterst olämpligt just i morgon. Bilen är packad inför morgondagen, jag är livrädd för att glömma de tre kartongerna som måste med så det är lika bra att de finns säkert förvar.
Nu skall jag försöka sova. Hur nu det skall gå till, hela huset känns som ett brinnande inferno. Det känns nästan lockande att gå ut och lägga sig i lekstugan. Jag är så matt av värmen här inne, så jag orkar inte ens lägga till några smilisar ;)
Fulltecknad helg
fredag 30 maj 2008 22:30
Jag har haft problem med FTP-programmet, så jag har inte kunnat uppdatera något förrän idag. Fast den här gången kan jag inte skylla på tekniken . Nu är det i alla fall löst, så att det går att uppdatera Västs hemsida snabbt efter utställningen på söndag.
Förra helgen var det SPA-utställning på Hanaskede. Jag var där och hjälpte till, det var väldigt roligt. Folk verkar nöjda så här efteråt och det känns ju bra. Lite saker vill man nog ändå ändra på tills nästa gång. Det gick bra för shettisarna även i år. Min favorit Lyric blev BIS-hingst och ett svart treårssto reserv BIS bland unghästarna.
Både Stefan och Cecilia har hunnit med att fylla år i veckan. Det blev en ljudbok till maken och dottern fick sitt efterlängtade Legopaket. I morgon kväll kommer den närmast sörjande släkten på kalas. Cecilia har bestämt menyn, det blir varmrökt lax med färskpotatis och kall sås. Till efterrätt serveras rabarberpaj. Stefan fixar maten som vanligt. Jag och mamma skall åka och löshoppa ungstona så jag kommer inte att vara i vägen .
På söndag är det utställningsdax igen, denna gång i Uddevalla. Det är ju lovat väldigt varmt väder, så beslutet att låta Hedda stanna hemma känns rätt skönt. Då kan jag koncentrera mig på min uppgift utan att behöva oroa mig över hur hon har det i värmen. Det är väl bäst att ladda upp med ordentligt med dryck, så man inte tuppar av. Man kan lugnt säga att den kommande helgen är full av roliga saker. Så jag kommer väl inte direkt vara utvilad när jag börjar jobba på måndag igen ;)
Abstinens
fredag 23 maj 2008 23:30
Jaha, då var det fredag igen. Nästa vecka blir förhoppningsvis min sista som sjukskriven, då har jag varit hemma i 12 veckor . I förmiddags var jag iväg och visade vikarien hur hon skulle trimma i prästgårdens trädgård. Hon hade redan kört gång när jag kom dit och när jag såg henne gå där och trimma fick jag plötsligt sådan trimmerabstinens. Det låter väl inte klokt, men gräsklippning och trimning är mina favoritsysslor. Det syns vad man gjort och det blir fint. I mitt fall får man ju motion också, eftersom jag inte har någon åkgräsklippare till kyrkogården. När jag klipper prästgården lånar jag en av en arbetskamrat. Det är rena semestern att sitta där och klippa gräs. Min trimmer är jättebra, en sådan där riktig med sele som gör att man orkar hur länge som helst. Jag fick den förra året för den som fanns var helt kass. En liten radhustrimmer som man fick skakningar i händerna av efter en kvart . För ett tag sedan sa jag till min chef att om jag inte hade fått min nya trimmer så hade jag kört över den gamla med bilen . Då hade de varit tvungna att köpa en ändå .
Jag har tränat lite visning med Hedda i kväll. Hon är väldigt lätt och följsam, åtminstone hemma . Synd att man aldrig har någon som springer med dem, så man själv kan få se hur det ser ut. Det är ju inte riktigt samma sak att titta i hagen. Jag tycker det går trögt med fällningen och det är tydligen likadant på andra håll. Det är väl vädret, ena dagen sommar och nästa kallt igen. Brunsterna verkar dock fungera som de ska.
Vi funderar på att köpa hund. Helst ingen valp, utan "en bättre begagnad". Den skall förstås inte vara lastgammal, men några år och inte alltför stor. Jag kollar runt lite, men har ännu inte hittat något. Det får ta den tid det tar.
I morgon måste jag ge mig ut på presentjakt. Undrar om maken skall få något roligt eller något behövligt.
Limpbak och stadsbesök
torsdag 22 maj 2008 20:58
Jag började dagen med att baka åtta limpor som Mikaels klass skulle sälja till förmån för sin skolresa. Fast i ärlighetens namn skickade jag bara med sju, den åttonde limpan åt vi upp här hemma . Varje gång jag äter nybakt bröd frågar jag mig varför jag inte alltid bakar det bröd vi behöver. Det går ju inte att skylla på att det är jobbigt, för limpor sköter sig ju nästan själva.
Efter skollunchen kom Cecilia hem. Hon fick gå lite tidigare eftersom hon skulle till optikern i eftermiddags. Fast först fick hon följa med mig till sjukgymnasten, jag hade ingen lust att åka fram och tillbaka på vägen. Idag hade jag så ont i armen så jag fick order om att bara träna 30 minuter. Troligen körde jag för hårt förra gången . Efter träningen åkte vi in till stan. Vi hann med att äta och göra lite ärenden innan vi hade tid hos optikern. Jag klippte mig också och under tiden läste Cecilia en bröllopstidning . Precis som vi trott behöver hon glasögon, hennes huvudvärk är typisk för översynthet och brytningsfel, vilket hon har. Det var inte lätt att välja bågar, för det fanns många fina. Men till slut bestämde sig Cecilia för ett par blå med pärlor på skalmarna . Det var de jag också tyckte bäst om. Till Cecilias stora besvikelse får hon nu vänta i 1-2 veckor på sina glasögon. Hon trodde att de hade färdiga liggandes i en byrålåda . Skönt att hon har den inställningen, hon längtar efter att få visa upp sina glasögon i klassen.
Jag har postat lite utställningsanmälningar. Enligt den preliminära predikoturen så är jag ledig när det är utställning i Örebro , så dit och till Rockelstad har jag anmält. Det innebär att Hedda stannar hemma från Uddevalla. Utöver dessa två utställningar blir det nog bara Mantorp vi kommer att visa på i år, plus stopremieringen förstås. Sedan har ungstona varit ute tillräckligt, tycker jag. Det är möjligtvis om Eros får åka någonstans då. Hästarna räcker inte till för alla utställningar man vill åka på . Men det går ju bra att åka utan häst också. Om det blir som jag tänkt åker jag upp till Falun den 6 juni. Det skulle vara roligt att se ponnyerna i den delen av landet, det blir ju inte så ofta.
Fredag imorgon igen! Vart tar veckorna vägen? Lördagens kurs blev tyvärr inställd, men på söndag är det utställning på Hanaskede, så då skall jag dit och hjälpa till. Det skall bli roligt . Nästa vecka har vi två födelsedagar här i huset, så jag måste köpa lite presenter också.
Fruktan
tisdag 20 maj 2008 22:42
Jag har just skummat igenom en artikel om fruktan lite lätt. Jag skall läsa den grundligare sedan. Men jag kan redan av detta lilla jag hittills har läst konstatera att det börjar bli ett rent h-e att ha häst . Fruktanhalten ändras med väderlek och temperatur, skall man inte längre kunna ha ett arbete för att hästarna måste ledas fram och tillbaks hela dygnet för att minska risken för fång? Det känns som om den där jäkla fruktanen kommer bli min död också...Det kanske vore lika bra att lägga ner hästeriet innan man blivit alldeles kollrig i huvudet, byta till ett mer välbetalt arbete och sitta och rulla tummar på sin fritid i stället ? Men det är väl också livsfarligt, då skulle det väl bli skilsmässa här hemma. För vilken karl står ut med en fru med hästabstinens .
Jag har varit hos sjukgymnasten idag. Jag körde på rätt hårt så nu har jag ganska ont i armen. Jag frågade om jag kommer klara av att börja jobba för fullt när sjukskrivningen går ut. Men jag blev inte så klok av svaret, så nu börjar jag den 2 juni, går det så går det .
Vilken grej jag gick på för en stund sedan ! Jag hittade en jätteintressant hästtransport på Blocket. Det var en Star -05:a boggie och de begärde bara 27500:-. Jag kastade mig på telefonen, men det var inget svar i andra ändan. Efter bara några minuter ringde det på min telefon och då var det den jag hade ringt till. Hon var mycket tveksam när jag började fråga om transporten, förhörde sig om vilket nummer och namn som stod i annonsen. Jag läste upp det och det var hennes. Då berättade hon att det var hennes kompisar som skojade med henne för hon fyllde 30 år . Hon fattade plötsligt varför hon hade 23 missade samtal på mobilen...Det borde jag väl nästan fattat, ingen säljer väl en sådan transport så billigt.
I morgon skall Cecilia på miljödag i skogen. Eftersom jag ändå är ledig så följer jag med. Kanske bäst att börja tänka på sängen, så man inte somnar där ute i buschen .
Avslutad...
måndag 19 maj 2008 21:10
Husets grabbar hade en trevlig söndag. Mikael var mycket nöjd och i morse konstaterade han belåtet att nu fanns det mycket att berätta i skolan om vad som hade hänt i helgen. Jag tror säkert han berättade om löshoppningen också, för sådant imponerar på tjejerna . Igår var de som planerat på flygdag. Vädret var inte så bra för att titta på plan i luften, men det fanns ju plan på marken att titta på också. På hemvägen hade Mikael somnat och när de närmade sig Skövde meddelade han att när han sovit var han alltid väldigt hungrig. De hade ätit middag på F7, men detta var en liten vink om att han tyckte det var dax att prova på Skövdes nyöppnade Maxrestaurang . Stefan var inte sen att uppfatta detta, så de åkte dit och åt. De hann även med att besöka det nyöppnade "gubbdagiset" Biltema som öppnats alldeles bredvid .
Cecilia fick följa med mig till jobbet. Det var ingen rusning till den gudstjänsten, endast en besökare kom . Under predikan knuffade Cecilia på mig och sa att det var den minsta gudstjänst hon någonsin varit på. Eller om hon sa sämsta, jag minns inte riktigt . Själv såg hon inte ut att vantrivas utan sjöng med i varenda psalm. Hon gillar att sjunga, vad det är för något spelar mindre roll. Efteråt var det bråttom hem, för därefter skulle vi ha styrelsemöte i SPA hemma hos mig. Det kom ett gäng med trevliga tjejer och vi pratade och hade skoj i flera timmar .
Hedda är så brunstig så hon vet inte vart hon skall ta vägen . Ingen karl så långt ögat kan nå ...bara en valack och tre kastrerade hankatter, det är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, tycker hon . Jag har öppnat upp ner till dalen, så nu har de även en liten skog att gå i. Det finns även branta backar att klättra i och lite stockar att kliva över.
I morgon är det dags för träning hos sjukgymnasten igen. Undrar om han tycker att jag kan börja jobba 2 juni? Jag vill verkligen komma igång nu, men det som oroar mig är att den veckan skall alla penséer rivas upp och det skall bytas jord i 100 gravar. All denna jord körs på skottkärra och det är långt att gå. Kan man rivstarta med detta tunga arbete direkt efter nästan tre månaders sjukskrivning? Än så länge har jag inte fått belasta armen särskilt mycket alls. Jag måste nog fråga vad han tror, för nu måste armen hålla resten av livet.
Idag fick jag två brev från Folksam, det var förstås ang Eurydike. Livförsäkringsbeloppet är utbetalt och försäkringen avslutad. Det är de tråkigaste pengar jag någonsin fått . Nu skall jag trösta mig med de sista av Dajmtårtan.
Löshoppning igen
lördag 17 maj 2008 23:12
Då har vi varit iväg på löshoppning för andra gången. Båda tjejerna var jätteduktiga och har fattat vad det hela går ut på . Idag var vi bara fyra stycken, så det blev bara en grupp. Synd att inte fler tar tillfället i akt att vara med. Om inte annat så är det jättebra miljöträning, för några OS-hoppare är det väl ändå inte tänkt att våra shettisar skall bli . Jag tycker det är roligt att göra något mer än att "bara" åka på utställning. Målet är att delta i treårstest i höst och fortsätter de att tycka det är kul att hoppa skall vi absolut anmäla dit. Mikael var med och hjälpte till idag och han var så duktig. Han kommer att få vara hästinfångare på testet. Det är inte bara löshoppningen som har få deltagare. Det tycks snart vara helt omöjligt att få ihop folk till intressanta kurser också . I våras fick en hingsthållarkurs ställas in och nu ligger nästa helgs exteriörkurs illa till. Varför kommer inte folk? Det tycks ju alltid vara fel tidpunkt när det än arrangeras. Visst är det föltider och annat just nu, men jag tror inte att folk hellre åker ut vintertid när det både kan vara dåligt väglag och man har stallet fullt med hästar att mocka åt.
Stefan och Cecilia hade haft en bra dag i Lindesberg, trots att det var svinkallt. Stefan var djupt imponerad av henne för att hon inte klagade. Jag skyndade mig förstås att säga att det beror på att hon är väl skolad genom alla hästutställningar hon besökt .
Olika aktiviteter
fredag 16 maj 2008 20:34
Stefan och jag har sysslat med projekt trådbyte i några dagar. Idag fick det dock vara vilande, för det har regnat till och från hela dagen. Tror till och med jag hörde åskan. Vi håller på att sätta dit nya isolatorer och trådar i de stora hästarnas sommarhage. Detta skulle gjorts tidigare i våras, men eftersom jag inte klarar av det ensam just nu så har det inte blivit gjort. Nu har Stefan nio dagars schemalagd ledighet och då passar vi på. Nu är det inte mycket kvar, så en dag utan regn så är det klart sedan.
Nikita är sitt gamla vanliga jag igen. Det vet i sjutton vad det tog åt henne den där kvällen . Nu får hon och Nimitz stå inne på nätterna. Nikita tycker det är ett onödigt påfund, i kväll, sprang hon iväg när jag skulle ta henne. Gamla tanten ! På mornarna är det full fart ut. Nog för att jag visste att steget mellan liv och död är väldigt litet, men det är ju inte så vanligt att någon går från döende till fullt levande så här snabbt . Men jag är ju förstås jätteglad över detta. Nikita är en inventarie på gården, så hon skall bara finnas där.
Den kommande helgen är fulltecknad av roliga saker. I morgon åker Stefan och Cecilia till Lindesberg på modellutställning. Jag, mamma och Mikael skall åka och löshoppa ungstona. På söndag byter vi barn. Då tar Stefan med sig Mikael och åker till Såtenäs på flygdag. Cecilia får följa med mig till jobbet, hon får dela ut psalmböcker och prata med gamla tanter .. Därefter kommer det hit lite hästfolk, för vi skall ha styrelsemöte i SPA här hemma hos mig. Hoppas de hittar hit efter min vägbeskrivning .
De närmaste helgerna är förresten fulltecknade med hästaktiviteter. Det är både kurser och utställningar. Jag tycker att jag fått en väldigt bra balans i tillvaron, nu är jag ju förstås sjukskriven ännu, men jag tror det blir lagom även när jag kommer igång att jobba igen. Jag sysslar med tre saker; familjen, hästarna och jobbet. På det viset känner jag att det blir lagom och att jag lägger ner tid på det som verkligen intresserar mig. Så här års blir det ju mycket åkande, men sedan går man ju här hemma hela hösten och vintern. Det gäller att göra det man vill medan man kan .
I morgon skall som sagt Hedda och Rosa löshoppa igen. De får stå inne i natt de också, då slipper vi ta in två dyblöta smutsgrisar i morgon. Det skall bli spännande att se vad de tycker om hoppningen denna gång. Kommer svackan nu eller lite längre fram? Jag tycker Rosa ser så kul ut på bilden som för tillfället pryder framsidan. Hon ser ut som en förvirrad professor . Det speglar hennes personlighet rätt bra, hon är jättesnäll och klok, går runt lite i sin egen värld och tycks ha tankarna på många olika håll. Väldigt likt Mikael, faktiskt. Det kanske är därför han tycker så mycket om Rosa, de är som snälla och förvirrade professorer båda två .
Mikael är på sitt livs första party i kväll. Det är tre klasskompisar, en tjej och två killar, som slagit sig ihop och bjudit hela klassen. Först var de på Laserdome och nu är de hemma hos tjejen och äter och partajar. Jag skall hämta honom vid 21-tiden och det blir spännande att höra hur han har haft det. Dags att fixa lite innan det blir hämtning av son, därefter skall hästtransporten hämtas. Den vanliga var uthyrd, så jag får åka ända till Skövde för att hämta en annan . Sedan är det nog dags för sängen .
Nattvak
tisdag 13 maj 2008 11:24
Jag var säker på att jag skulle mista Nikita i natt. Jag åkte från stallet vid 19-tiden igår kväll. Det sista jag gjorde var att klappa om henne och då var allt som vanligt. 2½ timme senare ringde mamma och talade om att Nikita låg i hagen och inte ville resa sig, pappa var där ute och försökte få upp henne. Jag kastade mig i bilen och åkte dit direkt. När jag kom fram hade pappa fått upp henne en gång, men hon hade gått en bit och sedan lagt sig ner igen. Jag provade febern som var helt normal, det kurrade och levde runt i magen så det hördes på långt håll. Hon verkade heller inte ha några andra koliksymptom, för hon låg alldeles stilla. Hovarna var kalla och hon hade ingen puls som de får vid fång. Jag ringde veterinären, det var min favorit bland distriktarna som var i tjänst, men han var på väg till en kolikhäst långt bort från oss. På min beskrivning tyckte inte heller han att det lät som vare sig kolik eller fång. Jag frågade om det kunde vara så att hon helt enkelt höll på att dö. Med tanke på åldern så var det tyvärr inte omöjligt, han lovade att komma så fort han var klar med kolikhästen. Jagh tog ut några täcken som vi petade in under henne och lade även ett över henne. Ena stunden låg hon som vanligt för att i nästa ligga helt utsträckt och sucka. Jag började förbereda mig på att detta var slutet. Eftersom hon inte verkade ha några smärtor kunde vi invänta veterinären. Men vid 23.30-tiden reste hon sig upp och följde villigt med när vi ledde henne. Hon fick gå in i stallet och väl där var hon precis som vanligt. Jag ringde veterinären och meddelade den positiva förändringen, så han behövde inte komma. Han är så himla bra, det hade gått fort med kolikhästen, så han hade börjat resan mot oss, men han var förstås glad över att läget förändrats så att han inte behövdes. Jag stannade kvar över natten och var ute och tittade till henne flera gånger. Vid 4-tiden i morse var hon riktigt irriterad över att behöva stå inne och när hon och Nimitz senare släpptes ut märktes inte ett spår av att hon mått dåligt. Undrar om hon var så proppmätt så hon bara ville ligga ner? Det får bli så att Nikita får göra Nimitz sällskap inne på nätterna i stället. Kanett finner sig bra ensam i hagen, hon har ju dessutom sällskap av småsvartingarna på andra sidan staketet. Det kanske är dags att börja inse att 28 resp 26 år är hög ålder på våra hästar. Ingen av dessa gamlingar har någonsin varit sjuka, så jag betraktar dom inte som så gamla. Men jag förstår ju att tiden börjar rinna ut och att förändringar kan ske snabbt. Men det får gärna dröja ett tag, jag har långt ifrån återhämtat mig från Eurydike ännu.
Jag känner mig lite lätt mosig idag. Sömnen, eller snarare slummern, blev inget vidare. Men jag skall väl inte klaga, detta var en enda natt och det finns de som fölvakar i veckor, kanske månader. Jag skall till sjukgymnasten om en stund. Jag tränar i deras träningshall två gånger i veckan. Armen har tyvärr inte fått tillbaka den rörlighet som önskats.
På sightseeing i Skara...
måndag 12 maj 2008 21:48
Underligt, nästan alla mina På djupetskriverier börjar med "idag"...Det är inget undantag denna gång heller , för idag har jag varit med mamma och Asta hos veterinären. Det var stygnen efter operationen som skulle tas bort och det såg bra ut. Hon hade även gått ner ½ kg i vikt, så nu behöver hon bara banta bort ett kg till. Bara och bara förresten, om man är en tax är nog det rätt mycket . Efter veterinärbesöket skulle vi åka till Coop en sväng. Jag trodde jag hittade genom smågatorna, men vi hamnade i massa olika villaområden i stället. Men den körningen gav oss nya lärdomar om hur kommunalarbetarna i Skara gör när de gödslar eller sår gräs, det var lite svårt att avgöra vilket han gjorde. Men det går till så att de kör ut bilen på gräsmattan där arbetet skall utföras. De har hängt en hink på backspegeln och vid varje träd stannar de och tar en näve gräsfrö/gödsel och slänger ut. Detta var något alldeles nytt för mig, men tänk vad steg jag skulle spara genom att göra likadant på kyrkogården .
Sällskapsdamen Heavenly har redan svikit sin polare Nimitz. Hon var alldeles omöjligt att fånga i kväll, inte ens havrehinken lockade. Jag gick i hagen och svor ve och fasa över denna envisa häst . Till slut struntade jag i henne och tog in Nimitz som får klara sig ensam inne i natt. Vi får se om hon går att fånga i morgon, det beror helt på vilket humör hon vaknat på.
Det verkar som om vi kommer iväg på löshoppningen, mamma har fått semester. Så nu är det bara att hålla tummarna för att ingen på hennes jobb blir sjuk, för då måste hon jobba ändå.
Nu har Eurydike fått flyttat till Minneslunden här på hemsidan...
Pingstdagen
söndag 11 maj 2008 13:45
Igår kom Uddevallakatalogen. Hedda är anmäld, men hon stannar troligen hemma. Dels har jag annat att göra på utställningsplatsen och dessutom tänkte jag visa henne på Rockelstad för samma domare som det blev nu. Känns rätt fånigt att visa på två utställningar inom loppet av 6 veckor för samma domare, tycker jag. Hade vi fått den andra domaren hade hon nog fått följa med, för premiering och utställning är två olika saker. Det är ingen katastrof om hon nu stannar hemma, det finns massor med utställningar kvar att visa henne på i sommar.
Senare... När jag uppdataterade igår försvann visst ett annat inlägg. Får se om det går att trolla tillbaks, annars får det väl fortsätta vara försvunnet.
Det har varit väldigt härligt väder hela helgen. Heavenly fick sig ett vårbad i kväll. Nästan hela släkten var involverad, det är ju mina föräldrars häst, så de fick allt hjälpa till ;) Heavenly åker ju inte på några utställningar och blir därmed inte badat på grund av det, men nu var det behövligt ändå. Hon har väldigt tjock svans och lyfter lite dåligt på den när hon uträttar sina behov. När ändå den skulle tvättas var det såklart lika bra att ta hela hästen. Hon tycktes njuta av badet och stod alldeles stilla.
Nu går hästarna i sina sommarhagar. Två av dem, Nimitz och Heavenly, är inne på nätterna. Det beror på att Nimitz förra sommaren blev så himla fet och nu tänkte jag göra ett försök med bete dagtid och hö nattetid. Eftersom Nimitz vill ha sällskap och även Heavenly tillhör den lättfödda sorten får hon agera sällskapsdam. Det har fler positiva effekter, Heavenly blir lätt svårfångad när hon går på bete, men på detta vis blir det mer hantering av henne.
Det har kört ihop sig lite inför nästa helgs löshoppning. Hoppas mamma får semester så vi kan komma iväg, för jag fixar det inte själv pga armen. Får hon inte ledigt får vi avstå och det vore väldigt synd. Stefan är ledig hela veckan som kommer. Eventuellt kan han hjälpa mig med ett projekt jag skulle vilja ha gjort. Det har förstås med hästar att göra .
Lite ångest...
lördag 10 maj 2008 10:24
Idag skall hästarna få gå ut i sommarhagarna. Jag är nog inte riktigt klok, önskar att det vore höst och dags för installning i stället. Eurydikes fång har fått mig att ständigt oroa mig för att någon mer skall drabbas. Jag ser framför mig hur allihop står där en morgon med fång. Hur sjutton skall jag kunna sluta oroa mig, för att ha det så här i längden är ju helt ohållbart. Just nu ser jag det mesta i svart och glömmer helt bort att det har gått bra i en väldigt massa andra år.
En tung dag
tisdag 29 apr 2008 21:54
Asta är på djursjukhuset i Skara och har idag opererat bort livmodern.
Min älskade Eurydike har slutat sitt liv nu i kväll. Allt känns så tomt och hemskt, jag orkar inte ens skriva om det. Nu skall jag sova.
Vårutställning på Rockelstad
söndag 27 apr 2008 23:48
Igår var jag och Cecilia på Rockelstad. Som alltid var det en mycket välarrangerad utställning, det börjar nästan bli tjatigt att skriva det varje gång Massor av fina hästar deltog och jag slogs av vilken hög kvalitet det oftast är på ponnyerna som visas och det var inget undantag igår. Min personliga favorit blev Haganäs Mi Amour, det är möjligt att jag påverkas av att hon är e Django, precis som min lilla Eurydike. Jag gillade henne skarpt även om det fanns fler godbitar. Riktigt roligt var det ju förstås att Jotex-barnen gick så bra också . Jag spanade lite extra på treårsstona och får nog säga att några var i bastantaste laget för min smak. Men smaken är ju som baken - delad . En annan rolig sak var att far och son visades, Wessel och Tie Domi. Det finns ju inte så många tillfällen att se de här gamla klenoderna, så det gäller att titta noga när man får chansen. De var jättefina båda två, jag tyckte inte Domi var för fet . Det var väldigt roligt att träffa alla människor också. Vissa var på Grevagården förra helgen, andra har man inte träffat sedan i höstas. Sedan fanns det förstås de man inte sett på flera år, eller helt nya bekantskaper. Tänk vad ett intresse kan bidraga till mycket .
Cecilia var med mig till Rockelstad. På vägen dit lyssnade hon på Smurfarna, tro sjutton att man gasar på för att komma fram och slippa höra eländet . När musiken var avstängd berättade hon om sin "familj". Hennes dotter Josefin var på väg till marsvinsutställning med en långhårig sak som blivit Best in Show flera gånger. Cecilia rabblade upp massa bedömningsresultat och det visade sig att hon snappat upp en hel del från hästutställningarna . Det var nior för benen, åttor för snällheten en tia för något annat och så vidare. De skulle även springa med marsvinen för att visa gångarterna . Det skulle jag vilja se . När vi åkte hem varvade hon marsvinspratet med att läsa högt ur Pettson och Findus, mycket bättre än att tvingas lyssna på Smurfarna . Vi måste förresten tacka Shetland Öst för den goda maten vi blev bjudna på. Den var mycket bättre än Maxmaten vi stoppade i oss på hemvägen, min mage har sagt upp bekantskapen med mig på grund av den, så nu får jag utfodra den snällt några dagar . Cecilia var jätteduktig hela dagen. Jag skojade med henne att vi var ett så bra team så hon blir tvungen att följa med varje gång nu. Hon sa att en gång i månaden får räcka, mer har hon inte tid för .
Asta mår inte riktigt bra idag . Hon är jättestel i bakdelen och lite slö. Vi vet inte vad det beror på, men hon har just börjat skenvalpa. Dessutom hade hon visst våldtagit katten hela dagen igår så det kanske är träningsvärk. Mesiga katt, han kan väl klösa till henne så hon slutar med de där dumheterna. Är inte Asta bättre i morgon måste vi förstås kontakta veterinären.
Från och med i natt går hästarna ute dygnet runt. De går fortfarande i vinterhagarna och får hö, men shettisarna lämnar det mesta. Eurydike ville gå in i kväll, men den lilla gumman får allt gå ute några nätter...
På lördag börjar Shetland Västs löshoppning och jag har anmält både Rosa och Hedda. Det skall bli kul att testa. Nu har jag bestämt att strunta i att anmäla till Uddevalla. Vi satsar på Rockelstad och eventuellt Örebro i stället. Till att börja med, sedan finns det ju ännu fler utställningar att anmäla till .
Jag har skaffat mig lite terapiarbete medan jag är sjukskriven. Jag provar att sköta om Shetland Västs hemsida, det passar ju bra att försöka lära sig allt detta nu när jag ändå går hemma och har mer tid än vanligt . Det största problemet har varit att publicera uppdateringarna, men det har löst sig nu . Det var väldigt frustrerande att ha gjort en massa arbete som ingen märker bara för att en sådan struntsak trilskas . Jag är helt nybörjare på sånt här, men klarar jag bara av den tekniska biten skall det nog gå bra. Själva innehållet har jag ju ändå i huvudet för jämnan . Det är ett väldigt kul uppdrag och det man tycker om att göra känns aldrig betungande.
Snart midnatt, dags att börja fundera på att sova lite.
Hingstar i massor...
söndag 20 apr 2008 22:42
En att årets absolut största höjdpunkter infann sig igår, Avelsvärderingen för Shetlandshingstar . Förmodligen betraktas man väl som en riktig nörd av folk som inte delar detta intresse, men det kan man stå ut med . Jag har inte hunnit smälta alla intryck ännu, det var många fina hingstar på plats. Flera av dem skulle gärna mina damer få tillåtelse att stifta närmare bekantskap med. Det var några saker som var extra roliga. Dels var det förstås Anette, Roger & Birger. Jag tittade på deras bruksprov och det gick så fint, bra betyg fick de också . Jättekul, för de har ju kört in honom själva. Exteriören gick ju också som på räls, annat hade väl ingen väntat sig. Det är så roligt med människor som verkligen tycker om sina hästar . Nästa extra roliga sak var att Rosas morfar, Hormesta Erik Viking, blev Elit-premierad postumt. Jag har länge sneglat på hans avkommor och nu står ett barnbarn i vårt stall .
Jag åkte tidigt på morgonen och kom hem vid 17-tiden ungefär. Stefan mådde inte bra, men elak som jag är så får en sjuk make inte mig att avstå från en hingstpremiering . Hur som helst, när jag kom hem låg han i sängen med jättehög feber. Jag satte mig vid datorn för att tömma kameran och sortera foton. Mikael ville baka kladdmuffins (vad förvånande att det var just den kaksorten ) och eftersom jag ville greja med fotona fick han göra det. Han bakade så att hushållsmixern brann upp ! När jag kom ner i köket rök det om den så för säkerhets skull ställde jag ut den på trappan. Det var bara att tacka för lång och trogen tjänst. Stefan låg fortfarande i sängen, varm som en kamin och kunde knappt andas. Jag ringde sjukhuset som tyckte att han skulle komma dit. Vi åkte allihop och det var nog en lustig syn när hela cirkusföljet klev in på akuten. Det var massor med folk där, men Stefan kom in ganska fort. De kanske ville bli av med oss så vi inte tog upp hela väntrummet . Han fick penicillin och idag tycker jag att han verkar må lite bättre. Det är ju bra, för halsinfektion, astma och allergi på samma gång är inte roligt. Det är ingen idé att han åker hemifrån mer, han blir ju sjuk varje gång han åker bort på kurs några dagar .
Mikael måste vara i värsta Uppfinnar-Jockeåldern. Nu har han installerat larm i sitt rum, så när man öppnar dörren blir det ett fasligt oljud . Han håller också på att anlägga en djungel där inne. Våra blommor förflyttas på något mystiskt sätt in i hans rum, även stora konstväxter följer med. Vattningen är det tyvärr lite si och så med, alla blir därför inte så långlivade.
Jag har anmält ungstona till löshoppning med Shetland Väst. Det är i Nossebro, en bra bit att åka alltså. Men det skall bli roligt att prova, tycker de om det anmäler vi till treårstestet i höst. Gillar de inte att hoppa, ja då låter vi väl bli att anmäla då. Jag hade beslutat mig för att hoppa över Uddevalla, tänkte bara åka dit för att hjälpa till. Men igår satte Anette S griller i huvudet på mig , så jag får nog ta mig en funderare till .
Nu skall jag pyssla med lite annat en stund innan det blir dags att sova.
Nikita
onsdag 09 apr 2008 04:28
9 april, idag fyller min Nikita 28 år Vi skulle fotografera henne inför födelsedagen, men hon var tyvärr inte så medgörlig. Hon suckade och såg ut att undra om detta verkligen var nödvändigt. Ett öra kunde hon tänka sig att ha framåt, men absolut inte två. När vi äntligen var nöjda och släppte henne igen, galopperade hon iväg från oss, så vi inte skulle tro att hon tänkte ställa upp på dessa dumheter en gång till. Med ålderns rätt har man nog rätt att bestämma lite själv .
Tänk så länge vi har haft henne, hon kom som 1½-åring, så det blir 27 år till hösten. Det är större delen av mitt liv. Vi skulle köpa en sällskapshäst till Gullan, eftersom hon hade mist sin fölunge. Bror erbjöd oss att köpa Nikita, 2500:- kostade hon. Först ville jag inte ha henne, jag tyckte hon var ful med sin sneda bläs Som tur var ångrade jag mig och det blev affär Mellan Nikitas gamla stall och vårt var det några kilometer. Det blåste storm den dagen hon skulle hämtas, riktigt "hästaskrämmaväder", som min pappa brukar säga. Vi skulle leda henne hem till oss, så vi hade med Gullan som draghjälp. Vi knallade iväg i stormen med en unghäst som inte var mycket hanterad alls. Men hon var snäll så vi kom fram utan missöden.Jag var 11 år när jag fick Nikita och upptäckte snabbt att det var jättekul att ha en häst med stam , Gullan var ju en korsningsponny med okända föräldrar. Jag började studera stamtavlor, på den tiden fanns inget Internet, så det blev i tidningar och utställningskataloger man lyckades hitta uppgifter innan man fick råd att köpa egna stamböcker. Som 2-åring visades hon på premiering och fick jättefina vitsord av Olle Kjellander. På den tiden var det gårdspremieringar och vi hade några kilometer till gården där vi skulle visa. Vi ledde henne både dit och hem, det var enklare än att hyra transport. Året därpå belönades hon med diplom och det var nog mitt livs lyckligaste stund De här gårdspremieringarna var väldigt trevliga, åtminstone på Gästgivaregården i Greby, där vi visade. Det bjöds alltid på tårta i trädgården efteråt. Ägaren Einar bedrev Ardenneruppfödning där och det var inte ovanligt att hela flocken kom gåendes till premieringsplatsen för att något staket hade trillat ner. Ett år gick de ut i havreåkern och åt, men Einar sa bara helt lugnt "De går väl hem när de blir mätta" Jag glömmer aldrig när Einar visade ett Ardennersto och tappade byxorna. Det var tider det . Drömmen om att ta föl på Nikita fanns ända sedan hon köptes, men inte förrän hon var 8 år kunde den uppfyllas. Då hade vi flyttat till Djupedalen och hade plats för fler hästar. Sammanlagt har hon fått fem föl, fyra ston och en hingst. Mestadels har hon använts som ridhäst, vi har endast tävlat lite lätta hoppklasser, men mest har vi lufsat runt i skogen. Hon hoppade mycket bra, så med en mer rutinerad ryttare än vad jag var hade hon säkert gått långt. Nikita ställdes även ut flitigt. På den tiden fanns det en riksutställning om året och sedan hade Skaraborgs Ponnysällskap en utställning, det var allt. Hon har fått många, många guld med som mest 42 poäng. Det allra bästa utställningsminnet är från Valla 1987. Vi var med i en väldigt stor gallstoklass som dömdes av Bengt Blomqvist. Jag var jättenervös, för är det några som kunde bedöma hästar så var det de där gamla gubbarna, Blomqvist, Kjellander, Ljungstorp och några till. När det var dags för rangering plockade Blomman ut fem ponnyer och vi var inte med bland dem. Shit, tänkte jag, vad har han nu hittat. Därefter plockade han ut fem till och vi var inte med där heller Då började jag ana ugglor i mossen för så dålig att hon skulle gå bland de sista var hon inte. Den luringen hade just i denna klass börjat rangeringen bakifrån så Nikita placerades först . Hon fick 98898=42 poäng med kritiken "hon skrittar med hela skelettet" Det var dagens högsta poäng, ytterligare tre ponnyer fick samma resultat. Så bland 90 hästar blev hon näst bästa sto, då var matte glad och stolt Det som utmärker Nikita är att hon är så snäll. Nåja, hon var väl inte alltid så snäll att rida fast det får väl anses preskriberat nu . Men hon är väldigt trevlig vid all annan hanterig. Lite trög att lasta, men väl på transporten åker hon bra. Hon älskar att bli ompysslad och våra barn vill gärna sitta på hennes rygg inne i boxen. Då ser hon faktiskt riktigt nöjd ut där hon står och mumsar hö, samtidigt som det sitter en liten ryttare där uppe. Nikita har inte varit sjuk en enda dag i sitt liv ! Hon är sydd några gånger, men det får hon tacka Gullan för . En annan gång stack hon sig på en taggig buske och ytterligare en gång trampade hon genom en isfläck och skar sig. Det är de enda veterinärbesök förutom vaccinationer och sånt som hon har varit med om. Alla fölningarna har också varit helt problemfria. Jag har så mycket att tacka Nikita för Det var hon som väckte mitt intresse för avel och utställningar och även om det inte blivit någon omfattande avelsverksamhet så är mitt intresse desto större. Numera har jag bytt ras till Shetland, men det spelar mindre roll, intresset finns kvar och bara växer.
Denna del av "På djupet" blev en hel berättelse om min älskade Nikita, men det är hon värd. Vi har samlat på oss många minnen under vår snart 27 åriga liv tillsammans, men skulle jag berätta allt nu skulle det bli en hel bok . Inte för att du kan läsa men på 28-årsdagen, Nikita Du hänger väl med ett par år till . Nu skall jag försöka sova några timmar .
Ännu mera hingstar...
söndag 06 apr 2008 22:36
Ordningen är återställd, barnen är hemma igen, mina föräldrar också förstås. Det har varit fullt upp de senaste dagarna, så det enda vi hunnit med är att titta på det de har filmat. Ungarna har döpt om morfar till Albert Einstein och med tanke på filmen så får jag medge att det finns vissa likheter . Alla verkar väldigt nöjda med resan, så jag väntar ivrigt på att få höra lite berättelser.
Igår var jag varit på hingstpremiering igen. Den här gången var det New Forest, Connemara och specialraser som visades. Det var bara en av de inte tidigare godkända New Foresthingstarna som jag fastnade för. Han var av riktig ponnytyp med en gammal "svensk" stam, lite roligt bland de för tillfället så poulära importhingstarna. Till min glädje och förvåning kunde jag idag se på SNF:s hemsida att han gått in ! Jättekul, för hans far var en av mina absoluta favoriter och morfadern fick bara ett fåtal avkommor innan han bröt benet som väldigt ung. De danska och hollandsstammade hingstarna var inte i min smak. Visst är de eleganta och av god ridmodell. Men de flesta är klenbenta och saknar i mitt tycke ponnykaraktär . Kul att domarna i flera fall tyckte likadant. Men favoriten blev ändå en Connemarahingst, en riktigt läcker skimmel som hade allt jag tycker en Connemara skall ha . En sådan ponny vill jag ha när jag börjar rida igen, om sådär 12 år, fast ingen hingst förstås.
Jag fotade över 200 bilder under dagen. Vi var ett gäng som följdes åt och fotograferade. Det är bra att göra så, för då behöver man inte störa hästägarna mer än nödvändigt. Jag fick en hel del bilder som jag känner mig riktigt nöjd med, vilken skillnad det blir när man kan fotografera utomhus. Jag kommer så småningom att lägga ut även dessa bilder i galleriet här på hemsidan, samt även de från Kallblodspremieringen förra helgen. Det var väldigt kul att träffa lite folk från New Foresttiden också. Det blir numera bara en gång om året, vid hingstpremieringen.
På kvällen hade vi ett litet kalas för Mikael som fyllde 11 år den 27 mars. Det var bara de närmaste som var här, det vill säga mina föräldrar, Stefans mamma och hans syster med man och dotter. Vi hade köpt en cykel till Mikael, en 21-växlad Crescent som jag hittade på Blocket. Det var i jättebra skick trots att den är några år gammal. Mikael var jättenöjd och idag har han varit ute och provcyklat. Det är bara handbroms på cykeln, så han hade blivit alldeles förskräckt när han behövde bromsa och det gick att trampa bakåt hur mycket som helst. Men snart kommer han väl ihåg att det inte går att bromsa med pedalerna så det är inga problem.
Det börjar födas föl lite överallt. Själva får vi ju inga eftersom vi inte betäckte något sto förra året heller. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. Mitt allra första föl väntade jag på i sju år, så jag står nog ut att vänta något år till.
När jag ändå är i farten kan jag ju dra ett ordspråk till: "Inget ont som inte har något gott med sig". Det gäller min skadade arm. Jag har bitit på naglarna ända sedan jag var liten . Det ser verkligen illa ut och det känns inte alltid så bekvämt heller . Men vanans makt är stark och jag har dålig karaktär så jag har inte klarat av att sluta. Men nu har jag inte bitit på vänsterhandens naglar på fyra veckor eftersom jag inte får upp den handen till munnen. Naglarna börjar bli riktigt långa, åtminstone om man jämför med högerhandens. Där biter jag av bara katten, det ser för bedrövligt ut. Men eftersom jag förut har försökt att sluta bita på naglarna helt och det inte har fungerat, så tänkte jag köra med nedtrappningsmetoden i stället. Det funkar ju för vissa när de skall sluta röka, så då borde det väl funka när man vill sluta bita på naglarna också . Alltså slutar jag först att bita på vänstra handens naglar och om ett tag på den högra. Det kanske är bäst att sluta med ett finger i taget ? Den som lever för se om metoden lyckas . Fy, jag har ont i huvudet. Kan det vara nagelbitarabstinens ?
Bilar...
måndag 31 mar 2008 17:54
Idag har Stefan och jag besökt varenda bilförsäljare i hela Skövde. På det sista stället hittade vi en bil som vi verkligen föll för. Efter provkörningen var vi ännu mera kära i den . Tyvärr fanns det två nackdelar . Det ena är att man endast får dra släp på max 1200 kg med B-körkort, men det är det minsta av bekymren. Värre är att reservhjulet sitter på bakluckan, så när man har släp bakom får man inte upp den. Då funderade vi på om man istället kunde ha en sadelkammare på transporten, men det är samma sak där, då går inte den dörren att öppna. Så nu har vi bestämt att inte köpa den bilen, men fy tusan vad det svider ! Förutom dessa två saker var allt bra, för ovanlighets skull även priset . De där jäkla japanerna kör tydligen inga hästtransporter eftersom de placerar reservhjulet så korkat . De senaste funderingarna är att vi skall satsa på en Volvo i stället. Det känns tryggt, svenskt och pålitligt .
Vi har fått dagliga rapporter från Egypten. Pappa är lite grinig för mamma har ringt hem för över 700:- . Annars är allt bara bra, Mikael brände upp sig redan första dagen, så nu får han bada med tröja på sig. Cecilia stormtrivs med frukostbuffén. Det är 350 gäster på hotellet, men hon är först i maten varje morgon och hämtar hemtamt allt hon vill ha. Tänk vilken besvikelse att komma hem till de vanliga frukostarna . Det skall bli spännande att se bilderna och höra vad de har att berätta. De beräknas vara hemma sent på onsdag kväll.
För övrigt händer det inte så värst mycket. Det mest dramatiska är väl att Nera börjat sova inne i huset på nätterna. Han struntar i att komma in i stallet när jag gör nattkollen för hästarna, de andra fyra kommer, men inte han. I stället väntar han tills jag skall gå in i huset igen. Då kommer han skuttande och självklart kan jag inte motstå honom, utan han får följa med in. Så nu har jag både en katt och en tax i sängen på nätterna . Nera brukar väcka mig vid 4-tiden på mornarna, för då vill han gå ut. Jag tror han är rumsren, för jag har inte hittat något som tyder på motsatsen .
Nu har jag varit hemma några timmar, men nu är det dags att åka tillbaka till stallet. Jag var hos sjukgymnasten i morse så drängarna har fått klara sig själva. Av den anledningen har jag inte förberett kvällsfodringen så det skall jag göra nu. Från och med torsdag bor jag här hemma igen, så då är livet som särbo slut .
Mikael 11 år
torsdag 27 mar 2008 15:14
Idag fyller Mikael 11 år och sin födelsedag firar han tillsammans med mormor, morfar och lillasyster i Egypten. De kom fram igår och vi pratades vid i telefon senast i morse. Då skulle de just äta frukost och därefter bada i havet. Vi har skickat med vår lilla digitalkamera så jag hoppas att de använder den flitigt.
Just nu provar Stefan och jag på livet som särbo. Det är inte så allvarligt som det låter, jag har bara flyttat hem till mina föräldrars gård medan de är bortresta . Jag är här hemma några timmar på dagen och på kvällarna följer Stefan med och fyller på pellets i kaminen och hjälper till med lite annat. Det är ju en del jobb med att vara tillfällig godsägare . Men det är väldigt bekvämt också, bara att gå utanför dörren när djuren skall skötas. Till min hjälp har jag även två stalldrängar som kommer och hjälper mig varje morgon. De mockar, sopar och bär vatten, resten klarar jag med en arm. Hö kör jag ut på en gammal cykelkärra som jag hittade i ena skjulet. Det är i sådana här lägen man är glad över att man har samma rutiner med hästarna varje dag. De går lösa både ut och in och vet precis i vilken ordning allt sker. Sedan Eros blev sambo går han dessutom in i rätt box med en gång, så det är väldigt smidigt och lättskött. Drängarna sköter även om hönsen eftersom jag är livrädd för de otäckingarna. Igår var det en höna som hade dött, vissa av dem är ganska gamla så det är inget konstigt. Det finns ingen dator hos mina föräldrar, men det är säkert en nyttig erfarenhet att vara borta på avvänjning ett tag.
Stalldrängsletandet blev onödigt rörigt . Vi hörde oss såklart först för bland folk vi känner. En av dessa människor var själv inte intresserad men ringde efter några dagar och berättade att h*n hade pratat med en av sina kompisar om detta. Kompisens dotter var jätteintresserad och tycker så mycket om hästar. Då hade vi redan fått tag i hjälp, men jag tackade så mycket för erbjudandet ändå. I helgen ringde mamman hit och ville veta lite mer. Jag sade att vi redan hade fått tag i hjälp och tackade självklart även henne. Det visste hon inte och jag uppfattade det som att hon blev ganska sur, för hon trodde att det var bestämt att dottern skulle hjälpa till, utan att ens ha pratat med oss om saken. Någonstans har kommunikationen mellan henne och vår bekant gått snett. Det känns som om detta blev onödigt rörigt och folk blev sura utan att jag kan göra något åt det. Ju fler kockar desto sämre soppa...
Med tanke på tisdagens läkarbesök passar det bra att citera min gamla mormor: "Ju mer di läser, desto dummare blir di". Jag var varit på Ortopeden på återbesök med armen. Jag träffade en doktor Abdullah Abdullah. (fingerat namn, och nej, jag är inte rasist) Det är den första läkare jag träffat som inte är intresserad av att vare sig titta eller känna på patienten . Det enda han gjorde var att visa röntgenbilderna och där kunde till och med jag se vart sprickan är. Jag tyckte inte jag fick veta något av det jag undrade över, så jag frågade förstås. Svaren jag fick lämnade ännu fler frågetecken efter sig. Jag skall börja träna armen nu, men får inte belasta dem förrän om fem veckor. Jo, jag får, men då får jag skylla mig själv, tolkade jag läkarens ord. Jag beskrev mina arbetsuppgifter som är rätt tunga och bland annat består av att gräva gravar och köra tunga skottkärror med jord. Min fråga var om jag direkt efter fem veckors sjukskrivning kan börja med ett så tungt arbete på heltid. Jag citerar läkarens svar "Om det var krig, så skulle du kunna gräva en grav idag. Man kan om man måste, men frågan är om det är så lämpligt." Jag sade till honom att det inte är krig i Sverige just nu, så det behövs nog inte. Men min fråga är hur lång tid det tar innan jag kan återgå till mitt arbete. Jag vill komma tillbaks så fort som möjligt, men min arm måste hålla för det också. Då blev han irriterad och sade att en läkeprocess inte är någon matematik, det beror på flera olika saker. Det begriper jag också, men eftersom det är han som är läkaren, inte jag, så kanske han kunde ge ett ungefärligt besked eftersom min arbetsgivare undrar. Då svarade han att det kan ta två till tre månader. Jag gick därifrån, 300:- fattigare, och undrade varför jag över huvud taget hade åkt dit. Till sjukgymnasten är det flera veckors kö, men de lyckades trolla fram en tid redan på måndag. Hoppas att jag kan få lite vettig hjälp där.
Långfredag
lördag 22 mar 2008 04:26
Ett passande namn på den dagen, som jag mestadels tillbringade på akuten . Armen blev plötsligt mycket sämre och det högg och värkte i den så jag knappt kunde sova, trots värktabletter. Jag åkte in till KSS och de röntgade igen. Det visade inget försämring, men leden är fortfarande väldigt svullen inuti. Vare sig det eller värken hade de någon förklaring till. Nu får jag gå på massor av värktabletter tills återbesöket på tisdag. Då får vi se om de beslutar sig för att göra något mer. Just nu känns det rätt okej, jag är hög som ett hus av alla piller .
Jag hade ju funderingar på att åka till utställningen i Nyköping, men jag beslutade mig för att stanna hemma. Med facit i hand var nog det tur. Både snöoväder och min krånglande arm var mer än jag hade rett ut. Men visst svider det lite att inte komma iväg på något man sett fram emot. Som tur är finns det ju andra intressanta saker inom en snar framtid, hingstpremieringarna närmar sig med stormsteg. I år skall jag försöka att åka även på New Forest och Connemara, deras premiering är om två veckor.
Jag är riktigt glad och stolt över vår dotter . I söndags hade jag tjänst och samtidigt skulle hon sjunga med barnkören i en annan kyrka. Stefan jobbade, så mamma hoppade in och följde med henne. När de kom dit visade det sig att inga andra barnkörbarn dykt upp, det var bara Cecilia som var där . Men hon gick fram själv och med hjälp av en ledare sjöng hon det som var planerat. Attan också att jag missade det! Jag tycker det var modigt gjort, själv skulle jag aldrig ha vågat. Men jag kan ju inte sjunga heller, det är verkligen tur att min omusikaliska förmåga inte har nedärvts .
Vissa hemsidor är livsfarliga att besöka! De finns nämligen de som har memoryspel och då måste jag bara prova. Jag är rätt kass på memory, för jag har inget sådant minne alls, men jag kan inte låta bli det ändå. När vi spelar vanlig memory här hemma brukar Cecilia spöa skiten ur mig, uttryckt med hennes egna ord .
På tisdag natt, eller snarare onsdag morgon, åker barnen till Egypten en hel vecka. Hur skall jag klara mig utan dem så länge ? Egypten ligger ju en bit bort också. Det är ju liksom inte bara att ta bilen och hämta dem om man skulle få för sig det. Jag får väl trösta mig med att en vecka går väldigt fort. För ett tag sedan var de och vaccinerade sig och i veckan drack de något för att förhindra magsjuka. Det smakade som ovanligt äckligt Vichyvatten. Cecilia drack snabbt upp sitt medan Mikael tog en halv evighet på sig. Den ungen är precis som jag var när jag var liten. När jag skulle ta penicillin kunde jag hålla på en hel förmiddag och förhala det. Jag skulle bara dricka lite vatten, gå på toa eller klia mig. Mikael är likadan, men eftersom jag vet hur jag var är jag mycket "elakare" mot honom än vad min mamma var mot mig . Innan han äntligen fick i sig alltihop försökte han med alla knep han kunde komma på att få slippa. Han erbjöd sig till och med att stanna hemma från resan, den lille tokstollen . Men nu är den obehagliga biten över, sprutorna och att dricka det där joxet, nu återstår bara det roliga och jag är säker på att han kommer att tycka det har varit värt det. I ärlighetens namn skall de väl ha en spruta till inom ett halvår, men efter den har de skydd i trettio år. Det kanske är så att de skall dricka en slurk jox när de kommer hem också, men den upplysningen väntar jag med .
Påhittiga ungar
måndag 17 mar 2008 21:40
Fy, vad jag fryser! Jag måste ha fått något elände för jag nyser och vill bara sova också. Lika bra att ta allt på en gång, när jag nu ändå bara går och skrotar. Planerna är ju att åka till Nyköping på fredag, för att kolla in shetlandsponnyer och då särskilt alla de treårsston som är anmälda. Just nu känns den resan rätt avlägsen, måste jag medge. Det lockar mer att stanna hemma i värmen. Jag får se hur det känns i slutet av veckan.
Det verkar ha löst sig med mockningshjälp nästa vecka. Mina föräldrar åker utomlands och själv är jag ju lite justerad. Stefan har erbjudit sig, men jag är rädd om min gubbe och vill inte att han skall få ett astmaanfall när han gör något han är jätteallergisk emot. Det räcker med en sjukling i familjen. I stället har vi anställt två pigga pensionärer som kommer och hjälper mig. Ännu ett problem är ur världen. Men det är sjutton vad det är svårt att vara beroende av andra människor när man är van att klara sig själv! Jag är verkligen urdålig på att ta emot hjälp och ännu sämre på att be om den. Nu har jag så ruskigt dåligt samvete över att mina föräldrar måste mocka varje dag i flera veckor, att tre av hästarna är deras spelar ingen roll, jag tycker jag ligger dem till last ändå .
I morse vaknade man upp till snöfall . Det väntade bakslaget hade dykt upp. Vi hade en tid bokad på hovslagareskolan för alla fem shettisarna, så två transporter var hyrda och stod klara för avfärd. Det var bara att ge sig iväg, trots att väglaget var allt annat än inbjudande. Vi körde lugnt och försiktigt, tyvärr kan man inte säga att alla medtrafikanter gör detsamma. I synnerhet inte utlandsregistrerade långtradare, som dels ligger alldeles för nära och när de kör om så är det så det stryker både bil och transport . Vi kom i alla fall både dit och hem helskinnade. Rosas hålväggar såg bra ut, den ena är nästan borta. Vi har varit väldigt flitiga med skötseln och det har glädjande nog gett resultat. Hedda och Rosa verkades först. När de var klara och vi kom in med ytterligare tre svarta shettisar, skrattade hovslagaren och sa "det finns faktiskt andra färger på hästar" .
Medan jag och Cecilia (och mina föräldrar) var på hovslagareskolan fick Mikael vara ensam hemma ganska många timmar, eftersom Stefan jobbade. Även denna gång hade han roat sig lite. Förra gången han var ensam lite för länge flyttade han ju in i vindsgarderoben. Idag hittade han på hyss i stället .När Cecilia skulle gå på toa där nere upptäckte hon att det var plastfolie spänt över toasitsen . Jag är glad att hon såg det innan hon hade börjat uträtta sina behov. En stund senare skulle jag gå på toa där uppe. När jag satte mig knastrade det under toalettringen. Jaha, då hade han lagt Corn Flakes där... Mikael säger att de lär ut sådana saker på Bollibompa, jag tycker mer det låter som Trazan & Banarnetips. Tänk vad livet skulle vara förutsägbart och enformigt utan barn i huset .
Tack så mycket :)
torsdag 13 mar 2008 22:20
Jag vill tacka så jättemycket för mail, PM, telefonsamtal och uppmuntrande ord på forumet. Ett extra tack och en jättekram till Märta för den fina blombuketten och chokladen du skickade . Det hade du verkligen inte behövt, men jag blev ju såklart jätteglad och överraskad .
Nu har det lugnat ner sig lite så jag har hunnit samla tankarna från utställningen i Frillesås. Allt var så bra och välordnat. Jag har gått och myst över Rosas kritik också. Hon fick så bra på typ och då får man tänka på att hon är långt ifrån lika välutvecklad som de andra stona i den klassen. Hon behöver massor med mer tid och om några år är hon ännu finare. Jag har grejat med lite småsaker här hemma de senaste dagarna. Shetlandstidningen kom igår och den är så gott som läst. Jag har knappt ätit något på fyra dagar, känner varken någon hunger eller matlust. Men det finns ju att ta av, så det är ingen katastrof. Idag kom läkarintyget med posten. Jag tyckte att jag förklarade så noga att det hänt på min fritid. Ändå står det att jag i samband med mitt arbete ramlat över ett staket . Det är en jädra skillnad, hade det varit när jag jobbat hade ju handlat om en arbetsplatsolycka. Jag får se till att de ändrar det. I läkarintyget står det massa latinska saker jag inte begriper mig på . Men jag kan läsa mig till att det är en mejselfraktur i caput radii, det betyder väl förmodligen strålbenet. Jag är sjukskriven till 15 april och fram till återbesöket får jag inte belasta armen mer än med armens tyngd. Nu väntar jag bara på att statsministern, eller möjligen arbetsmarknadsministern skall höra av sig . Det stod nämligen på Aftonbladets löpsedel idag att ingen i detta land skall vara sjukskriven. Man får helt enkelt byta till ett jobb man klarar av. Det är ju bara min ena arm som är tillfälligt ur funktion, så de kanske kan hosta fram något jobb på regeringskansliet tills jag är fit for fight igen .
Ikväll var jag i stallet, jag har inte varit där sedan i måndags. Jodå, de har fått mat och vatten och mockat ändå . Eurydike mullrade när jag närmade mig hennes box. Det är ju för att hon tigger, det fattar jag ju. Men det låter så härligt, så det är klart hon får något gott. Alla djuren var pigga och glada. Blöta var de också, för det har regnat hela dagen.
Mikael kör hårt med sitt bakande. Det är fortfarande muffins, allra helst kladdmuffins. Häromdagen ville han baka och det fick han förstås. Cecilia var med och själv var jag på övervåningen och smyglyssnade på deras samtal . Mikael tyckte att faster och hennes familj har blivit riktiga gottegrisar, sa han. Men det är ju han som åker dit med allt han bakar, klart de inte säger nej till det . Faster är en populär person. Hon är rolig och påhittig, så jag förstår att Mikaels gör sig ärenden för att gå dit.
Jag hoppas det kommer lite roliga saker med posten i morgon, så att jag får något att roa mig med.
En händelserik dag...
tisdag 11 mar 2008 15:50
Frillesåsutställningen är avklarad. Jag, mamma och Mikael åkte och det var Eros och Rosa som ställdes ut. Det blev en minnesvärd dag på flera sätt . Märta och övriga i arrangörsteamet skall ha högsta betyg för sitt arbete. Det var väldigt trevligt med det där lilla extra som sätter knorr på tillvaron. Vi är nöjda med resultatet för våra hästar. Eros gick tvåa med 38 poäng och klär väl egentligen bättre i sommarpäls. Men han fick fin kritik och uppförde sig bra, förutom att han inte ville skritta riktigt bra och han sin vana trogen bet mig i handen när det var vår tur att visa . Det är som att han begriper att matte inte läxar upp honom när som helst .
Lilla Rosa var dagens glädjeämne. Jag var säker på att hon skulle gå sist och det stämde. Men att komma sist med 39 poäng, jättebra kritik och 9 på typ blir man inte direkt deppig av . Det som var till hennes nackdel för dagen var rörelserna, men det är bara att träna på. Hon mättes till 91/15, skall bli spännande att se vad hon slutar på. Det var riktigt fina ponnyer i hennes klass. Mamma var stolt som en tupp över sin ponny. Alla är inte nöjda med mindre än guld, men det är ju så att det är man själv som sätter ribban och vi är jätteglada över våra ponnyers resultat.
Regnet öste ner hela dagen, så man får ju vara glad för att utställningen hölls inomhus. Men alla foton fick ju tyvärr också tas inne, med resultatet att de blev mörka och med ganska röriga bakgrunder. Det är inte alltid lätt att hitta en tom vägg att ställa upp hästarna mot, eftersom självklart alla vill vara inomhus i sådant här busväder. Men det är väl bättre med sådana kort än inga alls, så man får vara nöjd ändå. Det var premiär för min nya kamera och jag tycker det fungerade bra, ännu bättre blir det ju mer jag lär mig. Nu längtar jag till utomhusutställningarna.
Det som gör att vi aldrig kommer att glömma den här utställningen är väl min vurpa . Jag råkade gå bakåt några steg. Det var dumt gjort för bakom var ett dressyrstaket som träffade mig i knävecken. Jag gjorde någon slags bakåtvolt över staketet och landade på andra sidan. Jag slog i både huvudet och vänster arm. Den domnade bort, men det brukar ju gå över efter en stund. Den här gången blev det bara värre. Emellanåt högg det i armen så jag nästan gick ner för räkning . Jag brukar inte klaga, men det här var det värsta jag varit med om. På något sätt gick det ändå att både visa hästarna och att fotografera, kanske tack vare värktabletten jag fick av Anna-Karin. Det var ju tur att det var vänster arm åtminstone. Mamma erbjöd sig att köra hem, men hon har aldrig kört hästtransport så det kändes inte rätt att börja göra det i regnväder och mörker genom hela Göteborg. Så jag körde, det var bara att lyfta upp vänsterarmen med den andra handen och placera den på ratten. Där fick den ligga helt oanvändbar. Helljuset fick jag sköta med högerhanden. Vi körde lugnt och försiktigt hem och när hästarna var utlastade och transporten städad var det redan midnatt. Det blev en lång dag eftersom vi hade gått upp 3.30 på morgonen. Men vad gör man inte för det roligaste som finns. Mikael var så duktig hela dagen. Han ledde hästar utan att klaga trots att Eros trampade honom på foten och att det nog blev ganska långsamt. Vi tackar alla snälla människor som hjälpte oss med diverse saker, allt från lastningshjälp till värktabletter .
Igår blev det förstås läkarbesök med armen. Först åkte jag till vårdcentralen för att få en remiss till röntgen på KSS. Efter fem timmar där fick jag veta att jag fått en spricka i strålbenet. Jag behöver inte operera den, det kommer troligen att läka ändå. De närmsta två veckorna får jag inte belasta den alls, därefter blir det ny röntgen och sjukgymnastik, med tanke på mitt tunga arbete. Så tidigast om fem veckor kan jag vara tillbaks på jobbet . Men jag tror jag kommer att ta gudstjänsterna ändå. Det är ju inget tungt, nästan bara att ringa i klockorna och sköta ljudet. Nu är nog bäst att jag sköter mig så det läker snabbt. Det är tydligen också himla viktigt att ta värktabletterna, annars kan kroppen bli stressad och då läker det sämre. Tur att jag har mina föräldrar som kan mocka. Vi får se hur vi löser det när de är i Egypten. Jag klarar allt utom att mocka och köra skottkärran med en arm. Släppa in/ut och fodra är inga problem, för de går lösa. Stefan har erbjudit sig att hjälpa till trots att han är allergisk. Han skall ha en slags gasmask, säger han. Det vore en syn det, men det är en snäll gubbe jag har som vill hjälpa mig .
Jag blev rejält arg när jag var på KSS. Efter röntgen blev jag skickad till akuten. Före mig i kön till receptionen var en gammal tant med både käpp och rullator. Hon var ensam där, fast hon tycktes vara i stort behov av hjälp. Käppen for i golvet stup i kvarten. Det är inte lätt för gamla människor att ta fram rätt saker ur handväskan och hon hade vissa problem med att hitta sin patientbricka. Den äldre receptionisten var inte trevlig mot henne, det var så att jag reagerade på hennes höga, snäsiga röst. Hur som helst så blev tanten klar och det var min tur. På vägen fram till disken snäser receptionisten att jag skall ta av mig vigselringarna, annars så kunde de minsann få klippa bort dem. Jag sa att jag hade försökt, men inte lyckats eftersom fingrarna var som prinskorvar. Då röt hon att jag skulle gå in på toaletten och ta massor med tvål. Jag svarade att jag skulle göra det, men att jag kunde få göra klart mitt ärende i receptionen först. Då snäste hon att jag skulle inte betala något, så det behövde jag inte alls göra, så jag gick för att lämna min väska till Mikael medan jag gick in på toa. Men det skulle jag inte ha gjort, för då röt hon och pekade med hela armen att toan låt åt andra hållet. Där tog mitt tålamod slut. Jag frågade om hon var tvungen att ryta så och det var inte populärt. Kommandoran blev ännu otrevligare och beklagade sig högt och spydigt att hon bara velat vara hjälpsam men det hade hon inget för. Hela väntrummet hörde, men det var ju inte mina problem, så jag frågade högt rakt ut i luften vad det var för otrevlig personal som jobbade på det här stället och om det inte finns någon charmkurs de kan skickas på. Hon kanske hade en dålig dag, det vet inte jag. Men har man ett sådant arbete och inte kan behärska sig bättre är man på fel plats. Jag kan svara för mig, men alla stackars gamla människor skall inte behöva bli behandlade på det sättet. Denna receptionist hade passat bättre att sitta i ett källarförråd och sortera dammråttor .
Cecilia var så söt igår, det är hon alltid, men då var det lite extra . När jag kom hem från sjukhuset sa hon att hon ville fråga mig en sak i enrum. Det var att hon så gärna vill ta hål i öronen. Jag frågade hur hon kommit på det och då sa hon att faster Heléne tillverkar så fina örhängen. Vi kom överens om att hon får göra det, men hon får vänta tills efter resan.
Medan vi var på utställning fick pappa ta emot hovslagaren. Vår ordinarie har varit med om en olycka som kunde ha tagit livet av honom, så han är sjukskriven för tillfället. Det är inte det lättaste att få tag i någon annan så där hux flux, men vi hittade en som kom och tog de tre stora hästarna. De små skall ju åka till hovslagareskolan nästa vecka, så de behövde inte tas. Den nye verkade bra och var villig att komma tillbaka, så vi kör väl på det. Det verkar som om ett bekymmer är ur världen .
Det får bli lite omplanering på utställningsfronten. Jag hade tänkt anmäla någon till Rockelstad i april, men om jag nu skall vara justerad en tid framöver så får jag strunta i det. Det är bättre att satsa på Uddevalla i början på juni i stället. Tur att man valt rätt ras, så det finns ett helt tjog utställningar att välja på .
Undrar vad man skall ta sig för de närmaste dagarna när man går runt och är ständigt hög på värktabletter . Jag har beställt en TV-serie till mamma, men den kommer inte förrän nästa vecka. Jag får nog titta på den om jag frågar. Det är den här serien Svenska Hjärtan som gick i slutet på 80-talet och handlar om människorna i ett radhusområde. Ett av paren heter Torsten och Elisabet. Han är tandläkare och hon är hemmafru, eller om hon har ett deltidsjobb. Hon sköter i alla fall hemmet och skämmer bort maken. Deras dotter har flyttat hemifrån, så Elisabet har det lite långtråkigt när hon går hemma och dammar porslinsfigurerna. Det bär sig inte bättre än att hon får ihop det med grannen Henrik , en väldigt töntig karl, men han kanske har oanade talanger . När Torsten får reda på otrohetsaffären blir han så upprörd så att han startar gräsklipparen fast det är mitt i vintern. Han tar in den i vardagsrummet och klipper ryamattan . Själv har han en affär med sin tandsköterska, men det hör inte hit, tycker han . Den serien var så ruskigt dråplig, töntig och rolig, så den måste jag bara se igen.
Utställningsdax
lördag 08 mar 2008 20:12
Nu är Eros och Rosa fixade inför morgondagen. Om det finns något pris för ojämnaste käklinje vinner jag det överlägset med mina hästar. Det är verkligen tur att frisöryrket aldrig lockat .
Det mesta är klart, tror jag. Mikael och jag sover i Fjället i natt, då spar vi lite tid i morgon bitti. Dessutom finns det ingen dator där, så chansen att jag kommer i säng i rimlig tid är lite större. Cecilia är lämnad hos farmor och Stefan har modellträff. Mikael har varit själv hemma medan jag varit i stallet. Det blev rätt länge och han har då inte varit sysslolös. Han passade på att göra vindsgarderoben till sin. Där finns numera två trasmattor på golvet och en golvlampa. På det lilla skrivbordet, som av någon anledning hamnat där, har han ställt upp lite fotografier och gjort till en ritplats. Han har flyttat dit sin CD-spelare också. En sådan bagatell att det inte finns ström har inte hindrat, det går ju att dra sladdar från andra rum. Det är tur att det går mot en varmare årstid, för vindsgarderoben är inte isolerad.
Cecilia är lycklig . Laget med Amy Diamond vann denna veckas omgång av Så ska det låta. Hennes medtävlare var en kul prick som jag aldrig förut har sett. Cecilias lycka blev ännu större när Amy sjöng Sonja Ahldéns låt För att du finns. Sonja är nämligen idol nummer två. Vi hade ingen särskilt meny den här gången. Cecilia åt en guldnougat och bjöd mig motvilligt på en väldigt liten bit. Jag är inte så förtjust i den chokladen, så jag var nöjd ändå.
I torsdags slog Mikael av sin ena framtand på en gungbräda i skolan. Träslöjdsläraren hittade den och lade den i mjölk. Tack för det, Thomas! Stefan var ledig, så de fick snabbt tag i honom så han kunde skjutsa Mikael till tandläkaren. Där limmade de fast tanden, vi får se om eller hur länge det håller. Det vore ju bra om den sitter fast när han är i Egypten. Han får inte bita i hårda saker som morötter och liknande. Vi har förstås anmält det till försäkringsbolaget, så blir det problem i framtiden kommer det inte att kosta något. Hoppas jag!
Jag fick ett tips om att linjeavla Hedda på Koert v.St. Olyhof. Han är morfar till henne och återfinns även i t ex Lyckebo Ferro och Uron v.d. Römer. Det är två hingstar jag gillar, så det tål nog att funderas på. Hon skall ju inte betäckas förrän nästa år, men det pågår såklart ständiga hingstvalsfunderingar. Det finns en annan hingst som eventuellt kommer på station i min närhet nästa år. Om det blir så får Hedda och eventuellt Eurydike åka till honom. Bäst att passa på om det blir så nära, dessutom är han mycket äldre än de andra två kandidaterna.
Barns tankar
onsdag 05 mar 2008 23:29
Jag och tre arbetskamrater har varit på kurs idag igen. Den handlade om perenner och sommarblommor. De andra deltagarna verkade komma från stora förvaltningar, medan vi fyra har varsin kyrka att ta hand om. De verkade väldigt kunniga i ämnet, själva kände vi oss som de korkade kusinerna från landet och var rörande överens om att denna kurs var bortkastad tid för vår del.
I helgen var det årsmöte med Shetland Väst. Jag, mamma och Cecilia åkte dit och det var ovanligt många deltagare i år, ett trettiotal ungefär. Det hölls ett intressant föredrag av Annika om hur hon dömer Shetland. Märta visade bilder och berättade om Shetlandsöarna. Allt var mycket intressant och jag tror det är sådant som lockar folk till möten. Jag blev invald i styrelsen, suppleant tror jag det var. Det skall bli kul att prova på det. Jag har ingen erfarenhet av föreningsarbete, men vips blev jag plötsligt invald i två stycken . SPA har lite roliga aktiviteter på gång i vår. Jag skall försöka vara med på så mycket jag kan, tyvärr får jag nog avstå från läderkursen. Det var lite andra saker inplanerade den dagen och ibland måste man kanske prioritera familjen före hästarna .
Cecilia har hjälpt mig i stallet idag. Hon gör snabbt sina sysslor, sedan hoppar hon upp bland höbalarna och leker Amy Diamond med ett tjugskaft som mikrofon. Det är härligt med fantasi . Mikael funderar på en karriär som kock. Det kan ju vara bra att ha vid sidan om det mer osäkra konstnärsyrket . Han har börjat öva på att baka muffins. I början hade han så bråttom så han glömde att starta ugnen, men nu har han fått in en riktig snits. I helgen var det blåbärsmuffins som stod på menyn, de blev riktigt goda. Själv har jag aldrig lyckats med den varianten. Ibland skulle jag vilja krypa in i huvudet på barnen för att se vad som rör sig där inne, för att det är full aktivitet är ingen tvekan. En dag undrade Mikael vad en date är för något och jag förklarade det. Nästa fråga var hur man skall vara klädd när man skall på date. Jag svarade att det räckte att vara hel och ren, kostym och slips är inte nödvändigt vid 11-års ålder. Därefter talade Mikael om vad han hade hört om filmval vid en date. Det är nämligen så att antingen skall man välja en skräckfilm, då blir tjejen så rädd så hon kryper upp i knäet på killen. Eller också skall man välja en romantisk film, det kan tydligen få en liknande effekt. Tänk om jag hade haft dessa kunskaper när jag var 11 år .
Den kommande helgen är fulltecknad för vår del. Stefan skall ha modellbyggesträff, så det kommer ett gäng gubbar från olika delar av landet. För min del är det ju utställning i Frillesås på söndagen, så lördagen går åt till förberedelser för det. Jag måste försöka komma i säng tidigt den kvällen, för vi planerar att åka väldigt tidigt på söndagsmorgonen. Vägen till Frillesås är väldigt lång och tråkig. Varje gång jag varit där har jag lovat mig själv att aldrig åka dit igen. Där ser man ju hur det gick med det, är utställningslusten bara tillräckligt stor så trotsar man alla mil och åker ändå.
Jag funderar på vilka fler utställningar jag skall anmäla till. Hedda fäller som värst just nu, så egentligen skulle jag vilja se henne i sommarpäls innan jag bestämmer mig för något. Troligen får det bli Uddevalla i juni och Rockelstad i juli för hennes del. Men det beror på vilken domare hon får i Uddevalla, den ene dömer även på Rockelstad. Det känns ju lite onödigt att visa för samma så tätt. Det finns ju förstås en utställning på Rockelstad i april också, men där utgår snart anmälningstiden. Det känns onekligen rätt lyxigt att ha så många utställningar att välja och vraka bland. Det är man inte bortskämd med från New Foresttiden.
Jag har också fått en födelsedagspresent i förskott. Den har inte fyra ben, men den har fyra fötter. Jag har länge letat efter ett vitrinskåp i furu för att ha hästarnas priser i. Problemet har varit att alla jag sett är för höga för att komma in under snedtaket i vårt sovrum. Men mamma hittade ett på Jysk och då köpte hon det till mig. Jag blev förstås jätteglad.
Tjejkväll
fredag 29 feb 2008 22:28
Äntligen fredag! Cecilia och jag har haft tjejkväll, hon somnade ju ifrån den i lördags. Idag bestämde jag menyn och det blev inte morötter och vatten som hon hade tänkt förra gången. Nej, nu blev det Coca Cola, chips och jordnötsringar som vi åt i sängen samtidigt som vi tittade på Så skall det låta. Inte så nyttigt kanske. Cecilias favorit Sonja Ahldén var med i det ena laget. Tyvärr hjälpte det inte att vi hejade allt vi kunde, Sonjas lag förlorade med två poäng. Cecilia kommenterade männen hej vilt. Ingen av dem föll henne i smaken. Stefan var för långhårig, Chris för korthårig och Danny för vithårig. Jag kommer inte ihåg vad det var för fel på Putte och programledaren, men de dög inte de heller. När Sonja sjöng Ännu doftar kärlek sa Cecilia att så känner hon när hon tänker på Erik. Herre jösses, hur skall detta sluta, ungen är ju knappt 8 år . Erik är lika gammal och måttligt road av framfusiga flickor. Jag tror jag måste lära min dotter vad en pojkes nej betyder. Hon brukar nämligen trycka upp Erik mot en vägg och pussa honom, trots hans vilda protester .
Denna vecka har mest bestått av arbete. Trädklättrarna gjorde ett bra jobb, vi var fyra stycken som rensade upp efter dem. Det blev både långa och hårda arbetsdagar, men nu är det klart. Det har inte blivit mycket mer än mockning och fodring med hästarna. Men de ser inte missnöjda ut för det. Veckan som kommer måste jag verkligen prioritera de som skall till Frillesås. Om det blir en eller två som följer med bestämmer jag dagen före utställningen. Katalogen kom i veckan, det var startfält som hette duga! Särskilt de svarta treårsstona, det är verkligen ingen skam att gå sist i den samlingen.
Igår var vi och skaffade pass till barnen inför resan. Tiden går fort, de åker om fyra veckor. Jag var även på apoteket och hämtade vaccinet och idag var Stefan på vårdcentralen med dem så de fick sina sprutor. För ett tag sedan gnällde Mikael lite över att han inte gillade sprutor. Då gjorde hans syster tydligt klart för honom att om man får åka till Egypten en hel vecka, kan man gott stå ut med ett litet stick i armen. Hårda bud .
Nu börjar äntligen hästaktiviteterna komma igång efter vintern. I morgon är det årsmöte med Shetland Väst. Det innehåller några intressanta programpunkter, så det ser jag fram emot. På hemmaplan skulle jag behöva komma igång med Eros körning. Pappa är ju pensionär nu, så han har fått så fruktansvärt mycket att göra . Han kör buss var och varannan kväll och jag vill gärna ha hans hjälp, man skall inte slarva med säkerheten. På något sätt skall vi väl få ihop det så det blir några gånger i veckan åtminstone.
I morgonkväll skall jag nog se på melodifestivalen, Niklas Strömstedt är med. Är låten dålig kan man ju alltid stänga av ljudet, det räcker så bra med att vila ögonen på honom . Jag förstår mig verkligen inte på Agneta Sjödin, hur kunde hon dumpa honom? Eller var det han som dumpade henne ? Jag måste nog följa med i skvallerblaskorna lite bättre .
En tråkig sak, mina föräldrars granne dog i början på veckan . Endast tio dagar efter att hon fick besked om sin sjukdom.
Ta vara på varje dag
lördag 23 feb 2008 21:38
Då har ytterligare en vecka gått. Jag har varit på kurs med jobbet i två dagar. Tyvärr kom inte hästprästen som skulle hålla i en del av programmet, men ersättaren var bra, alltid något. Resten av första dagen var väl sådär. Andra dagen var vi på Räddningsverket och släckte bränder, mycket nyttigt. Det bästa med att vara på kurs brukar vara den goda maten och dessa dagar var inget undantag.
Tråkiga saker händer runt omkring. I höstas dog mina föräldrars granne efter några månaders sjukdom. Nyligen fick hans fru veta att hon är obotligt sjuk. En annan person jag känner dog vid nyår efter att 3½ månad tidigare fått besked om sin sjukdom. Det går så fort allting, man hinner knappt fatta att de är sjuka förrän de är borta. Vid den senaste begravningen jag var på pratade Lasse om att man skall ta tillvara varje dag, för man vet inte hur många man får. Det skall jag banne mig göra! Jag är så less på all reklam om pensionsförsäkringar. Varför skall man snåla nu för att ha till sin ålderdom, när man inte ens vet om man lever då? Jag har en liten försäkring jag sparat i ganska många år, men fler blir det inte. Nej, här gäller det att leva livet medan man kan.
Allt är bra med djuren. Rosas framtänder har äntligen släppt! Jag velar fortfarande hit och dit om hon skall med till Frillesås. I jämförelse med de andra är hon nog rätt ofärdig. Men andra sidan, får man inte vara det om man inte ens fyllt tre år? En erfaren shettisuppfödare sade en gång till mig att hon tycker folk har alldeles för bråttom med sina ponnyer. Plockar de inte guldmedaljerna redan som unghästar så säljs de och ersätts med nya. Hon menade på att man måste ha tid att vänta, många blommar inte ut förrän långt senare. Jag håller med denna uppfödare, det är en person vars avelsarbete jag beundrar.
Jag tränade Rosa lite idag. Hon rör sig väldigt bra, tycker jag. Men det gäller ju att få fram det på utställningarna också. Även Hedda fick lite träning. Jag tog ett huvudlag utan kedja och det gick mycket bättre. Hon fäller som attan, så just nu ser hon lite tråkig ut. Tur att jag inte anmälde henne. Eros fäller inte ett dugg. Undrar just hur han sover på nätterna, för den delade manen var ett minne redan dagen efter. Däremot är han vackert pyntad med halm varje morgon. Jag sprang lite med Eros också, han har blivit en riktig gentleman. Buspojksfasonerna visar sig allt mer sällan. Kan det vara livet som stadgad sambo med Heavenly som gjort nytta även för honom? För hennes del är det ju bara positivt, hon är mindre blyg nu än när hon bor ensam.
Cecilia tyckte att vi skulle ha tjejkväll, hon och jag. Vi skulle ligga i sängen, titta på melodifestivalen och äta morötter. Men det blev inget av, för lagom till det skulle börja ville hon sova. Ögonen gick nästan i kors, så trött var hon efter att ha lekt med Lisa hela eftermiddagen. Jag tycker inte det var så stor förlust att missa vare sig melodifestivalen eller de där morötterna. Vi kan ta en tjejkväll en annan dag, gärna med en annan meny.
Natischa, min sista New Forest uppfödning, har varit ute och tävlat idag igen. I första klassen blev hon fyra och i den andra klassen utesluten. Jag vet inte vad som hände, hon kan ju ha vägrat ut sig, ryttaren kan ha ramlat av eller ridit fel väg. Hon verkar gå rätt bra, förra gången hon tävlade gick hon dubbelnolla i båda klasserna. Jag måste snart komma iväg och titta på henne vid någon tävling.
Veckan som kommer blir spännande. Då kommer det en arborist till kyrkogården. Han skall klättra runt i träden och såga bort gamla grenar ur dem. Tänk, det kanske är en äkta Tarzan med höftskynke som svingar sig runt i lianer med en motorsåg i ena näven.
Lite sjukt
söndag 17 feb 2008 21:12
Här har vi varit alldeles ur form. Cecilia blev ju sjuk förrförra veckan. Det ville inte ge sig, så på måndagen åkte jag till vårdcentralen med henne, början på lunginflammation löd diagnosen. Det blev penicillin förstås. Själv blev jag risig förra helgen och i onsdags fick jag penicillin för jag hade halsfluss. Mikael var heller inte bra, men hans halsprov visade ingen. Hela sportlovsveckan gick och vi var sjuka hela tiden. Men nu tror jag vi är på bättringsvägen, fast jag är väldigt trött.
Den sedan länge planerade Ullaredsresan höll på att få ställas in. Men kvällen före bestämde vi oss för att åka, trots allt. Då var Cecilia pigg sedan några dagar och Mikael ville hellre vara hos morfar. Jag har ju nästan blivit idiotförklarad när jag berättat för folk att vi skulle åka till Ullared på sportlovet. De påstod att det skulle vara så mycket kö. Pyttsan heller! Så lite folk som det var i fredags har det aldrig varit när jag varit där. Det var ungefär som att gå på Ica Maxi en måndagsförmiddag. Jag hittade massor med kläder till barnen och lite småplock på hästavdelningen . Mamma handlade lite saker till Rosa, bl a ett regntäcke som var i största laget, så det övertar nog jag .
På hemvägen svängde vi förbi Bluemull. Vi hann gå igenom nästan alla hagar innan det mörknade. Som vanligt jättekul att få se så många shettisar, många med runda goa magar inför kommande fölningar. Tack Märta, för både fika och rundvandring Det är alltid så trevligt och gästvänligt på Bluemull.
Innan jag blev sjuk fixade vi till Rosa och fotograferade henne. Några av bilderna blev riktigt bra. Jag fick ett ryck och anmälde även henne till Frillesås. Min vana trogen har jag redan ångrat mig, åtminstone nästan . Tänderna har fortfarande inte släppt. Vi har kollat med veterinären och han tyckte att vi skall avvakta ett tag till. Lossnar de inte självmant får de väl dras ut, men det hoppas jag vi slipper.
Idag har det blåst rätt ordentligt. Jag har grejat med Eros och Hedda, borstat dem och fotograferat. Mamma skulle hålla dem, men det var inte det lättaste, de var minst sagt på tårna tack vare blåsten. Några av bilderna på Eros blev hyfsade, men de på Hedda blev värdelösa, så de har åkt i papperskorgen allihopa. Nu har Stefan lovat att följa med en dag, då håller jag hästarna och han fotograferar. Det är ju märkligt att det är så svårt att få till bilder på sina egna hästar.
I veckan skall jag på kurs i två dagar. En av kursledarna är min favoritpräst. Jag har aldrig träffat honom mer än att vi varit på samma tömkörningskurs. Men jag har hört honom på radio och jag gillade stilen. Han är en person som jobbat mycket med ungdomar på glid och som fängelsepräst. När personen sedan är hästintresserad kan det ju inte bli annat än bra .
Wadmans vardag
fredag 08 feb 2008 12:00
Jag har varit hemma med Cecilia några dagar. I natt steg febern ännu mer och hon yrade. Nu på förmiddagen verkar hon lite piggare, så förhoppningsvis var den uppe och vände. Igår var hon jättedålig i magen, stackaren. Så fort hon hostade eller nyste hände det en liten olycka. Det är tur att det finns Always dambindor .Typiskt nog var det ju igår vi hade tid på hovslagareskolan och jag hade inte lust att byta tid en gång till. Men det löste sig, min snälla pappa tog med sig min morbror och körde dit hästarna. Eurydike brukar ju verkas där, nu fick även Rosa följa med. Inte för att hon var i så stort behov av verkning, men hon har fått några små hålväggar som behövde ses till. Tydligen är det ett vanligt problem. Det var inte någon fara med Rosas, hon verkades bara upp lite på yttersidan av ena bakhoven, det syns knappt. På kvällarna skall det pillas rent, hällas i jodopax samt ett pulver. Den metoden som användes på Heavenly var totalt onödig, tyckte hovslagaren. Rosa får följa med Eurydike dit nästa gång också, så får de ta sig en titt på hur det ser ut.
På tal om Eurydike, hon såg bra ut och rör sig helt normalt, det har hon gjort ända sedan i höstas. Tänk så nära döden hon var! Det är faktiskt tack vare älgjakten hon fortfarande lever. Anders skulle hjälpa mig att gräva, men var tvungen att fixa älgtornen inför jakten först. På de få dagarna hände ett mirakel. Helt plötsligt började hon röra sig bra igen och det har fortsatt så. Ingen är gladare än jag, nu gör vi ett sista försök. Jag skall "låsa in" henne sista veckan i juli, för det är då hon två år i rad hittat något otjänligt att stoppa i sig. Bara då, frostnupet gräs har inte varit något problem. Hon är ju väldigt speciell för mig, alltid så trevlig och mullrar så härligt när man visar sig. Lite bortskämd har hon också blivit, men det får man vara när man haft tre hovar i graven .
I brist på dräktiga ston får jag väl rapportera om ungstonas tänder . Rosas nya framtänder är på plats bakom de gamla, som håller på att tryckas bort. Det blir säkert bra när de lossnat, för nu ser det minst sagt komiskt ut. Vi gläds varje dag över vilka snälla hästar vi har. De "gamla" känner vi ju utan och innan vid det här laget, men Hedda och Rosa har vi ju bara haft i knappt fyra månader. Ändå har de blivit en så naturlig del av flocken så det känns som de alltid funnits där. Jag funderar faktiskt på att anmäla även Rosa till Frillesås. Inte för jag vet hur hon ser ut eller rör sig, jag är totalt hemmablind. Men man kan ju ta det som träning. Hon är världens coolaste ponny men är bara visad en gång i sitt liv, så att vi får lite övning tillsammans, Rosa och jag, vore inte fel. Jag måste bestämma mig idag om anmälningen skall komma fram i tid.
I helgen var jag på årsmöte med Skaraborgs Ponny Avel. Det blev en trevlig kväll med god mat och många skratt tillsammans med både kända och okända ansikten. Årsmötesförhandlingarna var snabbt överstökade, jag blev invald som suppleant, eller vad det nu var. Det blir säkert bra, för det verkar vara ett riktigt trevligt gäng. Det är mycket Welshfolk, men såklart finns även de andra ponnyraserna representerade. Det delades även ut tallrikar till förtjänta ponnyer. Det är de ponnyer som antingen fått elit eller diplom, samt nygodkända hingstar med minst 40 poäng. Ägarna får själva anmäla sig till detta och jag tror att de skall vara medlemmar i SPA. Hur som helst, sju shetlandsponnyer tilldelades denna utmärkelse som bestod i en tallrik med SPA:s logga samt ponnyns namn. De var verkligen urtjusiga, jag håller tummarna för att Hedda får en sådan nästa år . Gärna Rosa också, såklart . Klockan gick snabbt, som alltid när man har kul. Den var nog närmare 22.30 när jag började åka hemåt. Det tog runt en timma att köra mina fem mil, för väglaget var allt annat än bra. Min supersnabba Honda har många kvalitéer, men någon bil för vinterväglag är han inte. Han far som en yster unghäst över vägen och man vet aldrig när nästa bocksprång kommer. Bäst att hålla ett lågt tempo för att stanna kvar på vägen, med andra ord. Jag kom hem utan missöden och möten med älgar.
Detta var ett välkommet avbrott i den för tillfället rätt grå vardagen. Regn, blåst och blöta hästar varenda dag, det är nog livet för de flesta just nu. Förutom nu när jag varit hemma med Cecilia, då har minsann solen tittat fram. Jag är glad att jag inte längre har någon ridhäst jag "måste" hålla igång i ur och skur. Förresten, tänk att vädret upptar så mycket av tillvaron. Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal ? För när man var liten var det ju bara gamla människor som pratade väder, själv struntade man ju i det, man gav sig ut och red hurdant det än var. Jag tror jag blir mer och mer lik en tax, trivs bäst inne i värmen. Så just nu bedrivs de mesta hästaktiviteterna i stallet, pyssel med blöta, smutsiga hästar. Det är säkert bra som social träning.
Katten 3 dök upp i torsdagskväll, så det blev veterinärbesök dagen efter. Förra veckan, alltså. De fick ta bort benpipan som stack fram, så nu fattas det en liten bit på ena framtassen. Han sövdes och fick sy två stygn. På kvällen mådde han inte alls bra, han var alldeles skummig runt munnen och hade pinkat på sig. Pälsen såg bedrövlig ut, men den stackaren var ju inte i skick för ett bad, så det fick vara till dagen efter. Den morgonen möttes jag av en pigg och blank katt, han hade skött om pälsvården själv. Nu måste han bo i sadelkammaren i tio dagar, eftersom han skall ha medicin morgon och kväll. Men det går oväntat bra, han verkar inte vantrivas där inne i värmen. På måndag är han färdigbehandlad, så då får han återgå i råttfångartjänst igen.
Nästa vecka har barnen sportlov. Jag tycker det nyss var jullov. Jag måste jobba den veckan, så de får vara på fritids. Utom på fredagen, då åker vi till Ullared. De måste få lite nya sommarkläder inför resan till Egypten senare i vår. Nu växer de så det knakar, så att förra sommarens kläder skall passa är bara att glömma. Jag skall passa på att köpa lite torrschampo inför vinterutställningen också. Risken är väl att det hoppar i lite allt möjligt i kundvagnen när man lugnt promenerar runt på hästavdelningen . Mamma skall följa med, så vi kan ta hand om varsitt barn. Det vore inte roligt att tappa bort någon av dem inne på GeKås.
Varför finns det miljontals olika sorters dammsugarpåsar ? Jag behövde nyss byta påse och hade tre olika modeller i städskåpet. Det vet i katten om det är någon som är rätt av dem. De tycks ju byta förpackningar och märkningar varje gång jag köper nya påsar, så det hjälper ju inte att ta med sig det gamla paketet heller. Påstillverkarna tjänar säkert massor med pengar på oss korkade konsumenter som har städskåpet fullt av fel dammsugarpåsar. För att man köpt fel, det märker man ju såklart inte förrän man rivit upp paketet och provat påsarna i dammsugaren .
Nu är det bäst att lätta på ändan och fortsätta dammsuga. Ha en bra dag !
Less på hyrsläp
torsdag 31 jan 2008 20:54
I tisdags skulle vi åka till hovslagareskolan och verka några hästar. Jag hade hyrt transporten kvällen före och resenärerna stod färdigklädda i sina boxar, bara att lasta alltså. Då blir plötsligt pappa osäker på om han sagt rätt dag till mig. I sin almanacka hade han antecknat hovslagare dagen efter. Vi ringde och tur var väl det, för det var onsdagen som var bokad. Det var bara att klä av damerna och släppa ut dom igen. Onsdagstiden fick vi boka om, för då hade jag möte på jobbet, men nästa vecka gör vi ett nytt försök. Transporten var ändå inte hyrd i onödan, för vi åkte och hämtade bokhyllorna istället. Som tur var hade vi tagit med en presenning, den visade sig komma till användning. En skitigare och äckligare transport har jag då aldrig sett. Det var mörkt när vi hämtade den, så vi tittade inte så noga. Det var skit överallt, bakbommarna var nerkletade, på väggarna, golvet och även innanför gallret i fönstret där fram låg det hästskit. Det var till och med något rött på ena väggen, om det var blod eller något annat vet jag inte, men äckligt var det. Den som hyrt före var verkligen ingen noggrann människa. Jag påpekade såklart detta när jag lämnade tillbaks den, så jag behövde bara betala 100:-. Men nu är jag less på hyrsläp! Jag vill ha ett eget Läckösläp. Det finns sprillans nya för 50 000:-. Jag tänker vänta tills jag kan köpa ett sånt, till dess får jag väl fortsätta hyra, och svära .
Ungstonas tandbyte fortgår. Nu är de vana vid att jag ständigt gräver dem i munnen. Det är nästan så att Hedda öppnar munnen och viker upp läppen bara jag visar mig . Lydig flicka. Nu har även Rosa varit ute och gått med selen på sig. Det var inga bekymmer med henne heller. Bara de där förgrymmade tänderna är utbytta skall vi börja tömköra båda två.
Katt nr 3 skall till veterinären i morgon, det är återbesök med den skadade klon. Naturligtvis kände han på sig det, för jag hittade honom inte i kväll. Jag trodde han var uppe i höbalarna, så jag klättrade upp där och skulle hämta honom. Då försvann han, jag klättrade ner, då kom han fram, jag klättrade upp och så höll vi på en stund. När jag till slut hade motat in honom i stallet var det fel katt. Vi får se om han behagar dyka upp vid nattningen, annars är det bara att ringa återbud i morgon. Veterinären tyckte ju att det såg bra ut, men benpipan stack fram lite. De ville kolla på den en gång till för en eventuell amputation. Men stallkatter bestämmer ju över sig själva, så vi får väl se hur det blir med det.
I morgon kväll skall vi äta hemmagjord pizza och dricka erotisk Fanta, som Mikael kallade det när han var liten. Vi har ätit ganska mycket tacos ett tag, det är bland det bästa jag vet. För min del skulle vi kunna ha det varje helg, men familjen vill nog ha lite omväxling. Om nu den där stormen Tuva kommer på besök här och ordnar till strömavbrott får vi väl äta mackor i stället.
Söndagsfunderingar
söndag 27 jan 2008 20:25
Jag har vissa likheter med Lucky Luke, han som skjuter snabbare än sin egen skugga, ni vet. För mig yttrar det sig så att mina händer flyttar på saker snabbare än min hjärna hinner reagera. Jag kan tänka mig att Lucky Luke har stor nytta av sina färdigheter, själv har jag bara besvär av mina. De innebär att jag får springa runt och leta efter massa saker som mina händer har lagt någonstans utan att hjärnan har registrerat detta. Senast igår hände det. Jag skulle köra in fyra balar halm på foderskottkärran. Saxen låg kvar i den efter morgonens utfodring och eftersom jag behövde den till balsnörena på halmen så låg den ju bra där. Jag lastade på halmen och körde in i stallet. När jag skulle klippa upp balarna var saxen puts väck! Jag letade igenom hela skottkärran, men den fanns inte, så jag fick hämta en kniv. När jag kom ut och skulle hämta hö, såg jag att saxen låg på elevatorn. Det hade hänt igen! Om det är mina händer som är otroligt snabba eller om det är hjärnan som är långsam vill jag ha osagt...
I fredags fick jag ett ryck av huslighet. Det innebär att jag har gjort om bland alla mina utställningskataloger. Det är en del eftersom jag sparat alla ända sedan jag började ställa ut, det var 1982. I väntan på att de nya (begagnade) bokhyllorna kommer blockerar detta hela hallen på övervåningen. Jag måste nog bära in dem i sovrummet, annars kan vi inte ens få hyllorna på plats. Denna tillfälliga (?) huslighet förde även med sig inköp av lite nya fräscha blommor. Två av dem blev jag genast av med eftersom Cecilia föreslog en bytesaffär. Jag fick två halvdana Hibiskusar av henne och hon tog två av de nya blommorna. Den flickan kan förhandla, jag tror jag skall skicka henne på mitt nästa lönesamtal;) När jag ändå var i farten planterade jag om lite blommor också. Det måste vara vårkänslorna som slagit till, för jag har inte haft lust med några sådana här stordåd på hela vintern.
Idag har det inte blivit mycket gjort eftersom jag hade både barndop och gudstjänst. Naturligtvis visade sig solen för första gången på evigheter just idag. Förra gången jag hade tjänst sken den också, det är bra retligt att man inte har tid att vara ute när den tittar fram.
Nu skall jag ta min kalla Cola och mitt lösgodis och gå ner till vardagsrummet för att umgås med mina favoritmän. Stefan och Gustav heter dom. Den förste är jag gift med och han sitter och bygger modeller vid vardagsrumsbordet. Den andre får jag nöja mig med att se genom TV:n, jag skall titta på min nya DVD med Svensson, Svensson.
Bättre än julafton
fredag 25 jan 2008 00:18
Strax efter lunch idag ringde äntligen mannen jag längtat efter. Nej, jag har inte skaffat mig någon älskare, det var expediten i fotobutiken som meddelade att min kamera kommit. Jag åkte förstås in och hämtade den, så nu blir det bruksanvisning som kvällslektyr. Det allra bästa var att den var 500:- billigare än vad de först sagt. Sådana besked blir man inte ledsen av. Nu önskar jag mig bara vackert väder i helgen, så jag kan börja öva.
Rosa har visat sig vara en liten Törnrosa. I morse skulle hästarna släppas ut tidigare än vanligt. Rosa hade inte klivit upp när pappa kom ut till stallet. Han gick runt och gjorde de vanliga sysslorna, men hon låg kvar. Inte förrän han började släppa ut de andra behagade fröken avbryta sin skönhetsvila ;) Jag tror hon har en inbyggt mat- och sovklocka, för om man skall ta in hästarna lite tidigare någon kväll är det inte säkert hon kommer. Första gången det hände var jag helt säker på att hon låg i hagen med brutet ben. Jag ropade, men hon kom inte trots att de andra redan gått in. Till slut fick jag hämta en ficklampa för att börja leta. Jag hittade henne mitt i hagen där hon stod helt lugnt och tittade. Men hon följde snällt med när jag tog tag i manen och ledde iväg med henne. De har verkligen egna personligheter och det är väl mycket det som är tjusningen, ingen är helt lik den andra.
Dagens samtal i bilen: Cecilia sitter och berättar om det minizoo som hon och Lisa drömmer om att ha när de blir vuxna:
Cecilia: - Alla hankatterna skall vara kastrerade och honorna skall vara registrerade.
Jag: - Det heter steriliserade.
Cecilia: -Jaha. Vill du köpa en katt? De är jättesjuka.
Jag: - Om de är sjuka vill jag inte köpa någon.
Cecilia: - Äsch, jag menar att de är jättekelsjuka.
Förutom allt detta roliga så kom min favorit TV-serie på posten idag. Jag har beställt Svensson, Svensson från 1994 på DVD. Gustav är ju helt underbar, han kan konsten att njuta av livet. Jag tror vi alla skulle må bra av att bli lite mer som honom ;)
Ä som i ägg och älgar
onsdag 23 jan 2008 21:43
Dagarna rullar på i en väldig fart mot våren. Undrar om det skall bli någon vinter i år? Det känns ju lite konstigt när det är fem plusgrader i januari. Inte för att jag saknar snöskottning, nerisade bilrutor och halka. Många har stora problem med leriga hagar. Det har inte vi eftersom det är sandjord hos oss. Det enda som är lite upptrampat är vid ingången i de stora hästarnas hage, men det är inte lerigt.
Annars händer det inte mycket utöver det vanliga. Förutom i fredags kväll, då jag gjorde bedriften att krossa 32 ägg i bilen. Det hände när Cecilia och jag var på hemväg från stallet. Ute på stora vägen dök det plötsligt upp två älgar framför bilen, så det var bara att kasta sig på bromsen. Resultatet blev att två flak med alldeles färska ägg ramlade ner från baksätet, rullade in under förarstolen och gick sönder. Vissa av äggen lyckades ta sig ända fram till pedalerna, där jag såklart trampade sönder dem. Vi stod alldeles stilla på vägen och just när jag skulle börja åka kom älg nummer tre över vägen. Fy katten vad stora de är när man har dem framför bilen. Jag är såklart glad att vi inte körde på någon av dem, det hade ju kunnat sluta i väldiga tråkigheter. Efter att ha tillbringat fredagskvällen med att städa bort äggröra ur en bil i skenet av lampan på en mobiltelefon, har jag lärt mig att i fortsättningen ha ägg i bagageutrymmet...
Jag trivs väldigt bra med de hästar vi har. Alla är trevliga att hantera. Hedda och jag fann varann med en gång. Det är fördelen med att köpa unghästar, de är mer formbara och förhoppningsvis utan dåliga erfarenheter. Jag tycker det är tråkigt att se hur endel hästar får vandra runt mellan olika ägare. Jag bekymrar mig redan för de framtida avkommor som måste säljas. För så är det ju, man kan inte ha kvar alla, hur gärna man än vill. Men att sälja någon av de vi har nu, den tanken existerar inte ens i min värld. Jag ser fram mot den dag jag har tre, fyra generationer ston i mina hagar. Det kommer ju förstås dröja ett antal år, men lite drömmar måste man ju få ha.
Det var kul att läsa Hingstligan i senaste Shetlandsponnyn. Alla "mina pappor" fanns med. I Lilla Hingstligan låg Jotex på femte plats. Hedda har ju bidragit till det fina resultatet:). Django och Roy låg även dom bra till. Flera av morfäderna och farfäderna fanns också med.
Jag vill börja planera utställningssäsongen nu. Men det är lite svårt innan domarna är klara till alla platser man kan tänka sig att åka till. Jag vill helst bara visa för samma domare en gång per säsong. Skall jag även visa på premiering så kan det ju förstås bli mer. Sedan är det ju jobbet som ställer till det ibland när det är söndagsutställningar, så det gäller att planera sin semester rätt;)
Jag har köpt en begagnad bröstsele. Den har precis kommit, så jag har inte hunnit prova den så noga ännu. Men Eros har provat den och härom kvällen hade Hedda sele för första gången i sitt liv. Det var inga bekymmer, hon brydde sig inte om att det spändes gjordar runt magen på henne. Selen ser bra ut och kommer säkert att passa för mina behov. Båda ungstona byter tänder just nu. Hedda är ganska plockig i och med det. Jag var ute och tränade henne i det fina utställningshuvudlaget jag köpt från Humledal. Men hon ville gärna stoppa kedjan i munnen och det är inte så bra om man har lösa tänder. Det blöder lite då, minst sagt. Plockandet och viljan att ha kedjan i munnen försvinner säkert bara tänderna har ramlat ur. Till dess får jag väl använda grimma och grimskaft.
Jag skall köpa ny kamera, äntligen! Jag har funderat ett tag och har nu bestämt mig för vad jag skall satsa på. Glad i hågen åkte jag in till Skövde i onsdags förra veckan för att göra detta efterlängtade inköp. Då var den slut! Men de har beställt hem fler, så idag skulle den komma. Men de har inte ringt, så det har den tydligen inte gjort. Jag har dåligt tålamod när det gäller sådana här saker, har jag bestämt mig vill jag ha grejerna direkt! Butiken kan ju inte hjälpa att den är sen, de har lovat att ringa så fort den kommer. Den blir ju förstås inte bara min, det är ju lika mycket Stefans. Men jag har fått bestämma vad vi skall ha, hans fotoobjekt står ju åtminstone still där han ställt dem;)
Vi har gjort lite andra fynd också. En bokhandel i Skövde skall slå igen och annonserade ut sina hyllor för 150:-/st. Stefan åkte dit, det visade sig vara Billy bokhyllor, så vi köpte fem stycken. Vi får hämta dem i slutet av januari, då har butiken slagit igen. Jag skall ha två stycken i hallen här uppe där vi har datorn. Där skall jag ha alla mina gamla kataloger, stamböcker och annat hästigt. Nu har jag en del i stora vindsgarderoben och där finns ingen lampa. Naturligtvis är det ju alltid under dygnets mörkaste timmar man behöver ha något där inne. Funderar även på att ställa upp hästpriserna där, men vet inte om jag vågar. Mikael slår igen sin dörr väldigt hårt när han blir arg och Nikita har vunnit många ömtåliga priser. Det räcker med att ungen släppte vår finaste bröllopspresent i golvet när han var två år.
Barnen har börjat arbeta lite i stallet mot betalning. Deras arbete är att fylla i vatten åt katter, kanin och Eurydike. Fylla i havre och mineraler i krubborna, bära in halm samt mocka kattlådan. För det får de 20:- per gång. Cecilia antecknar noga detta i vår almanacka, så jag inte skall missa löneutbetalningen. Mikael är inte lika flitig med att hjälpa till, men han gör det ibland. Nu kan de själva påverka hur mycket extra fickpengar utöver veckopengen de vill ha. De skall ju till Egypten i mars, så det är ju bra att spara lite dit också. Cecilia läser resebroschyrer för fullt. Hon skulle gärna vilja åka till Malta också, säger hon. Tittar man på bilderna i katalogen så ser ju alla resmål frestande ut, om man gillar att resa. Själv är jag så tråkig så jag håller mig i Sverige.
Jag var med Cecilia hos tandläkaren idag. Hon fick jättemycket beröm för att hon inga hål har haft och för att hon var så duktig. Eventuellt kommer hon att få tandställning när hon blir lite äldre. Allt tumsugande har satt sina spår... Nu har hon ju slutat med det så det finns visst hopp om att det rättar till sig ändå. Jag kommer ihåg när jag var med Mikael hos tandläkaren när han var några år gammal. Han var överallt utom i undersökningsstolen. Han sprang runt i hela rummet och tryckte på alla knappar han hittade. När han var lite äldre bet han en tandsköterska i fingret. Numera ser jag till att han får tider när Stefan är ledig.
I morgon är det skridskodag med skolan. Eftersom det inte är någon vinter här får de åka till en ishall och åka. Jag är uppriktigt sagt less på dessa aktiviteter. Ingen i vår familj är road av vintersporter, men ändå tvingas man köpa utrustning som bara används ett fåtal gånger varje år. Till året därpå är det ju urvuxet. Vad är det för fel på vanliga promenader för de som önskar det i stället? Det viktigaste är väl ändå att man rör på sig, inte hur man gör det. Man överlever i dagens samhälle utan att kunna åka vare sig skridskor eller skidor.
Årets första...
söndag 06 jan 2008 21:08
Det blev en lugn nyårsafton. Maken slocknade redan vid 22-tiden, ungarna pysslade med sitt och själv var jag så proppmätt så jag inte visste vad jag skulle orka hitta på. Jag försökte studera lite mer finesser i Photoshop, men tydligen hade all mat även satt sig uppe i huvudet, för det gick så trögt så jag gav upp.
För tillfället är jag lite blåslagen. Det beror på att jag varit testpilot i en vattenfors på äventyrsbadet i Örebro. Jag åkte dit med ungarna en dag, något kul måste man ju hitta på när det är jullov. Susanne bor ju i Örebro, så hon och tjejerna följde också med. Den där forsen visade sig vara olämplig för Cecilia, det var nämligen det jag skulle testa. Mikael åkte i den och hon ville förstås också göra det. Så jag gav mig iväg i forsen, vilket äventyr! Jag var både över och under vattnet, snurrandes åt alla håll medan ungar åkte förbi i full fart. Jag trodde min sista stund var kommen. Jag måste ha slagit mig lite överallt, för fotknölarna är fortfarande blå och det var ömt i flera dagar. Sedan är högra nyckelbenet konstigt också, men jag tror inte det är brutet. Dt missödet inträffade när jag skulle ta emot Cecilia när hon landade efter en vattenrutchkana. Hon råkade nästan krossa struphuvudet på mig och knyckla till nyckelbenet. Men roligt hade vi hela dagen, så jag åker gärna dit snart igen.
Egentligen hade vi ett annat ärende till Örebro. Mikael hade äntligen fått ihop pengar till den där drakborgen i Lego han sparat så länge till. När vi kom till Brio i Skövde var den slut. Dess värre hade den även utgått ur sortimentet. Säljaren var väldigt hjälpsam och ringde runt till varenda butik i hela länet, men den var slut överallt. Mikaels mungipor sjönk allt mer, tänk att spara så länge och sedan snubbla på mållinjen, den fanns kvar före jul. Till slut sa jag till Mikael att var den än finns så åker jag dit och hämtar den. I Örebro blev det napp och på det sättet gjorde vi tre flugor på smällen: Köpte Lego, träffade Susanne med familj och badade äventyrsbad.
Nu har det blivit lite kallare ute och det passar Eurydike mycket bättre. Trots att vårt stall är ganska kallt har hon svettats inne. På mornarna har hon varit fuktig och eftersom det regnar för det mesta har hon inte torkat på hela dagen, det har blivit en ond cirkel. Den senaste tiden har hon därför haft på sig ett fleecetäcke några timmar på kvällen. Det torkar upp riktigt bra och hon ser betydligt roligare ut i pälsen när hon slipper vara blöt dygnet runt. Jag har förresten bokat hingst till Eurydike nu. Det är lika bra att vara ute i tid, så man vet att man får plats. Jag står fast vid beslutet att låta ungstona vänta tills nästa år, lika bra att koncentrera sig på en sak i taget. Om vi rör ihop både betäckning, utställningar och premiering kanske det blir pannkaka av alltihop.
Jag funderar på detta med fölnamn. Jag brukar döpa mina på stoets begynnelsebokstav, så då är det ju E och H som gäller. När det gäller Rosa vet jag inte om vi skall välja F eller R. Four Roses är en Whiskysort, så det blir nog till att läsa igenom Systembolagets produktkatalog för att se vilken bokstav man skall välja. Hedda är ett rejält och bra namn. Det låter som en bastant och pålitlig hushållerska i en gammal 40-talsfilm. Jag tror jag skall fortsätta på den linjen och då passar Helga bra till ett sto. Tur det är gratis med drömmar ;)
De stora hästarna är missnöjda för tillfället. Eller Kanett verkar väl ganska nöjd, det är värre med de andra två, särskilt Nikita. Hon vill knappt gå ut på mornarna och väl ute i hagen börjar hon inte äta direkt, som hon brukar göra. Ibland är hon faktiskt så upprörd att hon travar runt och ser mycket ilsken ut. Mycket olikt henne att springa om hon inte måste. Nimitz gör likadant som sin mamma. De tillbringar större delen av dagarna med att stå vid insläppet och se griniga ut. Det verkar inte vara något fel på dem, för när de får komma in är de glada igen. Jag kan inte tänka mig att Nikita fryser, för hon har tjock päls och är fetare än någonsin. Jag tror helt enkelt att hon är förbannad. De två flockarna har nämligen fått byta vinterhagar med varann, eftersom jag tycker att shettisarna behöver den största. De har gått så här ända sedan vi stallade in, men det är först nu Nikita har reagerat.
I mars skall våra barn ut på en långresa. Om inte rektorn sätter käppar i hjulen vill säga, men det tror jag inte han gör. Veckan efter påsklovet skall de få följa med mina föräldrar till Egypten! Det blir roligt för dem att känna annan sand under fötterna än den som finns i ridhus... Jag är ju inget för solsemestrar, så det är ju väldigt tacksamt att de kommer iväg fast de har en så tråkig morsa. Själv blir jag tax- och hönsvakt. Det sistnämnda är det värsta. Jag kom med ett i mitt tycke lysande förslag till min mor: Vi avlivar alla hönsen före resan, så köper jag nya när ni kommer hem igen. Hon gillade inte den idén. Nu har vi lite att ordna med, ledighetsansökan till skolan, pass och eventuell gulsotsvaccination. Undrar om klädaffärerna fått in sommarkläderna i mars? Det behövs lite nytt i både sko- och klädväg, tror jag. Och tänk, ända sedan resan blev bestämd har barnen varit sams! I två hela dagar hittills, det har aldrig hänt förut. De hjälper till här hemma också utan protester. Jag har varit lite ledig i mellandagarna, men i morgon måste jag komma igång igen, om kompen skall räcka resten av vintern. Funderar på om jag för en gångs skull skall titta på en film i kväll, Paradiset av Liza Marklund. Kan ju passa på att smula ner sängen med lite chips också.